torsdag 31 december 2009

Tonårsbarn, nyår och valår

Idag är det nyårsafton, en dag med god mat och goda drycker i goda vänners lag. Det är också en dag fylld av ångest. Idag sitter många barn hemma med ont i magen, vad ska hända, blir mamma full igen, blir det bråk och slagsmål. Jag önskar så att alla dessa barn hade en reträttväg, någon annan vuxen de kunde vara med för att fira en glad och trevlig nyårsafton med.

Som tonårsmamma har jag också ont i magen. Den stora ska på fest, något jag förstås unnar honom. Ändå smyger sig en otäck känsla fram. Jag är världsmästare på att se allt otäckt som kan hända. Tänk om han blir så full att han somnar i en snödriva, tänk om han får en raket i ansiktet, tänk om någon stör sig på något han sa och misshandlar honom, tänk om......

Jag vet ju att han har bra kompisar och att de tar hand om varandra, jag vet de brukar vara någorlunda måttfulla med alkohol och jag har lovat att betala taxi hem. Ändå får jag ont i magen, tänk om....


Imorgon är det 2010, ett nytt år som även innebär valår. Till hösten har vi förhoppningsvis Mona Sahlin som statsminister och en regering med en humanistisk syn på människor, en regering som inte bara ser kronor och ören utan även ser männsiskor, en regering som förstår vad ordet solidaritet betyder, en regering som strävar mot jämlikhet.

Till alla er som hittat hit under året vill jag önska
ETT GOTT NYTT ÅR!




P s. Blev så glad när jag precis nu lästen en artikel Newsmill av Kadaffi Hussein som berättar om att Mona Sahlin i måndags kom till en fest i Rinkeby för att stödja muslimska ungdomars rätt att dansa och ha roligt. Nalin Pekgul har tidigare skrivit om detta i DN vilket jag också bloggat om. Monas stöd kan säkert ses som populistiskt men jag tror att hon uppriktigt vill lyssna och ta till sig vilket inte skulle skada om fler politiker gjorde!

måndag 28 december 2009

Bloggtorka i ledighetsmolnet


Bloggtorka! Har ingen riktig inspiration att skriva. Är inne i ett mjukt lugnt moln som kallas ledighet, lullar omkring i morgonrock, läser tidning, kollar bloggar, tränar lite halvhjärtat, fikar och myser.

Borde kanske skriva om det fantastiska lilla embryot till uppror i Iran, de beundrandsvärda unga som med livet som insats vågar protestera mot en grym regim. Känner dock att jag kan för lite om landet och dess tappra invånare. Kan bara sända en strimma hopp om att även dessa människor inom en rimlig framtid ska få uppleva demokrati.

Kanske skulle jag skriva om flyktinbarnen från Afghanistan som smugglats i en torftig lastbil och sedan av SJ blir utsläppta mitt i skogen utan vare sig varma kläder eller instruktioner om vad de ska ta sig till. Blir än en gång i vilket fall glad över att det finns varmhjärtade människor som med självklarhet hjälper till så gott de kan. Jag hoppas innerligt att dessa ensamma förvirrade pojkar får ett gott första intryck av Sverige och dess invånare. Hoppas ännu mer att Sverige fortsätter att visa upp sin humanitära sida för dessa pojkar som lidit alldeles tillräckligt.

Att män i Stockholm tydligen av Apotekets försäljningssiffror tydligen har problem med potensen känns inte heller så frestande att skriva om.

Att Obamas sjukvårdsreform som förhoppningsvis kommer att ge de flesta amerikanska medborgare rätt till sjukvård även om man inte har en fet plånbok är ju värt att skriva om. Men jag nöjer mig med att hoppas och håller tummarna för att det blir ett lagförslag som inte blir alltför urvattnat.

Miljön är ju ett outtömligt ämne att skriva om, men även här känner jag att mina kunskaper är för dåliga (HEJA MARIA W!!). Gör så gott jag kan på micronivå, åker kollektivt för det mesta, sopsorterar, komposterar och byter snällt till lågenergilampor. Även om inte världens länder kunde komma överens hoppas jag att varje enskilt land gör allt de kan och lite till istället för att i bästa sandlådestil luta sig tillbaka och och strunta i att anstränga sig för att ”de andra minsann inte vill vara med”!

Ja, ja, misstänker att jag snart blir så upprörd över något att jag inte kan hålla fingrarna borta från tangentbordet. Till dess är det faktiskt kanska skönt här i mitt ledighetsmoln!

lördag 26 december 2009

Tsunami och hjältar

Idag går mina tankar till alla som miste en anhörig i tsunamin för fem år sedan.
De flesta hade ”tur” att få sina kära identifierade, några har tyvärr aldig fått en identifierad kropp att begrava och sörja. För vissa är detta inget problem, man accepterar att ens kära gått bort men inte hittats, andra har oerhört svårt att acceptera att en kär släkting/kamrat aldrig hittats.

Mina tankar går idag också till alla som ställde upp och var medmänniskor i denna tragedi. Många är de som vittnat om hur fattiga Thailändare ställde upp med hjälp och medmänsklighet. Många var också de svenskar som offrade semesterledighet för att ställa upp för de drabbade, både här hemma och på plats framförallt i Thailand.

Sällan har Sverige ställt upp för varandra genom ekonomiska bidrag till olika välgörenhetsoganisationer som då Tsunamin drabbade världen. Sällan har fyrverkerierna på nyårsnatten varit så få - allt för att hedra de drabbade.

Min kära kamrat ”T” var en av de som med självklarhet ställde sin erfarenhet och kunskap till förfogande och åkte till ett Thailand i kaos. Hon och alla andra som försökte och väl lyckades få reda i detta enorma kaos förkänar alla medaljer och framförallt all vår respekt.

Hjältar är människor som utan att tänka på sig själva ställer upp för en medmänniska i nöd!

onsdag 23 december 2009

Brev till tomten


Vill börja med att tacka för att vi får uppleva en vit gnistrande jul här uppe i norden. Vi vuxna är inte alltid så glada över detta vita snötäcke men barnens (även sextonåringars) glittrande ögon efter en pulkafärd överväger bilkörning i snömodd.

Så till min önskelista:
1. Att det blir fred på jorden. Ingen ny revolutionerande önskan, men visst måste det vara möjligt!
2. Att alla barn som firar jul får uppleva en jul utan fulla och/eller bråkande föräldrar.
3. Att även de som saknar hem får uppleva en stund av frid och god mat.
4. Att att alla ensamma människor får känna en stund av gemenskap och glädje.
5. Att även våra fattiga invånare lyckats skrapa ihop till någon julklapp till barnen.
6. Att även alla som till julklapp fått ett varsel eller avskedsbrev kan få känna lite glädje trots det svåra beskedet.
7. Att de som är sjuka kan få en stund i ro och frid.
8. Att alla som inte firar jul ändå kan glädjas med oss andra och tänka goda tankar.
9. Att även alliansens medlemmar kan få en strålande jul trots de bekymmer de ställt till med och det usla utgångsläget inför nästa val.
10. Att de rödgröna står som segrare i nästa val!

Jag vill tacka alla som orkat läsa min blogg under året. Det är oerhört roligt att skriva och en liten bonus är att se att det faktiskt är några som läser det jag skriver.
En riktigt GOD JUL önskar jag er alla!


P s. Kunde inte hålla mig. Här kommer något underbart jag snott från Johan Westerholms eminenta blogg:

Vid den tiden utfärdade socialförsäkrings- och arbetsmarknadsministrarna Husmark-Persson och Littorin en förordning om att hela landet skulle arbeta. Det var den första förordningen om massarbete för halta och lytta, och den hölls när Reinfeldt var ståthållare i Sverige.

Alla gick då för att registrera sig, var och en till sin arbetsförmedling. Och Josef, som genom sin härkomst tillhörde norrförort till Stockholm, begav sig från sitt till Filippas stad, Täby, för att registrera sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var deltidssjuksriven (och som därmed tillhörde en så kallad omförsäkringsgrupp).

Då vägen varit lång, och de inte kunnat ha råd med en bil som alla andra eftersom de som tjänast mest erhållit de största skattelättnaderna under året som varit, voro de bägge trötta.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att registreras, och hon tog sina smärtstillande, den dos som hon behövde för att fungera som människa. Hon lade sig ner för att vila då vägen varit lång, eftersom det inte fanns plats för dem inne i väntrummet.

Då stod plötsligt en ängel från arbetsmarknadsministerns stab framför dem och regeringens hela härlighet lyste om den.

De greps av stor förfäran, men ängeln sade till dem: Var inte rädda. Jag har bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en ny förordning antagits åt er i detta land om minimiersättning för sjukskrivna om 223 kronor per dag.

Och plötsligt var där en stor himmelsk här på plats som prisade Alliansen och tackade för att de var det utvalda folket

måndag 21 december 2009

I möjligheternas land saknar var sjätte sjukförsäkring

Sitter och håller tummarna för att Obama ska få igenom sin sjukvårdsreform. Efter kompromisser i bl a abortfrågan verkar det just nu faktiskt inte omöjligt att alla amerikaner så småningom kan få rätt till sjukvård utan att ha en fet plånbok och/eller vara anställda hos en bra arbetsgivare.

De flesta amerikaner har idag en god sjukförsäkring genom sin arbetsgivare. Samtidigt finns det dock förfärande många människor som står utanför, människor som varken har råd med sjukvård eller medicin. Dessa människor kan om de har tur få hjälp av någon av privata donationer driven klinik bestående av frivillgarbetande sjukvårdspersonal att få åtminstone en smula vård.
Förlorar man sitt jobb kan man stå utan försäkring och kanske livsviktig behandlig, kanske måste man plocka pengar från barnens collegesparande för att pappa ska kunna bota sin cancer, kanske finns det inga besparingar.

Jag håller tummarna för att förnuftet vinner och försäkringsbolagen förlorar så att USA kan fortsätta att vara drömmarnas och möjligheternas land.


Svd DN

fredag 18 december 2009

Jul, jul, strålande jul....

Julafton närmar sig med stormsteg. En dag som innebär att en hel radda plikter ska vara utförda.

Julskinka. Älskar doften av nygriljerad skinka. I år får jag dock bilder av vanvårdade grisar på näthinnan. Hur ska jag veta om grisen jag köper har haft ett någorlunda gott liv? Jag har liksom inte tid att leta reda på någon snäll ekobonde och handla gårdsgris!

Laxen. Gillar lax i de flesta former, men även här uppstår problem. Vildfångad lax får man väl knappt äta och odlad har jag förstått leder till miljöproblem.

Sill är en av de få saker jag verkligen tycker är gott på julbordet. Tror det är OK att äta men helt säker är jag inte.

Julklappar. Jag har haft hårda förhandlingar och nu lyckats minimera antalet personer som ska ha klappar, ändå är ångesten där. Jag har endast lyckats inhandla FYRA julklapp och har ingen aning om när tiden ska räcka till för julklappsshopping. Tack och lov för internet!

Piffandet – hatar alla tidningar som kommer med små käcka tips om hur man snabbt och enkelt piffar upp sitt hem till jul – JAG HAR INTE TID!

Jag gillar julen men blir galen på alla måsten. Jag fattar inte hur ”alla andra” hinner fixa apelsiner med nejlikor, baka pepparkakor, göra egna julkort, koka knäck, lägga in sill, hänga upp julgardiner, rimma till klapparna SAMTIDIGT som de hinner ordna glöggfester och gå på adventskonserter.

Är en totalt misslyckad husmor/mor som fuskstädar, köper sill på burk, pepparkakor på konsum, handlar på nätet, skickar julkort via e-post (om jag hinner/kommer ihåg), hänger upp några julkulor istället för gardiner och drar ned persiennerna för att slippa se de skitiga fönstren.

GOD JUL!

lördag 12 december 2009

Ska vi eller ska vi inte ta debatten med SD?

Idag skriver statsvetaren Björn Johnson i DN att politiker har en naiv syn på Sverigedemokraterna. Han menar på att medial uppmärksamhet på integrationsfrågor gynnar SD.

Jag har alltid trott på människors inneboende godhet. Jag har alltid menat på att man måste våga diskutera även det som är svårt och som det inte finns självklara svar på. Jag vill fortfarande tro på att man genom en diskussion som genomsyras av humanitet, solidaritet och demokrati kan få människor att se varandra som just människor och inte som främlingar man inte vill och kan förstå. Att alla människors är lika värde måste väl ändå de flesta ställa upp på?!

Att ta en direkt debatt med SD är säkert inte nödvändigt men att låte bli att diskutera frågor som integration och invandrarpolitik tror jag är både farligt och fel. Vi måste se och erkänna att det finns problem och rädslor, därför måste vi också våga prata om hur vi ska lösa problemen och vända rädslor till kunskap. Vi måste inte älska alla människor, men vi måste visa respekt mot varandra.

Våra barn har inga problem med att gå på dagis eller i skola med barn som är mörka, har sneda ögon eller sitter i rullstol. Det är vi vuxna som har fördomar och problem med att bemöta människor som inte ser ut som vi, pratar annorlunda, ber konstiga böner, äter konstig mat och inte firar jul.

Media har som Björn Johnson påpekar stor makt vad gäller vad som är viktiga frågor inför valet. Därför är det viktigt att media för en saklig debatt. Lika viktigt tror jag det är att de politiska partierna inte väjer för dessa frågor och tydligt talar om vad de vill åstadkomma.
Mona Sahlin m fl skriver i DN om hur de vill utveckla sin politik i storstäderna. De skriver bl a

Moderaternas ökade klyftor syns tydligt bland storstädernas barnfamiljer. Andelen fattiga hushåll bland alla barnfamiljer ökar med 50 procent under Moderaternas tid vid makten. En tredjedel av barnen till ensamstående föräldrar lever i fattigdom i Sverige i dag. Detta kan vi inte acceptera. Den nya barnfattigdomen är ett resultat av att regeringen har fördjupat utanförskapet och monterat ned välfärden. Det ska bekämpas med investeringar i välfärd och fler jobb.”

Just fattigdomen, undermåliga bostäder och frånvaron av vettig sysselsättning tror jag är de viktigaste frågorna att ta tag i under nästa mandatperiod för att bekämpa främlingsfientligheten.
Jag vill definitivt INTE se SD i riksdagen men jag vill inte heller se fega politiker!

söndag 6 december 2009

Minareter, Scweiz och iranska hot

Ingen har väl missat att Schweiz folkomröstat om minareter och att folket sagt nej till dessa. Nu har även Iran lagt sig i debatten, den iranske utrikesministern Manouchehr Mottaki har nu varnat den schweiziske utrikesministern Micheline Calmy-Rey. Enligt Irans statliga television har han sagt att det är "i strid med skyddet för muslimska medborgarnas medborgerliga rättigheter och kommer att såra muslimer i hela världen".

Jag har full förståelse om man i Schweiz uppfattar detta som hotfullt. Däremot har jag svårt att förstå att minareterna i sig skulle upplevas som hotfulla. Jag ska i ärlighetens namn inte bli så glad om jag bredvid mitt hus hade en moske MED minaret där man i tid och otid ropade ut bönetider, lika lite skulle jag vilja bo bredvid en kyrka som hade klockringning i tid och otid. Mig veterligen är det ytterst få länder i Europa där man tillåter dessa utrop, Norge är ett undantag. De flesta imamer i Europa resonerar så att de troende har egna klockor och själva kan hålla reda på när det är dags för bönestund.

Varför är man då så rädd för att bygga just minareter? Är man orolig för att det en dag istället för en from muslim ska stå en islamistisk terrorist med automatvapen i minareten? Är man rädd för att den ”egna” kulturen kommer att utplånas av en minoritet med annan religiös tro? Är man rädd för att det egna samhället ska ”svämma över” av kvinnor klädda i burka?

Jag tror det är farligt om vi inte lyssnar på alla människor som är rädda för det som känns främmande. Vi måste våga diskutera det som känns skrämmande. Människors rädslor är verkliga och måste tas på allvar, vi kan inte avfärda rädslor med att vi har religionsfrihet, vi måste våga diskutera VAD man är rädd för. Vi har alla en massa fördomar som vi måste våga utvärdera.

DN SvD

tisdag 1 december 2009

Internationella AIDS-dagen


Den först december uppmärksammas varje år den internationella AIDS-dagen.
UNAIDS rapporterar att 33,4 miljoner personer lever med HIV, av dessa är 2,1 miljoner barn, 2,7 miljoner människor hivsmittades förra året och två miljoner människor dog i AIDS!

Det talas väldigt lite om HIV och AIDS i Sverige idag men sjukdomen finns fortfarande. I Sverige uppskattas ungefär 5000 personer vara hivpositiva och man förväntar sig fortfarande en svag ökning.

Fortfarande bär vi på en massa fördomar kring sjukdomen och många smittade vågar inte berätta om sin sjukdom. Hur skulle du reagera om det kom fram att din sons bästis hade HIV? Om dottern kommer hem med en pojkvän som bär på sjukdomen? Om jobbarkompisen du delar rum med vågar berätta? Fördomar har vi alla och därför måste vi kontinuerligt få information, en information jag tycker har tystnat på senare år.

För oss i rika länder finns idag ganska bra mediciner och upptäcks sjukdomen i ett tidigt stadium finns alla möjligheter till ett långt och värdigt liv. Fattiga människor har ofta inte tillgång till dessa mediciner, människor dör och barn blir föräldralösa. Massor av forskning och massor av god vilja från oss som bor i rika länder krävs för att få stopp på denna globala sjukdom.

söndag 29 november 2009

Minareter eller kyrktorn


Minareter. Vad är det som är så känsligt med just minareter?
I Sverige finns en mängd rumphuggna kyrkor, allstå moderna kyrkor utan ett kyrktorn med tupp e dyl. I Sverige finns även en del rumphuggna moskeer utan minareter.
Jag gillar ”riktiga” kyrkor, kyrkor med vackra portar och fantastiska kyrktorn. Jag tycker också om vackra moskeer med pampiga minareter.
Det neutrala Schweiz har idag folkomröstat om ett förbud MOT minareter, 57% säger NEJ till minareter! Det är onekligen pinsamt för ett land som Schweiz som t ex har internationella Röda Korset som gäst i sitt land.
Minareterna är en maktsymbol för politisk islam och sharialagar säger det högerpopulistiska schweiziska folkpartiet SVP. Vad symboliserar då,kyrktorn....


DN
SvD

tisdag 24 november 2009

Vinst eller patientens säkerhet

Stockholms läns landsting (SLL) förväntas i år gå med ett överskott med 635 miljoner. Det är ju jättebra, eller…
Inom vård och omsorg är personalkostnaderna en av de största utgiftsposterna och jag är oroad över att det är nedskärningar i personalstyrkan som nu gör att SLL kan gå med överskott. Personalen på många av våra sjukhus och mottagningar går på knäna. De har inte tid att stanna upp och reflektera vilket leder till dålig omsorg och i värsta fall felbehandlingar. Patienter får ligga i korridorer för att sedan sparkas hemma rädda och oroliga utan att känna att de fått svar på sina funderingar. Ingen har tid att sätta sig ned för att hålla en hand och lyssna.

Är det vettigt att läkare och sjuksköterskor måste ägna så stor tid till administration istället för att ägna sig åt de sjuka?

Är det så vi vill ha det? Vore det inte värdigare att höja skatten så att alla kan få en värdig vård. Jag säger inte att vården inte går att effektiviseras, det finns säkert mycket som kan göras bättre men patienternas säkerhet måste alltid gå först.

lördag 21 november 2009

Barnkalas i FN

Så firar barnkonventionen 20 år. Skönt att man bor i Sverige så man vet att våra barn har det bra. Eller, har alla barn det bra i Sverige? Jag känner en stor skam när jag tänker på hur vissa barn har det i vårt land! Hur kan vi tillåta att inte alla barn får gå i skola eller har rätt till sjukvård? De papperslösa barnen har inte dessa grundläggande rättigheter. Hur behandlar vi de ensamkommande flyktingbarnen? Barn som med fara för sina egna liv flytt från krig och förtryck, barn som sett sina föräldrar dö eller slängas i fängelse för sina åsikter, barn som kanske inte fått gå i skola på många år, barn med stora svarta hål i själen. Dessa barn förvägras trygghet genom att många kommuner inte vill ta hand om dem. Vi utvisar vissa av dessa barn till otrygghet och hemlöshet.

Våra egna små blonda och blåögda barn, de har det väl i alla fall bra, eller….. Hur behandlar vi barn med neuropsykiatriska problem? För att de ska få någon som helst hjälp i skolan måste de få en diagnos, vilket kan ta flera år att få. Under tiden räknas bara dessa barn som jobbiga och stökiga. När de väl fått en diagnos är det skolan som bestämmer vilken hjälp de ska få och eftersom det är skolan som betalar kan den hjälpen vara högst varierande. Barn som lever i trasiga, kanske missbrukande familjer, vilken hjälp får de?

Jämför vi med världen har lever naturligtvis våra barn i paradiset. I många länder förekommer fortfarande barnarbete under slavliknande förhållanden, barn utnyttjas som soldater, barn dör i krig, barn kidnappas och använd i sexindustrin och unga flickor könsstympas.Varje MINUT dör ett barn i AIDS samtidigt förlorar fyra barn en förälder i sjukdomen. Varje dag dör, enligt Unicef, 24000 barn i sjukdomar som lunginflammation, mässling och diarré – helt i onödan. Enkla saker som vaccin, rent vatten och näringsrik mat skulle rädda dem. Miljoner barn riskerar att dö av undernäring.

Det positiva är att utvecklingen i världen verkar gå åt rätt håll

Läste idag om att FN:s barnfond Unicef meddelar att Somalia "i princip" har beslutat sig för att ratificera FN:s konvention om barnets rättigheter. Om det sker blir USA ensamt i världen om att ännu inte förbinda sig att skydda barn under 18 år från våld, exploatering, diskriminering och vanvård.

Tidigare om detta: barnsoldater barnkonventionen

onsdag 18 november 2009

Nalin Pekgul om religös extremism

Jag blir så glad när någon vågar föra en sansad debatt om religiös extremism. Nalin Pekgul (ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet) skrev igår på DN Debatt en lysande artikel i ämnet. Vi är så förtvivlat rädda för att göra fel och klassas som islamofober eller till och med rasister om vi diskuterar religiös extremism och framförallt om den rör islam.

Hon skriver bland annat om hur en kille som tillsammans med sina vänner ville ordna alkoholfria fester för ungdomar möttes av stort motstånd av strängt religiösa muslimer som ville hindra ungdomarna att få en rolig kväll tillsammans. Om någon vill anordna drogfria fester för ungdomar borde väl alla applådera och ge allt sitt stöd. När de här killarna sökte hjälp av samhället via polisen för att ungdomarna skulle släppas in i festlokalen valde polisen att tro på de vuxna män som hade hindrat de unga att gå på fest!

Nalin skriver ” Frågan är varför samhället inte bryr sig. Jag misstänker
tyvärr att likgiltigheten inför det som hänt i Rinkeby och i Göteborg beror
på att Rinkebyborna och somalierna i Göteborg betraktas som ett
annorlunda folk som får sköta sina fester bäst de vill. Dessa andra får
förbjuda ungdomar att lyssna på musik, dansa och dricka Fanta om de
anser att sådana fester inte tillhör deras kultur. Men vi måste bry oss.
Vi kan inte acceptera att samhället glider isär. Rättsystemet måste
reagera. Vi måste våga ta debatten om extremismen. Från den högsta
nivån i samhället vill vi höra ett tydligt ställningstagande för ett
samhälle som omfattar alla.”

Jag tror egentligen inte att det inte handlar om att samhället inte bryr sig utan om att vi är så rädda för att bli beskyllda för att vara islamofober att vi hellre tiger än tar debatten. Vi är nog egentligen rädda för alla typer av extrema religionsutövare. Därför blir jag så glad när någon med invandrarbakgrund startar debatten, det är inte lika lätt att beskylla en muslim för att vara islamofob. Jag är säker på att det finns mängder av kloka muslimer som likt Nalin Pekgul är beredda att ge sig in i debatten om vad som är ett OK agerande i vårt samhälle. Vi vanliga Svensson måste förstås hänga på.

Nalin Pekgul skriver också om att formulera en Europeisk islam. Jag är inte helt säker på vad hon menar men i min tolkning innefattar det att leva som muslim i ett modernt samhälle sida vid sida med andra religioner och kulturer med ömsesidig respekt. Det är en tanke som tilltalar mig djupt. Ömsesidig respekt kräver kunskap och här har skolan en enormt viktig roll att fylla vad gäller att ge alla barn kunskap i olika religioner och kulturer. Därför blir jag orolig över att vi tillåter religiösa friskolor, då menar jag ALLA typer av religioner. Skolan måste få vara en fristad för barnen och de måste tillåtas att själv ta ställning.

Jag beundrar Nalin Pekgul för att hon vågar ge sig in i denna svåra och komplicerade debatt.
Jag ser gärna fler kloka människor som hjälper till att ta debatten.

söndag 15 november 2009

Och här sitter jag och är proppmätt!

Foto: Roberto Schmidt / AFP Photo

Efter en mycket god middag sätter jag mig i soffan för att surfa runt bland nyheterna, det första jag får se är ovanstående bild. Det var väldigt nära att middagen hamnade i soffan!

Hur kan vi tillåta att barn dör av svält? Vi har mat i överflöd och ändå dör mängder av människor för att de inte har tillräckligt med mat. En miljard människor hungrar – EN MILJARD!!! Och här sitter vi och dricker vin och äter oss feta så vi istället dör av välfärdssjukdomar.

På måndag hålls en världskonferens i Rom för att försöka hitta sätt att bekämpa den uppåtgående hungerkurvan. Målet för tvådagarskonferensen i Rom är att samla politisk vilja och öka satsningar på att minska hungern. I slutet av mötet väntas ledarna ställa sig bakom en deklaration där bland annat rätten till mat och vikten av att öka inkomsterna bland de fattigaste fastställs.

Det känns lite tunt. Hur många miljoner/miljarder satsas i forskning på hur vi ska bekämpa fetma och hur många kronor satsas på att minska hungern?

fredag 13 november 2009

Välkomna till Vellinge

Jag önskar av hela mitt hjärta att de ensamkomna flyktingbarnen får känna sig välkomna!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att de positiva krafter som finns i Vellinge tar över de negativa. Jag är helt säker på att det finns många människor som vill hjälpa dessa barn till ett bra liv i ett nytt och främmande land.

Jag hoppas att även invånarna i Vellinge inser att det är barn som kommit till deras kommun. Barn som genom desperata föräldrar sänts på en farlig resa som ett sista hopp för överlevnad. Barnen kanske aldrig mer har möjlighet att få kontakt med sina föräldrar, syskon eller vänner. Barn vars föräldrar som en sista desperat handling har skickat sina älskade barn på en resa som de av hela sitt hjärta önskar ska leda till ett liv i fred och frihet bland människor som vill dem väl.

Kära Vellingebor, ta hand om dessa vilsna barn. Tänk tanken att du ställdes inför valet att ditt barn riskerar att dö som barnsoldat eller i svält om du inte skickar det till ett annat land med risk för att ni aldrig mer kan träffas. Tänk tanken. Vilket oerhört tungt beslut att ta. Beslutet är tungt men ändå lätt om du som förälder vet att ditt barn överlever och får ett varmt välkomnade i det nya okända landet. Tänk tanken.


SOLIDARITET och HUMANITET


Självklart måste alla kommuner ställa upp och hjälpa barn som med risk för liv och hälsa lämnat sitt land, sina föräldrar, sina syskon, sina släktingar och sina vänner i förhoppning att få leva!


tisdag 10 november 2009

Sverige får med all rätt stå i skamvrån

Sverige brister i mänskliga rättigheter! För första gången kallas regeringen i maj till en granskning i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. FN har med hjälp av 15 frivilligorganisationer samlat in rapporter som nu leder till kritik på en rad områden.
Enligt rapporen bör Sverige bland annat kritiseras på följande områden:

* Våld mot kvinnor, bara 5-10 procent av de polisanmälda fallen leder till domstol.
* Barn har enligt FN-konventionen rätt till utbildning och hälsovård även om de är asylsökande, men det efterlevs inte alltid i Sverige.
* Invandrare, asylsökande och papperslösa får inte den sjukvård och utbildning de har rätt till.
* Hatbrotten ökar och leder sällan till åtal. Av 155 attacker mot etniska minoriteter 2007 inleddes bara rättsprocesser i fem fall.
* Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och heltidsarbetande kvinnor tjänar i snitt 20 procent mindre än män på samma jobb.
* Handikappade diskrimineras på arbetsmarknaden och när det gäller allmänna transporter.
* Romer och samer diskrimineras.

Allt detta är naturligtvis både pinsamt och upprörande men jag blir allra mest upprörd över att så många av ovanstående punkter rör barn! Antalet asylsökande barn som inte går i skolan ökar. Bara en tredjedel av Sveriges kommuner tar emot ensamkommande barn, vilket gör att hundratals barn fastnar i tillfälliga boenden utan skola och tillsyn av vuxna. Fyrtio procent av romska barn går inte i skolan. Barn till papperslösa får inte gå i skola och även om dessa barn har rätt till sjukvård vågar inte deras föräldrar ta dem till sjukhus.

Barn kan inte välja sina föräldrar och får därför aldrig någonsin straffas för sina föräldrars val i livet. Därför har också barn en alldeles egen konvention i FN, en konvention Sverige har skrivit under och därför är tvungen att följa!

SKÄMS PÅ SIG SVERIGE! Bättre kan vi.
Än en gång är det dags att plocka fram orden HUMANITET och SOLIDARITET.




Läs mer: FN FNs rapport DN SvD

söndag 8 november 2009

Idott och hälsa - en vettig reflektion av Stockholms idrottsborgarråd

Blev riktigt glad när jag idag läste DN. Debatt. Kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) tar ton i frågan om ungdomars rätt till lustfylld fysisk aktivitet.
Madeleine Sjöstedt säger bl a: ”En grundsten i idrottspolitiken är det så kallade folkhälsomålet som ska uppmuntra barn och ungdomar till motion och idrott. Men politiken har misslyckats. I Stockholm är 30 procent av mellanstadiebarnen fysiskt inaktiva. I högstadiet är det 40 procent och i gymnasiet hela 50 procent.
1989 var 8,9 procent av sjuåringarna överviktiga, i dag är det 22 procent. Alla siffror är dessutom sämre för flickor.

Riksidrottsförbundet har fått alla pengarna och hela ansvaret för att förverkliga politikens mål. Dessutom är det Riksidrottsförbundet som själv bestämmer vilka verksamheter som räknas som idrott, och därmed vilka organisationer som kan få del av det statliga anslaget.

Skolans undervisning i ämnet idrott och hälsa är också ett viktigt verktyg för bättre folkhälsa. Ämnesbeskrivningarna är tydliga med att undervisningen ska syfta till att eleverna utvecklar fysisk och social förmåga, kunskap om vad som krävs för bra hälsa, egna motionsrutiner och att eleverna ska röra på sig under skoldagen etcetera”

Detta är för mig en oerhört viktig fråga. Om vi inte får barnen att inse att det är roligt och lustfyllt att röra på sig kommer ohälsan med övervikt och andra följdsjukdomar orsakade av ett stillasittande liv som ett brev på posten.

Jag skulle gärna se att vi slopade betyg i ämnet idrott och hälsa så att lärarna kunde ägna fokus på att visa eleverna olika sätt att röra sig. Man borde få testa på så mycket mer än basket, redskapsgymnastik och friidrott i skolan. Det viktiga måste vara att alla ska hitta någon form av rörelse som känns lustfylld. Dans i olika former, kampsporter, klättring, styrketräning, vattengympa eller ridning, det finns mängder av saker man kan göra för att röra på sig. Skolans idrottstimmar är fortfarande baserade på prestation, barnen bedöms efter hur snabba de är, hur långt de kan hoppa eller hur många mål de gör. Ingen talar om att fysisk aktivitet ska vara kul!

Sveriges föreningsliv är fantastiskt, vi har en mängd idrotter där våra barn kan delta. Det som oroar mig är att elitsatsningarna kryper ner i åldrarna. Idag kan man bli petad från laget som elvaåring för att man inte är tillräckligt bra. Detta har pågått ett antal år och det skrämmer mig. Alla barn utvecklas olika och det är inte säkert att Anders som är så duktig idag även är det om fem år, lika lite vet vi vad som hade hänt om Peter, som blev petad, fått vara med några år till. Dessutom blir det oerhört svårt att byta aktivitet om man inte vid tolv års ålder hittat ”sin” idrott. Jag tror det är oerhört farligt att lägga så stor vikt vid tävlandet vid så unga åldrar. Alla barn tycker inte om själva tävlingsmomentet men älskar träningen.

Vi får inte heller glömma att barnens idrott kostar pengar – alla har inte råd att låta sina barn utöva en idrott. Alla mäktar inte heller med det engagemang som krävs med barn som är aktiva i en idrottsklubb. Därför är skolidrotten extra viktig!

torsdag 5 november 2009

Måste man vara så duktig hela tiden?

Hur hinner vissa människor med allt, samtidigt som de är pigga, glada och fräscha? Själv stressar jag runt som en galning för att sedan kraschlanda i soffan och bara tittar på allt som INTE har hunnits med under dagen. Jag orkar bara inte vara så där duktig och supereffektiv hela dagen. De där andra som orkar ger mig konstant en känsla av att jag är lat och ostrukturerad – SUCK!

Blir trött av människor som glatt ställer väckarklockan en timme tidigare än nödvändigt, studsar upp och går och tränar. Efter träningen packar så dessa äckelpigga människor fram sin lilla matsäck med färskpressad juice, hembakat bröd och ekologiska tomater.
Väl på jobbet virvlar de in och ser ut som de kommit från någon stylingsalong, glatt kvittrar de om alla skojiga saker som ska uträttas under dagen. Jag har knappt vaknat och håller krampaktigt i min kaffekopp vagt medveten om att jag på något sätt även denna dag lyckats ta
mig till jobbet.

Till lunch plockar den supereffektiva människan fram sin hemlagade och näringsriktiga matlåda. Då kan jag i vilket fall säga HA, för det gör jag med. Mycket sällan har jag köpelådor, så det så!

På väg hem kan fröken superstrukturerad lugnt sitta och bläddra i sin Metro eftersom hon självklart planerat och inhandlat veckans middagar. Själv sitter jag och funderar över vad som finns i kylskåpet, som oftast konstaterar jag att något saknas för att få fram något näringsrikt på bordet – handla alltså.

Träna måste man ju göra för att må bra och det gör både jag och herr supereffektiv. Skillnaden är att jag kraschar i soffan efteråt med dator och TV medan herr supereffektiv glatt förbereder grytan till morgondagen, sätter en deg och gör rent i badrummet.

Helgen ägnar jag åt att sanera hemmet, tvätta och förhoppningsvis vara lite social. Fru duktig har förstås fixat allt sådant under veckan och kan istället gå på vernissage, shoppa, planera veckan, baka, pyssla och vara social.

Var gärna så där duktiga och effektiva, men SNÄLLA, sluta tala om det hela tiden så slipper jag känna mig så lat och ostrukturerad!

lördag 31 oktober 2009

En tanke till er som inte längre finns bland oss




Idag tänder vi ett ljus och tänker på våra nära och kära som gått bort.

Ta hand om varandra!

fredag 30 oktober 2009

Grattis Solbergaskolan


Ann-Katrin Averstedt avgår med omedelbar verkan meddelar Håkan Edman, grundskolechef på utbildningsförvaltning.


Man borde väl inte bli glad när en rektor avgår men jag är så glad att Solbergaskolans personal och elever nu kan få lite lugn och arbetsro. Det kommer säkert ta lite tid innan Solbergaskolan får tillbaka sina elever. Jag är dock övertygad om att personalen efter att ha pustat ut med stor energi kommer göra allt för att skolan ska bli en väl fungerande skola som tar hand om alla elever på bästa sätt.


Det är förskräckligt att man har varit tvungen att föra fram problemen med denna rektor i pressen för att något skulle hända. Ann-Katrin Averstedt har under flera år i olika skolor bedrivit ett ledarskap som ger mig rysningar. Personal som inte tystnat har slutat eller blivit sjukskrivna. Personalen har till utbildningsförvaltningen signalerat att det inte står rätt till på skolan utan gehör. Först nu efter ett antal artiklar i DN händer det saker. Averstedt har visserligen avgått ”frivilligt” men jag har svårt att se att detta kunnat sluta på annat sätt än att hon fått avsluta sitt rektorsskap.

Miljöpartiets oppositionsborgarråd Yvonne Ruwaida säger att krisen på
Solbergaskolan bottnar i ett systemfel.
– Folkpartiets centralisering och byråkratisering av Stockholms skolor
har byggt en mur mellan de ansvariga politikerna och verksamheten i
skolorna. Det är ohållbart att det inte finns någon verklig relation
mellan beslutsfattare och skolan, säger hon.


Tyvärr är jag, efter att själv upplevt Averstedt, övertygad om att det inte är ett systemfel utan en ren personfråga som orsakat krisen på Solbergaskolan.
Utbildningsförvaltningen kanske dock borde ta sig en funderare på att det faktiskt är eleverna som är deras egentliga uppdragsgivare. Kanske de borde ta sig ut till skolorna emellanåt för att lyssna på elever, lärare och ledning. Detta gäller förstås även politikerna!

Tidigare bloggat om detta: Fredrik1, Fredrik2, Fredrik3

torsdag 29 oktober 2009

Piggdekk

Idag har min lilla bil varit på hälsokontroll och fått på sig skorna med dubbar.

Får nu en enorm lust att från och men januari 2010 åka fram och tillbaka på Hornsgatan med mina dubbdäck för att se hur många gånger jag blir stoppad och bötfälld.

Om nu luften i Stockholm blir bättre av att vi kör dubbfritt är det väl OK med dubbförbud, men att enbart förbjuda dubbdäck på Hornsgatan är så korkat att jag bara blir trotsig. HUR ska polisen hinna med att kontrollera att det efterföljs?????

Ska vi införa dubbdäcksförbud i Stockholm borde vi lära oss av norrmännen som under flera år har haft förbud mot piggdekk i bl a Oslo.

onsdag 28 oktober 2009

(S)-kongressen och drömmen om en humanitär flyktingpolitik

Ska vi skicka hem dem eller har vi råd att ta hand om dem. Min mening är solklar! Självklart har ett rikt och ganska glest befolkat land som Sverige både möjlighet och skyldighet att ta hand om människor som flytt från sina hemländer.

Ingen kan få mig att tro att en familj utan stor vånda och ångest väljer att lämna sina vänner, sin släkt och sin uppväxtmiljö medvetna om att man kanske aldrig kan/vågar återvända för att fly till ett okänt land i norr. De här människorna bär ofta på en tung ryggsäck av förskräckliga upplevelser och har stora svarta hål i själen. Ska vi då förvägra denna familj att få uppleva trygghet igen?

Självklart kommer det att finnas en och annan som inte har tillräckligt starka skäl att få stanna. Både för de som får stanna och för de som måste återvända är det oerhört viktigt att asylprocessen går fort, inte mer än högst tre månader i normalfallet enligt mig. Det är för dessa redan plågade människor en enorm anspänning att gå och vänta på ett besked. Att behöva vänta mer än ett år är totalt oacceptabelt, då har barnen redan hunnit knyta kontakter och börjat rota sig så smått. En förkortad handläggningstid får naturligtvis inte på något vis gå ut över rättssäkerheten för den asylsökande. Vi måste också bli mycket bättre på att se till barnens rättigheter i asylutredningar, jag vill inte se en enda rubrik till om apatiska flyktingbarn.

Jag är helt för att asylsökande ska ha rätt till en vettig sysselsättning. Ingen människa mår bra av att bara gå och vänta. Man måste dock väga in att många asylsökande har traumatiska upplevelser med sig i bagaget. För att dessa ska kunna fungera i samhället och orka vara föräldrar måste de omedelbart få hjälp att bearbeta dessa upplevelser.

Att vi ska lära dessa människor både svenska språket, svenska lagar och svenska seder är en självklarhet. Tyvärr ”Svenska för invandrare” har misslyckats i allt för många fall, men det är väl knappast flyktingarnas fel. Undervisningen måste naturligtvis anpassas efter individens tidigare kunskaper, det är ju inte så konstruktivt att ha en välutbildad läkare i samma klass som en outbildad kassörska. Man måste också tänka på dessa människors bakgrund och kultur, kanske man kan tänka sig rena kvinno-/mans-klasser, där man då också mer öppet kan diskutera vår syn på kvinnor och t ex barnuppfostran. Man måste också vara medveten om att många små kommuner inte har resurser att ge svenskundervisning eller bara kan ge det i ett språk. Många frivilligorganisationer har idag en omfattande verksamhet vad gäller att ta hand om asylsökande. Också i denna fråga ska man vara medveten om att dessa resurser oftast är koncentrerade till våra större städer.

Att våra flyktingar söker sig till platser där andra från samma land bor är högst mänskligt. När vi svenskar flyttar utomlands (då för det mesta frivilligt) söker vi oss också till våra landsmän, i Spanien finns det flera stora svenskkolonier där allt för många inte ens har orkat lära sig spanska och där barnen går i skandinaviska skolor. Aldrig blir våra svenska traditioner så viktiga som när vi bor utomlands. Detta är ett mänskligt beteende, vi vill ha trygghet och gemenskap. Vi kan därför inte fördöma de flyktingar som kommer hit och som också söker sig till platser där deras landsmän bor och värnar om sina traditioner. För att ordna ett vettigt boende åt dessa människor måste det finnas hyreslägenheter, även om de skulle vilja flytta från t ex Bergsjön har de inga möjligheter att få lån till att köpa en bostadsrätt i ett område med fler svenskar. Därför måste det finnas en politisk vilja att bygga fler hyresrätter. Det inte är sunt att det kan bo tre familjer i en trea men det är inte heller sunt att sära släkter på vitt skilda orter om de själva inte vill. Tycker fortfarande att detta i mångt och mycket är en bostadspolitisk fråga, det måste byggas fler hyresrätter där vanligt folk har råd att bo.

Lyckas vi att få dessa människor att må någorlunda bra psykiskt, hjälper dem med vårt svåra språk, ser till att de har ett värdigt boende och på alla sätt försöker få dem in i jobb eller studier tror jag rädslan för det främmande minskar. Dessutom får vi ju då in nya skattekronor som kan hjälpa ännu fler människor i nöd.

Jag vill att vi alla hjälps åt med att kraftfullt säga ifrån varje gång vi hör ett rasistiskt uttalande även om det ibland kan verka oskyldigt. Jag gillar inte heller alla turkar, lika lite som jag gillar alla smålänningar. Det finns goda araber likväl som det finns goda stockholmare. Vi är alla människor med goda och dåliga sidor och vi ska bedömas efter detta inte vilket land vi råkar vara födda i eller ännu värre vilket land våra morföräldrar kommer ifrån.

tisdag 27 oktober 2009

(S)-kongressen och mina drömmar


Ingen har väl missat att Socialdemokraternas kongress börjar imorgon. Jag kommer inte att vara där men har drömmar om vad som kommer att beslutas

Dröm nr 1: Skolan. Jag tror det är väldigt bra att det idag finns konkurrens inom skolans värld. Att friskolor kan göra en vinst är en förutsättning för att kunna bedriva en långsiktig verksamhet. För att kunna investera i byggnader, material och personal måste man kunna göra vinst. Det som stör mig är när vinsten, som faktiskt består av dina och mina skattepengar, hamnar i aktieägarnas fickor. Ett sätt att komma ifrån denna typ av vinstutdelning är kanske att som Mona Sahlin m fl föreslår är att som beställare ställa höga krav på den verksamhet som ska bedrivas. Detta anser jag är en självklarhet! Beställer man en tjänst måste man naturligtvis ställa kvalitetskrav. Det är inte sunt att vissa skolor kan välja bort ”besvärliga” elever och samtidigt få lika stor elevpeng, lärarnas utbildningsnivå, högsta antal elever/klass, kringverksamheter som bibliotek, skolsköterska mm är annat som måste ha betydelse när man fördelar pengapåsen.
Att vi måste ställa krav på att våra barn och ungdomar faktiskt lär sig saker och når upp till vissa kunskapsmål är inga konstigheter. Betyg är och kommer aldrig att bli något absolut rättvist sätt att mäta kunskap men är det verktyg vi har, min åsikt är att elever borde få betyg från årskurs 6 och kan tänka mig betyg från årskurs 4. Att det ska vara lugn, ordning och reda i skolan önskar vi väl alla. För mig betyder det välutbildade och engagerade lärare, kringpersonal som ser eleverna utanför klassrummet INTE straff och negativ disciplin.


Ska barnen orka med att ta in och reflektera över ny kunskap behöver de bensin i form av mat. Det är därför hög tid att vi ställer krav på skolmatens kvalité och smak – heja, Bert Karlsson!

Tack och lov är inte alla barn skapta i samma form, något som Jan Björklund gärna skulle önska. ALLA barn måste ha rätt till utbildning efter sin förmåga. Idag ses barn med neuropsykiatriska diagnoser ofta som ett problem och en kostnad för skolorna, ett förhållande som måste ändras omgående. Dessa barn har massor att ge och de flesta av dem kan mycket väl klara skolan om den anpassas efter deras behov. Dessa barn måste också utredas och få en diagnos mycket snabbare än vad som sker idag.


Dagens gymnasiesystem är uppbyggt på att eleverna läser kurser. Har man läst svenska A får man betyg och fortsätter sedan med svenska B o s v. Detta betyder att eleverna aldrig får bli så där tokkära att de glömmer allt annat, inget tråkigt får hända i familjen och de får inte vara sjuka allt för mycket. Min erfarenhet att många elever inte är mogna för detta system som bygger på högskolans system.Misslyckas man att få höga betyg i gymnasiet men lite senare i livet känner sig studiemotiverad och vill komma in på en utbildning är i princip den enda vägen att göra bra ifrån sig på högskoleprovet. Jag skulle gärna se att det fanns en möjlighet att läsa upp betyg på KomVux. Att lära för livet måste innebära att man får fler chanser i livet!

Med dagens ungdomsarbetslöshet är det förstås viktigt att utöka högskoleplatserna. Det är också viktigt att alla högskolor har samma möjlighet att ge den utbildning som krävs. Idag ställs samma krav på alla högskolor men många små högskolor får inte resurser för t ex forskning.

Förhoppningsvis kommer fler drömmar ut på denna blogg.

lördag 24 oktober 2009

Barnens rättigheter och media samt föräldrars ansvar

Jag och mina vänner har under en tid livligt diskuterat och blivit upprörda över hur barn behandlas av medier.
Det började med en diskussion om programmet ”Ensam mamma söker” där tre ensamstående mammor genom att i TV träffa ett antal olika män försöker träffa en ny partner. Eftersom det är vuxna kvinnor är väl den tanken OK, även om jag inte riktigt tror att de är medvetna om vilka konsekvenser det kan få att medverka i dessa såpor. Det som får det att vända sig i magen på mig är att de blandar in barnen i detta program. Barnen ska vara med och bedöma och träffa dessa män, än värre är att barnen och dess kamrater sedan kan se mamma hångla med ett antal män i TV. Helt omdömeslöst av både föräldrar och ansvariga för programmet.

Jag tycker tendensen att man inte respekterar barnens integritet blir tydligare och tydligare. Händer något otäckt som branden i Rinkeby är gärna både tidningar och TV snabbt på plats för att intervjua gråtande barn. TV sänder ”uppfostringsprogram” med barn som ställs i skamvrån, eller som nu senast ett program med unga pojkar i trubbel som under en tid ska vistas under fängelseliknade förhållanden.

Om nu inte föräldrarna har tillräckligt med omdöme för att sätta stopp för dessa idéer borde media börja ta sig en funderare om vad de utsätter dessa barn för.

Tyvärr är det inte bara media som kliver över gränsen för barns rättigheter. Även i skolan förekommer en aningslöshet som är häpnadsväckande. En av mina vänner berättade här om dagen om att hennes son fått en uppgift som skulle handla om kärlek. Det låter väl fint, eller hur! Problemet är att uppgiften handlade om att man skulle berätta om hur ens drömparter skulle vara och se ut. Jag studsade högt när hon berättade detta, hur tänkte den läraren?? Har den läraren ens funderat över om det kan finnas homosexuella som inte vill/vågar berätta det för klassen? Skulle dessa i så fall tycka att det var OK att berätta detta via en uppsats? Skulle inte tro det! Sedan undrar jag hur många 15-åriga killar som ens funderat i sådana banor, men det är en annan sak.

Sverige var en av de första länder som skrev under FN:s konvention om barnens rättigheter. Sverige har också gjort en hel del för att verkligen se till att dessa rättigheter följs. Vi får nu inte tappa greppet bara för att vi har varit duktiga. Vi måste varje dag och i varje stund stanna upp och tänka efter när det gäller barns rättigheter.


Idag är det FN-dagen. En dag när vi kanske måste börja fundera på hur vi behandlar våra barn.

Läs gärna Kattis Ahlströms artikel i DN Debatt om detta.

måndag 19 oktober 2009

SD har hoppat ur garderoben



Vill idag ge en stor röd ros till Aftonbladets Jan Helin som trots avrådan från flera jurister vågade publicera en debattartikel där Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson väldigt tydlig redogör för sina rasistiska åsikter.

Det var precis vad jag menade med mitt inlägg igår. Låt SD visa upp sitt fula tryne, låt dem tala om vad de tycker om människor som inte är etniska svenskar sedan tre generationer, låt dem tala om vad de tycker vi ska göra med dem. Det är utmärkt att låta dessa människor slänga ur sig ogrundade åsikter.

Ju mer dumheter som de släpper ur sig desto lättare är det att bemöta dem med fakta och mer humanistiska åsikter. Jag tror vi kan få väldigt många att börja tänka till och ta avstånd från dessa rent rasistiska åsikter om vi lugnt och sansat smular sönder deras ”fakta” och verklighetsuppfattning bit för bit.

Samtliga partiledare har i dagens Aftonblad tagit klart avstånd från Jimmie Åkesson och hans anhäng i SD. Nu hoppas jag SD fortsätter visa sitt rätta jag och att samtliga partier, tidningar och experter fortsätter att bemöta dessa dumheter.

Kostymen har åkt av och kängorna är på!

söndag 18 oktober 2009

Tala är silver, tiga är guld - eller...

Ser SvD idag att de Rödgröna är på frammarsch och nu leder över alliansen. Glädjande enligt mig. Det som dock gör mig oerhört rädd och orolig är att även Sverigedemokraterna enligt denna undersökning går framåt och till och med skulle ta sig in i riksdagen om det varit val idag. Än mer oroande är att de nu från att mest ha attraherat yngre män nu även får röster från kvinnor och pensionärer.

Vad ska vi göra för att slippa få dessa numer kostymklädda herrar med otäcka åsikter in i maktens korridorer? Ska vi bemöta dem eller tiga ihjäl dem? Jag tycker vi tillräckligt länge provat taktiken ”tiga ihjäl” utan någon större framgång. Jag tror det är dags att bemöta deras åsikter.

Vi måste vara ärliga och inse att det finns ganska många människor som tycker som SD i många frågor. Det finns människor som i okunskap tror att det i varje muslim bor en liten terrorist som bara väntar på att få spänna på sig bomber för att spränga sönder ett antal svenskar för att sedan bli martyr. Det finns också människor som är övertygade om att alla muslimska kvinnor är förtryckta av sina män, att man tvingar sina flickor att gifta sig med okända män, att man könsstympar småflickor, att man mördar unga flickor för att blivit kära i en svensk pojke. Att alla somaliska män inte vill jobba utan hellre sitter i en skum källarlokal och tuggar kat och lever på socialbidrag det ”vet ju alla”. Finnar älskar sprit och bastu, spanjorer pratar en massa men sen är det manana, manana, tyskar är feta och skriker men är duktiga på att organisera, smålänningar är snåla och skåningar dryga….. Listan på fördomar kan göras hur lång som helst. Vi har den alla men de flesta av oss ser att det är just fördomar och att det finns goda och onda människor av alla ursprung. Visst finns det sanningar i en del av dessa fördomar men vi kan inte dra alla muslimer eller spanjorer över en kam.

Vi måste våga diskutera detta och även ta ställning till saker vi tycker är fel.
Vi måste få så många som möjligt att ingen frivilligt lämnar sitt hemland, sina vänner och sin släkt med vetskap om att man kanske aldrig ser dem igen.
Vi måste börja diskutera hur vi kan få den havererade integrationspolitiken att fungera, med bostäder, arbete och svenskundervisning i fokus.

Vill vi inte möta SD öga mot öga måste vi i vilket fall diskutera sakfrågorna öppet.

fredag 16 oktober 2009

Älskade underbara

I onsdagsmorse vaknade jag som vanligt 05.50, som vanligt var dock inte uppstigandet ur sängen. När jag som vanligt försökte resa mig för om möjligt krossa djävulsmaskinen som för oväsen skrek min rygg högljutt av smärta. Fick långsamt rulla ur sängen. RYGGSKOTT!! Har hört talas om men aldrig upplevt. Eftersom jag lever efter devisen ”så länge du kan röra på dig är du inte död och kan med andra ord jobba” hasade, just HASASDE, jag mig till arbetet.

Jag är så lyckligt lottad att jag har underbara omtänksamma arbetskamrater så jag möts av både goda råd och omtanke när jag långsamt hasar fram i korridoren. Har dessutom den stora lyckan att ha en kollega/kamrat som är naprapat, denna underbara varelse sträcker och drar i mig och vips är det lite bättre.

Hemkommen ser mina älskade ungar att mamma har ont ”på riktigt”. De underbara älskade ungarna erbjuder sig då att handla det tunga, ja faktiskt allt om jag vill, till morgondagens middag. Får hålla tillbaka tårar av glädje för att kunna tacka ja, mina härliga ungar som kan reta mig till vansinne ställer upp för mig i nöd!

Älskade underbara ungar och vänner, älskar er!

tisdag 13 oktober 2009

Kampen för bättre skolmat

Jag älskar numer Bert Karlsson! Eller kanske snarare hans projekt att få kommunerna att inse att det är lönsamt att servera våra barn näringsriktiga och goda skolmåltider. Genom sitt kändisskap försöker han genom TV 4:s program ”Matakuten” tillsammans med kockarna Paul Svensson, Melker Andersson och Carola Magnusson gå ut i olika skolor för att lära personalen att laga mat från grunden. Samtidigt försöker han få politikerna att förstå det inte är hållbart att stoppa i våra barn industrilagad mat med både dåligt näringsinnehåll och smak. Kockarna försöker både inspirera och lära ut hur man kan laga bra mat samtidigt som man håller samma budget.

Jag har aldrig förstått idén med att slopa skolköken till förmån för storkök. I storköken massuppvärms industrilagad mat tidigt på morgonen för att sedan varmhållas i flera timmar. Därefter ska maten transporteras i bil (ibland väldigt långt) till de enskilda skolorna. Väl på skolan får skolkökspersonalen fortsätta varmhållningen för att sedan sätta fram den nu både smaklösa och näringsfattiga maten. Skolkökspersonalen får i bästa fall se till att det finns färska grönsaker.

Att smak, doft och utseende på maten blir tråkig efter en sån här hanteringen behöver man knappast heta Carl Jan och vara professor för att förstå. Är det då så konstigt att väldigt stora mängder mat slängs?! Det måste också även kännas frustrerande att arbeta i ett skolkök där man aldrig får LAGA mat.

Att barnen presterar bättre i skolan och dessutom blir lugnare och gladare när de ätit bra visar många undersökningar, vilket ju inte kanske är så överraskande. Jag blir själv både trött och grinig på eftermiddagen om jag inte ätit en hyfsad lunch och jag tror INTE jag är ensam om det!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Berts korståg ska lyckas, våra barn är värda det!!!
Titta, lyssna och lär alla politiker – det är dumt att inte satsa på barnen!

måndag 12 oktober 2009

Politik och media

Idag tror jag samtliga partier sitter på sina kammare och funderar över hur de bäst ska föra ut sitt politiska budskap.
Ska man satsa mest på traditionella medier såsom tidningar och tv eller ska man satsa mer på "nya" och sociala medier såsom facebook, youtube och bloggar. Idag finns dessutom möjligheten att göra TV-reklam.

Jag har funderat en del på detta men har tyvärr inget svar. Jag tror dock att det finns en övertro på att man ska fånga ungdomar via att finnas på internet. Det är absolut viktigt att finnas där och den dialog som finns inom bloggosfären är ofta uppfriskande. Tyvärr tror jag att det är vi som redan är relativt engagerade som också ödslar tid med att leta ännu mer information på nätet.

En stor del av de ungdomar som år 2010 får rösta för första gången är ganska ointresserade av partipolitik, de har en massa åsikter men kan inte sortera in dessa under något parti. Vill vi fånga upp dessa ungdomar tror jag att vi ska skicka ut ungdomsförbunden till gymnasieskolorna och universitet/högskolor. Diskutera de frågor som berör ungdomarna och ”tvinga” dem att ta ställning. Har man väl sått ett frö hos dessa unga väljare kan det mycket väl bli så att de börjar söka mer information och då är internet den naturliga informationskällan. Torgmöten, tidningar och till och med TV kommer långt senare. Information finner man på nätet och då ska det helst vara ganska lättuggat. Ju närmare valet vi kommer desto viktigare tror jag det blir med information av typen jämförelser i sakfrågor mellan olika partier.

När det gäller oss som redan har tagit ställning är också internet en härlig guldgruva till information. Tyvärr har inte partiorganisationerna riktigt fattat att det inte bara är tonåringar som bloggar, facebookar, datear mm på nätet. Socialdemokraterna har kommit en bit på vägen genom Netroots. De rödgröna har även startat en nyhets- och bloggsida på nätet vilket är utmärkt. En ypperlig början som jag hoppas det kommer läggas lite mer krut på.

Själv älskar jag diskussioner med olika teman i TV, med rätt programledare kan sådana bli väldigt informativa. Rätt följdfrågor gör att politiker måste tänka till och vässa sina argument. I en blogg eller i en artikel behöver man ju aldrig oroa sig för att någon direkt ifrågasätter åsikterna. Därför är alltid en direktsänd debatt ett viktigt verktyg för att känna politiker på pulsen i aktuella frågor.

Tidningar har i alla tider varit en viktig och lättillgänglig källa till information. Tyvärr verkar journalister idag oerhört styrda av vilka som äger tidningarna. En oerhörd sorglig och i längden farlig utveckling. Oavsett vem som styr Sverige ska politik och politiker granskas. Det sorgliga och farliga är när tidningsägarna börjar lägga sig i hur och vad som ska granskas. Idag känns informationen från tidningsvärlden väldigt styrd, ett faktum jag tror kan slå tillbaka, läsarna är inte dumma och en allt för ensidig information leder till att man inte orkar läsa/lyssna.
Även om torgmöten inte är något som engagerar mig inser jag det kan vara ett utmärkt sätt att träffa människor ”ansikte mot ansikte” för att diskutera och argumentera. Man ska heller inte förakta att VEM som framför ett budskap har betydelse.

Har som sagt inga patentlösningar men jag tror man ska ta sig en funderare över till vem man vänder sig med ett budskap och rätta budbärare och mediatyp efter detta.

fredag 9 oktober 2009

SSU och hur man speglar samhället

Tycker det är lite sorgligt att SSU: s ordförande Jytte Guteland idag ser sig tvungen att gå ut på DN Debatt och argumentera för att det behövs en föryngring inom Socialdemokraterna. Jag säger sorgligt eftersom jag antar att hon har stridit för detta inom partiet och ser detta inlägg som en sista desperat åtgärd. SSU verkar inte känna att moderpartiet lyssnar och tar den på allvar – allvarligt!

Jag är ingen vän av att man bestämmer att en viss procent ska vara under 35 eller ha invandrarbakgrund men anser att riksdagen så långt som möjligt ska vara en spegel av det svenska samhället. Sen kan jag inte alltid tycka att ålder med automatik betyder att man inte förstår eller är engagerad i frågor som rör den yngre befolkningen. Jag umgås med ungdomar i varierande ålder i princip dygnet runt, både på jobbet och hemma. Tycker för det mesta att där fantastiskt kul att diskutera och umgås med dessa engagerade ungdomar och jag anser att jag har hyfsad koll på skolfrågor och en hel del annat som berör dessa unga.

Jytte tar upp ett problem som inte gäller enbart partipolitik utan är regerande i de flesta verksamheter nämligen att ”de äldre håller varandra bakom ryggen”. Detta är enligt mig en trygghetsreaktion, du vet vad du har men inte vad du får och därför känns det tryggare att rösta in de man redan känner till. Det är samma fenomen som gör att det finns så få kvinnliga/utomeuropeiska högre chefer, man letar i sin egen lilla ankdamm. I en partiorganisation finns dock en valberedning som har ett oerhört stort ansvar att luska fram bra och villiga kandidater som kan spegla samhället i stort.

SSUS:s orförande har också alldeles rätt i att vi inför valet 2010 har en väldigt stor andel förstagångsväljare. Förstagångsväljare som enligt SCB hellre röstar på Socialdemokraterna än på något av alliansens partier. Därför är det förstås, som Jytte säger, extra viktigt att ungdomsfrågor lyfts fram. Ska vi få dessa förstagångsväljare att lyssna och engagera sig är både frågor som utbildning, arbete, integritet på nätet och bostad lika viktiga som hur och vem de framförs av. Om nu så få yngre människor kommer med på valbar plats som Jytte befarar hoppas jag att moderpartiet i vilket fall tar hjälp av SSU i valdebatten, jag är säker på att de har en mängd duktiga människor som brinner för att framföra ett budskap som tilltalar den yngre generationen.

Varje generation har frågor som engagerar extra mycket, därför är det förstås viktigt med en variation i ålder inom partiet. Det är också viktigt att människor från andra kulturer är representerade liksom människor med handikapp och människor med olika yrkeserfarenhet……..
Valberedningens arbete är med andra ord av yttersta vikt!

Jag tycker Jytte Guteland är oerhört modig och kan inte annat än att applådera att hon vågar peka på denna oerhört viktig fråga inför valet 2010.

En stor röd ros till dig, Jytte!

torsdag 8 oktober 2009

Som man frågar får man svar


Höll på att sätta morgonteet i halsen idag när jag läste DN. Synovate har tydligen varje år sedan valet 2006 frågat väljarna om de tycker att regeringen Reinfeldts politik ”gynnar eller missgynnar dig personligen”. Nu är det tydligen fler som säger JA, jag är gynnad av alliansens politik än som säger NEJ, tydligen ska också väldigt många LO-medlemmar tycka att de är gynnade av Reinfeldts politik.

Konstigt? Inte ett dugg enligt mig. Hade jag blivit tillfrågad hade jag också känt mig tvingad att säga JA. Jag som så många andra som har förmånen att ha ett arbete har ju fått mer i plånboken vilket väl de flesta tycker är bra. Har man dessutom en ganska låg lön betyder naturligtvis en tusenlapp mer i månaden betydligt mer än om du har en hög lön.

Jag är inte någon höginkomsttagare men tjänar hyfsat bra, för den skull tycker jag inte om alliansens politik och skulle gärna avstått från några kronor mer i plånboken för att t ex arbetslösa, sjuka och pensionärer ska kunna leva ett drägligt liv. Vad jag förstår finns inga sådana följdfrågor!

Mitt förtroende för undersökningsföretaget Synovate är numer noll. Den här typen av undersökning kallar jag oseriös!

söndag 4 oktober 2009

Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna!

Rätten till hälsa. Det är en grundläggande mänsklig rättighet som inkluderar både fysisk och mental hälsa utan diskriminering. Den rättigheten ingår i flera bindande internationella mänskliga rättighetsfördrag, såsom Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), Konventionen om eliminering av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) och Barnkonventionen (CRC), vilka alla har ratificerats av Sverige.

Att vara papperslös innebär att man har ett utvisningshot hängande öer sig dygnet runt. Man lever i ständig skräck för att polisen ska upptäcka en och kasta en ut ur Sverige. Om utvisningsbeslutet var rätt eller fel vet vi inte, men dessa människor är övertygade om att de inte kommer att överleva i sitt hemland och väljer därför hellre att leva i misär och skräck.

Idag har barn till papperslösa rätt till vård men inte de vuxna. En gravid kvinna, en man med cancer, en kvinna med diabetes eller en man med psykiska besvär har alltså inte rätt till medicin eller behandling. Röda Korset och andra frivilligorganisationer gör så gott de kan för att hjälpa dessa människor. Sjuksköterskor, läkare och andra arbetar frivilligt för att leva upp till den etiska kod de har genom sitt yrke. De papperslösa smyger in i någon anonym lokal och får vård på nåder! Vissa papperslösa vågar inte en ens uppsöka någon frivilligorganisation utan lever med sin sjukdom andra vågar inte ens ta sina barn till ett sjukhus av rädsla för att någon ska kalla på polis.

Är det så vi vill ha det i Sverige? Var finns solidariteten och humaniteten?

För ett och ett halvt år sedan lovade Sveriges regering att tillsätta en utredning om sjukvård för gömda flyktingar, än har inget hänt och det verkar som om det är Fredrik Reinfeldt och hans moderata kollegor som bromsar eftersom de inte tycker att dessa människor överhuvudtaget ska ha rätt till sjukvård.

SKÄMS regeringen!
De här människorna finns vare sig ni vill det eller inte och de är just MÄNNISKOR med rätt att ta del av de mänskliga rättigheter Sverige skrivit under!


Läs mer: DN, Röda Korset, Röda Korset 2

fredag 2 oktober 2009

FörnedringsTV

Tv4 har nu startat en ny dokusåpa som ska handla om ett gäng killar på glid. Killar som är brottslingar ska frivilligt inlemma sig under fängelseliknade förhållanden för att därmed fås att avhålla sig från den brottsliga banan.

I USA kallas denna taktik för ”scared straight” d v s man ska bli så rädd för ett liv i fängelse att man slutar sin brottsliga karriär. Bra kan man ju tycka, men tyvärr visar ett antal vetenskapliga studier att denna taktik inte fungerar. Både socialstyrelsen och kriminalvården har läst och tagit till sig dessa studier och kritiserar därför denna satsning av TV4.

Säkert har varken de här unga, trasiga pojkarna eller deras föräldrar tagit del av några forskningsrapporter om nyttan med denna metod. Föräldrarna är säkert förtvivlade och griper varje halmstrå som kan ge deras barn en ny chans. De trasiga barnen vill säkert komma bort från brottslighet samtidigt som de ser en chans att hamna i det numer så oerhört populära ”rampljuset”. Jag tror varken de unga pojkarna eller deras föräldrar ser faran med detta program.

De här killarna känner sig redan ofta utstötta av samhället och risken är att de har lätt att identifiera sig och glorifiera de dömda killar de möter, de kanske också upplever att en vistelse i fängelse inte är så ”farligt” – det kan till och med ge status och de kan också känna en press att visa för omgivningen att de inte alls blev skrämda av upplevelsen och därmed känna sig tvingade att fortsätta begå brott.

Jag har inte och kommer inte att se denna dokusåpa. Jag får ont i magen av att man utnyttjar
människors svagheter till underhållning.

Programmets projektledare AnnBritt Grünewald, fd välrenomerad anställd inom kriminalvården och numer projektledare för detta program försvarar idén och tycker att dessa killar har blivit hjälpta av programmet. Hon menar på att dessa pojkar fått hjälp även efter programmets slut och att nu del flesta börjat plugga och blivit ”icke kriminella” pojkar. Om så nu bara en av dessa gossar hamnat på rätt spår är det bra, men jag hävdar ändå med bestämdhet att man inte ska utsätta ungdomar för svenska folkets lystnad i att vara ”normal” och ”välanpassad”.

Det måste vara bättre att visa unga kriminella på det positiva med att vara en vanlig tråkig Svensson än att visa på nackdelarna med att vara kriminell. Kriminalvården har förstått detta och gör allt de kan för att hålla unga människor utanför en fängelsemiljö.


Läs mer: DN. Debett, AnnBritt Grünewald i DN, DN Opinion, Calle Fridéns blogg