Ingen har väl missat att Schweiz folkomröstat om minareter och att folket sagt nej till dessa. Nu har även Iran lagt sig i debatten, den iranske utrikesministern Manouchehr Mottaki har nu varnat den schweiziske utrikesministern Micheline Calmy-Rey. Enligt Irans statliga television har han sagt att det är "i strid med skyddet för muslimska medborgarnas medborgerliga rättigheter och kommer att såra muslimer i hela världen".
Jag har full förståelse om man i Schweiz uppfattar detta som hotfullt. Däremot har jag svårt att förstå att minareterna i sig skulle upplevas som hotfulla. Jag ska i ärlighetens namn inte bli så glad om jag bredvid mitt hus hade en moske MED minaret där man i tid och otid ropade ut bönetider, lika lite skulle jag vilja bo bredvid en kyrka som hade klockringning i tid och otid. Mig veterligen är det ytterst få länder i Europa där man tillåter dessa utrop, Norge är ett undantag. De flesta imamer i Europa resonerar så att de troende har egna klockor och själva kan hålla reda på när det är dags för bönestund.
Varför är man då så rädd för att bygga just minareter? Är man orolig för att det en dag istället för en from muslim ska stå en islamistisk terrorist med automatvapen i minareten? Är man rädd för att den ”egna” kulturen kommer att utplånas av en minoritet med annan religiös tro? Är man rädd för att det egna samhället ska ”svämma över” av kvinnor klädda i burka?
Jag tror det är farligt om vi inte lyssnar på alla människor som är rädda för det som känns främmande. Vi måste våga diskutera det som känns skrämmande. Människors rädslor är verkliga och måste tas på allvar, vi kan inte avfärda rädslor med att vi har religionsfrihet, vi måste våga diskutera VAD man är rädd för. Vi har alla en massa fördomar som vi måste våga utvärdera.
DN SvD
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera