Skolplikt gäller visst inte ALLA barn

I Sverige har vi skolplikt, men det gäller tydligen inte alla barn. Det finns allt för många barn i vårt land med neuropsykiatriska diagnoser ,t ex ADHD, som inte orkar gå i en vanlig klass och därför vägrar gå till en skolmiljö de mår dåligt av. Under veckan har det i DN skrivits om en pojke som tidigare fått gå i en skola med specialkompetens plötsligt blivit fråntagen den platsen av sin hemskolas rektor. Pojken har mått så dåligt av detta att han inte kunnat gå i skolan alls under en lång tid.
Varför tar då hemskolan ett sådant beslut, pengar förstås. Det är förstås dyrare att ha en elev som behöver extra resurser för att klara skolan än att ha eleven i en vanlig klass. Att man förstör både skolgång och självförtroende för den enskilde eleven blundar man för. Vad händer med dessa barn när de blir så stora att de ska ut på arbetsmarknaden och det visar sig att de inte ens fullföljt grundskolan? Hur många arbetsgivare är villiga att anställa dessa ungdomar? Hur ska de kunna försörja sig? Ett redan sargat självförtroende blir ännu sämre, en ännu starkare känsla av utanförskap, en bekräftelse av att man är annorlunda och värdelös. Är det detta vi vill säga till barnen? Vad kommer DET kosta?! Jag är HELT övertygad om att det är en samhällsekonomisk vinst att tidigt ge dessa barn den hjälp de behöver tidigt i uppväxten.

Att skolor idag är satta under en stor ekonomisk press gör förstås att det är frestande att både blunda för och förhala att en elev behöver extra stöd. Kanske man skulle kunna tänka sig en statlig pengapåse som gör att alla barn kan gå i skolan och få den hjälp de har rätt till.

Skolminister Jan Björklund med sin cyniska inställning till elever som inte passar in i hans ”normalmall” försämrar steg för steg möjligheten för ALLA barn att få den undervisning de har rätt till.