Små barn små bekymmer....

Nu är det snart valborgsmässoafton igen.
För mig som är tonårsförälder har denna dag förvandlats från en trevlig dag i goda vänners lag till en dag fylld av oro. Mina tonårsgrabbar är relativt vanliga killar som inte ränner ute och super var och varannan helg. Jag är dock inte dummare än att jag fattar att grupptryck och feststämning kan lura i den mest välartade tonåring en större mängd alkohol än de tål (man var ju nyss där själv). Att få det där telefonsamtalet från polisen eller Mariapol som talar om att min son druckit sig så berusad att han behöver läkarvård är något jag fasar för! Fast egentligen är det inte det som oroar mig mest utan det faktum att småberusade killar så lätt blir utsatta för oprovocerat våld.
Har försökt att inpränta i de små liven att man aldrig lämnar någon ensam på någon parkbänk och att man alltid kan ringa hem oavsett hur berusad man är. Jag hoppas och tror att det har gått in i deras små hjärnor. Dessutom vet dom att jag är en sådan där jobbig morsa som har ett stort kontaktnät av föräldrar, så att dölja saker för mig brukar inte gå så bra.

Blir med andra ord en lugn och stillsam kväll för mig, får väl försöka skramla ihop några i samma sits så att vi kan glömma att vi har ont i magen några timmar.

Nu är det äntligen vår, ja nästan sommar!!

Det är något särskilt med våren! Värmen kommer smygande, fåglarna vaknar till liv och börjar kvittra hysteriskt, blommorna fullkomligt vräker sig upp ur jorden och människorna, ja de blommar de med!

Igår struntade jag i en hel del ”måsten” och stämde träff med en god vän på stan.
Vi klev med raska steg mot kungsträdgården med den fantastiska allén av blommande körsbärsträd. Det är så mäktigt att man nästan tappar andan. Vi köpte oss varsin glass och satte oss bland alla andra soldyrkare i trappan. Att bara sitta och lapa i sig sol och glass i trevligt sällskap är något speciellt. Det är fantastiskt hur vi svenskar vaknar upp ur våra iden så fort solen börjar visa sig, vi fullkomligt väller ut och tar varje chans att få lite sol och trevligt sällskap. Flickorna kastar av sig byxorna och sätter på sig den lilla kjolen och vinglar ovant omkring i höga klackar. Pojkarna tar chansen att både lapa sol och flickor.

Äntligen, äntligen är våren här! Nu vill jag trycka på en knapp så resten av våren och sommaren går i slow motion – det går ju alltid så ruskigt fort.

Det är dags att vi behandlar våra barn med respekt!

Så där ja, nu är den kära Jan Björklund igång igen!
Läste bl a i DN att Björklund vill höja kraven för att komma in på högskolor och universitet. Han säger sig ha lyssnat på högskolornas lärare som han påstår tycker att ungdomarnas förkunskaper är för låga. Redan idag är det dock så att alla högskolor och universitet kan sätta egna behörighetskrav, anser man att de blivande studenterna behöver matte D eller engelska C för att klara studierna kan man sätta det som ett antagningskrav. Jag undrar så om han någonsin har funderat över varför eleverna anses ha dåliga förkunskaper.
Istället för att hela tiden hacka på våra barn och ungdomar kanske han borde fundera över om det inte är skolan i sig som har problem. Det är skolans och lärarnas ansvar att leverera det som står i skolplanen.
Man har ju efter alla år insett att lärarutbildningen har väldiga brister, dessa lärare är nu ute bland våra barn! Lärare som anses ha brister både i kunskapsnivå och pedagogisk förmåga. Många av dessa nyutbildade lärare har inte heller fått någon som helst kunskap i hur de t ex ska hantera alla bokstavsbarn som är inne i vanliga klasser. Idag har de flesta skolor stora klasser och i nästan varje klass finns åtminstone ett barn med någon bokstavssjukdom. Ibland kan det fungera alldeles utmärkt om det sk bokstavsbarnet får den extra hjälp det behöver men ibland fungerar det inte alls. Vissa barn klarar inte av att gå i en vanlig klass utan behöver speciell hjälp för att klara skolan. Tvingar man dessa barn att gå i vanliga klasser kan man förstöra skolgången för 30 elever och för all framtid förstöra all lust och självkänsla för det barn som behöver hjälp. Detta är ingen ny vetenskap, men det kostar en liten slant. Istället drar man nu i många skolor in på alla kringresurser som skolsköterskor, kuratorer och psykologer, när det fortfarande saknas pengar så ryker förstås speciallärare och fritidspersonal.

Jag håller fullkomligt med Björklund om att barnen måste få ro samt ordning och reda i skolan. Vad jag inte förstår är hur det ska gå till när man inte är villig att ge skolorna de resurser de behöver. Hur ska det kunna bli ordning och reda om man haft tio vikarier i ett ämne under en termin. Det barnen behöver är lärare med engagemang och förmåga att förstå att respekt är dubbelt. Då du, Björklund, ska du se att eleverna både tycker skolan är kul och kommer att lära sig massor!

Jag har nu bestämt mig! Jag kommer att rösta på Socialdemokraterna i nästa val. Jag kan inte acceptera detta cyniska förhållningssätt till våra barn och ungdomar!

Någon som vill bli smal, snygg och vältränad på mindre än fyra veckor?!

Så var det dags igen! Tidningarna har insett att bikinisäsongen snart är här. Löpen börjar nu fyllas med den ena mirakelkuren efter den andra. Blir sååå trött. Det är fantastiskt att så många år efter år går på detta. Jag har aldrig varit någon fan av alla dessa bantningskurer, har väl heller aldrig varit i något större behov. När jag var riktigt ung, kanske 13-14 år hände det då och då att jag och min bästis bestämde oss för att banta. På den tiden var vi båda två pinnsmala så varför vi skulle banta kan man ju fråga sig, men om vi böjde oss riktigt mycket kunde man säkert få tag i en centimeter fläsk – läskigt! Så sagt och gjort tog vi slumpvis någon tidnings mirakelkur och satte igång. Vi var väldigt ståndaktiga i flera dag med att hålla den sagda dieten, för säkerhets skull cyklade vi som galningar också. Efter tre dagar blev vi allmänt håglösa och tyckte livet var hur trist som helst, inte ens skvaller om de snyggaste killarna piggade upp! Alltså avbröt vi våra planer om platta magar och hade matorgie istället, ni kan inte ana hur mycket pizza och kakor två tonårstjejer som nyss avbrutit en bantningskur kan smälla i sig på en kväll!

Tyvärr tror jag att det är precis detta man uppnår med dessa mirakelkurer, man sätter ambitiöst igång men inser snabbt att det är fasansfullt tråkigt och jobbigt. Man ”syndar” en gång och en gång till, sen börjar man äta onyttigare än någonsin som tröst.

Har full förståelse för att det är ett halmstrå för de som är överviktiga, vilket gör alla dessa löpsedlar ännu mer cyniska eftersom man grundlurar dessa människor.

Tortyr i det goda syftet?!

Mådde illa när jag idag läste SvD artikel om hur fångarna behandlades av CIA under ”kriget mot terrorismen”. Innan de ens kom till Guantánamolägret fördes en del ”misstänkta” al-Qaida-terrorister till tysta kliniska byggnader där de rakades, kläddes av nakna och fotograferades. Man höll dessa människor vakna i upp till 180 timmar, spolade dem med vatten då och då, drog in på mat, ”låtsades” knuffa in dem i en vägg, skendränkte dem, på natten fick de nakna med blöjor bära bojor mm mm. Det är fullkomligt vidrigt och för mig totalt oacceptabelt att behandla en människa på detta vis oavsett vilket brott personen i fråga misstänks ha begått!

Det är väl fler än jag som misstänkt att USA i sin desperata kamp mot terrorismen efter de 11 september använt inte allt för trevliga metoder för att få människor att erkänna inblandning i terrorverksamhet. Det är dock en sak att ana och en helt annan att nu USA:s president Barack Obama publicerar dokument om CIA:s förhörsmetoder.
För mig är det fullkomligt ofattbart att ett land som anser sig både demokratiskt och civiliserat kan använda sig av sådana grymma och inhumana metoder att förhöra en människa. Jag skulle under sådana omständigheter utan att tveka erkänna att jag är man, har svans och kan utföra all slags häxkonster. Om inte detta ska anses som tortyr enligt FN:s tortyrkonvention så vet jag inte vad som ska anses som tortyr!

Ibland tappar jag hoppet om mänskligheten!

En stadsråttas bekännelse

Jag har sedan många år insett att jag är en riktig stadsråtta. Ibland kan jag bli avundsjuk på mina vänner som är lite mer av skogsmulle än jag. Det låter ju så härligt när de berättar om hur mysig skogspromenad de haft eller hur mycket härliga bär/svamp de varit ute och plockat. Jag har prövat, framförallt när barnen var små. Då blev jag då och då utsläpad i naturen av en god kamrat som tyckte att både jag och barnen borde se något annat än asfalt. Som den goda mor jag är höll jag förstås med och satte snällt på mig praktiska skogskläder. Så fort jag lämnat bilen kände jag genast hur knäna blev lite darriga, skogen såg så stor och farlig ut, men jag tog mod till mig och traskade med. Väl inne i skogen blev varje pinne en stor farlig orm som inte ville annat än att raskt sluka mig hel. Prasslet av löv förvandlades till monster som morrade skrämmande. Alltså stampade jag mig hela vägen fram samtidigt som jag sjöng eller pratade högt – allt för att skrämma bort det farliga. Hela tiden var jag fullkomligt livrädd för att bli borttappad eller att barnen skulle springa utom synhåll. Jag är i total avsaknad av både lokalsinne och inbyggd kompass, lovar att jag garanterat går vilse om det är fler än tio träd.

Jag har halva min släkt i norrland (södra lapplands inland) och barnens morfar bor i en liten by med skog omkring. Jag har aldrig varit längre in i denna skog än att jag samtidigt kan se huset. Där är det inte bara ormar och monster man ska oroa sig för, nej, där finns korkade renar som plötsligt hoppar fram, eller ännu värre de jättelika älgarna, björn finns det också har man glatt berättat för mig. Som om inte det vore nog så måste man dessutom stå ut med miljarder av mygg och knott. De älskar mig, men den kärleken är inte besvarad. Jag få myggbett av storlek jättelika bölder och är därmed livrädd att de ska hugga mig i ansiktet. Mina kära släktingar vrider sig av skratt när de ser mina försök att undvika dessa odjur, har alla myggmedel som finns samt är utrustat med hatt med myggnät. Den kära släkten gör också narr av mig när jag snör på mig löparskorna och sätter mig i bilen för att åka till samhället för att få springa på asfalt.

Jag gillar natur när den är dresserad. Parker med asfalterade, eller i värsta fall grusade, gångar tycker jag är väldigt trevligt, särskilt om det samtidigt finns ett litet parkcafé i närheten. På skansen kan man beundra de farliga djuren på behörigt avstånd.

Det är bara att bekänna – jag går hellre ett varv på plattan en mörk kväll än att ge mig in i en skog. Det är dock inte socialt accepterat att bekänna sig till stadsråttornas skara, det verkar som om man bara för att man är född i detta land också med automatik ska älska att gå i skogen.

Skärtorsdag - Jesus eller häxor

Igår var det skärtorsdag och på kvällen slog det mig att jag hade en mycket vag aning om varför vi egentligen firar just denna dag och varför vi den kallas just skärtorsdag. Ganska pinsamt att erkänna denna brist i allmänbildningen. Nyfiken som jag är har jag nu tagit reda på detta. Namnet kommer av "skära" som förr betydde "rena", vilket syftar på att Jesus tvättade lärjungarnas fötter före deras sista måltid. Vi firar denna dag för man inom kristendomen anser att Jesus då instiftade nattvarden. Det brutna brödet skulle symbolisera hur Jesus kropp skulle brytas sönder och vinet skulle symbolisera hans blod. Jesus instruerade sina lärjungar att göra denna procedur till sin åminnelse, vilket vi fortfarande gör när vi tar nattvarden.

För mig som inte är särskilt troende har denna dag en helt annan innebörd, nämligen den årliga färden till blåkulla med mina medhäxor. På skärtorsdagen samlas vi häxor för att ha trevligt tillsammans och för att utbyta erfarenheter och få ny klokskap. Det är rätt lustigt att häxor förknippas med gamla tanter med vårtor på näsan. I själva verket är vi som har förmånen att få kalla oss häxor en samling mycket vackra och kloka kvinnor. Att bli häxa är inte så lätt som man skulle kunna tro. Man måste naturligtvis vara en klok kvinna men en av de viktigaste egenskaperna är att vi har skinn på näsan och vågar säga ifrån när vi ser orättvisor, självklart måste vi ställa upp för andra kvinnor och hjälpa de som ännu inte fått häxstatus att nå dit om de vill.
Årets tillställning på blåkulla var fantastisk! Tack alla kloka kvinnor för att ni finns!

Makten och härligheten

Är inte alls förvånad över att det blå blocket med Reinfeldt i spetsen leder i opinionsundersökningarna för tillfället. Han är ju inte dum vår käre Fredrik. Eftersom Moderaterna är det största partiet är hans allierade kamrater allför villiga att uttala sig i frågor där han vill testa opinionen.
Gäller det skolpolitik skickar han fram den ettriga Jan Björklund som gärna strider för ordning och reda i skolan. Ordning och reda vill ju både elever, föräldrar och lärare vill ha. Björklund har dock inte fattat att pedagogiken har utvecklats sedan han gick i skolan och att man idag faktiskt vill få våra barn att bli kritiskt granskande individer och inte bara tacksamt ta till sig vad som står i en bok.
Den lilla illern Maud med sin glänsande päls ger sig gärna ut i debatten, hon älskar att bli fotad och filmad. Är det frågan om företagande sticker Maud genast ut sitt huvud, hon älskar egna företagare så länge det inte på något sätt kostar stadskassan ett öre. Att få sitta vid Fredriks sida är viktigare än gamla ideal, därför är kärnkraftsfrågan idag inte så viktig.
Moralen får Göran Hägglund stå för. Han har det tungt och svårt med opinionssiffrorna så att säga ja till homoäktenskap var väl taktiskt rätt.
Att sitta vid makten har uppenbarligen blivit viktigare än att stå upp för sina värderingar, undrar vad deras väljare egentligen tycker om det.
Ekonomi får ”ponytail” Borg ta hand om, han är ju ekonom gud bevars och måste ju veta vad som är bäst för företaget Sverige.
När så Fredrik skickat fram sina undersåtar för att testa läget kan han lugnt kliva fram och leka lugn och förtroendeingivande statsman. Detta är ett spel som man måste säga att han har lyckats väldigt bra med. Sällan behöver han ta en debatt eftersom debatten redan är avklarad. Moderaterna ser ju sig själva som det nya arbetarpartiet, vilket ju är förträffligt i dessa tider.

Att sedan Mona beter sig som en skrämd hare och kryper in i sin håla så fort någon morrar gör ju inte saken bättre. Det är nog dags att vässa tänderna, byta päls och bli om inte varg så åtminstone en räv. Om inte blir hon nog snart uppäten, det är många som står i kulisserna och dreglar efter makt.

Jag tror inte alls det var ett särskilt smart drag att bilda en rödgrön allians för att möta den blå alliansen. Att bara i praktiken ha två alternativ att välja mellan tycker jag känns rätt läskigt. Efter valet hade det kanske varit ett alternativ, men varför redan nu?

Om Mona och co ska kunna ta tillbaka ordet arbetarparti måste de nog mycket tydligare ge sig in i debatten och tala om vad de vill göra för att lösa den nu galopperande arbetslösheten. Man måste stå upp för sina ideal och ta en debatt om vad man vill med Sveriges framtid utan att snegla över axeln för att se vad de blå tänker göra. I arbetslöshetens kölvatten kommer en mängd sociala tragedier att utspela sig, här har de röda en gyllene chans att komma in i debatten, de blå verkar ju mest snörpa på munnen åt sådant och visa upp en tom plånbok. Jag tror det är fler än jag som idag har förmånen att ha ett jobb som är beredda att släppa till några kronor i skatt för att våra barn ska slippa uppleva mer neddragningar i skolan och att våra mormödrar ska kunna få en värdig ålderdom. Någon måste våga slåss för de svaga i samhället. Är övertygad om att varje krona som satsas på de svaga är en vinst, kanske inte idag och kanske inte via den plånbok pengarna tagits ifrån men i slutändan vinner vi alla på att ta hand om de som inte har det så lätt.

P.s Är det någon som tror att det blir bättre om Wanja avgår? Leder väl bara till att det blir någon ny som vill ha mer. Varför inte istället skapa regler om hur många styrelseuppdrag man kan ha och hur mycket man kan tjäna utöver sitt huvuduppdrag. Be om ursäkt och erkänn att även du rycktes med i bonusyran D.s.
Vill du läsa mer om Wanja Lundby-Lundin så har Calle Fridén ett utmärkt inlägg på sin blogg ”UtsiktFrånEttTak”

Svettiga tröjor och kondition

Har upptäckt en uppenbar nackdel med att ha hyfsad kondition. Så fort jag sätter min kropp i rörelse i en takt högre än en stillsam promenad så börjar jag toksvettas. Min hjärna verkar säga ” OK, nu är kärringen på gång igen, bäst att öppna svettkörtlarna så hon inte dör av överhettning”. Det kan ju tyckas vänligt av hjärnan att inte vilja att jag ska dö, men måste svettkörtlarnas kranar öppnas på fullt sprut bums och på en gång?! Efter en rask promenad är jag inte bara lite klädsamt svettig i pannan, nej då, jag har en tröja med stora våta fläckar på. Vet inte om allas hjärnor reagerar på detta vis, känns ibland som min överreagerar, borde väl räcka med att sätta på kranarna för fullt när jag springer. Hjärnan är en förunderlig figur som för det mesta jobbar på ett alldeles strålande sett (borde nog få en liten bonus!) ibland vore det dock bra om man kunde få den att ta det lite lugnt och vänta en stund. Naturligtvis finns det fler fördelar än nackdelar med en hyfsat god kondition men det är inte alltid så roligt att behöva tänka sig för innan man ökar hastigheten på stegen, att komma genomsvettig till det där kalaset för att man lyckades missa bussen är INTE kul.
Är det bara min hjärna som är så här?

Ibland är det tråkigt att få rätt - om fetma

Ibland kan det faktiskt vara tråkigt att ha rätt. Jag har under en ganska lång tid hävdat att fetma ökat bland våra barn och ungdomar och nu visar det sig tyvärr att jag har rätt.
För några veckor sedan redovisade några forskare på Karolinska Institutet en forskningsrapport om fetma som visade att det är lika farligt att vara fet som att vara rökare. Fetma bland 18-åriga män har femfaldigats sedan 1969! Man räknas som fet om man har ett BMI som överstiger 30. Rapporten visar att dödligheten i sjukdomar som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar ökar dramatiskt om man är fet.
Är det då så farligt om man minskar sin livslängd med några år bara för att man är fet? Ja, hävdar jag eftersom jag är övertygad om att livskvaliteten blir sämre, både på grund av fetman och på grund av vidföljande sjukdomar. Tror också att det kan vara stigmatiserande att vara fet, många av oss (inte minst jag) har väldigt många fördomar mot feta människor. De är lata och karaktärslösa är väl ganska vanliga tankar.
För mig är det väldigt viktigt att vi tidigt tar tag i problemet med övervikt och fetma eftersom feta barn ofta leder till feta tonåringar som sedan blir feta vuxna. Med denna rapport i ryggen kanske vi kan få våra politiker att skjuta till pengar för att i tid hjälpa dessa människor.

Har bloggar om detta förr och tänker inte tjata om samma sak, är någon intresserad kan ni läsa mer om mina tankar om fetma, kost och motion här.