söndag 31 oktober 2010

TANT - i helvete heller?!


TANT. Detta läskiga ord. Försöker vänja mig. Försöker inse fakta.

Det smyger sig allt närmare – tantfaktorn. 2012 är det på riktigt, så nu försöker jag sakta vänja mig vid tanken. VILL INTE, VILL INTE, men måste inse fakta – det läskiga magiska numret 50 närmar sig med stormsteg. Försöker då och då kalla mig och väninnorna för tant/tanter. Känns konstigt och förbaskat obekvämt!

Springer på den ena 50-års festen efter den andra – har svårt att inse att dessa vackra, häftiga och mysiga tjejer är just TANTER.

Ska man inte ha dräkt, villa, vovve, och gilla dansband när man är 50? Det är något som inte stämmer!! Mina tantkompisar har jeans, gillar att festa, går på gym och tycker ungarnas musiksmak är HELT OK – något är FEL – åt helvete fel!

Är vi patetiska i de yngres ögon, eller är vi accepterade?? Tycker de vi är pinsamma som vägrar att ge upp våra höga klackar? Tycker de vår erfarenhet är värd att ta på allvar trots att vi inte bär dräkt? Tycker de att vi är OK när vi släpper lös på dansgolvet?
FAKTISKT, skiter jag i vad den yngre generationen tycker! Jag är som jag är FAST jag snart är 50!!!!

Lite kul är det ju förstås om en yngre av motsatt kön visar intresse!!! Var på krogrunda (oplanerat) i fredags – ung man bakom baren flörtar ohejdat och vill ha tants telefonnummer när hon avviker – MALLIG – inte jag inte.......

tisdag 26 oktober 2010

Hyr ut ett rum till en hemlös?!


Maria Larsson tycker att vi ska hyra ut ett rum i vår stora villa för att lösa hemlösheten. Att hennes parti har sålt ut en massa hyresrätter, och fortsätter med detta anser hon inte bidrar till att unga vuxna blir hemlösa. Att unga vuxna får sova på en parkbänk, hos en kompis, på ett härbärge tycker hon är ett problem MEN lägger problemet i kommunernas knä som i sin tur inte mäktar med och lassar över till frivilligorganisationer. Jag bara undrar, hur många vill och vågar hyra ut ett rum till en hemlös?????
Rätten till egen bostad ingår i de mänskliga rättigheterna!!!

Tobias Billström tycker det är att OK att skicka tillbaka flyktingar till Grekland efterson de hade oturen att hamna där som första asylland. Det trots att t ex Röda Korset bestämt avråder detta! Dessa flyktingar får ofta leva på gatan, får ingen riktig asylprövning och kan skickas tillbaka till sitt hemland utan att någon bryr sig om anledningen till att de flydde från vänner och familj.

VAR har HUMANITETEN och SOLIDARITETEN i vårt land tagit vägen?

torsdag 21 oktober 2010

Hoppar över allt som handlar om Afghanistan

Orkar inte, det gör för ont och kommer för nära.
Storsonen ligger i lumpen (eller vad det heter nu). Visserligen har han inte kommit så långt i utbildningen men bara tanken på att han sedan vill fortsätta inom det militära och då hamna i Afghanistan eller någon annan krigshärd får mig att må illa. Att se rubrikerna om dödade och sårade svenska soldater gör mig illamående av rädsla och jag lider med de anhöriga.

Om sonen nu en dag säger att han vill hjälpa människorna i Afghanistan, vad gör jag då? Jag kan inte stoppa honom, möjligtvis hjälpa till att söka fakta så beslutet blir välgrundat. Sen då! Om han åker, hur klarar man oron? Tänk om han dör, eller blir skadad för livet!

Samtidigt måste man ju vara lite stolt över att sonen vill hjälpa människor i nöd – men.......

Jag vågar inte ha någon uppfattning om det är rätt eller fel att sända fler svenska soldater till Afghanistan, jag har inte den kunskapen. Jag är av den bestämda uppfattningen att krig inte löser problem. Nu är det redan krig och människor lider. Ska vi då hjälpa till genom att skydda oskyldiga människor genom militära insatser? Jag har inga svar!

Magkänslan säger mig att vi gör störst insats genom att se till att barnen får gå i skola, hjälpa till att bygga upp infrastruktur och se till att det finns sjukvård. Men de som gör dessa heroiska insatser kanske behöver skydd och då kanske det är vår plikt att beskydda dem så fler vågar hjälpa till?!

Vad svårt det är! Beundrar alla som vill hjälpa till och sörjer med drabbade anhöriga både här och långt där borta. Samtidigt bäddar jag in mig i mig in min trygga kokong och låtsas som om världen är god – orkar inte ta in – kommerför nära!

söndag 17 oktober 2010

Det kommer så nära ibland!

Ibland kommer det så nära, det där omänskliga och orättvisa.

Träffade idag min granne och mina barns älskade dagisföken. Bettis, idag en kvinna med knappt ett år kvar till pension. En kvinna som i augusti var tvungen att göra en ganska stor ryggoperation. En operation som gick bra men som tyvärr ändå fick komplikationer i form av en otäck stafylokockinfektion.

Bettis längtar efter ”sina barn”, men är förbjuden att besöka dem p g a infektionsrisken. Det Bettis får är ett samtal från försäkringskassan som undrar om inte hennes arbetsgivare kan ordna något lättare jobb åt henne nu när hennes 90 dagar är slut. Bettis får inte ens gå på sjukgymnastik eftersom såret efter operationen inte läkt, hon får inte åka buss, knappt handla och definitivt inte besöka sin arbetsplats. Ändå ifrågasätter försäkringskassan hennes arbetsförmåga!

Bettis vill inte vara sjuk, hon vill samtala med barnen, läsa sagor och bara vara en närvarande vuxen som ser varje liten unik person. Bettis känner sig ifrågasatt, kränkt och ledsen – hon vill ju inget hellre än att bli frisk och kunna göra nytta de sista månaderna av sitt yrkesverksamma liv.

Vad ska vi göra Mia, säger vår älskade Bettis. Jag kan nog klara även detta, men alla är inte lika starka som jag. Alla orkar inte ge svar på tal,alla orkar inte ifågasätta auktoriteter som försäkringskassan, det finns människor som inte orkar och människor som inte vet att de kan och får ifrågasätta de där konstiga breven.

Jag var gråtfärdig när jag kom upp till min lilla lägenhet! Hur vågar alliansen ifrågasätta VÅR Bettis!!! En kvinna som vigt sitt liv för våra barn, en kvinna som aldrig i hela sitt liv fuskat med en endaste liten sjukdag, en kvinna som inget annat vill än att få tillbringa sina sista arbetsdagar med våra barn, en kvinna som haft oturen att få komplikationer efter en operation.

Hallå! Jorden anropar! Lyssna till jordborna alliansen, det är människor vi pratar om!!!!

söndag 10 oktober 2010

Religion á la Björklund


Halelulja
Han förnekar sig inte vår käre major Björklund!
Vi i väst är bäst –eller?!

Trodde i min enfald att dagens religionskunskap var till för att öka förståelsen mellan människor och visa på likheterna mellan religionerna. Skoverket säger att Religionskunskapen i skolan bland annat ska "främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning" samt "skapa nyfikenhet och intresse för religion". Men enligt Björklund tydligen bara en, nämligen kristendomen.

Skolverket tycker att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika, men se det tycker inte major Björlund så han kör helt sonika över skolverket och bestämmer att kristendomen ska ha en särställning bland skolans undervisning i religionskunskap! Jo, jo, det är ord och inga visor det!

På lågstadiet berättar man för barnen varför vi firar julsäger Björklund och menar att skolan inte har tid att berätta om de andra religionernas högtider och varför de firas???!!!

Nu är du ute och cyklar IGEN kära Björklund!

Herr Björklund och jag är födda samma år och har därmed genomlidit samma
sk religionsundervisning, d v s kristendomen dominerade och de andra religionerna sveptes snabbt undan som ovikiga och små. Jag upplevde det som oerhört pinsamt när jag i vuxen ålder förstod att andra människor firade andra högtider med samma självklarhet som vi firar jul och påsk, dessutom i religionens tecken. Jag vill inte att dagens barn måste uppleva det!

I dagens samhälle måste det väl vara av största vikt att vi ser att de stora religionerna har väldigt många likheter. Lika viktigt är att berätta att man kan tolka både bibeln och koranen som fan tolkar bibeln, d v s efter eget önskemål, om människor inte kan eller vågar ifrågasätta olika tolkningar. Titta bara på debatten om burka mm.

För att förstå och respektera varandra måste vi ha kunskap. Kunskap om religion, seder och bruk, samhällsklimat, historia.....

Som minister i Sveriges regering borde väl Jan Björklund ha tillfälle att träffa en massa spännande och kloka människor och diskutera religion och historia – ta tillfället i akt – på en vecka borde du ha hunnit träffa tillräckligt många kloka personer för att inse att du har FEL!!!


SvD DN Johan W

Likgiltighet är inte straffbart men en dödssynd


Läste i morse ovanstående rader i en bok och av någon anledning gick hjärnan i spinn. Är det vi i Sverige lider av, likgiltighet? En likgiltighet för vad som händer i den stora världen liksom i vår närmaste omgivning.

Att inte orka ta in alla katastrofer i världen är mänskligt, men orkar vi idag ens ta in en och verkligen bry oss? Vi läser om hur kvinnor används som vapen i Kongo, ryser lite men konstaterar torrt att FN nog tar hand om det. Vi förskräcks över att svenskar blir sårade i Afghanistan, men antar att de och deras familjer får den hjälp de behöver. Den senaste katastrofen vi och media uppmärksammade var väl tsunamin i Thailand och då för att det kom innanför tröskeln i våra hem på riktigt.

Om barnets kamrat aldig följer med på klassresor för att familjen är fattig antar vi att skolan kan få pengar från någon organisation till detta. Om våra barn går i en skola där barnen uppnår bra resultat orkar vi inte engagera oss i varför grannskolan inte når samma resultat.

Likgiltighet ligger nära egoismen. Bara jag har det bra orkar jag inte bry mig så mycket om de där andra. Jag kan välja att blunda och bara se det jag vill se.

Är det så att vi börjar bli likgiltiga? Orkar vi inte gå och rösta för att vi inte orkar sätta oss in i vad de olika partierna vill. Tycker vi att det gör detsamma, de lovar ju bara en massa som de inte håller. Eller är partierna så otydliga att vi inte ser skillnaden.

Samtidigt snurrade hjärnan till åt andra hållet.
Att SD kommit in i finrummen, kan det bero på att vi INTE är likgiltiga. Kan det vara så att några faktiskt har tröttnat på de vanliga politikernas prat som sedan inte resulterar i något bra i just deras områden. Kan det vara så att man vill ha förändring, att man inte tycker det är värdigt att tre familjer bor i en trea, att man tröttnat på att skolan inte förmår ta hand om olikheter och aldig får resurser i form av lärare så att alla ungar klarar sig igenom med godkända betyg. Kan det vara så att man inte längre orkar se tonåringar som redan givit upp att bli accepterade samhällmedborgare och därför drar runt och förstör. Kan det vara så att man inte tycker det är rättvist att det inte finns en fungerande vårdcentral i deras område.

SD har ingen politik för att hitta bra lösningar på de problem som finns, ja utom att sätta alla som inte visa upp att både gammelfarmor och gammelmorfar kommer från Sverige på närmaste flyg.

Frågan är då, har något annat parti en lösning eller vilja att se och förstå och sedan göra något bra? Uppenbarligen är det många som inte tycker det.

Socialdemokraterna med sin långa tradition av att bekämpa orättvisor och sin vilja till ett jämlikt och jämställdt samhälle måste våga öppna ögonen och tänka nytt innan likgiltihheten och egoismen rotat sig i våra sinnen!

tisdag 5 oktober 2010

Har jag tappat greppet?!


Två veckor i rad har jag givit mig ut i vår vackra huvudstad för ”some serious shopping”, alltså shopping för nöjet att få packa upp den där klänningen som man ABSOLUT behöver....

Idag tillbringades ett antal timmar på stan – och vad kom jag hem med – en yogamatta och träningsstrumpor – NEJ NEJ NEJ – det duger INTE – inte ens ett nagellack i påsen!

Har jag tappat greppet, har jag blivit tant eller är jag sjuk??? Det här duger inte!

Ett heterovåp med politiska åsikter utan ”onyttigheter” i påsen – INTE ge upp – ut och öva - aandas! Ja, det är faktiskt så, man KAN vara sosse, älska shopping och hata ojämlikhet och att alla människor inte anses lika värda!

Kom just på att jag har ett paket att hämta – kanske inte TOTAL tantvarning - än!!!
;)