God Jul????

Har alltid lite svårt att få till den där ”rätta” lyckliga julekänslan så här några dagar inför JULAFTON, då alla ska vara lyckliga och glada. Det är bara det att alla definitivt INTE kommer att vara lyckliga och glada på julafton.

Jag stressar omkring och försöker få till fina julklappar till alla som ska ha – MEN vet att många barn även i år kommer att sitta med tårar i ögonen för att tomten inte hade råd i år heller. Barn som sedan måste hitta på vad de fått i julklapp första skoldagen.

Jag tycker inte om julmat, men handlar pliktskyldigast det som SKA finnas på julbordet – MEN vet samtidigt att barn svälter, vet att många barn i Sverige aldrig kommer att få uppleva ett överdådigt julbord eftersom föräldrarnas pengar bara räcker till gröten.

Jag svär över att behöva stå i kilometerlånga köer på systembolaget – MEN vet att många barn inget annat önskar att pappa skulle tröttna i kön och lägga ifrån sig spriten. Barn som fasar över alla högtider, i bästa fall blir farsan full så snabbt att han somnar snabbt, i värsta fall blir arg och misshandlar mamma – igen…

Jag byltar på mig massor av kläder men fryser ändå – MEN möter en äldre man som försöker SOVA UTE i denna kyla. Möter en ung vilsen flicka i allt för tunna kläder, kanske utslängd av föräldrarna – var ska hon sova i natt?

Jag har barn vars föräldrar är skilda men fortfarande på ”speaking terms” – MEN vet att många barn har ont i magen eftersom de inte vet om även denna jul ska börja och sluta med bråk och skrik.

JULEN ska vara BARNENS högtid! Får varje år ont i magen av att veta att så många barn far illa denna högtid. Vill att Jesus, Gud, Allah, Krishna, tomten och alla vuxna tänker till en gång till – strunta i allt annat och se till att barnen får en fin jul. Det behöver inte kosta så mycket i pengar men en hel massa KÄRLEK!

Julhets och iskyla - icke tycka om!

Nu är det snart jul har jag hört. Tiden när det raddas upp en massa MÅSTEN. Man måste sätta upp julstjärnor och adventsljusstakar, man måste byta gardiner, baka lussekatter och julstäda. Sedan ska man med ett leende på läpparna in till stan för att slåss med en massa andra människor som likt en själv har en lång önskelista i handen. Därefter måste man rulla köttbullar, lägga in sill, fixa ekologisk skinka och koka knäck. Men inte slut där inte, nejdå, sen ska granen in, de förbaskade lamporna på, kulor och glitter – allt för att man sedan måste få stickor i fötterna av de förbannade barren i flera veckor!

Missförstå mig rätt, tycker julen kan vara rätt mysig. Orkar inte med alla måsten. Tänker sjunka ned i soffan och beställa lite klappar på nätet. Julmat tycker jag inte ens om men får väl lov att fixa köttbullar och skinka, resten finns färdigt på ICA. Och mor får fixa någon god rotfruktslåda.

I år har vi DESSUTOM den där förbannade kylan och snön! Då måste man bylta på sig en massa kläder och ge sig UT för att njuta av det vackra vintervädret, åka skidor eller i vilket fall ta en härlig långpromenad. JAG tycker visst att det är vackert med frost på träden – så länge jag få sitta inne och titta, tyvärr är man ju emellanåt tvungen att ge sig ut. Tycker det är fult med kängor, vansinnigt obekvämt med långkalsonger och opraktiskt med vantar. Känner mig som en klumpig och orörlig michelingumma och TROTS alla kläder så fryyyyser jag. Fryser från november till vårens livgivande strålar behagar värma min kropp igen.

Ni som tycker det är så mysigt med kyla och snö – snälla, kan ni inte bara hålla tyst och låta mig lida ifred!

VILL HA SOMMAR NU!!!!

Men man dör ju inte…

Idag dör väldigt få människor i Sverige av AIDS. Ibland är det nog lätt att tro att HIV och AIDS inte längre finns hos oss. Den finns, och det är inte bara knarkare, prostituerade eller homosexuella män som bär på denna livshotande och livslånga sjukdom. Det finns inget botemedel och vägen för att få fram ett vaccin är fortfarande lång. Vi som bor i Sverige har tur, vi kan få livsmediciner, mediciner som gör att vi kan leva ett långt och rikt liv om vi bara tar medicinerna.

Själva viruset är inte särskilt smittsamt, det krävs blod till blod eller slemhinna mot slemhinna för att viruset ens ska överväga att flytta på sig. Hamnar det i kroppen är det dock inget snällt virus, får man inte livsmedicinerna så dör man.

Vi som såg Sixten Herrgård och andra som vi kanske till och med kände personligen tyna bort i AIDS har nog en annorlunda bild av HIV och AIDS än vad dagens ungdomar har. Vi blev sönderpumpade med information om kondomanvändning och smittvägar. Men har vi egentligen lärt oss något, har vi ändrat vårt sexuella mönster så att vi alltid använder kondom vid samlag med nya partners, hur många av oss har någonsin gjort ett HIV-test??

De flesta av oss förstår (i vilket fall i teorin) att det är ofarligt att ge någon med HIV en kram och nog vågar vi väl dricka ur samma ölglas. Jag har hört HIV/AIDS jämföras med kroniska sjukdomar såsom diabetes, men då blir jag allt lite upprörd, varken diabetes, psoriasis eller reumatism är smittsamma sjukdomar! HIV är fortfarande en både smittsam och dödlig sjukdom, här finns en viss skillnad. Jag menar inte att vi ska vara rädda men vi får heller inte glömma eller negligera sjukdomens farlighet.

Ungdomarna då, vad vet de? Vilken information får de? Ser de på HIV som på klamydia? Såååå farligt är det väl inte, man dör ju inte……..