Är Fredrik smygsosse??

Ibland undrar jag faktiskt om Fredrik Reinfeldt är smygsosse. En sån där som på grund av uppväxtmiljö och föräldratryck gick med i MUF för att det var det man skulle och inte för att man tyckte deras åsikter var ens egna. Under många år har han gömt sig i garderoben eller hållit sig i kulisserna – NU har han makt och vill göra om Moderaterna till ett ”nytt” parti.

Det är folkhem, arbetarparti, den svenska modellen för att inte tala om att LAS nu är kalas. En hel radda ord och värderingar som han har stulit från socialdemokratin och som han nu vill göra till sina egna. Problemet är väl att han i samma andetag utlovar skattesänkningar till höger och vänster och även tycks tro att det skulle vara lösningen på ungdomsarbetslösheten. Nu tror jag inte att Fredrik är smygsosse utan en förvirrad Moderat som med alla medel vill behålla makten - och som sådan kan han vara farlig!

Jag älskar inte att betala skatt men förstår inte hur Sverige annars ska kunna erbjuda den bästa vård åt den som behöver och inte bara till den som kan plocka fram en fet plånbok. Inte heller kan jag få in i mitt huvud hur våra barn ska kunna gå i en skola som ger en förstklassig utbildning oavsett plånbok eller bostadsort om vi inte alla är beredda att betala för detta. Jag vill att mina barn och andras ungar ska kunna gå till simhallen och låna böcker på biblioteket. Jag vill att allas farmödrar och morfäder ska kunna få besök av en sånggrupp på sitt äldreboende utan att behöva plocka upp sin magra pensionärsplånbok.

Kanske det är så att Reinfeldt nu har gjort om sitt parti så radikalt att han är rädd för att de som känner att de mer hör hemma bland de ”gamla” Moderaterna kommer att svika honom i valet. MAKTEN vill han förstås inte mista så därför viftar han med ord som Socialdemokrater känner igen för att på så vis locka över en och annan (S)-väljare till sitt bo. Att makten och inte idéerna och visionerna alltid är viktigast visade sig tydligt genom Gustaf Douglas uttalande på M-stämman – ”Det blir inte ett skit bättre om vi tar bort LAS, men vi skulle ta bort oss själva från regeringsmakten”.

Nu gäller det för Socialdemokraterna att ta tillbaka de ord Fredrik försöker göra till sina. Visa att (S) är ett parti som värnar ALLA oavsett plånbok, bostadsort eller ursprung, som vill ta bort orättvisor, som tänker lite extra på de som har det svårt både i Sverige och i världen.

Skolmat - igen!

Visst är det underbart när ”man” upptäcker att skolmat ska vara god, se aptitlig ut och helst vara lagad från grunden i ett skolkök för att det inte ska bli så mycket spill. Helst ska också barnen slippa tillbringa hälften av sin lunch i kö och kunna äta i en lugn och trevlig miljö.

NÄR ska vi få en regering som satsar på vår framtid, barnen. Ska de orka ta in kunskap behöver de bensin i form av god och näringsriktig mat i trevlig miljö!!!!!!! En bonus blir då dessutom att mindre mat slängs = ett plus för miljön!

Att läsa mer DN och SvD.

Tack, men nej tack, käre Fredrik!

Kära Fredrik

Jag älskar pengar, eller rättare sagt allt man kan göra för pengar så jag tackar ödmjukast för ditt erbjudande om 250 kr mer i månaden. Tyvärr måste jag säga att ditt erbjudande för tillfället verkar som en muta och så långt har jag ännu inte sjunkit att jag tar emot mutor, därför tackar jag nej till ditt erbjudande och försöker klara mig på den lön jag får idag.
Om det är så att du fortfarande känner för att ge bort 250 kronor i månaden har jag några förslag du kan fundera på:

* Min käre mor som numer är pensionär skulle bli jätteglad över dessa slantar, kanske hon då skulle kunna besöka sina kära särbo lite oftare.

* ”Mina” underbara, entusiastiska studenter som ska ta hand om dig och mig Fredrik när vi blir gamla och sjuka. 250 kronor mer i månaden skulle innebära att de slipper äta de förhatliga nudlarna lika ofta. En liten frukt och eller grönsak då och då kanske kan göra att de orkar genomföra sina studier inom utsatt tid som din käre allianskamrat, Björklund, vill.

* Den skola mina barn gått i under hela grundskolan skulle bli jätteglada över att få 250 kronor mer i månaden. Kanske skulle då kunna köpa in lite hopprep, fotbollar, kortlekar, kritor och spel så barnen har något kul att göra på rasterna. Med lite tur kanske pengarna räcker till tvål på toaletterna också.

* Mitt emot mitt hus finns ett äldreboende. Jag är ganska säker på att de gamla där skulle bli väldigt glada över att en dag i månaden få känna doften av och naturligtvis få smaka hembakade
bullar. Om de hoppar över bullarna några månader kanske de har råd med en liten utflykt.

* ”Vårt” gamla dagis – oooops förlåt – förskola har en ganska tråkig gård. 250 kronor mer i månaden skulle göra att de skulle kunna plantera några bärbuskar och kanske till och med köpa in några nya leksaker.

Jag vet inte om du gett detta erbjudande om 250 kronor mer i månaden till fler än mig. Om det är så att fler avstår från detta erbjudande kanske pengarna skulle räcka till att ge barnen i skolan, och/eller, de gamla god och näringsriktig mat. Kanske kan man också laga dörrarna till toaletterna på barnens skolor så de har möjlighet att kissa under skoltid.

Jag tycker det är väldigt bra att du i dessa tuffa tider känner att du har råd att ge mig ytterligare 250 kronor per månad, jag känner dock att jag inte kan ta emot detta generösa erbjudande då jag känner att andra skulle ha mer nytta av dessa pengar.
Om det skulle bli väldigt många som tackar nej till ditt generösa erbjudande har jag ännu fler förslag, hör av dig om så blir fallet så kan vi diskutera saken!

Med vänlig hälsning
Maria Johansson

Frihet, jämlikhet och solidaritet - Monas sommartal

Hade tyvärr inte tid att lyssna på Mona Sahlins sommartal i Nacka i lördags. Jag har nu i vilket fall läst talet och det som glädjer mig mycket att orden frihet, jämlikhet och solidaritet finns med.
Jag har inte orkat läsa så många recensioner och bloggar om talet men de jag har läst fokuserar, av naturliga skäl på Monas tal om jämlikhet mellan könen.
Jag blir dock ännu mer glad åt att hon nämner solidaritet med världens svaga, hon tar bl a upp valet i Iran och hur kvinnor blir sexuellt utnyttjade i krig. Detta är naturligtvis också en fråga om jämställdhet och jämlikhet men framförallt en fråga om solidaritet med de som har det så mycket sämre än vi – trots dåliga tider, arbetslöshet och elände har vi ju det så ofantligt mycket bättre än t ex kvinnorna i Kongo.

En annan sak som jag blir oerhört glad över att hon nämner är skola, vård och omsorg. Att jag för en liten tid sedan gick med i det socialdemokratiska partiet beror till mycket stor del på att jag inte står ut med Björklunds oerhört cyniska syn på utbildning. Därför blev jag sååå glad när jag i Monas tal läste att alla alltid ska få en chans till – och en chans till. Det kan enligt mig inte vara rimligt att man för alltid ska dömas och bedömas av vad man lyckades prestera som artonåring, mycket kan hända och ändras i livet efter myndighetsdagen. Den borgerliga alliansen talade så vackert om ett livslångt lärande, man skulle kunna byta yrke och inriktning flera gånger i livet, sedan tog man snabbt bort möjligheten till detta (ja, om man inte redan hade toppbetyg från gymnasiet vill säga). Jag jobbar själv på en högskola och ser hur betygsgränserna för en högskoleutbildning blir allt högre, har man lite sämre betyg eller är äldre än 25 få man lita på att man kan göra bra ifrån sig på högskoleprovet.

Friskolor – jag tror säkert att friskolorna har fått en och annan kommunal skola att rycka upp sig och tänka till. Jag tycker det är utmärkt att man kan starta en friskola för att man brinner för en idé, idag är det nog tyvärr vanligare att det är stora bolag som ser att de kan tjäna pengar på mina skattepengar. Friskolor ska enligt min mening inte kunna dela ut mina skattepengar till sina aktieägare. Att de i goda tider kan göra vinst för att sedan kunna investera i skolan är helt OK enligt mig men det kan INTE vara rimligt att dela ut mina och dina pengar till andra än eleverna! Detta gäller naturligtvis även inom vård och omsorg.

Idag konkurrerar inte kommunala skolor och friskolor på samma villkor, friskolor kan t ex välja bort elever med särskilda behov, elever som av naturliga skäl kostar lite extra. Idrott, matsal, bibliotek, skolsköterska, kurator, fritidspersonal, labsalar, resurslärare, utbildade lärare och ja allt som kostar pengar kan friskolor välja bort eller lösa på ett mer kostnadseffektivt men sämre sätt. Samma sak gäller inom vård och omsorg, även där är ju personalkostnaderna de största kostnaderna, vilket ju kan locka till att anställa färre och/eller mindre välutbildad personal.

Friskolor eller privat riven vård kan bidra till mycket vad gäller idéer och utveckling men de måste ske på samma villkor som den offentliga verksamheten och jag vill INTE se mina skattepengar försvinna i aktieutdelning!

Heja Mona – fortsätt att tala om frihet, jämlikhet och solidaritet. Det finns mängder av områden där dessa ord passar in.

Blir man lyckligare om man är smal?

Jag har under sommaren roat mig med att titta på vilka sökord som lett till denna lilla blogg. Helt förskräckt konstaterade jag att det absolut vanligaste sökordet är ”smal” ofta följt av ”vill bli” eller ”hur”. Tyvärr tror jag att de som hamnat här har blivit väldigt besvikna. Jag har visserligen skrivit om både size zero, bantning och fetma men har då konstaterat att jag tycker hetsen i media är ganska läskig och alla varken kan eller vill se ut som utmärglade fotomodeller.

Att så många söker information om hur de snabbt, enkelt och smärtfritt ska gå ned i vikt är skrämmande. Är man överviktig är det ur hälsosynpunkt lovvärt att man vill gå ned i vikt, tyvärr tror jag inte på några genvägar utan det är den gamla beprövade metoden som gäller – man måste göra av med mer kalorier än vad man stoppar i sig. Man måste alltså börja röra på sig och tänka på vad man äter och en ändring av livsstil är aldrig vare sig lätt eller smärtfritt.
Media pumpar ständigt ut budskapet att man måste vara smal och söt för att vara en lyckad och lycklig kvinna. Under vår och försommar blir vi fullständigt bombarderade av tips om hur vi går ner i vikt snabbt och utan ansträngning för att vi ska se snygga ut i bikini och lilla sommarkjolen. Detta märktes mycket tydligt när jag kollade sökord, under april till juni ökade sökordet ”smal” markant. Om man är överviktig eller fet är det självklart att man bör gå ned i vikt, inte för att komma i bikinin utan för att hälsan drabbas av övervikten. Tyvärr är det sällan media fokuserar på hälsoaspekten, allt går i princip ut på att vi måste vara vackra och då måste man vara smal.

Jag är på intet vis tjock men även jag blir påverkad av medias bild om hur man ”bör” se ut. Det är väldigt lätt att kritiskt börja titta på magen och tycka att man nog har lite väl mycket fett där, mår man då inte riktigt bra är risken stor att man börjar träna lite extra och äta lite mindre och hamnar i en vad jag kallar ”size zero-fälla”. Det är lättare än vad man tror att hamna där, jag har själv varit och nosat i detta och vet hur lätt det är att hamna i en väldigt sned
kroppsuppfattning.

Jag tror att skolan har en väldigt viktig uppgift att fylla i denna fråga. Skolan måste få eleverna att lära sig att kritiskt granska den mediabild som ges av hur man bör se ut, inte bara tjejer, även killar drabbas av detta. Skolan har även en viktig uppgift att fylla när det gäller mat och hälsa, eleverna måste få lära sig hur man äter någorlunda nyttigt. Tror också skolan på ett annat sätt ska uppmuntra eleverna att hitta just ”sin grej” när det gäller att röra på sig.Självklart är detta inte bara skolans uppgift utan vi som är föräldrar har ett stort ansvar för vad vi stoppar i våra barn, hur vi uppmuntrar till motion och inte minst måste vi på alla sätt försöka bygga upp ett gott självförtroende.

Sprututbyte kan effektivt hindra smittspridning

Ska nu göra något för mig ytterst ovanligt, nämligen ge en stor applåd till Folkpartiet (eller i vilket fall några folkpartister i Stockholm)! I dagens DN kan vi läsa om några folkpartister i Stockholm som vill ge rena sprutor till Stockholms narkomaner för att hindra spridningen av HIV och hepatit. Tyvärr verkar det (enligt artikelförfattarna) som om det finns ett stort motstånd i landstinget mot ett sprututbytesprogram i form av landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP).

Jag kan förstå om man tidigare var rädd att nyrekrytringen av sprutnarkomaner skulle öka om det var lätt att få tag i rena sprutor. Idag kan jag inte se varför denna rädsla skulle finnas. I både Malmö och Lund har man haft ett väl fungerande program för sprutbyte i tjugo år utan att man kunna se någon tendens till sprutnarkomanerna ökat i antal. Självklart ska man inte ställa ut burkar med rena sprutor i tunnelbanan utan de måste finnas en organisation med kunniga människor knutna till ett sprututbytesprogram som kan hjälpa narkomanerna. I Sverige finns en stor kunskap hur man på ett bra sätt kan bygga upp en sådan organisation så det som saknas är den politiska viljan att genomföra detta i Stockholm och helst förstås i hela landet.

Det största argumentet för ett program för sprutbyte är självklart att bromsa och helst hindra smittspridning av HIV och hepatit. I Stockholm är det vanligt att narkomaner delar spruta och på så vis sprider både HIV och hepatit. Dessutom är det många narkomaner som inte vet om att de bär på smitta. Med ett fungerande sprututbytesprogram kan man fånga upp missbrukare för att kunna testa om de bär på smitta och ge dem behandling. De får också chansen att träffa specialister som kan hjälpa dem att ta sig ur missbruket.

Behandlingen av HIV är livslång och väldigt dyr, även hepatit kan vara svårbehandlad och livshotande. Kan vi genom att byta ut smutsiga sprutor mot rena hindra att några blir smittade är jag säker på att ett sådant program snabbt blir ekonomiskt lönsamt väldigt snabbt. För att inte tala om de humanitära vinsterna man gör genom att minska risken för smitta!
Med den långa och positiva erfarenhet som finns både i Sverige och andra länder förstår jag inte varför våra politiker har svårt att fatta ett beslut om ett sprututbytesprogram i Stockholm.

Jag är emot allt som heter narkotika och tycker att man på alla tänkbara sätt ska förhindra att någon hamnar i ett missbruk. Tyvärr finns det ju redan ett antal missbrukare och även narkomaner är människor.

Pride – stolthet - homosexualitet - heterosexualitet – fest – glitter och glamour - KÄRLEK.

Kanske lite sent att prata om Stockholm Pride nu, men i min bekantskapskrets har Pride diskuterats ganska livligt både före, under och efteråt.
Jag gick för första gången i prideparaden under under Socialdemokraternas mångfaldsros vilket var en fantastisk upplevelse.
Jag har under prideveckan funderat en del över festivalen. För de flesta stockholmare tror jag prideveckan främst betyder fest och glamour under den stora paraden. Under denna vecka kan man också tillåta sig att le överseende mot de unga pojkar och flickor som går och håller varandras händer. Min, och många vänners, undran är var pojkarna och flickorna från prideveckan försvinner sedan! Det är inte ens i Stockholm särskilt vanligt att man ser två unga pojkar hålla varandras händer och kanske stanna till för en puss. Är de rädda för att bli trakasserade, kanske till och med misshandlade? Är i så fall rädslan befogad? Tyvärr tror jag svaret är ja på dessa frågor. Där tror jag unga tjejer har det LITE lättare, två tjejer som håller hand kan ju lika gärna vara kompisar som sådana där flator, tjejer kan till och med ge varandra en liten puss utan att någon blir alltför upprörd.

Under denna vecka kommer ganska många HBT-personer från andra delar i vårt avlånga land till vår vackra huvudstad. Hur har de i sina små samhällen? Det kan ju inte vara så lätt att vara enda bögen i bygden. Det finns naturligtvis en orsak att så många HBT-personer flyttar till större städer. Tillgången till presumtiva partners är ju naturligtvis väldigt begränsad på en liten ort, dessutom är jag ganska säker på att fördomarna är större ute i landsbygden. Detta är något jag och mina vänner diskuterat ganska mycket, alltså hur HBT-personer har det utanför storstäderna. Kanske detta är något att diskutera under nästa pride?! Eller kanske HBT bland svenskar från andra kulturer, hur har de det?

Hetero – årets tema under prideveckan. Jag tycker jag att jag är en relativt öppen person utan allt för mycket fördomar mot HBT-personer men inser samtidigt att jag faktiskt har en massa fördomar och förutfattade meningar. Fick en tankeställare för ett tag sedan när jag lyssnade på några från RFSL som berättade om en situation på en akutmottagning – en misshandlad kvinna kommer in till akuten i sällskap med en annan kvinna. Personalen reagerar positivt och tycker det är bra att den misshandlade kvinnan har en väninna med sig och släpper in bägge kvinnorna på behandlingsrummet. Ingen tänker på att ”väninnan” lika gärna kunnat vara kvinnans fru som misshandlat kvinnan - Jag hade reagerat på precis samma sätt.På samma självklara sätt för vi dagligen över en massa ”nedärvda” sanningar om manligt och kvinnligt till våra barn. Så, visst är det ett viktigt tema. Samtidigt har jag fått en mängd reaktioner, både från homo- och heterosexuella om att det kanske finns viktigare saker att diskutera. Många homosexuella jag pratat med känner sig förorättade över att deras ”Svenssonliv” ifrågasätts av andra homosexuella som menar att de förstör ”homokulturen” (vad nu det är?). Jag trodde i min enfald att det var år detta håll vi strävade, alltså att det är ok att två tjejer/killar bor i sitt lilla radhus med volvo, vovve och eventuella barn utan att grannarna reagerar nämnvärt över det. Samtidigt ska det förstås vara ok att vara transa, läderbög eller vad man nu vill.
Tanken är väl att all kärlek är vacker och att vi måste försöka lära oss att acceptera folk som de är oavsett sexuell läggning.

Oavsett nästa års tema menar jag nog att vi ändå nått rätt långt i Sverige. Läste i Svd om att psykologförbundet i USA bestämt sig för att homosexualitet inte kan ”botas” – hurra för dem!!!