Margot till FN - GRATTIS!

Nu är det tydligen klart att Margot Wallström fått jobbet som FNs särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Jobbet innebär att hon ska arbeta men FN-resolutionen 1820 om sexuellt våld i krigsdrabbade områden. Ett oerhört viktigt och oerhört svårt arbete där målet är skyldiga förövare ska gripas och att aktivt ge kvinnor skydd i konflikter. Att använda sexuellt våld mot kvinnor har blivit ett allt vanligare vapen i konflikter de senaste årtioendena och det är verkligen på tiden att detta problem kommer upp till ytan och tas på allvar.

Jag skrev häromdagen om våld mot kvinnor i Kongo, både i form av att kvinnor blir våldtagna och sexuellt stympade av rebeller och av att kvinnor blir sexuellt utnyttjade av de frivillighetsorganisationer som har till uppgift att skydda dessa kvinnor.

Margots uppdrag är preliminärt på två år. På två år hinner hon nog bara starta denna jätteprocess, min förhoppning är att hon börjar med att stävja den högst otäcka kvinnosyn som verkar finnas bland vissa män som är satta att faktiskt skydda kvinnorna från att bli sexuellt utnyttjade. Om dessa män kan avhålla sig från sex med lokalbefolkningen under tiden de gästar ett land och istället ägnar sin kraft åt att på alla sätt skydda kvinnor och barn från sexuellt våld kanske det går fortare att även få tag i och lagföra lokala förövare.

Margot Wallström är definitivt rätt kvinna för detta arbete, jag hoppas innerligt att hon kommer att få tillräckligt med resurser för att framgångrikt kunna slutföra resolution 1820!


SvT DN SvD

Överlevnadssex

Tänk dig att du bor i ett land som i många år härjats av krig. Tänk dig att du varje dag måste vara rädd att bli våldtagen av rebeller som använder våldtäkt som vapen. Tänk dig så att FN styrkor och internationell polis äntligen kommer och ska vaka över dig och de dina. Tänk dig då vilken besvikelse och bestörtning du då måste känna när det visar sig att dina väktare också vill utnyttja dig sexuellt.

Så här har kvinnorna det i Kongo-Kinshasa. FN-soldater och personal från andra internationella räddningsorgan åker till stränder där sedan horder av unga kvinnor och barn klädda i sina finaste kläder har sex med soldaterna i närmaste buske för några ägg eller i bästa fall en slant. Soldater åker till klubbar där lokala småflickor bjuder ut sig, en del av kvinnorna tror de ska träffa en man som kan lyfta dem ur misären, men de flesta blir förstås bara utnyttjad. FY FAN! Såg detta igår på SVt1s ”Uppdrag granskning” och mådde illa resten av kvällen.

SAMTLIG personal som åker till Kongo (och alla andra länder förstås) har att förhålla sig till tydliga etiska regler. Regler som säger att de är i en maktposition och under inga omständigheter får utnyttja lokalbefolkningen, framförallt inte sexuellt. Ändå sker det gång på gång. Om någon modig medarbetare vågar anmäla dessa övergrepp är det ändå vanligt att ledningen väljer att blunda och anmälaren kan då i sin tur råka illa ut.

I TV sitter höga företrädare för dessa organisationer och säger att det råder nolltolerans och att man självklart skickar hem personal som brutit mot de etiska koderna. Verkligheten talar dock ett annat språk! Någon säger ”off the record” att det självklart är oacceptabelt men säger i nästa andetag att det kan vara bra för dessa kvinnor – de får ju ändå en slant som de kan överleva på - överlevnadssex. VAD FAN är det för resonemang?? Är vi inte där för att skydda dessa redan hårt utsatta kvinnor? Ska dessa kvinnor och barn behöva uppleva ett dubbelt trauma? Är det viktigare för dessa män att få ha sex än att arbeta för att befolkningen ska kunna få ett drägligt liv?

Nu tror jag tack och lov att de flesta som arbetar för att skydda befolkningen är goda människor som klarar av att leva efter de regler som finns. Men bara en handfull rötägg svärtar ju ner hela organisationer så varför tar man inte tag i detta problem (som definitivt inte är nytt) på allvar.

Har tidigare skrivit om Kongo här

DN

Grattis alla anställda runt SAAB

Hoppas alla människor i Trollhätan med omnejd nu kan få lite ro. Att som dessa stackars människor gång efter gång kastas mellan hopp och förtvivlan måste vara fruktanarsvärt. En familj där bägge jobbar i SAAB måste nu förhoppningsvis känna en viss lättnad. Besked är alltid bättre än ovisshet och nu är ju beskedet rätt positivt.

Att det blir förändringar i SAAB kan man nog kallt räkna med, men nu håller i vilket fall jag tummarna för att alla som arbetar med SAAB i någon form får vila en tid i förvissning om att ha sin försörjning tryggad.


DN SvD

Girlpower eller kanske pantertanter

Igår var jag och ett gäng tjejer ute och firade K:s 50-årsdag (hur denna snygga underbara kvinna har blivit 50 är en gåta). Vi var på söders höjder och åt fantastisk mat och drack goda viner och skrattade åt allt och inget. Efter maten tog vi en kort promenad till Mariatorget för att se Sissela Kyle på Rival. Har du inte sett den – skynda! Helt underbart, massor av igenkännande finns och gapskratt! En liten drink fick med massor av fniss avslutade kvällen.

En av gårdagens tjejer (får man säga så om ett gäng 40+) har varit en av mina bästisar under många år. Resten av gänget tillhör en månårig syjunta som jag träffat lite då och då utan att tillhöra GÄNGET/SYJUNTAN. Igår, kära vänner, blev jag inröstad som medlem i denna härliga gemenskap! Jag blev så oerhört glad och hedrad. Det här ett gäng tjejer (ja så vill jag nog kalla dem) som känt varandra under måååånga år, tjejer med olika bakgrund och åsikter men som har en systerlig kärlek till varandra. Och så får lilla jag vara med!

Det finns få saker som ger så oerhört mycket positiv energi som att få umgås med underbara, härliga, knasiga och tokiga tjejer med en massa olika erfarenheter och bakgrunder. Högt i tak, många skratt och en och annan allvarlig diskution. Tjejer som man kan berätta även det där allra hemligaste för, tjejer man kan gråta med och i nästa stund fnittra hysteriskt med.

SYSTERSKAP mina vänner, det är något väldans fin och speciellt!

Girlpower - hmmm undrar när man blir pantertant?

Fredrik har träffar verklighetens folk!

Fredrik har inte suttit och sörplat kaffe vid köksbordet utan träffat sina medarbetare inom vården och förskolan på deras arbetsplatser. De har inte ägnat sin dyrbara tid åt att träffa chefer, nää riktiga arbetare har de träffat minsann! Det retar mig till vansinne att Fredrik Reinfeldt och herr Schlingmann (som jag kallar slingerman för att det var det jag hörde första gången hans namn nämnas) använder ordet MEDARBETARE. Jag undrar såå hur många sjuksköterskor eller förskolelärare som anser att Fredrik Reinfeldt är deras medarbetare!

Vad konstaterar då dessa herrar? Jo, att personal inom vård och omsorg anser att de är underbetalda med tanke på det ansvar de har för människors liv och hälsa. En nyhet någon? De bägge herrarna konstaterar även att personalen inom vård och omsorg önskar mer inflytande inom sitt arbetsområde. Ytterligare en nyhet?!

Lösningen? Jo självklart jobbskatteavdrag! Och så förstås lite fler privata företag!
Mer pengar i plånboken är väl bra?! Men när det gäller just vård och omsorg är det ju skattefinansierat (tack och lov) och mer pengar i min plånbok betyder mindre pengar till just vård och omsog. De privata vårdföretagen får även de pengar via mina och dina skattepengar och deras främsta uppgift är vinstmaximering, så att lägga en extra slant på personalens löner är (för de flesta) inte ett alternativ om man ska vinna nästa upphandlingsrond.

Inflytande över arbetssituationen vill vi alla ha. Även här spelar resurstilldelningen en roll. Får enheten minimalt med ekonomiska resurser måste alla jobba så mycket att det inte finns tid till eftertanke och reflektion. Med bara en gnutta mer resurser hinner både personal och chefer hitta stunder för utveckling av verksamheten.

Klämkäcka budskap! Skola, vård och omsorg behöver mer personal med adekvat utbildning SAMT en uppgradering av synen på dessa människors insatser som även syns i deras plånböcker UTAN fler jobbskatteavdrag!

DN

Peter Andersson om fru Reinfeldt

(S)tockholm med Carin i spetsen

Ingen som åker tunnelbana har väl inte ungått att se att Stockholm med Carin Jämtin i spetsen redan dragit igång valkampanjen i Stockholm.

De tre huvudfrågorna är skolan, jobben och ungas uppväxtvillkor.

Jag är jätteglad att skolan finns med, här finns massor att göra. Friskolor har jag inget emot förutom att jag bara inte kan tycka att det är OK att vinster delas ut till riskkapitalägare! Vinst måste man självklart få göra men vinsten skall tillbaka till verksamheten, det är min absoluta överygelse.
Skolan ska också verka under samma förutsättningar. Väljer man bort resurser som matsal, gymnastiksal,skolsköterska, bibliotek, specialpedagoger mm ska man få mindre pengar. ALLA barn måste också få en chans till en värdig skolgång, oavsett föräldrarnas utbildningsnivå och engagemang, oavsett om du bor i Rinkeby eller på östermalm och oavsett om man har ett funktionshinder.

Jag tror inte jag är ensam om att bäva inför utsikten att ytterligare fyra år ha Jan Björklund som skolminister – NU RÄCKER DET – han har ställt till med nog elände!

I frågan om ungas uppväxtvillkor hoppas jag att den hopplösa bostadssituationen för dagens unga vävs in. Vi med tonåringar som inom en inte allt för avlägsen framtid förhoppningsvis ska lämna boet bävar inför bostadsbristen. Jag och många med mig har inga miljoner i bakfickan att slänga upp för att köpa en egen lya åt barnen. De hyresrätter som fortfarande finns kvar och som eventuellt finns lediga är så dyra att i princip inga ungdomar har råd att hyra dessa. Stockholm måste satsa på att bygga hyresrätter som våra unga har råd att bo i!

En fråga jag saknar är kollektivtrafiken, men den kommer kanske.
De flesta av oss som bor i Stockholm är beroende av en väl fungerande kollektivtrafik. Jag hatar att sitta i bilköer och gillar oftast att åka kollektivt, men att stå som en packad sill på en överfull buss är inte alltid så kul. Tätare turer och bättre tvärförbindelser tror jag skulle kunna få en och annan att lämna bilen hemma.

Jag är helt övertygad om att det är möjligt att övertyga stockholmarna om att en liten skatthöjning kan göra stor skillnad för våra barn och gamla! Jag tror också att Carin Jämtin är rätt kvinna att föra denna kamanj!

DN

Carins blogg

Calle Fridén Peter Andersson

Haiti och cynism

Foto: UN Phot0

Kanske 200.000 människor döda och tre miljoner hemlösa. Människor som inte har vatten. Människor som inte har mat. Människor som inte har tak över huvudet. Mammor som förtvivlat letar efter sina barn. Barn som irrar omkring på laglösa gator och undrar var pappa och mamma är. Människor som fortfarande är vid liv men inklämda under raserad byggnader.

Konsekvenserna av jordbävningen på Haiti är otfattbar. Mängder av hjälp behövs omedelbart. Mängder av hjälp behövs också under en lång tig framöver.

I denna humanitära katastrof har då har någon jäkla människa mage att blanda in svensk inrikespolitik! HUR kan SvD ta in detta inlägg, så cyniskt. I en katastrof måste man väl ändå lägga fjuttiga trätoämen åt sidan och ägna all kraft och energi åt att hjälpa de drabbade.

Vi som vill hjälpa KAN hjälpa. Sätt in en slant på någon hjälporganisations konto. Hjälpen kommer att behövas under en lång tid, så har du inte råd idag så kanske du har råd att undvara 50 kr när du får lön – dina pengar behövs!

Än en gång vill jag på denna blogg använda ordet SOLIDARITET!

Andra om detta: Calle Fridén Peter Andersson

DN

Ge lite av ditt jobbskatteavdrag till de drabbade på Haiti

En kollega till mig gav idag bort en del av sitt jobbskatteavdrag till läkare utan gränser för att hjälpa de redan hårt drabbade människorna som nu även drabbats av en fruktansvärd katastrof i form av en jordbävning.

Jag tycker hennes initiativ är lovvärt och bör följas av oss alla!

Klicka på bilderna i nedan och skänk en slant!

DN SvD

SD - Go home!

Trodde först att artikeln i DN Debatt av Tomas Böhm, psykoanalytiker och författare var ironisk men insåg snabbt att så icke var fallet. Han har granskat Sverigedemokraernas partiprogram och plockat ut en del iögonfallande paradoxer. Självklart är hans tolkningar väldigt förenklade (därav tron att det var ironi), men visst är en del högst tankeväckande.

Han menar på att Sverige består av en mängd heterogena grupper som t ex arbetare, akademiker,stadsbor, landsbor och invandrare. Det som knyter samman dessa gruper är TOLERANS, vi svenskar tolererar olikheter.

Främlighetsfientlighet menar Tomas, och även jag, har sitt ursprung i den egna rädslan för det främmande och okända. Det är alltid lättare att lägga ut dessa rädslor på grupper som verkar annorlunda eller svaga än att konfronteras med sina egna rädslor.

SD vill ju numer göra sig gällande som ett rumsrent parti och betecknar sig inte som främlingsfientligt. De säger i sitt partipogram att ”invandrings- och integrationspolitik har varit ett monumentalt misslyckande. Sverigedemokraterna är det enda parti som vågar säga detta öppet.”
Jag är helt övertygad om att många fler partier än SD tycker att integrationspolitiken inte har lyckats till fullo, de flesta partier är dessutom öppna med att säga att den bör förbättras. Själv är jag övertygad om att när de rödgröna med Mona Sahlin i spetsen får makten kommer integrationsfrågorna stå högt på listan över saker som måste och kan bli bättre.

SD är ju väldigt fixerade av vad svenskhet. Själva beskriver de svenskhet på följande sätt: ”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.” Ähhh ja, säger jag. Så vi ska rösta då på vilka somalier, turkar eller irakier vi tycker är svenska nog för att få stanna, eller hur menar SD?!

SD är inte emot invandring. Det är bara det att ju svårare de har att förstå och tolerera en annan kultur desto lättare har de att tycka att de inte har bland våra röda stugor att göra.

Tyvärr tycker jag att artikeln av Tomas Böhm får ett litet löjets skimmer över sig då den är allt för förenklad. Jag tror att han har rätt i att de flesta svenskar ÄR toleranta och att vi vill förstå och närma oss de främmande även om det känns lite läskigt. Samtidigt får vi inte blunda för att integrationsfrågor är svåra och inte alltid innehåller snabba lösningar. Vi kan inte blunda för att allt för många människor p g a rädslor, som inte är att förakta, sympatiserar med SD. Vi måste respektera även dessa människor men visa på det positiva med att släppa in nya kulturer och tankesätt i vårt land. Självklart är inte allt i dessa nya kulturer och tankesätt positivt, vilket vi inte heller får vara rädda att påpeka och åtgärda.

Medmänsklighet

Har idag läst två olika bloggar som jag vill att alla ska läsa. Bägge handlar enligt mig om det utdöende begreppet MEDMÄNSKLIGHET.

Calle tar i sitt inlägg upp döden. Finns döden i dagens samhälle? Hur bemöter vi dem som faktiskt mött döden? En förälder som mist sitt älskade barn – kan man trösta? Hur ska man agera som medmänniska?

Johan berättar om en man som bor i en bil och inte vill ta emot samhällets hjälp. Johan ligger och tänker på mannen när kvicksilvret sjunker till -25, dagen efter lyfter han på luren för att be en vän som bor närmre åka och titta till mannen – medmänsklighet!

Medmänsklighet, att bry sig om människor även om de inte är ens närmaste, att våga lägga sig i, att våga se. Vi orkar inte alltid, men ibland måste vi lyfta blicken och våga se en medmänniska, våga ge en kram, våga fråga. Vågar vi får vi oftast något tillbaka.

Vårdnadsbidraget är inte bara en kvinnofälla utan främst en barnfälla

Kristdemokraternas hjärtefråga, vårdnadsbidraget är en riktig barnfälla. I dagens DN finns en artikel som behandlar vårdnadsbidraget. Det har visat sig att de flesta som utnyttjar vårdnadsbidraget bor i invandrartäta områden. Inte så konstigt eftersom många invandrare av tradition tycker att mamman ska vara hemma med sina barn. Dessutom blir bidraget ofta en extra bonus eftersom man ändå som mamma av tradition ”ska” vara hemma. Många av dessa kvinnor saknar jobb och har låg utbildning. Istället för att lära sig svenska,och utbilda sig för att sedan kunna få ett jobb väljer de att stanna hemma med sina barn och hamnar därmed utanför det svenska samhället (fattiga). Visst är det OK att låta barnen stanna hemma tills de är kanske två år men många låter man även de äldre syskonen stanna hemma. Detta kan leda till att barnen kommer till förskoleklass utan att ha någon svenska i ryggsäcken.

Kristdemokraterna hävdar att man vill ha ett vårdnadsbidrag för barnens skull. De tycks tro att barnen blir bättre vuxna om de får stanna hemma till de börjar skolan. Jag vill hävda motsatsen. Barn behöver stimulans och sociala kontakter både med andra barn och andra vuxna utöver föräldrar. Idag går nästan alla barn i förskola vilket gör att det blir väldigt svårt att få till möten med andra barn. Personalen i förskolan är dessutom duktiga pedagoger och har kunskap om hur man stimulerar barn till att inhämta ny kunskap vilket oftast hemmavarnde mammor (ja det finns pappor också) inte har.

För barn till föräldrar som inte har svenska som första språk är det ännu viktigare att gå i en förskola. På förskolan får de chans att träna svenska, lära sig svenska traditioner och få en inblick i vårt samhälle. Man gör dessa barn en stor otjänst om de måste komma som sexåringar till skolan utan att ha fått träna svenska, visst lär sig barn snabbt men om de redan har ett språk kommer de förstås mycket lättare in i skolans underbara kunskapskalas. Risken är stor att de måste ägna så mycket tid att lära sig läsa, skriva och uttrycka sig på svenska att de tappar inlärningen. Hamnar barnen efter kommer en rad andra problem som ett brev på posten.

För barnens skull tycker jag att vårdnadsbidraget skall slopas. Jag och min dåvarande man var hemma med barnen till de var 1,5 år vilket jag tyckte var skönt. Då kunde de göra sig någotsånär förstådda verbalt och började längta efter kompisar och nya vyer. Jag ser gärna att man genom föräldraförsäkringen kan vara hemma till barnen blir 1,5 år och skulle nästan vilja lagstadga att alla barn över 2 år MÅSTE gå på förskola.


DN