Älskade underbara

I onsdagsmorse vaknade jag som vanligt 05.50, som vanligt var dock inte uppstigandet ur sängen. När jag som vanligt försökte resa mig för om möjligt krossa djävulsmaskinen som för oväsen skrek min rygg högljutt av smärta. Fick långsamt rulla ur sängen. RYGGSKOTT!! Har hört talas om men aldrig upplevt. Eftersom jag lever efter devisen ”så länge du kan röra på dig är du inte död och kan med andra ord jobba” hasade, just HASASDE, jag mig till arbetet.

Jag är så lyckligt lottad att jag har underbara omtänksamma arbetskamrater så jag möts av både goda råd och omtanke när jag långsamt hasar fram i korridoren. Har dessutom den stora lyckan att ha en kollega/kamrat som är naprapat, denna underbara varelse sträcker och drar i mig och vips är det lite bättre.

Hemkommen ser mina älskade ungar att mamma har ont ”på riktigt”. De underbara älskade ungarna erbjuder sig då att handla det tunga, ja faktiskt allt om jag vill, till morgondagens middag. Får hålla tillbaka tårar av glädje för att kunna tacka ja, mina härliga ungar som kan reta mig till vansinne ställer upp för mig i nöd!

Älskade underbara ungar och vänner, älskar er!