onsdag 22 december 2010

God Jul????

Har alltid lite svårt att få till den där ”rätta” lyckliga julekänslan så här några dagar inför JULAFTON, då alla ska vara lyckliga och glada. Det är bara det att alla definitivt INTE kommer att vara lyckliga och glada på julafton.

Jag stressar omkring och försöker få till fina julklappar till alla som ska ha – MEN vet att många barn även i år kommer att sitta med tårar i ögonen för att tomten inte hade råd i år heller. Barn som sedan måste hitta på vad de fått i julklapp första skoldagen.

Jag tycker inte om julmat, men handlar pliktskyldigast det som SKA finnas på julbordet – MEN vet samtidigt att barn svälter, vet att många barn i Sverige aldrig kommer att få uppleva ett överdådigt julbord eftersom föräldrarnas pengar bara räcker till gröten.

Jag svär över att behöva stå i kilometerlånga köer på systembolaget – MEN vet att många barn inget annat önskar att pappa skulle tröttna i kön och lägga ifrån sig spriten. Barn som fasar över alla högtider, i bästa fall blir farsan full så snabbt att han somnar snabbt, i värsta fall blir arg och misshandlar mamma – igen…

Jag byltar på mig massor av kläder men fryser ändå – MEN möter en äldre man som försöker SOVA UTE i denna kyla. Möter en ung vilsen flicka i allt för tunna kläder, kanske utslängd av föräldrarna – var ska hon sova i natt?

Jag har barn vars föräldrar är skilda men fortfarande på ”speaking terms” – MEN vet att många barn har ont i magen eftersom de inte vet om även denna jul ska börja och sluta med bråk och skrik.

JULEN ska vara BARNENS högtid! Får varje år ont i magen av att veta att så många barn far illa denna högtid. Vill att Jesus, Gud, Allah, Krishna, tomten och alla vuxna tänker till en gång till – strunta i allt annat och se till att barnen får en fin jul. Det behöver inte kosta så mycket i pengar men en hel massa KÄRLEK!

lördag 11 december 2010

Julhets och iskyla - icke tycka om!

Nu är det snart jul har jag hört. Tiden när det raddas upp en massa MÅSTEN. Man måste sätta upp julstjärnor och adventsljusstakar, man måste byta gardiner, baka lussekatter och julstäda. Sedan ska man med ett leende på läpparna in till stan för att slåss med en massa andra människor som likt en själv har en lång önskelista i handen. Därefter måste man rulla köttbullar, lägga in sill, fixa ekologisk skinka och koka knäck. Men inte slut där inte, nejdå, sen ska granen in, de förbaskade lamporna på, kulor och glitter – allt för att man sedan måste få stickor i fötterna av de förbannade barren i flera veckor!

Missförstå mig rätt, tycker julen kan vara rätt mysig. Orkar inte med alla måsten. Tänker sjunka ned i soffan och beställa lite klappar på nätet. Julmat tycker jag inte ens om men får väl lov att fixa köttbullar och skinka, resten finns färdigt på ICA. Och mor får fixa någon god rotfruktslåda.

I år har vi DESSUTOM den där förbannade kylan och snön! Då måste man bylta på sig en massa kläder och ge sig UT för att njuta av det vackra vintervädret, åka skidor eller i vilket fall ta en härlig långpromenad. JAG tycker visst att det är vackert med frost på träden – så länge jag få sitta inne och titta, tyvärr är man ju emellanåt tvungen att ge sig ut. Tycker det är fult med kängor, vansinnigt obekvämt med långkalsonger och opraktiskt med vantar. Känner mig som en klumpig och orörlig michelingumma och TROTS alla kläder så fryyyyser jag. Fryser från november till vårens livgivande strålar behagar värma min kropp igen.

Ni som tycker det är så mysigt med kyla och snö – snälla, kan ni inte bara hålla tyst och låta mig lida ifred!

VILL HA SOMMAR NU!!!!

onsdag 1 december 2010

Men man dör ju inte…

Idag dör väldigt få människor i Sverige av AIDS. Ibland är det nog lätt att tro att HIV och AIDS inte längre finns hos oss. Den finns, och det är inte bara knarkare, prostituerade eller homosexuella män som bär på denna livshotande och livslånga sjukdom. Det finns inget botemedel och vägen för att få fram ett vaccin är fortfarande lång. Vi som bor i Sverige har tur, vi kan få livsmediciner, mediciner som gör att vi kan leva ett långt och rikt liv om vi bara tar medicinerna.

Själva viruset är inte särskilt smittsamt, det krävs blod till blod eller slemhinna mot slemhinna för att viruset ens ska överväga att flytta på sig. Hamnar det i kroppen är det dock inget snällt virus, får man inte livsmedicinerna så dör man.

Vi som såg Sixten Herrgård och andra som vi kanske till och med kände personligen tyna bort i AIDS har nog en annorlunda bild av HIV och AIDS än vad dagens ungdomar har. Vi blev sönderpumpade med information om kondomanvändning och smittvägar. Men har vi egentligen lärt oss något, har vi ändrat vårt sexuella mönster så att vi alltid använder kondom vid samlag med nya partners, hur många av oss har någonsin gjort ett HIV-test??

De flesta av oss förstår (i vilket fall i teorin) att det är ofarligt att ge någon med HIV en kram och nog vågar vi väl dricka ur samma ölglas. Jag har hört HIV/AIDS jämföras med kroniska sjukdomar såsom diabetes, men då blir jag allt lite upprörd, varken diabetes, psoriasis eller reumatism är smittsamma sjukdomar! HIV är fortfarande en både smittsam och dödlig sjukdom, här finns en viss skillnad. Jag menar inte att vi ska vara rädda men vi får heller inte glömma eller negligera sjukdomens farlighet.

Ungdomarna då, vad vet de? Vilken information får de? Ser de på HIV som på klamydia? Såååå farligt är det väl inte, man dör ju inte……..

torsdag 25 november 2010

Nu tänder SD ljus och myser

De gnuggar nog sina händer i glädje och sjunger ”Du gamla du fria” – ja sverigedemokraterna alltså.

För nu har Sverige gnällt och klagat till Europadomstolen att det generella stoppet för tvångsutvisning av Irakier hävs. Istället ska individuella prövningar i varje ärende göras.

Man kan ju hoppas att de irakiska flyktingarna tidigt informeras om denna rättighet! Blir de inte de kan de åka ut från vårt kalla land trots att UNHCR avråder från utvisningar till Bagdad mm.

Sverige är det land som genomför flest tvångsutvisningar till Irak och (SKÄMS!) Sverige är enligt UNHCR det enda land som utvisar barnfamiljer och kristna till centrala Irak!

Så var det med den solidariteten, så var det med tanken på alla människors lika värde, så var det med den tanken att varje individ ska ha ett rättsligt skydd.

Goodbye mänskliga rättigheter och välkommen till värderingar á la SD?!


DN

tisdag 23 november 2010

Trött på gnället!

Precis så är det! Jag är trött på gnället! Vi (S) gjorde ett skitdåligt val – JA visst gjorde vi det. Analysera, gör om gör rätt, men gnäll inte!
Mona var dum som överhuvudtaget inledde ett rödgrönt samarbete, Mona gjorde fel när Vänsterpartiet fick vara med, Mona var svag, Mona hade fula kläder….

Mona är den som (tyvärr enligt mig) tagit konsekvenserna och lämnar. Resten av gänget tävlar numer om att göra bästa utspelet i DN!? DN inkallar expertis från Norge som säger att vi ska lägga örat mot köksborden (någon mer än jag som får rysningar?).
Ingen i det gamla gänget runt Mona Sahlin vill nu ta ansvar utan menar på – att om ni bara lyssnat på mig så…. MEN, nä partiledare vill jag INTE bli när jag blir stor! Någon som tror på dem????

Tycker fortfarande inte att det var/är något större fel på politiken som drevs/drivs av socialdemokraterna. Tror fortfarande att det var målandet det var fel på. Målandet av de bilder av samhället och världen som VI vill ha den!

Visst, jag håller med, den socialdemokratiska politiken måste till viss del förändras, inte grundtanken men det praktiska genomförandet.

Samhället har utvecklats i ett rasande tempo. Idag har väldigt många (observera att jag INTE säger ALLA) har idag råd med platt-TV, datorer, mobiltelefoner och resor på semestern. Vi jobbar mycket och kanske är det då inte så konstigt att fritiden blivit allt viktigare och många tycker att RUT är en bra hjälp i vardagsslitet.

Vi blir mer och mer egoistiska och egocentriska. Det är inte förrän olyckan i form av en gammal förälder eller ett barn i behov av extra stöd vi börjar fundera över hur våra skattepengar ska användas. Det är ju inte sååå himla kul att behöva slita upp den egna plånboken för att gamla mamma ska få ett värdigt boende!

Vi behöver nu (tyvärr) en ny partiledare. En som är verbal och kan berätta om den framtid vi socialdemokrater vill se, en framtid som inbegriper vårt lilla land men även den stora världen. De stora orden; FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET gäller än, vi måste bara måla rätt bilder!

torsdag 11 november 2010

Pinsamt Sverige!

Fastnar idag för en sketen liten notis i DN där Röda Korset vill att alla irakier som söker asyl ska bli informerade om att de kan vända sig till Europadomstolen. De irakier som vänder sig till Europadomstolen får nämligen sina utvisningar stoppade på grund av det försämrade säkerhetsläget i Bagdad! Migrationsverket är som vanligt lomhörda och har ännu inte ställt in alla utvisningar till Irak.

Jag kan inget annat säga än FY FAN vad pinsamt för Sverige. Sverige, ett land som gjort sig världsberömt för sin humanitet mot människor i nöd. Har SD med sitt främlingsfientliga budskap reda fått regeringens öra? Sverige ska väl vara det land som först reagerar OCH agerar när människor i andra länder har det svårt!?


Är det så här Fredrik och hans gelikar vill bli ihågkomna, som inhumana flyktingmotståndare som inte ens lyssnar på Europadomstolen, FN, Röda Korset och andra som faktiskt vet hur läget är i andra länder?????



söndag 31 oktober 2010

TANT - i helvete heller?!


TANT. Detta läskiga ord. Försöker vänja mig. Försöker inse fakta.

Det smyger sig allt närmare – tantfaktorn. 2012 är det på riktigt, så nu försöker jag sakta vänja mig vid tanken. VILL INTE, VILL INTE, men måste inse fakta – det läskiga magiska numret 50 närmar sig med stormsteg. Försöker då och då kalla mig och väninnorna för tant/tanter. Känns konstigt och förbaskat obekvämt!

Springer på den ena 50-års festen efter den andra – har svårt att inse att dessa vackra, häftiga och mysiga tjejer är just TANTER.

Ska man inte ha dräkt, villa, vovve, och gilla dansband när man är 50? Det är något som inte stämmer!! Mina tantkompisar har jeans, gillar att festa, går på gym och tycker ungarnas musiksmak är HELT OK – något är FEL – åt helvete fel!

Är vi patetiska i de yngres ögon, eller är vi accepterade?? Tycker de vi är pinsamma som vägrar att ge upp våra höga klackar? Tycker de vår erfarenhet är värd att ta på allvar trots att vi inte bär dräkt? Tycker de att vi är OK när vi släpper lös på dansgolvet?
FAKTISKT, skiter jag i vad den yngre generationen tycker! Jag är som jag är FAST jag snart är 50!!!!

Lite kul är det ju förstås om en yngre av motsatt kön visar intresse!!! Var på krogrunda (oplanerat) i fredags – ung man bakom baren flörtar ohejdat och vill ha tants telefonnummer när hon avviker – MALLIG – inte jag inte.......

tisdag 26 oktober 2010

Hyr ut ett rum till en hemlös?!


Maria Larsson tycker att vi ska hyra ut ett rum i vår stora villa för att lösa hemlösheten. Att hennes parti har sålt ut en massa hyresrätter, och fortsätter med detta anser hon inte bidrar till att unga vuxna blir hemlösa. Att unga vuxna får sova på en parkbänk, hos en kompis, på ett härbärge tycker hon är ett problem MEN lägger problemet i kommunernas knä som i sin tur inte mäktar med och lassar över till frivilligorganisationer. Jag bara undrar, hur många vill och vågar hyra ut ett rum till en hemlös?????
Rätten till egen bostad ingår i de mänskliga rättigheterna!!!

Tobias Billström tycker det är att OK att skicka tillbaka flyktingar till Grekland efterson de hade oturen att hamna där som första asylland. Det trots att t ex Röda Korset bestämt avråder detta! Dessa flyktingar får ofta leva på gatan, får ingen riktig asylprövning och kan skickas tillbaka till sitt hemland utan att någon bryr sig om anledningen till att de flydde från vänner och familj.

VAR har HUMANITETEN och SOLIDARITETEN i vårt land tagit vägen?

torsdag 21 oktober 2010

Hoppar över allt som handlar om Afghanistan

Orkar inte, det gör för ont och kommer för nära.
Storsonen ligger i lumpen (eller vad det heter nu). Visserligen har han inte kommit så långt i utbildningen men bara tanken på att han sedan vill fortsätta inom det militära och då hamna i Afghanistan eller någon annan krigshärd får mig att må illa. Att se rubrikerna om dödade och sårade svenska soldater gör mig illamående av rädsla och jag lider med de anhöriga.

Om sonen nu en dag säger att han vill hjälpa människorna i Afghanistan, vad gör jag då? Jag kan inte stoppa honom, möjligtvis hjälpa till att söka fakta så beslutet blir välgrundat. Sen då! Om han åker, hur klarar man oron? Tänk om han dör, eller blir skadad för livet!

Samtidigt måste man ju vara lite stolt över att sonen vill hjälpa människor i nöd – men.......

Jag vågar inte ha någon uppfattning om det är rätt eller fel att sända fler svenska soldater till Afghanistan, jag har inte den kunskapen. Jag är av den bestämda uppfattningen att krig inte löser problem. Nu är det redan krig och människor lider. Ska vi då hjälpa till genom att skydda oskyldiga människor genom militära insatser? Jag har inga svar!

Magkänslan säger mig att vi gör störst insats genom att se till att barnen får gå i skola, hjälpa till att bygga upp infrastruktur och se till att det finns sjukvård. Men de som gör dessa heroiska insatser kanske behöver skydd och då kanske det är vår plikt att beskydda dem så fler vågar hjälpa till?!

Vad svårt det är! Beundrar alla som vill hjälpa till och sörjer med drabbade anhöriga både här och långt där borta. Samtidigt bäddar jag in mig i mig in min trygga kokong och låtsas som om världen är god – orkar inte ta in – kommerför nära!

söndag 17 oktober 2010

Det kommer så nära ibland!

Ibland kommer det så nära, det där omänskliga och orättvisa.

Träffade idag min granne och mina barns älskade dagisföken. Bettis, idag en kvinna med knappt ett år kvar till pension. En kvinna som i augusti var tvungen att göra en ganska stor ryggoperation. En operation som gick bra men som tyvärr ändå fick komplikationer i form av en otäck stafylokockinfektion.

Bettis längtar efter ”sina barn”, men är förbjuden att besöka dem p g a infektionsrisken. Det Bettis får är ett samtal från försäkringskassan som undrar om inte hennes arbetsgivare kan ordna något lättare jobb åt henne nu när hennes 90 dagar är slut. Bettis får inte ens gå på sjukgymnastik eftersom såret efter operationen inte läkt, hon får inte åka buss, knappt handla och definitivt inte besöka sin arbetsplats. Ändå ifrågasätter försäkringskassan hennes arbetsförmåga!

Bettis vill inte vara sjuk, hon vill samtala med barnen, läsa sagor och bara vara en närvarande vuxen som ser varje liten unik person. Bettis känner sig ifrågasatt, kränkt och ledsen – hon vill ju inget hellre än att bli frisk och kunna göra nytta de sista månaderna av sitt yrkesverksamma liv.

Vad ska vi göra Mia, säger vår älskade Bettis. Jag kan nog klara även detta, men alla är inte lika starka som jag. Alla orkar inte ge svar på tal,alla orkar inte ifågasätta auktoriteter som försäkringskassan, det finns människor som inte orkar och människor som inte vet att de kan och får ifrågasätta de där konstiga breven.

Jag var gråtfärdig när jag kom upp till min lilla lägenhet! Hur vågar alliansen ifrågasätta VÅR Bettis!!! En kvinna som vigt sitt liv för våra barn, en kvinna som aldrig i hela sitt liv fuskat med en endaste liten sjukdag, en kvinna som inget annat vill än att få tillbringa sina sista arbetsdagar med våra barn, en kvinna som haft oturen att få komplikationer efter en operation.

Hallå! Jorden anropar! Lyssna till jordborna alliansen, det är människor vi pratar om!!!!

söndag 10 oktober 2010

Religion á la Björklund


Halelulja
Han förnekar sig inte vår käre major Björklund!
Vi i väst är bäst –eller?!

Trodde i min enfald att dagens religionskunskap var till för att öka förståelsen mellan människor och visa på likheterna mellan religionerna. Skoverket säger att Religionskunskapen i skolan bland annat ska "främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning" samt "skapa nyfikenhet och intresse för religion". Men enligt Björklund tydligen bara en, nämligen kristendomen.

Skolverket tycker att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika, men se det tycker inte major Björlund så han kör helt sonika över skolverket och bestämmer att kristendomen ska ha en särställning bland skolans undervisning i religionskunskap! Jo, jo, det är ord och inga visor det!

På lågstadiet berättar man för barnen varför vi firar julsäger Björklund och menar att skolan inte har tid att berätta om de andra religionernas högtider och varför de firas???!!!

Nu är du ute och cyklar IGEN kära Björklund!

Herr Björklund och jag är födda samma år och har därmed genomlidit samma
sk religionsundervisning, d v s kristendomen dominerade och de andra religionerna sveptes snabbt undan som ovikiga och små. Jag upplevde det som oerhört pinsamt när jag i vuxen ålder förstod att andra människor firade andra högtider med samma självklarhet som vi firar jul och påsk, dessutom i religionens tecken. Jag vill inte att dagens barn måste uppleva det!

I dagens samhälle måste det väl vara av största vikt att vi ser att de stora religionerna har väldigt många likheter. Lika viktigt är att berätta att man kan tolka både bibeln och koranen som fan tolkar bibeln, d v s efter eget önskemål, om människor inte kan eller vågar ifrågasätta olika tolkningar. Titta bara på debatten om burka mm.

För att förstå och respektera varandra måste vi ha kunskap. Kunskap om religion, seder och bruk, samhällsklimat, historia.....

Som minister i Sveriges regering borde väl Jan Björklund ha tillfälle att träffa en massa spännande och kloka människor och diskutera religion och historia – ta tillfället i akt – på en vecka borde du ha hunnit träffa tillräckligt många kloka personer för att inse att du har FEL!!!


SvD DN Johan W

Likgiltighet är inte straffbart men en dödssynd


Läste i morse ovanstående rader i en bok och av någon anledning gick hjärnan i spinn. Är det vi i Sverige lider av, likgiltighet? En likgiltighet för vad som händer i den stora världen liksom i vår närmaste omgivning.

Att inte orka ta in alla katastrofer i världen är mänskligt, men orkar vi idag ens ta in en och verkligen bry oss? Vi läser om hur kvinnor används som vapen i Kongo, ryser lite men konstaterar torrt att FN nog tar hand om det. Vi förskräcks över att svenskar blir sårade i Afghanistan, men antar att de och deras familjer får den hjälp de behöver. Den senaste katastrofen vi och media uppmärksammade var väl tsunamin i Thailand och då för att det kom innanför tröskeln i våra hem på riktigt.

Om barnets kamrat aldig följer med på klassresor för att familjen är fattig antar vi att skolan kan få pengar från någon organisation till detta. Om våra barn går i en skola där barnen uppnår bra resultat orkar vi inte engagera oss i varför grannskolan inte når samma resultat.

Likgiltighet ligger nära egoismen. Bara jag har det bra orkar jag inte bry mig så mycket om de där andra. Jag kan välja att blunda och bara se det jag vill se.

Är det så att vi börjar bli likgiltiga? Orkar vi inte gå och rösta för att vi inte orkar sätta oss in i vad de olika partierna vill. Tycker vi att det gör detsamma, de lovar ju bara en massa som de inte håller. Eller är partierna så otydliga att vi inte ser skillnaden.

Samtidigt snurrade hjärnan till åt andra hållet.
Att SD kommit in i finrummen, kan det bero på att vi INTE är likgiltiga. Kan det vara så att några faktiskt har tröttnat på de vanliga politikernas prat som sedan inte resulterar i något bra i just deras områden. Kan det vara så att man vill ha förändring, att man inte tycker det är värdigt att tre familjer bor i en trea, att man tröttnat på att skolan inte förmår ta hand om olikheter och aldig får resurser i form av lärare så att alla ungar klarar sig igenom med godkända betyg. Kan det vara så att man inte längre orkar se tonåringar som redan givit upp att bli accepterade samhällmedborgare och därför drar runt och förstör. Kan det vara så att man inte tycker det är rättvist att det inte finns en fungerande vårdcentral i deras område.

SD har ingen politik för att hitta bra lösningar på de problem som finns, ja utom att sätta alla som inte visa upp att både gammelfarmor och gammelmorfar kommer från Sverige på närmaste flyg.

Frågan är då, har något annat parti en lösning eller vilja att se och förstå och sedan göra något bra? Uppenbarligen är det många som inte tycker det.

Socialdemokraterna med sin långa tradition av att bekämpa orättvisor och sin vilja till ett jämlikt och jämställdt samhälle måste våga öppna ögonen och tänka nytt innan likgiltihheten och egoismen rotat sig i våra sinnen!

tisdag 5 oktober 2010

Har jag tappat greppet?!


Två veckor i rad har jag givit mig ut i vår vackra huvudstad för ”some serious shopping”, alltså shopping för nöjet att få packa upp den där klänningen som man ABSOLUT behöver....

Idag tillbringades ett antal timmar på stan – och vad kom jag hem med – en yogamatta och träningsstrumpor – NEJ NEJ NEJ – det duger INTE – inte ens ett nagellack i påsen!

Har jag tappat greppet, har jag blivit tant eller är jag sjuk??? Det här duger inte!

Ett heterovåp med politiska åsikter utan ”onyttigheter” i påsen – INTE ge upp – ut och öva - aandas! Ja, det är faktiskt så, man KAN vara sosse, älska shopping och hata ojämlikhet och att alla människor inte anses lika värda!

Kom just på att jag har ett paket att hämta – kanske inte TOTAL tantvarning - än!!!
;)

tisdag 28 september 2010

Var tog medmänskligheten vägen?

Romer avvisas nu från Sverige till Kosovo trots att både Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och Civil rights defenders (fd Svenska Helsingforskommittén) kräver att utvisningarna stoppas. Migrationsverket är väl medvetna om att dessa människor utvisas till misär, hot och diskriminering men menar att riksdagen inte Migrationsverket i uppdrag att bevilja uppehållstillstånd av socioekonomiska skäl.

Homosexuella avvisas till länder där det är straffbart att ens bli misstänkt för att vara homosexuell på grund av att man av rädsla inte vågar tala om sin sexualitet i de första intervjuerna med svenska tjänstmän. Dessa tjänstemän kan därför bedöma att dessa människor är mindre trovärdiga och döma till utvisning trots att lagen säger att man har rätt till asyl på grund av förföljese av sexuell läggning.

Föräldrar kan utvisas till olika länder trots att vi skrivit på barnkonventionen, barnen kommer troligen aldrig kunna träffa den ena föräldern.

Ensamkommande flyktingbarn kan skickas ut på en ny strapatsrik resa för att de inte hamnade i Sverige som första Eurpeiska land. I Norge får barnen välja. Vi har för länge sedan flyttat gränsen för långt fram när vi skickar tillbaka barn utan att veta vilken verklighet dom hamnar i. Det borde räcka med att konstatera att "i det landet får barnet inte gå i skolan". Alltså kan vi inte skicka någon dit eftersom det strider mot Barnkonventionen.

Vi svenskar har kunnat sträcka på oss och vara stolta över att vi kämpat för alla människors lika värde, vi har valt humanitet och medmänsklighet. Trots att vi många gånger gjort fel i bästa välmening så har vi i vilket fall inte släppt tanken på att vi alla måste hjälpas åt och sträcka ut en hand för att hjälpa de som inte haft samma tur i livets lotteri som vi.

Min undran är nu – vart är vi på väg? Jag blir rädd!


torsdag 23 september 2010

Är man rasist för att man ser att det finns problem?


Läste i morse i Dn Debatt en artikel som jag faktiskt tycker man kan grunna lite på. Artikeln handlar om att samtliga partier samt media har misslyckats med att stoppa Sverigedemokraternas frammarsch.

Ingen har velat erkänna att det finns problem med invandringen men ingen har heller lyckats tala om att och hur det kan göra gott för Sverige.

Jag tycker att artikelförfattarna fokuserar väl mycket på kostnaderna när de pratar problem och raljerar lite väl när de säger att politiker mest talat om att kebab är gott när de ska framföra något positivt om invandring.

Själva syntesen med artikeln tycker jag ändå att man kan fundera kring. Jag tycker nog att samtliga partier har misslyckats med att ta upp frågor som rör invandring och integration. De flesta partier är nog ense om att man inte lyckats med att lösa den svåra integrationsfrågan särskilt väl, framförallt inte i våra största städer. Inte heller har man yckats särskilt väl med att tala om humanitet, mänskliga rättigheter eller ens det faktum att vi inte klarar oss särskilt bra utan invandring.

Jag velade länge fram och tillbaka i hur man skulle förhålla sig till SD, skulle man debattera eller tiga ihjäl dem. Jag hamnade i någon sorts tveksamt förhållande att det kanske var bättre att tiga. När jag ser i backspegeln tror jag kanske att min första magkänsla var bättre. Man behöver inte debattera MED eller MOT Sverigedemokraterna men bör debattera sakfrågorna.

Att kunna göra sig förstådd även utanför sitt segregerade bostadsområde, att få ett arbet att gå till, att förstå och acceptera den svenska kulturen, att få en bostad där inte halva släkten bor, att få hjälp med att bearbeta traumatiska upplevelser och att barnen får växa upp och bli accepterade nysvenskar. Allt detta borde vara självklart. Lika självklart som att vi redan accepterade svenskar tycker det är OK att några firar ramadan, att vi hjälper våra arbetskamrater med svåra ord, att en moské inte innebär ett terroristnäste, att det är självklart att man vill bevara delar av sina traditioner och att hudfärg inte är kopplat till intelligens.
Invandrare är ett ganska läskigt ord, det klumpar ihop människor och gör själva ordet till någon slags identitet. Vi inser ju att gruppen skåningar inte utgör en homogen massa men gruppen invandrare kletar vi ihop till en massa människor med problem.

Bakom varje invandrare döljer sig en människa, en person med unik erfarenhet och bakgrund. Det är det som gör allt så svårt, vi kan inte klumpa ihop alla som kommer från andra länder och bara ge dem en identitet som invandrare. I Sverige har vi människor som kommit hit som analfabeter, vi har läkare, bilmekaniker,sjuksköterskor och människor med erfarenheter vi aldrig kan förstå. Klumpar vi ihop dessa människor och sätter stämpeln invandrare i pannan på dem blir det problem.

Vi måste se varje individ som den unika person det är!

Vi måste se och erkänna att det finns problem. Det är inte lätt att följa en studieplan i en klass där nästan alla elever har ett annat modersmål än svenska och dessutom har kommit olika långt med att lära sig svenska. Det är inte lätt att sköta ett jobb om man varje natt drömmer om när familjen blev skjutna, det är inte lätt för barnen att att sköta skolan när man måste ta hand om trasiga föräldrar eller bor i en trea där det bor tio personer.

Jag tycker absolut att det är viktigt att alla som kommer till Sverige får lära sig svenska, får ta del av vår kultur och våra lagar och regler. Får man inte det blir man hjälplöst utanför. Jag tycker inte att man reservationslöst måste acceptera allt vad som kan ingå i andra kulturer - att slå sina barn eller döda sina systrar kan aldrig någonsin vara OK. Jag är inte heller säker på att jag tycker det är OK att bära heltäckande slöja i skolan (vare sig som elev/student eller lärare) – möjligen kan jag övertygas.

Jag tror inte det finns någon som INTE har fördomar, fördomar om smålänningar, Irakier, Turkar eller stockholmare. Om vi erkänner det och öppnar våra sinnen och försöker se människan bakom fördomen tror jag vi kommer långt.

Våra invandrare får inte behandlas som enbart offer. En hel del har varit med om ohyggliga saker vi aldrig kan ta till oss, samtidigt har dessa människor, ofta på strapatslika sätt, lyckats komma till Sverige. Vi måste ta hand om det svåra men samtidigt förstärka styrkan hos dessa människor. Vi behöver dessa människors erfarenheter och språkkunskaper!

Sverige är ett rikt land med gott omplats - vi kan om vi vill!

Vi måste våga se problemen, vi måste våga prata om problemen och vi måste lära oss av våra misstag annars kan vi inte göra det bättre! Gör vi det tror jag inte Sverigedemokraterna har någon framtid!

söndag 19 september 2010

Hoppas att imorgon få vakna till en lite varmare och grönare värld!

Jag har idag röstat för att vi Ska få ett Sverige som även bryr sig om de svagare i samhället. Jag har givit min röst till de barn som t ex har ADHD så de med självklarhet får det stöd de behöver i och utanför skolan. Min röst stödjer också våra riktigt små medborgare så att de ska slippa hörselskador för att deras förskola har så många barn på varje avdelning att de måste skrika för att höras. Alla barn och ungdomar som går i skolan får min röst så att även desom går i skolor som ligger utanför Danderyd får känna att de går i Sveriges bästa skola. Min röst ska kämpa för att dina och mina skattepengar går till lärare, skollokaler, skolhälsovård, näringsrik och god mat, bra läromedel – ja allt som kan stimulera våra barn att bli så bra de bara kan. Om någon misslyckas i skolan vill jag att min röst ska hjälpa denna människa att få ytterligare chanser i livet.

Min mormor får min röst för att någon från hemtjänsten ska ha tid att ta henne på en liten promenad ibland. Även min mor som yrkesarbetat sedan hon var 15 men nu är pensionär får min röst, varför ska hon betala mer skatt för att hon fyllt 65??

Min röst går till sjukvården så att alltid är självklart att behovet och inte plånbokens tjocklek avgör vilken vård du får. Min röst ska även styra vården dit den gör mest nytta inte dit där vårdföretagen kan tjäna mest pengar. Min röst ska göra så att patienterna och de gamla får god och näringsrik mat så de snabbare blir friska och/eller tycker livet blir lite trevligare.

Jag hoppas att min röst får alla flyktingar att känna sig välkomna och omhändetagna, att vi tillsammans hjälper dem att lära sig vårt språk och bjuder in dem till våra arbetsplatser.

Jag vill också att min röst flyger ut över världen, till kvinnor som blir sexuellt utnyttjade i krig, till barn som förlorat sina föräldrar i AIDS och till hjälp att skapa en värld som även våra barnbarn kan leva i med rent vatten och luft som man inte blir sjuk av.

Min röst hoppas jag ska göra vårt vackra land lite mer solidariskt. Jag vill inte få mer i min plånbok om det betyder att andra får det sämre på min bekostnad.

Tänk så underbart de vore att få vakna upp i morgon och inse att många, många människor vill samma sak som jag.
Och tänk vad häftigt att imorgon för första gången ha en kvinnlig stadsminister.

söndag 12 september 2010

Varför? Därför!

Var i kungsträdgården idag för att lyssna på de rödgröna. Dagens höjdpunkt blev dock överraskningstalaren Stellan Skarsgård. Han var noga med att tala om att han inte på något sätt var partipolitiskt aktiv i något håll, han kan sympatisera med Moderater i vissa frågor och med Vänstern i andra. Stellan kommer dock i detta val rösta rödgrönt. Stellan, liksom många av oss andra anser detta vara ett ödesval på grund av att vi inte kommer att kunna rätta till det Alliansen redan ställt till med och vill fortsätta med under nästkommande fyra år – UTFÖRSÄLJNINGEN.

VARFÖR ska vi sälja ut våra gemensamma tillgångar? Stellan har inte fått något annat svar än möjligen att konkurrensen ökar, annars blir svaret DÄRFÖR. DÄRFÖR – av ideoliska skäl och inget annat! Säljer vi ut våra gemensamma tillgångar i form av gemensamt ägda bolag, bostäder, sjukhus och skolor kan vi inte ångra oss!!

Risken att vi hamnar i ett samhälle Stellan sett på nära håll, USA, är överhängande. VILL vi verkligen att plånbokens storlek ska få bestämma om vi har råd att låta våra barn gå i gymnasium eller högskola. Vill vi att vår privata sjukvårdsförsäkring ska få avgöra om vi har råd att få en kranskärlsoperation eller inte. Statligt ägande kan ge pengar som vi ALLA får ta del av när vi behöver UTAN privata försäkringar.

I övrigt tycker jag samtliga rödgröna partiledare/språkrör gjorde bra ifrån sig. Fick en tår i ögat när man talade om VI och TILLSAMMANS, nämnde ordet SOLIDARITET och till och med talade om VÄRLDEN!

Applåderna var många och hjärtliga när vår nästa stadsminister talade!


Peter har skrivit mer och klokt om detta

lördag 11 september 2010

Sjuk vård eller sjukvård

Tror alla svenska politiker tror på att vi måste betala skatt för att kunna få ett välfärdssamhälle. Vilken typ av välfärd och hur mycket är dock en ideologisk fråga. Vill vi att välfärden skal utgå ifrån devisen ”av var och en efter förmåga åt var och en efter behov” eller tycker vi att plånbokens tjocklek ska få styra?


Om alla betalar skatt efter förmåga, d v s de med hög inkomst betalar lite mer än de mindre lyckligt lottade kan vi få en sjukvård där sjukdomen bestämmer vilken vård vi får. Vi kan å andra sidan bestämmer oss för att mäniskor med tjock plånbok är värda dyrare mediciner och mer komplicerade operationer än oss andra. Alla får vård, vissa blir friska och andra får dämpad smärta.


Vi kan alla bestämma vilka krav vi ställer på sjukvården via vår röstsedel. Vi kan bestämma att områden med socioekonomiska svårigheter kan få lite extra pengar så att pappan som blev torterad och miste två söner i kriget kan få så mycket hjälp att han sedan orkar söka jobb. Den överlevande sonen kan få hjälp av både skolsyster och kurator att bearbeta sina minnen så att pappas dröm om högre utbildning kan bli sann.


Vi kan också bestämma att det är viktigare att de som bor i välbärgade områden alltid snabbt kan nå en doktor när snuvan slår till och att det är självklart att dottern med självklarhet alltid kan få hjälp från skolhälsovården.


Vi kan bestämma att våra morföräldrar är värda att varje dag få känna doften av nylagad mat, vi kan bestämma att lilla mamma är värd att få vistas utomhus varje dag om hon vill , vi kan bestämma att morfar får duscha varje dag, vi kan bestämma att mormor och morfar har rätt att leva sina sista år tillsammans, vi kan bestämma att vi aldrig behöver oroa oss för att pappa får mediciner han blir sämre av.


Vill vi ha en sjukvård där alla, oavsett plånbokens tjocklek, hudfärg, religion, sexuell läggning är mäniskor, just mäniskor. Vill vi ha en sjukvård där vi kan vara säkra på att behovet och inte riskkapitalister styr vilken vård vi får. Privata vårdgivare är INTE av ondo, men jag vill att vinster ska återinvestras i personal och vård – gillar INTE att mina skattepengar delas ut som aktieutdelning.


På söndag den 19 september bestämmer du och jag hur vi vill ha det!






söndag 5 september 2010

Det gåtfulla folket


De skrattar och skriker av glädje. De bygger sandslott och gungar, de rider på farliga hästar och klättrar upp på höga berg. De som är något större testar cykeln i den läskiga backen mot parkeringen eller studsar bollen mot fotbollsplanen.Ibland bryts skratten av förtvivlan och gråt, någon har trillat på cykeln eller fått sand i ögat. De vuxna skrattar, byter errfarenheter och tröstar.

När mörkret faller och de små utmattade drömmer om nya äventyr i sina små sängar smyger de yngre tonårsflickorna fram. De sätter sig generat på gungorna och pratar om livet, om killar och om den dummaste läraren i plugget.

Jag hoppas evigt att vilde Bill kommer att få den hjälp han behöver när han börjar skolan. Vilde Bill har tur, han har en stark mamma med ADHD som kommer att kräva att vilde Bill får den hjälp och det stöd hon INTE fick. Vilde Bills kompis nedsatt syn – hoppas hans förälrar har rår med nya glasögon varje termin.

Karin, en av tjejerna som gungar skär sig och har ätstörningar. Inte så många vet, men för ett år sedan kom hennes älskade morbror hem och tog på henne på ett sätt hon mår dåligt av. Betygen dalar och hon känner sig ENSAM.

BARN, barn som har det svårt, barn som nyss kommit till Sverige, barn som är sjuka, barn till föräldrar som inte mår bra, barn som är högpresterande – ALLA är barn och ALLA förtjänar den bästa förskolan, skolan, högskolan OCH ALLa förtjänar en en adra och en tedje chans i livet.

Barnen på min gård har det ganska bra, de flesta har starka föräldrar som vet vad de kan kräva av samhället. Bara några hundra meter från min gård bor det barn som växer upp i en helt annan verklighet, barn som upplevt krig, barn som har föräldrar som inte orkar lära sig svenska, barn som måste ljuga för de inte har råd att vara med sina kompisar på klassresan....

Jag önskar att alla barn har föräldrar orkar se de barn som inte har samma möjligheter som de egna, jag önskar att alla föäldrar vill att ALLA barn ska få utvecklas i den takt och med det stöd som passar just det enskilda barnet.

Vill vi ha ett rättvist och jämlikt samhälle måste vi ändra färdriktning NU!!!!!

torsdag 2 september 2010

Mona har fula kläder och pratar konstigt


Och dessutom har hon mage att använda en dyr handväska hon fått i present.

Fredrik börjar bli lönnfet, är flintis, har ett ansikte utan uttryck – undrar om han betalt sin fina klocka med sitt lilla jobbskatteavdrag.
Ja, jag har inte sett dessa kommentare om Fredrik i pressen, men om Mona Sahlin är det OK att kommentera allt från make up och val av handväska till hur långsamt hon pratar.

Mona betalar gärna lite mer skatt för att min mormor (95) ska ha möjlighet att komma ut i friska luften ibland och att barnens kusin ska ha rätt att gå i en så pass liten klass att alla hinner bli sedda och få den hjälp och stimulans den behöver.

Fredrik vill sänka skatten så att polarna kan köpa den där fräsiga bilen, eftersom även sjukvårdsbiträdet får en slant extra (så hon har råd att köpa ny vinterjacka till barnet) behöver polarna inte ha dåligt samvete.

Mona vill ge Kalle en ny chans att få bra betyg när betygen dalade efter brorsans svåra sjukdom, till och med Eva som skolkade halva gymnasietiden ska få en andra och till och med tredje chans att ändra sitt liv.

Fredrik tycker man får skylla sig själv om man inte sköter skolan. Har man spanska gymnasiebetyg – otur min vän – den högskolekvoten är så liten så det är bättre att bli en RUT och städa i Daneryd.

Mona är övertygad om att kvinnor (även de som bär sjal) kan mer än att städa och passa barn. Mona tycker städning av våra skolor och sjukhus är viktigare än att någon får rabatt på städning i hemmet. Vill man köpa städtjänst är det OK men då får man betala vad det kostar likväl som man får betala fullt pris för blodpuddingen på Coop.

Fredrik tror på Maud när hon säger att kvinnor måste få hjälp av mina skattepengar för att vilja städa de välbärgades hem och sköta om deras barn. Betalar jag inte hans kompisars städhjälp har de stackarna inte råd och måste betala svart.

Politik handlar väl om värderingar, framtidstro, människosyn, visioner mm mm. Politik BORDE inte handla om hur människors utseende utan om budskapet. Politiker är viktiga och gör alla ett värdefullt arbete, de har tack och lov olika åsikter i många frågor. Journalister borde i dessa tider opartiskt men kritiskt granska BÅDA blocken .

HEJA MONA - JAG OCH MÅNGA MED MIG VILL ATT JUST DU BLIR VÅR STADSMINISTER!

söndag 29 augusti 2010

Hur får man ungdomar intresserade?

Min stora son får för första gången rösta i riksdagsvalet och om jag så ska släpa honom till vår vallokal så SKA han rösta. Att rösta är en demokratisk rättighet vi ska värna om, men att rösta är också enligt mig en demokratisk skyldighet. Tycker man inte det finns något politiskt parti man gillar kan man ju alltid rösta blankt för att markera sitt missnöje. Struntar man i att rösta har man sen heller ingen rätt att gnälla!

Sonen tycker politik är trååååkigt, sonen tycker det är knepigt att se skillnaden mellan partierna, sonen ooorkar inte lyssna på politiska debatter. Dessutom ligger sonen i lumpen (eller vad det kan heta idag??!!) vilket gör att han inte har så stora möjligheter att följa med i debatten.

Mamma försöker bryta ned politiken i små bitar som går lättare att fatta.

Vilket är viktigast, att du får några hundralappar mer i plånboken eller att du om du vill plugga på högskola kan få dessa hundralappar mer i studiebidrag och har möjlighet att betala en vettig hyra för boende.

Är det viktigare att alla barn sitter tysta i klassrummet eller är det viktigare att alla barn får den hjälp de behöver. Visst kändes det ganska bra när J fick assistent/specialpedagog så han kunde gå kvar i klassen samtidigt som han fick hjälp och ni kunde koncentrera er bättre på lektionerna.

Ska ungdomar vara förpassade till att hänga vid tunnelbanan eller ska vi satsa på ungdomsgårdar och ungdomsidrott.

Visst vill du kunna flytta hemifrån! Mamma har tyvärr inga miljoner i bakfickan att betala en egen lya för så det är politik som bestämmer om det ska bli fler hyresrätter.

Vill du att gammelmormor (95) ska ha rätt att få god mat och med lite sällskap ska få komma ut en stund utan att mammas kusiner och morbröder alltid ska känna dåligt samvete för att de inte hinner med.

Tycker du att vi har råd och plats att hjälpa människor som flyr krig och förtryck?

Vilken typ av försvar tycker du vi ska ha, frivillig eller kanske en yrkesarmé.

Vill du ha en kollektivtrafik som fungerar, på vettig tid tar dig dit du vill och som alla har råd med.

Vill du att mina barnbarn ska få växa upp i ett jämlikt samhälle med rent vatten och luft som inte gör dem sjuka? Vill du att mina barnbarn får gå på dagis som ger dem ett rikt liv och inte bara förvaring, vill du att mina barnbarn får gå i en skola där det är självklart att man tar vara på varje barns möjligheter, som får näringsrik mat, har tillgång till bibliotek och skolhälsovård.

Allt detta kostar pengar, pengar som vi solidariskt kan betala via skatten eller (om man har råd) via privata försäkringar eller avgifter.

Du bestämmer min son!

Visst vill jag att han röstar på Socialdemokraterna men viktigast av allt är att han röstar!

FRIHET, JÄMLIKHET OCH SOLIDARITET

söndag 15 augusti 2010

Vill du ha en saftig persika eller nöjer du dig med kärnan?

Halvbakis efter en fantastisk 50-års fest läste jag i morse (ja, ja i förmiddags då...) en artikel i DN av Lena Andersson som fick mig att vakna till liv. Lena avslöjar med stor precision hur Fredrik Reinfeldt och co säger samma sak idag med sina Nya Moderater samma sak som de gamla Moderata samlingspartiet gjorde men med andra ord! Läskigt och inte helt lätt att se igenom.
Fredrik säger sig vara förkämpe för välfärldens kärna. Kärna – sug på det ett tag. Är det kärnan vi vill ha, eller är det så att vi faktiskt vill sätta tänderna i hela den saftiga persikan?! Visst känner vi skillnaden!

Kärnan – visst får du livsuppehållande hjälp den dag du drabbas av en hjärtinfarkt.
Persikan – oavsett din plånboks storlek får du tillgång till de nyaste (dyraste) medicinerna. Ingen tvekar om nyttan med att utvidga dina blodkärl.

Kärnan – dina barn har rätt till en plats på dagis (ja, ja, jag vet att det heter förskola!). Tyvärr kan man inte garantera plats på en förskola där storasyster går utan du måste åka runt med dina trötta barn i 45 minuter innan du själv kan fundera på att åka till din arbetsplats.
Persikan – dina barn har tillgång till ett dagis i närheten av din bostad med välutbildad personal som har tid för varje barn. Dina barn får självklart också näringsrik mat oavsett vilket dagis du väljer. Som ensamstående pappa med obekväma arbetstider känner du dig trygg med att dina barn alltid blir väl omerhändetagna.

Kärnan – dina barn får gå i skolan. Dina barn får föda varje dag.
Persikan – dina barn har rätt till välutbildade och engagerade lärare. Dina barn får näringsriktig mat. Dina barn får en rolig och lärorik fritidsverksamhet. Ditt barn med ADHD får självklar den anpassade skolgång som passar just henne. Ditt barn som är otroligt duktig i matte får den stimulans hon behöver utan att behöva lämna sina trygga klasskamrater.

Kärnan – din farmor får duscha en gång per vecka och får en matlådor levererade varje vecka. Farmor får välja på att få komma ut eller få städat varannan vecka.
Persikan – din farmor bestämmer själv hur ofta hon vill bli ren, har rätt att få komma ut eller bara sitta och fika varje dag. Farmor älskar bruna bönor med fläsk vilket hemtjänsten fixar. Farmor har inte riktigt koll på vilka mediciner hon får, men du behöver inte oroa dig för att medicinerna är kontraprroduktiva för det har förstås hentjänstens läkare hand om.

En fruktsallad med bara kärnor känns ganska torfigt, jag föredrar en fruktsallad fylld med persikor, päron, körsbär, apelsiner och allt gott du kan tänka dig. JAG är beredd att betala en slant för en riktig fruktsallad, även om jag inte orkar äta upp allt – är DU?!

SKATT - ett sätt att se till att ALLA kan få en fruktsallad och inte bara kärnor.

Frihet, Jämlikhet och Solidaritet

söndag 8 augusti 2010

Barnuppfostran eller utbildning?


Ska man skratta eller ska man gråta över Björklunds nya utspel i skolpolitiken?
Nu vill han kunna tvinga en förälder med ett stökigt barn att närvara i skolan.
”Jag är rätt övertygad om att Kalle som spelar Allan och ska vara cool i klassrummet kommer att uppföra sig betydligt bättre om mamma eller pappa sitter på en stol längst bak i klassrummet, sade utbildningsminister Bjöklund i Societetshuset på Marstrand.”

Jag blir rent ut sagt förbannad på Björklunds populistiska utspel!!

Nej, lilla Kalle kommer säkert inte spela Allan när mamma sitter i klassrummet. Problemet är att mamma inte kan sitta i klassrummet hela terminen för hon har ett jobb att sköta (arbetslinjen – någon som minns...), även om mamma får ekonomisk kompensation kan andra bli lidande för att hon uteblir från sitt jobb! Problemet kanske är att varken pappa eller mamma pallar att sitta en hel dag i ett klassrum utan att få alkohol. Problemet kanske är att lilla Kalle har en neuropsykiatrisk sjukdom som gör att han inte kan koncentrera sig i sin klass bestående av 29 andra elever. Problemet kanske är att Kalles lärare inte är kompetent (eller får stöd) att undervisa 30 elever med högst olika förutsättningar.

Det positiva i Björklunds utspel är att han vill ge pengar till elevhälsan. Han har tydligen, i de förhoppningsvis sista darrande minuterna av sin ministerkarriär, förstått att det finns barn som inte mår så bra. Därför vill Björklund spendera en halv miljard på skolsköterskor, kuratorer och psykologer. Utmärkt Björklund! Undrar bara varför du inte tidigare förstått vikten av elevhälsa?!

Kanske du Björklund har haft turen att få barn som inte har några problem. Kanske du Björklund tillhör de föräldrar som orkat engagera dig i vilken skola som passar just dina barn bäst. Kanske du Björklund tillhör de engagerdae föräldrar som deltar på varje föräldramöte och som direkt räcker upp handen för att bli klassförälder. Kanske du Björklund läser läxor med dina barn varje dag. Ja, kanske du Björklund tillhör de lyckligt lottade föräldrarna med lyckligt lottade barn.

Som skolminister herr Björklund borde du dock veta att alla barn inte har det så bra som dina!!!!

lördag 31 juli 2010

Sol, pride och tårar


Den fantastiska, härligt glada pridefestivalen lockade fram solen i vår vackra huvudstad. Det är fest, glädje och KÄRLEK i denna härliga manifestation för alla människors lika värde.

Trots att jag dansar, klappar i händerna och ler kan jag inte rå för att jag samtidigt gråter. När de stolta föräldrarna dansar förbi rinner en glädjetår nerför kinden. När en rad människor med tape för munnen tysta och allvarliga går förbi för att berätta om de som för att inte dö måste låsa in sig i sin garderob för alltid, då rinner tårarna i strid ström.

Att vara HBTQ-person i Stockholm är kanske inte alltid lätt, men att vara ”vara enda bögen i byn” måste kännas som att alltid gå naken på konsum. Hur ska det då kännas att vara flata i Iran?!

Tänk dig att du är tokkär och inte på något vis får visa eller knappt tänka på den där underbara kvinnan/mannen. Någon ser när du pussar din älskade och du kan bli dömd till döden.

Pride i Stockholm är fest, glamour, glädje och en stor portion allvar. Vi tänker på alla som inte kan och får visa sin kärlek!

fredag 23 juli 2010

Verklighetens folk – varumärkesskyddat?!


KD, med Göran Hägglund har lyckats med konststycket att få orden ”verklighetens folk” varumärkesskyddat rapporterar SvT:s rapport på fredag den 23/7 2010. Så bra är min första tanke, då kan jag väl stämma dem för varumärkesintrång. Som ensamstående tonårsmorsa borde jag väl vara verklig, eller...

Jag har en hyfsad inkomst, är högskoleutbildad och bor i bostadsrätt – alltså borde jag väl vara nöjd med att vara verklig enligt KD. NEJ, NEJ, NEJ skriker jag (nyper jag ,mig hårt i armen gör det ont, så jag tror jag är verklig). Jag är inte religiös men tror på spöken och någon slags (flummigt – jag vet!) högre makt. Jag tror INTE alla muslimer är terrorister, gillar inte alla med utländsk urprung och heller inte alla smålänningar, är övertygad om att vi kommit ganska långt vad gäller jämställdhet i vårt avlånga land men är lika övertygad om att vi fortfrande har en låång väg att gå, jag tycker det är helt OK att ett barn har två mammor/pappor eller en mamma eller två mammor och två pappor, jag tror att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, framförallt för våra nya svenska kvinnor!

Min uppfattning om VERKLIGHETENS FOLK stämmer INTE med Göran Hägglunds. Den största skillnaden är att jag i mii vokabulär har ordet SOLIDARITET – ett ord jag inte tror KD vet innebörden av!!!!

JAG vill INTE tillhöra KD:s verklighetens folk – alltså – borde jag inte kunna stämma dem?????????????

lördag 17 juli 2010

Furubord med regnbågsfärgade dukar

Gamla nyheter blir nya för en lat semesterfirare! Slötittade på SvD på nätet och konstaterar att KD med Göran Hägglund som enda parti inte kommer på Pridefestivalen i Stockholm. Göran har inte tid för han håller hov, förlåt tal, på Öland dagen före. Troligen är Ölandsbron avstängd för all trafik den dagen så Göran hinner inte till huvudstaden i tid för att festa tillsammans med alla härliga människor på Stockholm Pride.

För det kan väl ändå inte vara så att Göran Hägglund och KD VÄLJER att inte delta?! Förra året blev visst stackars Göran utbuad under sitt tal på Pride, kanske satte det djupa spår hos Göran – ingen tycker det är kul att inte vara omtyckt!

Men Göran, du som suttit vid köksboden hos verklighetens folk, har du missat att alla inte har rödrutiga köksdukar, vissa har dukar i regnbågens alla färger. Visst har väl du suttit vid ett köksbord med två mammor som oroar sig för sin son med ADHD som inte får den hjälp han behöver i skolan, visst har du suttit vid köksbordet där två pappor oroat sig för tonårsdottern som börjat upptäcka världen utanför kökets trygga väggar. Det kan väl ändå inte vara så att du är rädd Göran, rädd för människor inte är och ser ut som du?

Verklighetens folk är ett folk med olika färg på huden, har olika erfarenheter, har olika religioner, gillar olika sorts musik, har olika sexuella preferenser. Listan kan göras lång, men tack och lov har skaparen (om man tror på en sådan) skapat oss olika för att göra livet lite mer spännande för oss som lever på detta lilla klot.

I dagarna har Argentina som första land i latinamerika sagt att kärleken är störst och därmed tillåtit samkönade äktenskap. Polen, ett land med starka katolska traditioner, tillåter idag Euro-Pride i sin huvudstad Warsawa.
Snälla Göran, vakna upp och inse att det du anser vara verklighetens folk bara är en liten, liten del av verkligheten!

fredag 9 juli 2010

Så ska det låta med Mona!

Åhh vad jag hade velat vara DÄR, där i Almedalen när Mona Sahlin höll sitt fantastiska tal!
FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET – vad jag har längtat efter att höra de orden. Ett tal fullt av ideologi men samtidigt fullt med visioner om möjligheternas land. Ett land där alla får plats och ett land där ingen glöms bort.

Ordet klassresa, känns det inte lite gammalt och förlegat idag. Tyvärr inte säger jag. Är du uppvuxen med en mamma som sitter i kassan på konsum och en pappa som är undersköterska och själv drömmer om att bli jurist är resan mycket svårare än för den som kommer från ett studievant hem. Då krävs stödjande föräldrar och andra vuxna runt omkring som stöd och hjälp på färden för att uppnå drömmen. Dessutom krävs ett utbildningssystem som tillåter att man ändrar och beslutar sina drömmar senare i livet. Mona Sahlin säger så träffande att den sociala rörligheten måste vara hög och att fler måste få möjlighet att göra klassresor därför att ALLA vinner på det.

Skola, vård och omsorg – grundpelarna i vår gemensamma välfärd. Jag blev nästan tårögd när Mona sade ”Av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov.” Här inkluderas ALLA, oavsett kön, handikapp, sexuell läggning, etniskt ursprung, storlek på plånbok – ALLA människor är lika värda. ALLA människor har rätt till en skolgång anpassad efter förmåga, ALLA har rätt till en ny höft oavsett om man är uteliggare eller stenrik, ALLA barn har rätt till en lärorik och skojig barndom, min mormor har rätt till en sista tid anpassad efter hennes önskemål om mat, boende och socialt liv.

Särintressen och/eller allmänintressen. För mig är särintressen sådana som handikappade, uteliggare, homosexuella, invandrare , ensamstående föräldrar m fl. Viktiga människor med viktiga behov. Tar vi inte han om särintressena missar vi målet med frihet, jämlikhet och solidaritet.
VÄRLDEN, ni vet det där härligt soliga Grekland, det sär läskiga Irak med alla terrorister och det där vi inte orkar tänka på, det fattiga Afrika. Mona vågade närma sig en solidarisk världspolitik!

Utan att gnälla eller hela tiden klanka ned på Alliansen visade Mona Sahlin igår på de två blockens stora skiljelinjer – SOLIDARITET eller EGOISM!
Många väljare har idag svårt att se olikheterna mellan de båda blocken, Mona visade igår skillnaden – fortsätt med det Mona!!!!

onsdag 7 juli 2010

Min mormor, mina barn och Björklund

Nu har jag kommit på varför jag blev så upprörd över Björklunds utspel om att våra äldre ska om de vill ska få gå ut varje dag. Jag ville förstås att det var Mona Sahlin som sade det först och inte magister Björklund. Jag vill att Mona målar upp det humanitära samhälle bit för bit har raserats av Reinfeldt och co.

Det är på något sätt alldeles självklart att min mormor (92) ska kunna få en liten promenad varje dag, lika självklart kan det tyckas vara att hon ska få välja att äta den mat hon gillar. Om morfar varit i livet tycker jag det vore lika självklart att hon, om hon velat, fått följa med honom till sitt sista hem. Idag är det inte självklart men jag önskar av hela mitt hjärta att nästa regering, förhoppningsvis en rödgrön, gör det till en självklarhet. Självklart är också att dessa självklarheter kostar pengar, pengar som jag tror det flesta av oss är beredda att avstå för att mormor får det bra sina sista år i livet.

De rödgröna presenterade igår äntligen en gemensam syn på skolpolitiken. Jag som är anhängare av tidigare betyg, skulle gärna se fler steg i betygsskalan också, blev glad att de rödgröna enats om att införa betyg från årskurs sju. Man vill också tillföra extra pengar till skolanför att öka lärartätheten och minska på klassernas storlek. Jag tycker dessa förslag är jättebra men skulle gärna sett ännu tydligare prioriteringar. ALLA barn måste ha rätt till en bra skolgång anpassade efter deras förutsättningar. Klassens storlek har betydelse, men ännu större betydelse har klassens sammansättning. Jag vill att mest pengar riktas till så kallade problemområden. Jag vill också att ALLA barn med någon form av handikapp får det stöd de behöver utan att rektorn då måste ta från skolans ordinarie budget. Behovet måste gå först! Även våra barn tycker jag är värda god och näringsriktig mat. Vill vi få väl fungerande vuxna MÅSTE vi satsa på skolan!

I Almedalen vill jag att Mona Sahlin målar upp den bild hon har av Sverige i framtiden. Allt måste inte vara finansierat här och nu. Visioner och drömmar om framtidens Sverige kanske inte kan genomföras de närmaste fyra åren, men visionerna om framtiden är viktiga. Väljarna är inte dumma, de förstår att allt kanske inte kan genomföras fullt ut och vissa visioner tar tid att genomföra. Jag skulle också gärna höra några ord om kvinnor, barn och äldre i fattiga och krigsdrabbade länder – vi tänker på er och vi vill på alla sätt stödja er!


DN1 DN2 och som alltid har både Peter Andersson och Johan Westerholm tänkvärda inlägg!

tisdag 15 juni 2010

De rödgröna måste sluta gnälla!

Hällde upp en kopp te och öppnade med spänning dagens DN i morse. På första sidan annonseras att de rödgröna ska lansera nya jobblöften på DN Debatt. Härligt tänkte jag och bläddrade snabbt fram sidan 6. ”Jobben – inte skatterna” börjar det med och fortsätter med att vi måste investera i klimatomställning, välfärd, bostäder och infrastruktur. Jag nickar trött men glatt, nu kommer lite att bita i. Men sedan handlar halva artikeln om allt vad alliansen gjort fel och jag tröttnar nästan innan jag når de egentliga förslagen. Allt säkert utan faktafel men ack så tråkigt! Jag, och många med mig vet att alliansen ställt till med en massa elände under de år de fått regera, jag och många med mig vill ha något nytt och mer humant. Men tala då bara om hur vi ska få det bättre, strunta i att hela tiden tala om vad Fredrik och co gjort fel – det börjar bli tröttsamt!!!

Moderaterna med Fredrik Reinfeldt i spetsen har gjort en kovändning med sitt parti. Man inser att skatter behövs för att klara skola, vård och omsorg mm. Det är nog dags att inse att Fredrik menar allvar med detta. Jag tycker inte att han använder mina skattepengar på rätt sätt och vill därför gärna veta vad de rödgröna tänker göra med de slantar jag gärna bidrar med. Jag är oändligt trött på att höra vad alliansen gjort - jag vet, jag ser, jag hör – jag vill ha ett alternativ.
Jag har redan för länge sedan bestämt mig för att rösta på socialdemokraterna och har väl kanske läst in lite mer än en vanlig soffliggare. Hade jag inte det skulle jag nog vid det här laget vara så förskräckligt trött på gnället från de rödgröna att jag på ren trots röstade på Fredrik.

När jag i artikeln väl kommer till de rödgrönas förslag på jobbpolitik känns det både rätt och självklart. Det känns bra att viljan finns att satsa på att skapa jobb genom satsningar på klimatomställning. Våra unga och nyinflyttade måste kunna få en bostad utan att ha föräldrar med stor plånbok och de nedslitna områdena måste få en ansiktslyftning. Skola vård och omsorg är grundpelarna i vårt samhälle och måste fungera väl för att resten av Sveriges hjul ska orka snurra.


Från och med nu vill jag att Mona, Maria, Peter och Lars sträcker på ryggen och talar om för det svenska folket vad de tänker göra när de får ta över taktpinnen. Strunta i vad Fredrik, Maud, Jan och Göran ställt till med, gjort är gjort men nu kavlar vi upp ärmarna och gör nytt!!!

torsdag 3 juni 2010

Dåliga chefer leder till ineffektiva organisationer och sjuka anställda




Det är oerhört plågsamt att läsa Maciej Zarembas artiklar om vuxenmobbing. Samtidigt känns det på något underligt vis lite skönt, det är inte jag och mina arbetskamrater som är galna, det är chefen som är problemet.

Jag arbetar på en arbetsplats som borde sprudla av kreativitet och glädje. Vi arbetar med människor och är i grunden oerhört stolta över vår arbetsplats. Tyvärr har många glada skratt och busiga upptåg som fanns för några år sedan idag förbytts mot ilska, trötthet och uppgivenhet. Alla dessa negativa känslor leder till huvudvärk, magont och sömnsvårigheter.
Varför blev det så här? Lite problem och gnabb har väl alltid funnits men alltid övervägts av glada skratt och god gemenskap. För några år sedan fick vi en ny (högsta) chef som verkade både positiv och drivande. Sakta men säkert har det positiva förbytts till kontrollbehov, bortstötning av personer med avvikande åsikt, självhävdelse, subtila anmärkningar för att förminska människor....

Vår arbetsplats består av välutbildade, starka, arbetsvilliga och välartikulerade människor, hur kommer det sig att många av oss blivit tysta och rädda? Från början var det nog så att många som drabbats av denna chef tyckte att det var lite skamligt att berätta om vad som hände och att man var ute i ”kylan”, det var inte heller lätt att egentligen veta vad man drabbats av (det hade varit enklare om chefen ställt sig i korridore och skrikit). Med tillräckligt många ”förminskade” människor blev det sedan för denna chef ännu lättare att driva sin despotiska linje. Samtidigt såg chefen till att få chefer under sig som inte vågar annat än att följa den linjen som utstakas, inga beslut fattas utan att först godkännas av chef nr 1. Med små och subtila medel undan för undan berövas människor all självrespekt, tills de tror att de förtjänat detta.

Tack vare att vi ändå är ett ”bra gäng” som ändå kom ihåg hur kul vi haft tillsammans samt att de flesta av oss inte står ut med att se våra arbetskamrater bli illa behandlade, har vi som är fackligt engagerade och skyddsombud drivit på för att få till en förändring under snart ett år. Vårt problem är att över denna chef endast finns en styrelse och det ligger i sakens natur att personer som sitter i en styrelse inte har inblick i den dagliga verksamheten. Vi har ägnat oceaner av tid och energi till att få chef nr 1 och dennes underchefer att inse att det måste till en förändring om vår arbetsplats ska överleva. Parallelt har vi försökt få styrelsen att se och förstå vår situation. Lätt är det inte, små, små steg i taget tar vi, men tittar man i backspegeln har vi nog tagit ett stort kliv framåt. Problemet är att vi som är drivande börjar bli totalt slutkörda, dessutom har vi fortfarande arbetskamrater som mår fruktansvärt dåligt!

Maciej Zarembas senaste artikel ”Fritt fram i Sverige. Men brottsligt i Frankrike” innehåller en intevju med Elisabeth Bukspan, Frankrikes riksrevisor, som fastnade alldeles särskilt hos mig. Hon vill varna för att uppfatta mobbningen i termer av en konflikt som spårat ur. ”Vid konflikt bör man medla, eller hur.” Men här kan medling göra skada, ”eftersom mobbaren i regel är en manipulatör, som vet att lägga sina ord, medan hans offer redan är ur balans. Någon försöker krossa en människa – vad finns det att förhandla om?

Orkar du så läs om detta svek från svensk lagstiftning DN1 DN2 DN3

söndag 30 maj 2010

Hur man förminskar en människa

Maciej Zaremba skriver idag i DN en otäck artikel om hur en allsmäktik chef lyckas driva en människa till totalt psykiskt förfall. Samme chef lyckas dessutom få facket med sig i detta smutsiga verk.

En chef utan skrupler, en sjuk chef, kan med små metoder långsamt med subtila metoder sakta bryta ned en människas självförtroende. Om medarbetarna inte ser och förstår vidden av det chefen gör kan det leda till att en person går under. Detta är fullkomligt oacceptabelt men förekommer allt för ofta på våra arbetsplatser.

Har man tur finns arbetskamrater som ser och stöttar, om inte kan det gå så tokigt som för mannen i artikeln. Man knäcks totalt, har inget egenvärde och drömmer mardrömmar om en leende chef.

Byt jobb säger några som kommenterat artikeln. De har aldrig upplevt detta säger jag. Nedbrytningen sker långsamt men systematiskt tills du inte längre är någon, du inser att det är DU som är fel och värdelös. HUR ska man då orka söka sig bort från sin plågoande om man inte har ett massivt stöd.

söndag 23 maj 2010

Studentångest


Idag har jag varit och handlat kostym åt min son som snart tar studenten. Dyrt! Min son har under många år tävlingssimmat och efter denna ”karriär” fortsätter han träna sin kropp. Mycket bra tycker lilla mor. Kroppen är efter alla år i en bassäng väldigt bredaxlad, snyggt men inte lätt att få in i en kostym variant budget.


Dagens övningar i kostymprovning i ett antal affärer fick mig att tänka på ekonomi. Dagens inköp översteg med råge vad jag hade tänkt mig, men jag överlever. Hur är det då med människor som har det betydligt sämre ställt? Studenten ska väl vara en glädjens stund och inte en stund av ångest! Ångest för att man inte kan gå på alla roliga studentskivor. Ångest för att man inte har råd med en studentmössa. Ångest för hur man ska få tag i fina kläder. Ångest för att man inte kan bjuda på studentmottagning. Ångest för att man inte kan några studentsånger. Ångest för att man inte fattar de svenska traditionerna. Ångest för att klasskamraterna tycker man är en looser.

ALLA måste få fira sin student med värdighet. Skolan måste inse att alla inte har råd med allt som ”hör till” och tona ned alla ”måsten”. Det viktigaste är väl att sista dagen på gymnasiet, första dagen i vuxenlivet, blir en dag av glädje och gemenskap!

söndag 16 maj 2010

Rödgrönt eller blå allians

Ja själv föredrar jag definitivt ett rödgrönt alternativ. Jag är däremot inte alls säker på att jag gillar att det bara finns två alternativ – rött eller blått. Jag skulle mycket hellre se alla partier duellera mot varandra för att klart och tydligt kunna se vart de olika partierna vill föra Sverige efter valet. Nu måste man försöka engagera sig i de olika partiernas kongresser för att se vad de vill om de slapp kompromissa och hur många orkar det?! Att det nu tyvärr blev ett rödgrönt alternativ till det, för mig, förhatliga alliansen har jag full förståelse för. För att bemöta ett, utåt sätt, starkt blått alternativ var socialdemokraterna helt enkelt tvungna att bilda ett nytt alternativ.

För mig som vanlig liten väljare blir det dock inte enklare med två regeringsalternativ utan klart besvärligare. Om jag av övertygelse eller av hävd och tradition alltid har röstat på Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna, hur ska jag då veta att det jag vill att dessa partier ska kämpa för inte försvinner i en geggig kompromiss? Om inte ett parti får ensam majoritet, vilket vore högst osannolikt idag, blir det naturligtvis kompromisser när man efter valdagen ska bilda en fungerande regering. För mig vore det dock mycket ärligare om man gjorde dessa kompromisser EFTER valdagen. Ingen väljare är så dum att man tror att det parti man röstat på får igenom allt det man eftersträvar, men jag tror ändå de flesta väljare vill att alla partier ska få kämpa ända in i kaklet för det man tror på – sen kompromisser.

Dagens Sifo-mätning visar gädjande nog att det rödgröna laget leder. Det mest glädjande är att SD nu inte kommer att klara fyraprocentspärren! Både vänsterpartiet och Kristdemokraterna ligger farligt nära att halka ut, jag tror dock att de får så kallade stödröster om trenden fortsätter.

Det som oroar mig mest med dagens sifo-mätning är att sossarna fortfarande ligger så dåligt till i storstäderna. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför. Visst finns det många människor i storstäder som har det ganska gott ställt, men det finns också väldigt många som har det väldigt knapert. Jag tror fortfarande på mantrat skola, vård och omsorg med tillägget trafik. Vi som bor i storstad inser att bilen är här för att stanna, vi vill kunna åka grönt både med bil och med kollektivtrafik. Våra barn måste kunna gå till förskolan på obekväma tider eftersom många som bor i storstäder arbetar obekväma tider, är ensamstående och inte har släkt som kan hjälpa till. I storstäderna har vi hela floran av olika typer av skolformer, en del fungerar bra andra inte. För mig är det OK med privata alternativ, både inom skola och omsorg, så länge villkoren är de samma och eventuella vinster återinvesteras (och då blev det genast trist och tråkigt för riskkapitalisterna!).


Svd DN

söndag 9 maj 2010

Jag vill bli av med mina tonåringar!

Ja, och jag är säker på att de vill bli av med mig!
Jag menar förstås inte att jag vill kasta ut mina älskade ungdomar, 17 och 19 år gamla NU men jag vill att de ska kunna lära sig vuxenlivet utan en vakande mamma. De måste få lära sig att toapapper inte växer i badrummet, de måste själva få inse att man får leva på nudlar i två veckor om man festat upp slantarna. Det kommer inte hända så länge de bor hos mamsingen. Frågan är bara HUR vi ska bli av med varandra.

Vill de börja på högskola/universitet finns det väl studentlägenheter. Här i i vår huvudstad kan man få vänta flera år innan man lyckas få tag i en snordyr studentlägenhet, som innebär att man för att ha råd att bo måste lyckas med konststycket att få tag i ett extrajobb som i sin tur kanske leder till att studierna tar längre tid än planerat. De kanske kan flytta till annan ort om nu den utbildning de vill gå finns där. Tyvärr verkar dock inte bostadsläget vara så lysande någonstans i vårt avlånga land.

Om de nu inte vill börja plugga efter gymnasiet måste de få tag i ett fast jobb med hyfsad lön för att ens komma på tal i jakten på en hyresrätt. Efter ett par år i bostadskö kan man kanske få tag i en tvåa till en kostnad av åttatusen kronor i månaden – säg den 20-åring som har råd med det! Men mamsingen kanske kan slanta upp ett par miljoner och köpa en liten lägenhet – skulle inte tro det!

Ska våra ungdomar kunna bli självständiga unga män och kvinnor MÅSTE vi börja bygga massor av nya hyresrätter. Bostäder som våra unga har råd att bo i! Förresten är det en hel del äldre som också vill bo i hyresrätt, folk som har bott i hus i många år och som gärna betalar lite mer i hyra för att bara kunna lyfta på luren när kranen droppar eller kylen pajar.

För att detta ska ske måste politikerna föra en aktiv bostadspolitik och ge ekonomiska incitament som stimulerar byggandet av hyresrätter.

lördag 1 maj 2010

Är jag en dålig sosse?

Jag har inte demonstrerat idag! Jag har aldig i hela mitt liv gått i ett demonstrationståg av något slag. Jag blir lätt illamående av slagord och människor som verkar så engagerade och insatta i varje detalj. Själv känner jag mig som flickan från landet, bortkommen och en smula dum!

Jag blev Socialdemokrat på ”gamla dar”. Att det blev så var för att jag varje dag blev mer och mer illamående över alliansens politik, en viss påverkan av kära Calle Fridén men främst för att jag insåg att jag tror på orden Frihet, Jämlikhet och Solidaritet.

Frihet – visst är det ett skönt ord. Frihet att kunna tänka och formulera sig som man vill – utan att hamna i fängelse. Frihet att kunna klä sig som man vill. Frihet att få rösta på det parti man vill. Frihet att få älska den man vill.

Jämlikhet – ännu ett ord som doftar av framtidshopp. Jämlikhet mellan könen. Jämlikhet mellan olika samhällsklasser. Att kunna gå den utbildning man vill utan att plånboken styr. Att få den utbildning man har rätt till även om man är hörselskadad. Att få den vård man behöver oavsett om man är gammal eller ung, rik eller fattig. Att utan att bli straffad få leva i en kärleksrelation men någon av samma kön. Att hudfärg eller religion inte spelar någon roll, vi är alla människor – på gott och på ont.

Solidaritet – det för mig viktigaste ordet. Det ord som så tydligt inbegriper hela världen. Solidaritet betyder för mig att bry sig om de som har det sämre än jag. Att alla, oavsett begåvning eller handikapp får en bra utbildning. Att vi med självklarhet på bästa sätt försöker hjälpa våldtagna kvinnor i Kongo såväl som i Sverige. Att vi på alla sätt försöker utrota fattigdom och svält. Att även den som har ett begåvningshandikapp har rätt till egen bostad (kanske med stöd) och ett arbete. Att vi som har förmånen att ha ett arbete delar med oss till arbetslösa, sjuka och pensionärer. Att alla barn har rätt till en barndom. Att alla skall kunna äta sig mätta. Att alla människor har rätt till rent vatten.
Olof Palme och Anna Lindh är två brutalt mördade politiker som jag starkt förknippar men ordet solidaritet. Idag finns Mona Sahlin, socialdemokraternas ordförande och förhoppningsvis Sveriges första kvinnliga statsminister.

Om man tror på dessa ord är man beredd att offra en smula. Offra i form av bekvämlighet och ekonomi. Vi som tor på att alla människor är lika värda och har samma grundläggande rättigheter och behov, vi kommer att rösta rött 2010.

onsdag 28 april 2010

Odell spär på politikerförraktet

Vill starkt rekomendera alla att läsa Johan Westerholms mycket insiktsfulla inlägg om Mats Odells (KD) plumpa uttalande.

När de rödgröna presenterar att de vill ge nio miljarder kronor till skola, vård och omsorg är Mats Odells moteld att det är ”Tobleronepolitik”.

Denna typ av uttalande hör hemma i sandlådan och borde inte förekomma i munnen på en välkänd politiker. Uttalanden av denna kaliber spär på det sk ”vanliga folkets” politikerförrakt. Istället för att diskutera och jämföra olika förslag från de politiska partierna förväntas nu det vanliga folket diskutera Toblerone runt köksbordet. Är det konstigt att folk tröttnar på politik??
Väljarna får inte dumförklaras, de vill veta vad politikerna vill genomföra kommande valperiod och är måttligt intresserade av fördummande uttalanden om person.

Med den dystra historia vi har av politikermord tycker jag alla borde tänka en gång till innan man uttalar förnedrande uttalanden om sina medpolitiker. Sådant kan leda till förakt och hat
som i sin tur kan locka fram mycket sjuka människor.

Gärna hätska debatter om olika politiska alternativ – men utelämna personangreppen!

söndag 25 april 2010

Lära för livet - HUR herr Björklund?

Det pratas mycket om att man ska lära för livet, att vi kommer att behöva vidareutbilda oss, att vi kommer att byta yrke flera gånger under livet. Visst är det så, men HUR? Idag måste man redan från man är elva år tänka taktiskt, då måste man välja ett språk utöver svenska och engelska som man ska gilla och få bra betyg i för att efter gymnasiet eventuellt kunna få meritpoäng.

Jan Björklund har nu i snart fyra års tid babblat om flumskola, ordning och reda samt betyg, betyg och betyg. Inte någon gång har jag hört att man har rätt att välja fel, misslyckas och sedan få en andra eller tredje chans.

Kom Vux, en fantastisk möjlighet för alla som kanske var skoltrötta på gymnasiet, eller för de som lite senare i livet har kommit på vilket yrke man passar för. Alliansen har drastiskt dragit ned på denna möjlighet.

25:4, regeln som innebar att man var minst 25 år och hade minst 4 års yrkeserfarenhet, ytterligare en väg till högskolestudier som försvinner.
För att ha en rimlig chans att komma in på högskola idag ska man komma direkt från gymnasiet och helst skaffat sig meritpoäng. Har man inte det är i princip den enda chansen att komma in på ett populärt program att man gör mycket bra ifrån sig på högskoleprovet. Är man något äldre och inte klarar att prestera topp på högskoleprovet – sorry!

Jag tillhör de som tror att de allra flesta mår bra av att få jobba och tänka några år efter gymnasiet. Hur många ungdomar vet vilket DRÖMYRKET är? Ärligt – hur många av oss funderar inte fortfarande på vad vi vill bli när vi vill bli stora.
Jag vill att alla ska få en chans att plugga på högskola om och när man kommit på vad man vill bli.

Jag håller alla tummar för att Mona Sahlins ord ska bli sanna – ALLA ska få en andra OCH en tredje chans i livet!