söndag 27 november 2011

Hunger


Så sent som idag BEKLAGADE jag mig över att jag så sällan känner mig riktigt hungrig. Maten smakar ju så mycket godare om man är hungrig, jämfört med att äta bara för att det är matdags.

Några timmar senare läser jag Röda Korsets tidning ”Henry” och mår illa av mina ord!!!!

Läser om torkan på Afrikas horn som drabbar 12,5 miljoner människor, 12,5 MILJONER människor går hungriga varje dag!! Etiopien, Kenya och Somalia är drabbade av svår torka, Tanzania och Uganda står på tur.En MILJARD i världen går och lägger sig hungriga varje dag!

Här i Sverige pågår kampanjer för som går ut på att vi ska lära oss att ta vara på rester, lära oss att smaka och lukta på maten innan den slängs i soporna. I andra länder lider barnen av undernäring, föräldrar går miltals med sina barn för att nå fram till ett hälsoteam. Kanske kan barnen där få hjälp med akut vård, med ett mål mat och rent vatten.

”Hur kan vi förneka att det pågår en kris?” Ord från internationella rödakors- och rödahalvmånens generalsekreterare Bekele.

Har nu satt in en slant till Röda Korset och hoppas att min slant kan göra livet lite drägligare för några barn.

World Disaster Report

söndag 16 oktober 2011

VEM orkar försvara en gammal kärring?!

En gammal dam, 90 år gammal och dement, skall utvisas till Ukraina! Alla släktingar finns i Sverige, men va fan, visst finns det väl ett hem att stoppa in tanten i när hon kommer till Ukraina?!


Hur i helvete kan ett land som Sverige resonera så? Den gamla damen har inga anhöriga i sitt hemland, alltså kan hon inte få ett enda besök av nära och kära sina sista år i livet. I Sverige har hon anhöriga som förstår henne, som vet hennes historia och kan tala med och för henne OCH bryr sig om henne!


Jag skäms återigen för denna politik, den är inhuman och saknar alla former av mänsklig värdighet!!!!


DN SvD



tisdag 20 september 2011

Skollunchen igen då

Såg igår på nyheterna, tror det var TV4, om friskolor som skippar egna skolmatsalar och istället ger barnen matkuponger. Visst låter det bra?! Barnen slipper äta skolans överkokta pasta och smaklösa köttbullar, istället kan de välja mellan en rad lunchrestauranger med god och näringsriktig mat. Eller hur! De lunchställen skolorna godkänt var Mc Donalds, någon mackeria, en pizzeria, någon restautang med Thaibuffé. God och näringsriktig lunchmat –eller?! Rektorn på just denna skola talade sig varm för valfriheten och att barnen absolut inte fick köpa läsk och andra onyttigheter för sin matkupong. Hmmm…i Mc Donalds menyval INGÅR läsk, i många andra lunchrestauranger är det fritt fram att välja läsk som dryck och vad tror ni ungarna väljer, ja inte mjölk i vilket fall!

Många barn väljer denna typ av skola just för att de kan välja vilken mat de är sugna på just idag. Samtidigt är de väl medvetna om att det egentligen inte är OK att äta hamburgare, pommes frites och dricka läsk varje dag, ibland då varierat med Thaibuffé bestående av friterad kyckling med söt sås.

Tycker inte det verkar som om dessa skolor tar något som helst ansvar för vad som faktiskt står i skollagen om näringsriktig mat! Jag kan inte se att dessa barn har något VAL, det är skräpmat eller skräpmat som gäller.

Jag har skrivit om detta förr och fortsätter att framhävda att skollunchen är viktig. Tycker den hör hemma i ämnen som idrott och hälsa, samhällskunskap, biologi och det som på min tid hette hemkunskap. Skollunchen ska vara höjdpunkten på dagen, dofter av god vällagad mat ska sprida glädje, den ska inspirera att prova andra smaker än de man är van vid, visa andra kulturer och ge en förståelse för vikten av vad vi stoppar in i våra kroppar. Jag tycker verkligen INTE att det är OK att skolor serverar äcklig potatis med pulversås och industriköttbullar. Det ska vara riktig mat med fler val och aptitretande salladsbord, då är jag övertygad om att barnen vågar prova och alltid hittar något gott.

Min absoluta övertygelse är att hela samhället vinner på att vi satsar både pengar och kunskap på våra barns lunchmat. Vi får inte heller glömma att detta kanske är det enda lagade mål mat en del barn får under en hel dag!!

Uppdaterat: Såg just uppföljningen på Aktuellt

fredag 2 september 2011

Att skiljas främjar barnen

Ursäkta, men blev så in i helvete provocerad av Charlie Weimers (KD) artikel angående skilsmässor i SvD idag!!! Boken ”Happy, happy” är inte bara en tramsig hyllning av skilsmässan som fenomen och en verklighetsbeskrivning få skulle skriva under på. Den är också ett recept för ett svagare samhälle", skriver han. Jag har inte läst boken och visst är det möjligt att den vänder sig till föräldrar med hyfsade inkomster som efter en skilsmässa kan använda barnfri tid till nöjen, arbete och självförverkligande. Men vad är i så fall fel med det?!

Charlie menar på att när man gifter sig och bildar familj gör man det med intentionen att man ska leva lyckliga tillsammans resten av livet. Ja, självklart är det så! Men alla vet ju också att det kanske inte blir så.

Jag tror inte att det är många som skiljer sig utan stora våndor. Självklart är man orolig över hur barnen ska påverkas, hur man ska få tag i ett vettigt boende, hur ekonomin påverkas, hur man ska kunna ha ett vuxet förhållningssätt till sitt ex (barnen har man ju ihop för evigt). Nej, att skiljas är inget lätt beslut, men ibland finns ingen återvändo.

Charlie skriver Skilsmässornas negativa konsekvenser visar sig enligt forskningen i att barn med skilda föräldrar har lägre betyg i skolan, är mindre benägna att gå vidare till högre utbildningar, har en lägre grad av psykiskt välbefinnande, och har större sannolikhet att i vuxen ålder uppleva att den egna familjen splittras, än barn vars föräldrar har hållit ihop. Vidare kan familjesplittringar skapa ojämlika livschanser i barns liv och orsaka en press på välfärdsstater som ursprungligen byggdes upp utifrån en premiss om familjestabilitet.” JAG undrar då lite stillsamt, finns det någon forskning som visar hur barnen mår i en familj där kärleken tagit slut?!

Det är klart att en skilsmässa påverkar barnen, alla barn vill självklart ha både mamma och pappa i samma hem. Visst kan barnen uppleva en jobbig period under och efter själva skilsmässan, men det är upp till föräldrarna att förhålla sig vuxet och visa att det kommer att bli bra! Gör man det tror jag den eventuellt negativa påverkan på barnen blir obetydlig.

Vilken effekt får det på barnen att leva med en mamma och pappa som inte längre älskar varandra?! Vilka signaler ges dessa barn med föräldrar som kanske aldrig kramas och pussas, som om de inte bråkar, artigt konverserar med varandra, föräldrar som inte skrattar och busar med varandra, föräldrar som lever parallella liv, föräldrar som pratar genom barnen, föräldrar som lever genom barnen….

Visst kan det bli en ekonomisk chock att skilja sig, kanske kan man inte ge sina barn alla SAKER de önskar sig, men kärlek kostar ingenting och genom att visa kärlek, få möjlighet att återigen uppleva kärlek ger man sina barn en möjlighet att själva leva i lyckliga förhållanden. En lycklig förälder orkar ge så mycket mer till sitt barn än en olycklig!

Leva själv är bättre än att leva ensam i tvåsamhet – för alla!!!!


DN

tisdag 12 juli 2011

Tomtebolycka

Har i dagarna diskuterat fenomenet med människor som med en knyck på nacken bestämt hävdar att ”JAG skulle aldrig skilja mig” eller de som lite mer blygsamt konstaterar ”det gör man inte i min familj”.

Dessa människor putsar frenetiskt på bilden av tomtebolycka. den bild som innehåller den lyckligt leende familjen bestående av mamma, pappa, barn. De är varken lyckliga eller olyckliga, de bråkar inte men PRATAR heller aldrig om känslor eller drömmar, de konverserar om barnen, grannarna, husrenovering eller jobb. De bjuder gärna in grannar, vänner och bekanta på middag och springer lika ofta själva på kalas. Det är lättare att le vänligt mot varandra omgiven av andra och efter kalasen har man ju något att prata om, man kan fnittra lite åt Lena som visst blev lite på kanelen eller sucka över att Kalle har så jobbiga åsikter. Många av dessa par verkar jobba mycket och/eller ha många fritidsintressen, ska vi gissa på att det är ytterligare ett sätt att undvika allt för mycket tid med sin partner.

Ju längre tiden går desto viktigare verkar det bli att putsa på själva bilden. Man tapetserar om, bygger verandor, köper ny soffa åker på semester, allt för att vi andra avundsjukt ska stå och titta på den glittrande bilden. Jag tror ärligt att många inte är medvetna om vad de håller på med, de är allt för upptagna med sitt putsande att de aldrig stannar upp och tittar sig i spegeln, aldrig tar sig tid att fundera över hur JAG mår, hur JAG vill leva eller hur JAG vill att min framtid ska se ut.

Det händer ju att någon råkar gå förbi den där spegeln och då trillar ur ramen. Istället för att då plocka upp bilden, sätta upp den på en ny vägg för att kunna minnas det som var fint hänger man sig krampaktigt kvar i ramen, livrädd för att trilla ur tomtebolyckan. En del skaffar sig en älskare/älskarinna för att få känna en smula på en annan lycka. Om den tredje parten börjar ställa krav drar man sig tillbaka till sin ram, låtsas att man bara varit ute och köpt en ny sorts putsmedel. Blir man upptäckt krälar man i stoftet och blir förlåten, för herregud, vad skulle folk säga om VI separerade och vad skulle hända med barnen, huset och svärmor….

Åren går och man fortsätter frenetiskt att försöka leva upp till bilden, ens eget jag krymper mer och mer, de drömmar man hade slänger man i papperskorgen eller anpassar till bilden. Man är tom och fyller på genom att leva genom andra, sina barn, sina arbetskamrater eller kanske de man träffar på sitt fritidsintresse. Det är sorgligt att man på grund av en bild inte tillåter varken sig själv eller sin partner att bli lycklig!

Jag fördömer inte och är väl medveten om att det inte alltid är så lätt att ta steget ut i det okända! Det sorgliga är att man inte tillåter sig själv lycka på grund av att en bild av hur lyckan ska se ut och rädslan för hur andra ska reagera, både omgivningen i stort, partnern, barnen och svärmor. Jag har själv under några år av mitt liv levt detta totalt självförnekande och själsdödande liv, inte på grund av bilden av tomtebolycka men av praktiska skäl. Jag blev under dessa år liten, rädd och svag och var fullkomligt vettskrämd när vi till slut separerade men jag kommer fortfarande ihåg den totala lättnad och glädje jag kände när jag satte mig på golvet i min alldeles egna lägenhet. Jag hade inga möbler, ingen TV, inga prylar men jag hade hittad mitt JAG igen!