Längtan

Visst känns ordet längtan som ett positivt ord?! Man kan förknippa det med barndomens jular, när man längtade efter att tomten skulle komma. Eller den heta längtan efter de där ”rätta” jeansen. Längtan efter att skolan äntligen ska ta slut. Längtan efter att ha råd att åka på semester. Längtan efter att det ska bli fred i mitt land. Eller längtan efter pappa som man inte känner. Längtan efter mannen/kvinnan du inte kan få.

Ja ni ser, LÄNGTAN är nästan alltid förknippat med något bitterljuvt.


Längtan kan bli destruktiv. Om man hela tiden längtar efter det där man aldrig kan få och glömmer att njuta av det man har, ja då hamnar man lätt i en känsla av bitterhet. Känslan av att hur jag än kämpar kommer jag aldrig till målet. Ibland måste man släppa, inse att målet är för stort, för långt bort. Kanske kan man stanna upp, se sig om, njuta av det man har, forma mer realistiska mål för sin längtan.

Att längta och sträva efter något är i grunden positivt, men det får inte överskugga LIVET. Att släppa taget om sin stora längtan gör ont, man kommer säkert sörja länge. Alternativet, att bli bitter och känna sig otillräcklig, ja det gör en nog ännu mer olycklig.

Sverige är väl bäst?!

Vi är toleranta i Sverige. Vi gillar ett mångkulturellt samhälle. Vi tar hand om människor som far illa. Vi är väl medvetna om att homosexuella förföljs i många länder. JA – eller hur?!

Ytterligare en gång måste jag läsa om hur kristna irakier tvångsutvisas från vårt humana land! Trots att Amnesty och UNHCR anser att kristna irakier behöver skydd efter att våldet mot kristna ökat. Europadomstolen stoppade ju tillfälligt tvångsutvisning av asylsökanden från Irak, nu bedömer de helt plötsligt att det inte finns något individuellt hot mot de flesta av dem! Svagt! Även om ingen riktat ett direkt hot mot en person så står en stor grupp utsatta människor inför ett reellt dödshot. Vår käre migrationsminister, Tobias Billström, ler och tycker förstås att han har rätt – ut med dem bara – de klarar sig nog….

Sverige, som gjort sig känt för att stå upp för människor i nöd, är nu det land som tvångsutvisar flest till Irak! Det känns inte OK.

Kanske har jag fel, men jag hör inte mitt eget parti (S) ta debatt i dessa frågor. Vi kan väl inte sluta att diskutera mänskliga rättigheter och alla människor lika värde bara för att SD nu finns i riksdagen. Enligt min mening är den debatten viktigare än någonsin!!!

Barn till varje pris?!

Hur långt kan man gå för att få ett barn? För mig var det så självklart att jag när jag ville få barn också KUNDE. Det enda jag tänkte på var att jag ville bli mamma innan 30, mest på grund av att jag var väl medveten om att fertiliteten minskar med åren. Hur jag hade reagerat om jag INTE lyckats kan jag bara spekulera i.

Det ÄR ingen självklar RÄTTIGHET att bli förälder! Hur mycket ska samhället ställa upp? Hur långt är en barnlös människa beredd att gå för att få det där hett efterlängtade barnet? NÄR ska man ge upp, acceptera sin situation och försöka leva ett rikt liv utan barn? KAN man?

Är det OK att köpa ett barn? Är det OK att välja de egenskaper man vill ha hos ett barn? Är det OK att en annan kvinna kan skadas för livet?

Jag har full förståelse för att fattiga kvinnor säljer sina ägg eller väljer att bli surrogatmamma, man kan göra MYCKET för att överleva eller att kunna ge sina egna barn ett drägligt liv! De par som inte ens snuddar vid tanken på HUR och VARFÖR en annan kvinna ställer upp på att hjälpa dem att få sitt barn, ja DET har jag svårare att förstå!

Vi har blivit väldigt själviska, vi i väst som har råd att välja! Vi vill utbilda oss, få ett bra jobb, skaffa hus och förverkliga oss själva INNAN vi skaffar barn. Att den biologiska klockan tickar tänker vi inte på, på något sätt fixar det sig nog.

Jag förstår att barnlöshet kan var ett enormt trauma men det ÄR inte en RÄTTIGHET att få barn och jag tycker INTE att det är OK att fattiga kvinnor måste sälja sin kropp för att vi som har råd ska kunna skaffa ett barn, oavsett hur mycket man längtar, oavsett hur mycket just det barnet kommer att bli älskat!

Infertilitet är av WHO klassat som en sjukdom och alla har därmed rätt att få hjälp, därav nobelpris för provrörsbefruktning. För den skull är det INTE ok att andra kvinnor måste riskera sin hälsa!

Frihet, jämlikhet och solidaritet får aldrig bli omodernt!

Jag har alltid tyckt att Jan Eliasson verkar vara en klok man och en sann socialdemokrat. Blev varm i hjärtat när jag igår läste hans inlägg i Aftonbladet. Han skriver att socialdemokratin nu måste samla kraft från sina rötter. Det gläder mig oerhört, de gamla orden FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET kan/får aldrig någonsin bli omoderna – de orden hör till både historia och framtid!!

Han skriver ”I debatten målas ofta upp en motsättning mellan en politik för tillväxt och en politik för solidaritet. Detta är en falsk motsättning, som bara stärker polariseringen i vårt samhälle. Tage Erlander sade en gång att varje samhälle skall bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta. Denna grundtes för socialdemokratin är i själva verket en förutsättning för sammanhållning och förtroende i en nation. Ekonomisk rättvisa, jämlikhet och en väl fungerande offentlig sektor säkrar tillväxt och ekonomisk effektivitet, vilket visats i flera studier på senare tid. I mitt internationella arbete har jag sett resultatet av motsatserna: djupa orättvisor, ojämlikhet mellan kvinnor och män, korruption och svag infrastruktur. En värld med stora klyftor är en farlig värld.”

Jan Eliasson saknade, liksom jag en internationell dimension under valkampanjen. Sverige är och kan aldrig vara en isolerad ö i universum. Vi är beroende av vår omvärld, på gott och på ont.
Den lilla ankdammen EU skakas av ekonomiska kriser. Kriser som allt för lätt leder till ökad främlingsfientlighet när flyktingar strömmar in över våra gränser. Människor som flyr krig och förtryck och som vi bemöter med rädsla för terrorism och som vi gärna skyller ekonomisk obalans på.

Utanför vår ändå ganska välbärgade och trygga del av världen finns ofantliga tragedier. Vi har Haiti där människor fortfarande lever i miserabla förhållanden i tältläger. Läger där nu kolera sprids och där det sexuella våldet blir ett allt större problem. Vi har Sudan som står inför en ödesmättad folkomröstning som allt för lätt återigen kan leda till inbördeskrig. Vi har Kongo, där kvinnor fortfarande används som vapen genom sexuellt våld. Vi har Afghanistan där ett av sex barn dör innan det fyllt fem år och mödradödligheten är bland den högsta i världen. Listan kan göras lååång!!

Jag ser allt för tydligt hur rädslan för det främmande sprider sig! Hur allt för många tror att varje troende muslim är en potentiell terrorist. Jag blir så oerhört ledsen när jag hör, i övrigt kloka människor, uttala rasistiska åsikter. Vi ska inte blunda för att det finns extrema rörelser kopplade till islam. MEN vi får inte heller glömma att de allra flesta människor, oavsett varifrån de kommer, oavsett vilken religion eller hudfärg de har vill ha fred och frihet!

Var finns Sveriges röst? Var finns solidariteten? Var finns kampen för alla människors lika värde??

Nyårslöften

Nästan lite raljerande kallar vi dem nyårslöftena, de som nu svämmar in på stans alla gym med nya skor och höga ambitioner. Vi som varit med ett tag suckar och vet att det nu blir kö till löpband och maskiner fram till mitten av februari. Då ger de upp, nyårslöftena.

Jag tror ingen av oss som varit med ett tag annat än att applåderar att så många vill komma i form. Även om vi suckar hjälper vi till så gott vi kan med att visa apparater och inställningar. Vi skrattar INTE åt vare sig de tjocka eller de tunna, men vi VET, nästan alla ger upp. Det är nämligen tufft att ändra livsstil!

Det är inte bara alla gym som inför nyår gnuggar händerna, alla företag som säljer ”Quickfix” i form av pulver, soppor, smoothies… tjänar i dessa tider storkovan på människors ångest över hur de ser ut. Jag blir nästan ledsen men mest förbannad över hur mycket skit som säljs! Visst ät bara pulver i fyra månader, visst man går ner i vikt – men sen då!!! Nästan alla trillar tillbaka i gamla vanor, blir ledsna och besvikna och går upp ännu mer i vikt!

Jag menar på att det inte finns några genvägar till ett sundare liv. Mer motion och nyttigare mat är enda vägen om man vill få en sundare livsstil och då menar jag INTE att man inte får äta god mat och till och med ta ett glas vin. För att komma dit måste nog de flesta ta ett litet steg i taget för att orka och för att känna att det är värt att göra resan. Det är därför det känns lite sorgligt att veta att de nyårslöften som nu väller in på gym och träningshallar går ut för hårt och kommer att krokna allt för snart!

Tjockisskatt är väl bra

Klart vi ska ha tjockisskatt! Tänk så mycket mer tjocka människor kostar i sjukvård. Knäproblem, diabetes, cancer, för att inte tala om tjockisoperationer! Men inte kan vi sluta där, tycker nog att tjockisarna kan betala lite mer för sina kläder också, det går ju faktiskt åt mer tyg!

Om vi nu tar och inför tjockisskatt så tycker jag i rättvisans namn att vi även bör ha smalisskatt, ni vet för anorektiker och andra sjukligt magra typer. De kostar massor av pengar som vi normalviktiga måste betala med våra surt förvärvade skattepengar.

Om vi nu ändå är inne på att se till att vi sunt ätande och något så när vältränade medborgare ska slippa betala extra för de som inte sköter om sin kropp så finns fler som jag tycker ska betala lite extra. Rökare – här behövs inga argument, eller hur! Alkoholister – samma här! Kruxet med rökare och alkoholister är väl möjligen att de drar in en och annan skattekrona, men det kan väl knappast täcka för kostnaderna?!

Ungar med problem, ni vet sådana med konstiga bokstavskombinationer - borde inte föräldrarna få betala lite extra för den hjälp de ska ha i skolan. Eller varför inte återinföra OBS-klasser?!

Självklar skriver jag om Stefan Hannas(C) idiotiska inlägg på sin blogg !

Så kommer vi då osökt in på en av mina käpphästar, skolgympan, eller idrott och hälsa som det heter numer. Hur många ungar har blivit inspirerade till ett livslångt aktivt liv genom skolans gymnastiktimmar??? Ingen jag känner i vilket fall. I bästa fall tyckte man det var rätt kul, i värsta fall var/är dessa timmar plågsamma och grymma. Hur kul är det att känna sig som en klumpeduns i redskapen, eller inte fatta vad ”offside” är, eller tycka att det är skitläskigt när bollar kommer flygande. För att inte tala om utsorteringen, att vara den ingen vill ha!

Jag tycker skolidrotten är jätteviktig och skulle gärna se fler timmar men då måste den bli en inspiration till att hitta sätt att röra sig på som JAG tycker är kul. I skolidrotten ingår ju även ordet ”hälsa”. Jag kan bara bedöma efter mina egna och till viss del andras barns undervisning i det ämnet och här kan jag bara säga att den undervisningen är högst summarisk. HÄR har skolan mycket att jobba på om vi ska slippa betala tjockisskatt!

SvD DN