En tanke till er som inte längre finns bland oss

Idag tänder vi ett ljus och tänker på våra nära och kära som gått bort.

Ta hand om varandra!

Grattis Solbergaskolan

Ann-Katrin Averstedt avgår med omedelbar verkan meddelar Håkan Edman, grundskolechef på utbildningsförvaltning.

Man borde väl inte bli glad när en rektor avgår men jag är så glad att Solbergaskolans personal och elever nu kan få lite lugn och arbetsro. Det kommer säkert ta lite tid innan Solbergaskolan får tillbaka sina elever. Jag är dock övertygad om att personalen efter att ha pustat ut med stor energi kommer göra allt för att skolan ska bli en väl fungerande skola som tar hand om alla elever på bästa sätt.

Det är förskräckligt att man har varit tvungen att föra fram problemen med denna rektor i pressen för att något skulle hända. Ann-Katrin Averstedt har under flera år i olika skolor bedrivit ett ledarskap som ger mig rysningar. Personal som inte tystnat har slutat eller blivit sjukskrivna. Personalen har till utbildningsförvaltningen signalerat att det inte står rätt till på skolan utan gehör. Först nu efter ett antal artiklar i DN händer det saker. Averstedt har visserligen avgått ”frivilligt” men jag har svårt att se att detta kunnat sluta på annat sätt än att hon fått avsluta sitt rektorsskap.

Miljöpartiets oppositionsborgarråd Yvonne Ruwaida säger att krisen på
Solbergaskolan bottnar i ett systemfel.
– Folkpartiets centralisering och byråkratisering av Stockholms skolor
har byggt en mur mellan de ansvariga politikerna och verksamheten i
skolorna. Det är ohållbart att det inte finns någon verklig relation
mellan beslutsfattare och skolan, säger hon.

Tyvärr är jag, efter att själv upplevt Averstedt, övertygad om att det inte är ett systemfel utan en ren personfråga som orsakat krisen på Solbergaskolan.
Utbildningsförvaltningen kanske dock borde ta sig en funderare på att det faktiskt är eleverna som är deras egentliga uppdragsgivare. Kanske de borde ta sig ut till skolorna emellanåt för att lyssna på elever, lärare och ledning. Detta gäller förstås även politikerna!

Tidigare bloggat om detta: Fredrik1, Fredrik2, Fredrik3

Piggdekk

Idag har min lilla bil varit på hälsokontroll och fått på sig skorna med dubbar.

Får nu en enorm lust att från och men januari 2010 åka fram och tillbaka på Hornsgatan med mina dubbdäck för att se hur många gånger jag blir stoppad och bötfälld.

Om nu luften i Stockholm blir bättre av att vi kör dubbfritt är det väl OK med dubbförbud, men att enbart förbjuda dubbdäck på Hornsgatan är så korkat att jag bara blir trotsig. HUR ska polisen hinna med att kontrollera att det efterföljs?????

Ska vi införa dubbdäcksförbud i Stockholm borde vi lära oss av norrmännen som under flera år har haft förbud mot piggdekk i bl a Oslo.

(S)-kongressen och drömmen om en humanitär flyktingpolitik

Ska vi skicka hem dem eller har vi råd att ta hand om dem. Min mening är solklar! Självklart har ett rikt och ganska glest befolkat land som Sverige både möjlighet och skyldighet att ta hand om människor som flytt från sina hemländer.

Ingen kan få mig att tro att en familj utan stor vånda och ångest väljer att lämna sina vänner, sin släkt och sin uppväxtmiljö medvetna om att man kanske aldrig kan/vågar återvända för att fly till ett okänt land i norr. De här människorna bär ofta på en tung ryggsäck av förskräckliga upplevelser och har stora svarta hål i själen. Ska vi då förvägra denna familj att få uppleva trygghet igen?

Självklart kommer det att finnas en och annan som inte har tillräckligt starka skäl att få stanna. Både för de som får stanna och för de som måste återvända är det oerhört viktigt att asylprocessen går fort, inte mer än högst tre månader i normalfallet enligt mig. Det är för dessa redan plågade människor en enorm anspänning att gå och vänta på ett besked. Att behöva vänta mer än ett år är totalt oacceptabelt, då har barnen redan hunnit knyta kontakter och börjat rota sig så smått. En förkortad handläggningstid får naturligtvis inte på något vis gå ut över rättssäkerheten för den asylsökande. Vi måste också bli mycket bättre på att se till barnens rättigheter i asylutredningar, jag vill inte se en enda rubrik till om apatiska flyktingbarn.

Jag är helt för att asylsökande ska ha rätt till en vettig sysselsättning. Ingen människa mår bra av att bara gå och vänta. Man måste dock väga in att många asylsökande har traumatiska upplevelser med sig i bagaget. För att dessa ska kunna fungera i samhället och orka vara föräldrar måste de omedelbart få hjälp att bearbeta dessa upplevelser.

Att vi ska lära dessa människor både svenska språket, svenska lagar och svenska seder är en självklarhet. Tyvärr ”Svenska för invandrare” har misslyckats i allt för många fall, men det är väl knappast flyktingarnas fel. Undervisningen måste naturligtvis anpassas efter individens tidigare kunskaper, det är ju inte så konstruktivt att ha en välutbildad läkare i samma klass som en outbildad kassörska. Man måste också tänka på dessa människors bakgrund och kultur, kanske man kan tänka sig rena kvinno-/mans-klasser, där man då också mer öppet kan diskutera vår syn på kvinnor och t ex barnuppfostran. Man måste också vara medveten om att många små kommuner inte har resurser att ge svenskundervisning eller bara kan ge det i ett språk. Många frivilligorganisationer har idag en omfattande verksamhet vad gäller att ta hand om asylsökande. Också i denna fråga ska man vara medveten om att dessa resurser oftast är koncentrerade till våra större städer.

Att våra flyktingar söker sig till platser där andra från samma land bor är högst mänskligt. När vi svenskar flyttar utomlands (då för det mesta frivilligt) söker vi oss också till våra landsmän, i Spanien finns det flera stora svenskkolonier där allt för många inte ens har orkat lära sig spanska och där barnen går i skandinaviska skolor. Aldrig blir våra svenska traditioner så viktiga som när vi bor utomlands. Detta är ett mänskligt beteende, vi vill ha trygghet och gemenskap. Vi kan därför inte fördöma de flyktingar som kommer hit och som också söker sig till platser där deras landsmän bor och värnar om sina traditioner. För att ordna ett vettigt boende åt dessa människor måste det finnas hyreslägenheter, även om de skulle vilja flytta från t ex Bergsjön har de inga möjligheter att få lån till att köpa en bostadsrätt i ett område med fler svenskar. Därför måste det finnas en politisk vilja att bygga fler hyresrätter. Det inte är sunt att det kan bo tre familjer i en trea men det är inte heller sunt att sära släkter på vitt skilda orter om de själva inte vill. Tycker fortfarande att detta i mångt och mycket är en bostadspolitisk fråga, det måste byggas fler hyresrätter där vanligt folk har råd att bo.

Lyckas vi att få dessa människor att må någorlunda bra psykiskt, hjälper dem med vårt svåra språk, ser till att de har ett värdigt boende och på alla sätt försöker få dem in i jobb eller studier tror jag rädslan för det främmande minskar. Dessutom får vi ju då in nya skattekronor som kan hjälpa ännu fler människor i nöd.

Jag vill att vi alla hjälps åt med att kraftfullt säga ifrån varje gång vi hör ett rasistiskt uttalande även om det ibland kan verka oskyldigt. Jag gillar inte heller alla turkar, lika lite som jag gillar alla smålänningar. Det finns goda araber likväl som det finns goda stockholmare. Vi är alla människor med goda och dåliga sidor och vi ska bedömas efter detta inte vilket land vi råkar vara födda i eller ännu värre vilket land våra morföräldrar kommer ifrån.

(S)-kongressen och mina drömmar

Ingen har väl missat att Socialdemokraternas kongress börjar imorgon. Jag kommer inte att vara där men har drömmar om vad som kommer att beslutas

Dröm nr 1: Skolan. Jag tror det är väldigt bra att det idag finns konkurrens inom skolans värld. Att friskolor kan göra en vinst är en förutsättning för att kunna bedriva en långsiktig verksamhet. För att kunna investera i byggnader, material och personal måste man kunna göra vinst. Det som stör mig är när vinsten, som faktiskt består av dina och mina skattepengar, hamnar i aktieägarnas fickor. Ett sätt att komma ifrån denna typ av vinstutdelning är kanske att som Mona Sahlin m fl föreslår är att som beställare ställa höga krav på den verksamhet som ska bedrivas. Detta anser jag är en självklarhet! Beställer man en tjänst måste man naturligtvis ställa kvalitetskrav. Det är inte sunt att vissa skolor kan välja bort ”besvärliga” elever och samtidigt få lika stor elevpeng, lärarnas utbildningsnivå, högsta antal elever/klass, kringverksamheter som bibliotek, skolsköterska mm är annat som måste ha betydelse när man fördelar pengapåsen.
Att vi måste ställa krav på att våra barn och ungdomar faktiskt lär sig saker och når upp till vissa kunskapsmål är inga konstigheter. Betyg är och kommer aldrig att bli något absolut rättvist sätt att mäta kunskap men är det verktyg vi har, min åsikt är att elever borde få betyg från årskurs 6 och kan tänka mig betyg från årskurs 4. Att det ska vara lugn, ordning och reda i skolan önskar vi väl alla. För mig betyder det välutbildade och engagerade lärare, kringpersonal som ser eleverna utanför klassrummet INTE straff och negativ disciplin.

Ska barnen orka med att ta in och reflektera över ny kunskap behöver de bensin i form av mat. Det är därför hög tid att vi ställer krav på skolmatens kvalité och smak – heja, Bert Karlsson!

Tack och lov är inte alla barn skapta i samma form, något som Jan Björklund gärna skulle önska. ALLA barn måste ha rätt till utbildning efter sin förmåga. Idag ses barn med neuropsykiatriska diagnoser ofta som ett problem och en kostnad för skolorna, ett förhållande som måste ändras omgående. Dessa barn har massor att ge och de flesta av dem kan mycket väl klara skolan om den anpassas efter deras behov. Dessa barn måste också utredas och få en diagnos mycket snabbare än vad som sker idag.

Dagens gymnasiesystem är uppbyggt på att eleverna läser kurser. Har man läst svenska A får man betyg och fortsätter sedan med svenska B o s v. Detta betyder att eleverna aldrig får bli så där tokkära att de glömmer allt annat, inget tråkigt får hända i familjen och de får inte vara sjuka allt för mycket. Min erfarenhet att många elever inte är mogna för detta system som bygger på högskolans system.Misslyckas man att få höga betyg i gymnasiet men lite senare i livet känner sig studiemotiverad och vill komma in på en utbildning är i princip den enda vägen att göra bra ifrån sig på högskoleprovet. Jag skulle gärna se att det fanns en möjlighet att läsa upp betyg på KomVux. Att lära för livet måste innebära att man får fler chanser i livet!

Med dagens ungdomsarbetslöshet är det förstås viktigt att utöka högskoleplatserna. Det är också viktigt att alla högskolor har samma möjlighet att ge den utbildning som krävs. Idag ställs samma krav på alla högskolor men många små högskolor får inte resurser för t ex forskning.

Förhoppningsvis kommer fler drömmar ut på denna blogg.

Barnens rättigheter och media samt föräldrars ansvar

Jag och mina vänner har under en tid livligt diskuterat och blivit upprörda över hur barn behandlas av medier.
Det började med en diskussion om programmet ”Ensam mamma söker” där tre ensamstående mammor genom att i TV träffa ett antal olika män försöker träffa en ny partner. Eftersom det är vuxna kvinnor är väl den tanken OK, även om jag inte riktigt tror att de är medvetna om vilka konsekvenser det kan få att medverka i dessa såpor. Det som får det att vända sig i magen på mig är att de blandar in barnen i detta program. Barnen ska vara med och bedöma och träffa dessa män, än värre är att barnen och dess kamrater sedan kan se mamma hångla med ett antal män i TV. Helt omdömeslöst av både föräldrar och ansvariga för programmet.

Jag tycker tendensen att man inte respekterar barnens integritet blir tydligare och tydligare. Händer något otäckt som branden i Rinkeby är gärna både tidningar och TV snabbt på plats för att intervjua gråtande barn. TV sänder ”uppfostringsprogram” med barn som ställs i skamvrån, eller som nu senast ett program med unga pojkar i trubbel som under en tid ska vistas under fängelseliknade förhållanden.

Om nu inte föräldrarna har tillräckligt med omdöme för att sätta stopp för dessa idéer borde media börja ta sig en funderare om vad de utsätter dessa barn för.

Tyvärr är det inte bara media som kliver över gränsen för barns rättigheter. Även i skolan förekommer en aningslöshet som är häpnadsväckande. En av mina vänner berättade här om dagen om att hennes son fått en uppgift som skulle handla om kärlek. Det låter väl fint, eller hur! Problemet är att uppgiften handlade om att man skulle berätta om hur ens drömparter skulle vara och se ut. Jag studsade högt när hon berättade detta, hur tänkte den läraren?? Har den läraren ens funderat över om det kan finnas homosexuella som inte vill/vågar berätta det för klassen? Skulle dessa i så fall tycka att det var OK att berätta detta via en uppsats? Skulle inte tro det! Sedan undrar jag hur många 15-åriga killar som ens funderat i sådana banor, men det är en annan sak.

Sverige var en av de första länder som skrev under FN:s konvention om barnens rättigheter. Sverige har också gjort en hel del för att verkligen se till att dessa rättigheter följs. Vi får nu inte tappa greppet bara för att vi har varit duktiga. Vi måste varje dag och i varje stund stanna upp och tänka efter när det gäller barns rättigheter.


Idag är det FN-dagen. En dag när vi kanske måste börja fundera på hur vi behandlar våra barn.

Läs gärna Kattis Ahlströms artikel i DN Debatt om detta.

SD har hoppat ur garderoben

Vill idag ge en stor röd ros till Aftonbladets Jan Helin som trots avrådan från flera jurister vågade publicera en debattartikel där Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson väldigt tydlig redogör för sina rasistiska åsikter.

Det var precis vad jag menade med mitt inlägg igår. Låt SD visa upp sitt fula tryne, låt dem tala om vad de tycker om människor som inte är etniska svenskar sedan tre generationer, låt dem tala om vad de tycker vi ska göra med dem. Det är utmärkt att låta dessa människor slänga ur sig ogrundade åsikter.

Ju mer dumheter som de släpper ur sig desto lättare är det att bemöta dem med fakta och mer humanistiska åsikter. Jag tror vi kan få väldigt många att börja tänka till och ta avstånd från dessa rent rasistiska åsikter om vi lugnt och sansat smular sönder deras ”fakta” och verklighetsuppfattning bit för bit.

Samtliga partiledare har i dagens Aftonblad tagit klart avstånd från Jimmie Åkesson och hans anhäng i SD. Nu hoppas jag SD fortsätter visa sitt rätta jag och att samtliga partier, tidningar och experter fortsätter att bemöta dessa dumheter.

Kostymen har åkt av och kängorna är på!

Tala är silver, tiga är guld - eller...

Ser SvD idag att de Rödgröna är på frammarsch och nu leder över alliansen. Glädjande enligt mig. Det som dock gör mig oerhört rädd och orolig är att även Sverigedemokraterna enligt denna undersökning går framåt och till och med skulle ta sig in i riksdagen om det varit val idag. Än mer oroande är att de nu från att mest ha attraherat yngre män nu även får röster från kvinnor och pensionärer.

Vad ska vi göra för att slippa få dessa numer kostymklädda herrar med otäcka åsikter in i maktens korridorer? Ska vi bemöta dem eller tiga ihjäl dem? Jag tycker vi tillräckligt länge provat taktiken ”tiga ihjäl” utan någon större framgång. Jag tror det är dags att bemöta deras åsikter.

Vi måste vara ärliga och inse att det finns ganska många människor som tycker som SD i många frågor. Det finns människor som i okunskap tror att det i varje muslim bor en liten terrorist som bara väntar på att få spänna på sig bomber för att spränga sönder ett antal svenskar för att sedan bli martyr. Det finns också människor som är övertygade om att alla muslimska kvinnor är förtryckta av sina män, att man tvingar sina flickor att gifta sig med okända män, att man könsstympar småflickor, att man mördar unga flickor för att blivit kära i en svensk pojke. Att alla somaliska män inte vill jobba utan hellre sitter i en skum källarlokal och tuggar kat och lever på socialbidrag det ”vet ju alla”. Finnar älskar sprit och bastu, spanjorer pratar en massa men sen är det manana, manana, tyskar är feta och skriker men är duktiga på att organisera, smålänningar är snåla och skåningar dryga….. Listan på fördomar kan göras hur lång som helst. Vi har den alla men de flesta av oss ser att det är just fördomar och att det finns goda och onda människor av alla ursprung. Visst finns det sanningar i en del av dessa fördomar men vi kan inte dra alla muslimer eller spanjorer över en kam.

Vi måste våga diskutera detta och även ta ställning till saker vi tycker är fel.
Vi måste få så många som möjligt att ingen frivilligt lämnar sitt hemland, sina vänner och sin släkt med vetskap om att man kanske aldrig ser dem igen.
Vi måste börja diskutera hur vi kan få den havererade integrationspolitiken att fungera, med bostäder, arbete och svenskundervisning i fokus.

Vill vi inte möta SD öga mot öga måste vi i vilket fall diskutera sakfrågorna öppet.

Älskade underbara

I onsdagsmorse vaknade jag som vanligt 05.50, som vanligt var dock inte uppstigandet ur sängen. När jag som vanligt försökte resa mig för om möjligt krossa djävulsmaskinen som för oväsen skrek min rygg högljutt av smärta. Fick långsamt rulla ur sängen. RYGGSKOTT!! Har hört talas om men aldrig upplevt. Eftersom jag lever efter devisen ”så länge du kan röra på dig är du inte död och kan med andra ord jobba” hasade, just HASASDE, jag mig till arbetet.

Jag är så lyckligt lottad att jag har underbara omtänksamma arbetskamrater så jag möts av både goda råd och omtanke när jag långsamt hasar fram i korridoren. Har dessutom den stora lyckan att ha en kollega/kamrat som är naprapat, denna underbara varelse sträcker och drar i mig och vips är det lite bättre.

Hemkommen ser mina älskade ungar att mamma har ont ”på riktigt”. De underbara älskade ungarna erbjuder sig då att handla det tunga, ja faktiskt allt om jag vill, till morgondagens middag. Får hålla tillbaka tårar av glädje för att kunna tacka ja, mina härliga ungar som kan reta mig till vansinne ställer upp för mig i nöd!

Älskade underbara ungar och vänner, älskar er!

Kampen för bättre skolmat

Jag älskar numer Bert Karlsson! Eller kanske snarare hans projekt att få kommunerna att inse att det är lönsamt att servera våra barn näringsriktiga och goda skolmåltider. Genom sitt kändisskap försöker han genom TV 4:s program ”Matakuten” tillsammans med kockarna Paul Svensson, Melker Andersson och Carola Magnusson gå ut i olika skolor för att lära personalen att laga mat från grunden. Samtidigt försöker han få politikerna att förstå det inte är hållbart att stoppa i våra barn industrilagad mat med både dåligt näringsinnehåll och smak. Kockarna försöker både inspirera och lära ut hur man kan laga bra mat samtidigt som man håller samma budget.

Jag har aldrig förstått idén med att slopa skolköken till förmån för storkök. I storköken massuppvärms industrilagad mat tidigt på morgonen för att sedan varmhållas i flera timmar. Därefter ska maten transporteras i bil (ibland väldigt långt) till de enskilda skolorna. Väl på skolan får skolkökspersonalen fortsätta varmhållningen för att sedan sätta fram den nu både smaklösa och näringsfattiga maten. Skolkökspersonalen får i bästa fall se till att det finns färska grönsaker.

Att smak, doft och utseende på maten blir tråkig efter en sån här hanteringen behöver man knappast heta Carl Jan och vara professor för att förstå. Är det då så konstigt att väldigt stora mängder mat slängs?! Det måste också även kännas frustrerande att arbeta i ett skolkök där man aldrig får LAGA mat.

Att barnen presterar bättre i skolan och dessutom blir lugnare och gladare när de ätit bra visar många undersökningar, vilket ju inte kanske är så överraskande. Jag blir själv både trött och grinig på eftermiddagen om jag inte ätit en hyfsad lunch och jag tror INTE jag är ensam om det!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Berts korståg ska lyckas, våra barn är värda det!!!
Titta, lyssna och lär alla politiker – det är dumt att inte satsa på barnen!

Politik och media

Idag tror jag samtliga partier sitter på sina kammare och funderar över hur de bäst ska föra ut sitt politiska budskap.
Ska man satsa mest på traditionella medier såsom tidningar och tv eller ska man satsa mer på "nya" och sociala medier såsom facebook, youtube och bloggar. Idag finns dessutom möjligheten att göra TV-reklam.

Jag har funderat en del på detta men har tyvärr inget svar. Jag tror dock att det finns en övertro på att man ska fånga ungdomar via att finnas på internet. Det är absolut viktigt att finnas där och den dialog som finns inom bloggosfären är ofta uppfriskande. Tyvärr tror jag att det är vi som redan är relativt engagerade som också ödslar tid med att leta ännu mer information på nätet.

En stor del av de ungdomar som år 2010 får rösta för första gången är ganska ointresserade av partipolitik, de har en massa åsikter men kan inte sortera in dessa under något parti. Vill vi fånga upp dessa ungdomar tror jag att vi ska skicka ut ungdomsförbunden till gymnasieskolorna och universitet/högskolor. Diskutera de frågor som berör ungdomarna och ”tvinga” dem att ta ställning. Har man väl sått ett frö hos dessa unga väljare kan det mycket väl bli så att de börjar söka mer information och då är internet den naturliga informationskällan. Torgmöten, tidningar och till och med TV kommer långt senare. Information finner man på nätet och då ska det helst vara ganska lättuggat. Ju närmare valet vi kommer desto viktigare tror jag det blir med information av typen jämförelser i sakfrågor mellan olika partier.

När det gäller oss som redan har tagit ställning är också internet en härlig guldgruva till information. Tyvärr har inte partiorganisationerna riktigt fattat att det inte bara är tonåringar som bloggar, facebookar, datear mm på nätet. Socialdemokraterna har kommit en bit på vägen genom Netroots. De rödgröna har även startat en nyhets- och bloggsida på nätet vilket är utmärkt. En ypperlig början som jag hoppas det kommer läggas lite mer krut på.

Själv älskar jag diskussioner med olika teman i TV, med rätt programledare kan sådana bli väldigt informativa. Rätt följdfrågor gör att politiker måste tänka till och vässa sina argument. I en blogg eller i en artikel behöver man ju aldrig oroa sig för att någon direkt ifrågasätter åsikterna. Därför är alltid en direktsänd debatt ett viktigt verktyg för att känna politiker på pulsen i aktuella frågor.

Tidningar har i alla tider varit en viktig och lättillgänglig källa till information. Tyvärr verkar journalister idag oerhört styrda av vilka som äger tidningarna. En oerhörd sorglig och i längden farlig utveckling. Oavsett vem som styr Sverige ska politik och politiker granskas. Det sorgliga och farliga är när tidningsägarna börjar lägga sig i hur och vad som ska granskas. Idag känns informationen från tidningsvärlden väldigt styrd, ett faktum jag tror kan slå tillbaka, läsarna är inte dumma och en allt för ensidig information leder till att man inte orkar läsa/lyssna.
Även om torgmöten inte är något som engagerar mig inser jag det kan vara ett utmärkt sätt att träffa människor ”ansikte mot ansikte” för att diskutera och argumentera. Man ska heller inte förakta att VEM som framför ett budskap har betydelse.

Har som sagt inga patentlösningar men jag tror man ska ta sig en funderare över till vem man vänder sig med ett budskap och rätta budbärare och mediatyp efter detta.

SSU och hur man speglar samhället

Tycker det är lite sorgligt att SSU: s ordförande Jytte Guteland idag ser sig tvungen att gå ut på DN Debatt och argumentera för att det behövs en föryngring inom Socialdemokraterna. Jag säger sorgligt eftersom jag antar att hon har stridit för detta inom partiet och ser detta inlägg som en sista desperat åtgärd. SSU verkar inte känna att moderpartiet lyssnar och tar den på allvar – allvarligt!

Jag är ingen vän av att man bestämmer att en viss procent ska vara under 35 eller ha invandrarbakgrund men anser att riksdagen så långt som möjligt ska vara en spegel av det svenska samhället. Sen kan jag inte alltid tycka att ålder med automatik betyder att man inte förstår eller är engagerad i frågor som rör den yngre befolkningen. Jag umgås med ungdomar i varierande ålder i princip dygnet runt, både på jobbet och hemma. Tycker för det mesta att där fantastiskt kul att diskutera och umgås med dessa engagerade ungdomar och jag anser att jag har hyfsad koll på skolfrågor och en hel del annat som berör dessa unga.

Jytte tar upp ett problem som inte gäller enbart partipolitik utan är regerande i de flesta verksamheter nämligen att ”de äldre håller varandra bakom ryggen”. Detta är enligt mig en trygghetsreaktion, du vet vad du har men inte vad du får och därför känns det tryggare att rösta in de man redan känner till. Det är samma fenomen som gör att det finns så få kvinnliga/utomeuropeiska högre chefer, man letar i sin egen lilla ankdamm. I en partiorganisation finns dock en valberedning som har ett oerhört stort ansvar att luska fram bra och villiga kandidater som kan spegla samhället i stort.

SSUS:s orförande har också alldeles rätt i att vi inför valet 2010 har en väldigt stor andel förstagångsväljare. Förstagångsväljare som enligt SCB hellre röstar på Socialdemokraterna än på något av alliansens partier. Därför är det förstås, som Jytte säger, extra viktigt att ungdomsfrågor lyfts fram. Ska vi få dessa förstagångsväljare att lyssna och engagera sig är både frågor som utbildning, arbete, integritet på nätet och bostad lika viktiga som hur och vem de framförs av. Om nu så få yngre människor kommer med på valbar plats som Jytte befarar hoppas jag att moderpartiet i vilket fall tar hjälp av SSU i valdebatten, jag är säker på att de har en mängd duktiga människor som brinner för att framföra ett budskap som tilltalar den yngre generationen.

Varje generation har frågor som engagerar extra mycket, därför är det förstås viktigt med en variation i ålder inom partiet. Det är också viktigt att människor från andra kulturer är representerade liksom människor med handikapp och människor med olika yrkeserfarenhet……..
Valberedningens arbete är med andra ord av yttersta vikt!

Jag tycker Jytte Guteland är oerhört modig och kan inte annat än att applådera att hon vågar peka på denna oerhört viktig fråga inför valet 2010.

En stor röd ros till dig, Jytte!

Som man frågar får man svar

Höll på att sätta morgonteet i halsen idag när jag läste DN. Synovate har tydligen varje år sedan valet 2006 frågat väljarna om de tycker att regeringen Reinfeldts politik ”gynnar eller missgynnar dig personligen”. Nu är det tydligen fler som säger JA, jag är gynnad av alliansens politik än som säger NEJ, tydligen ska också väldigt många LO-medlemmar tycka att de är gynnade av Reinfeldts politik.

Konstigt? Inte ett dugg enligt mig. Hade jag blivit tillfrågad hade jag också känt mig tvingad att säga JA. Jag som så många andra som har förmånen att ha ett arbete har ju fått mer i plånboken vilket väl de flesta tycker är bra. Har man dessutom en ganska låg lön betyder naturligtvis en tusenlapp mer i månaden betydligt mer än om du har en hög lön.

Jag är inte någon höginkomsttagare men tjänar hyfsat bra, för den skull tycker jag inte om alliansens politik och skulle gärna avstått från några kronor mer i plånboken för att t ex arbetslösa, sjuka och pensionärer ska kunna leva ett drägligt liv. Vad jag förstår finns inga sådana följdfrågor!

Mitt förtroende för undersökningsföretaget Synovate är numer noll. Den här typen av undersökning kallar jag oseriös!

Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna!

Rätten till hälsa. Det är en grundläggande mänsklig rättighet som inkluderar både fysisk och mental hälsa utan diskriminering. Den rättigheten ingår i flera bindande internationella mänskliga rättighetsfördrag, såsom Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), Konventionen om eliminering av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) och Barnkonventionen (CRC), vilka alla har ratificerats av Sverige.

Att vara papperslös innebär att man har ett utvisningshot hängande öer sig dygnet runt. Man lever i ständig skräck för att polisen ska upptäcka en och kasta en ut ur Sverige. Om utvisningsbeslutet var rätt eller fel vet vi inte, men dessa människor är övertygade om att de inte kommer att överleva i sitt hemland och väljer därför hellre att leva i misär och skräck.

Idag har barn till papperslösa rätt till vård men inte de vuxna. En gravid kvinna, en man med cancer, en kvinna med diabetes eller en man med psykiska besvär har alltså inte rätt till medicin eller behandling. Röda Korset och andra frivilligorganisationer gör så gott de kan för att hjälpa dessa människor. Sjuksköterskor, läkare och andra arbetar frivilligt för att leva upp till den etiska kod de har genom sitt yrke. De papperslösa smyger in i någon anonym lokal och får vård på nåder! Vissa papperslösa vågar inte en ens uppsöka någon frivilligorganisation utan lever med sin sjukdom andra vågar inte ens ta sina barn till ett sjukhus av rädsla för att någon ska kalla på polis.

Är det så vi vill ha det i Sverige? Var finns solidariteten och humaniteten?

För ett och ett halvt år sedan lovade Sveriges regering att tillsätta en utredning om sjukvård för gömda flyktingar, än har inget hänt och det verkar som om det är Fredrik Reinfeldt och hans moderata kollegor som bromsar eftersom de inte tycker att dessa människor överhuvudtaget ska ha rätt till sjukvård.

SKÄMS regeringen!
De här människorna finns vare sig ni vill det eller inte och de är just MÄNNISKOR med rätt att ta del av de mänskliga rättigheter Sverige skrivit under!


Läs mer: DN, Röda Korset, Röda Korset 2

FörnedringsTV

Tv4 har nu startat en ny dokusåpa som ska handla om ett gäng killar på glid. Killar som är brottslingar ska frivilligt inlemma sig under fängelseliknade förhållanden för att därmed fås att avhålla sig från den brottsliga banan.

I USA kallas denna taktik för ”scared straight” d v s man ska bli så rädd för ett liv i fängelse att man slutar sin brottsliga karriär. Bra kan man ju tycka, men tyvärr visar ett antal vetenskapliga studier att denna taktik inte fungerar. Både socialstyrelsen och kriminalvården har läst och tagit till sig dessa studier och kritiserar därför denna satsning av TV4.

Säkert har varken de här unga, trasiga pojkarna eller deras föräldrar tagit del av några forskningsrapporter om nyttan med denna metod. Föräldrarna är säkert förtvivlade och griper varje halmstrå som kan ge deras barn en ny chans. De trasiga barnen vill säkert komma bort från brottslighet samtidigt som de ser en chans att hamna i det numer så oerhört populära ”rampljuset”. Jag tror varken de unga pojkarna eller deras föräldrar ser faran med detta program.

De här killarna känner sig redan ofta utstötta av samhället och risken är att de har lätt att identifiera sig och glorifiera de dömda killar de möter, de kanske också upplever att en vistelse i fängelse inte är så ”farligt” – det kan till och med ge status och de kan också känna en press att visa för omgivningen att de inte alls blev skrämda av upplevelsen och därmed känna sig tvingade att fortsätta begå brott.

Jag har inte och kommer inte att se denna dokusåpa. Jag får ont i magen av att man utnyttjar
människors svagheter till underhållning.

Programmets projektledare AnnBritt Grünewald, fd välrenomerad anställd inom kriminalvården och numer projektledare för detta program försvarar idén och tycker att dessa killar har blivit hjälpta av programmet. Hon menar på att dessa pojkar fått hjälp även efter programmets slut och att nu del flesta börjat plugga och blivit ”icke kriminella” pojkar. Om så nu bara en av dessa gossar hamnat på rätt spår är det bra, men jag hävdar ändå med bestämdhet att man inte ska utsätta ungdomar för svenska folkets lystnad i att vara ”normal” och ”välanpassad”.

Det måste vara bättre att visa unga kriminella på det positiva med att vara en vanlig tråkig Svensson än att visa på nackdelarna med att vara kriminell. Kriminalvården har förstått detta och gör allt de kan för att hålla unga människor utanför en fängelsemiljö.


Läs mer: DN. Debett, AnnBritt Grünewald i DN, DN Opinion, Calle Fridéns blogg

Favorit i repris - skolan

Kalla det vad ni vill IV-program som det heter nu eller som utbildningsminister Jan Björklund vill:
* Preparandutbildning
* Programinriktat individuellt val
*Yrkesintroduktion*Språkintroduktion
*Individuellt alternativ
*Språkintroduktion

Grejen är att det handlar om ungar som inte har fullständiga betyg från nionde klass och därmed inte kommer in på gymnasiet.
Jag blir lite trött på att så mycket resurser läggs ned på att ordna speciella program för elever som inte klarat grundskolan. Dessa resurser borde läggas på grundskolan!

Kan man inte läsa och räkna när man går i tvåan eller trean måste resurser sättas in DÄR, problemen måste lösas DÅ och inte fösas över till nästa årskurs. Detta tankesätt måste råda inom hela grundskolan. Man är INTE snäll om man som lärare blundar och tror att det ska lösa sig senare. Ju senare åtgärder sätts in desto jobbigare blir det förstås för barnet att ta igen det man förlorat. Alla barn har olika förutsättningar och lär sig på olika sätt och i olika takt, detta måste skolan ta hänsyn till men man får ALDRIG tappa tron på att eleven kan, det gäller att plocka fram rätt verktyg.Har man problem med synen ska man få hjälpmedel, har man svårt att sitta still eller svårt med koncentrationen ska skolan driva på en neuropsykiatrisk utredning, har man ADHD eller någon annan bokstavsdiagnos måste man få rätt typ av undervisning/skolgång, finns svårigheter i familjen måste skolgången anpassas och rätt kontakter med andra myndigheter tas…

Om skolan ser ALLA barn och skapar rätt förutsättningar tror jag de allra flesta kan få godkänt i samtliga ämnen i grundskolan. Om tiden i grundskolan tar lite längre tid än nio år är inte lika viktigt som att faktiskt klara det med rätt stöd.

Har man väl klarat av grundskolan ska man in på gymnasiet. Som jag ser det finns ett mycket stort problem med dagens gymnasieform, den är uppbyggd på kurser. Man läser alltså svenska A och får betyg i det, därefter svenska B och får betyg i det. Detta system bygger på att eleverna ALDRIG får ha en svacka, de får aldrig vara sjuka mer än några dagar, det får inte hända något i familjen som gör att de mår dåligt och de får inte bli tokkära för då blir betyget i den kursen lidande. Jag tror inte att alla barn är mogna för denna typ av studiegång. På högskola/universitet är det den tankegången som gäller men inte ens där är alla mogna för den uppgiften.

ALLA barn kommer av olika anledningar inte ta sig igenom vare sig grundskola och/eller gymnasium, dessa barn/ungdomar får vi inte glömma, de måste få en andra, tredje och fjärde chans att klara skolan. Går inte detta måste de ändå få chansen till ett självständigt och värdigt liv!

Björklund har rätt i att barn med olika förutsättningar inte ska klumpas ihop i ett IV-program. Jag tycker dock att resurserna måste in MYCKET tidigare.