Har så länge jag kan minnas varit paniskt rädd för ormar. För mig som är en inbiten stadsråtta är detta oftast inget problem, det är ju inte SÅ ofta man träffar på ormar i stan. Jag har dock träffat på en boaorm i Gamla stan. För några år sedan var jag och några kompisar i en affär på Västerlånggatan, när jag går ut ur affären går en kille samtidigt in i affären med en boaorm lindad runt sin arm (IDIOT!). LOVAR att jag slog världsrekord i 100 meter då, blev helt förstörd och stod bara och skakade i säkert 10 minuter. Skogen och jag är inga vidare kompisar, jag går mest och stampar i marken och ser en orm i varje pinne. Har plikskyldigast släpat med mig barnen till skogen om någon skogsmullekompis varit med, har inte direkt tyct det varit mysigt men i vilket fall gjort min "plikt" som mamma.
Nu har ett för mig delikat problem dykt upp. En av mina bästa kompisar har en son, J, som hela sitt liv varit tokig i djur, samtidigt är han tyvärr allergisk. Genom åren har han haft vandrande pinnar, spindlar och råttor, han lovade dock tant Mia att inte skaffa orm. Jag gillar varken spindlar eller råttor (ja råttor INTE möss) men lärde mig att hantera det, lät till och med råttorna springa på mig och har varit sommarvakt åt djuren.
Nu har sonen i huset skaffat en lika djurtokig pojkvän. Pojkvännen är jätterar men nu har J totalt glömt bort sitt löfte till tant Mia!!! I helgen har sötnosarna varit och köpt en ORM. HUR ska jag nu våga hälsa på???? Min kompis säger att hon kan bota min ormfobi men det är jag inte alls så säker på, vet inte ens om jag vill bli botad. Men samtidigt vill jag ju fortsätta att hälsa på denna underbara familj. Får ont i magen! Tänk om ormen rymmer från terrariet när jag är där, då DÖÖR jag. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Tänker i vilket fall som helst INTE vara ormvakt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar