Jag bloggar alltså finns jag.
Läste i söndags en intressant artikel i DN Kultur angående fenomenet att blogga. I en uppsats i sociologi undersöker Janina Weitner "dagboksbloggande". Själva bloggfenomenet har framhållits som ett uttryck för ökad demokrati och som ett medel för kommunikation. Weitners undersökning ger snarare bilden av bloggandet som ett individualistiskt projekt där enskilda personer ägnar sig åt självbespegling.
Jag har själv smugit runt bland ganska många bloggar och slagits av hur många bloggar som egentligen är högst privata dagböcker, oftast skrivna av kvinnor. Tycker det är näst intill obehagligt att hamna på dessa sidor, det känns lite som om man har snokat i någons byrålåda och tjuvläst i dagboken. Är dessutom totalt ointresserad av vad Lena ätit till middag eller ska titta på för program på TV. Kan säkert vara intressant för t ex en mormor att på detta vis följa sin familj på nära håll men inte för mig. Ifrågasätter också att så många ”hänger ut” sina barn med både text och bild, har man frågat barnen om det är OK, vad tycker de när de blir större?
Det som oroar mig mest är de många unga tjejer som ytterst detaljerat berättar om sitt privatliv i både text och bild. Mycket av detta tycker jag definitivt hör hemma i en dagbok med lås instoppad i en byrålåda. Tror inte dessa tjejer riktigt förstår att detta utlämnande av sig själv kan vändas emot dem. Bilder som man lagt ut på nätet kan finnas kvar för alltid även om man själv ångrar att man lagt ut dessa och raderat dem, någon annan kan mycket väl kopierat bilderna och kan då använda dem i ett syfte man inte kan styra. Idag är det också ganska vanligt att både befintliga och presumtiva arbetsgivare surfar runt bland bloggar och facebook för att ”kolla upp” både redan anställda och arbetssökanden. ”Olämpliga” bilder eller text kan då göra att man missar ett jobb man vill ha. Etiken bland arbetsgivare kan ju diskuteras, men det är bara att inse att det förekommer.
Jag kan själv slänga ihop ett blogginlägg som kan vara högst personligt men försöker alltid utelämna mina vänners namn och bild, de har ju faktiskt inte bett om att få delta i mina funderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar