Åldersnoja

Åldersnoja, något jag aldrig tidigare lidit av! Har vänner i åldrar från 22 till 67 och har alltid skrattat lite överseende över deras noja över att fylla 25, 40 eller…
Plötsligt och utan förvarning har nu JAG drabbats av detta konstiga tillstånd. Fyller snart 47 och ser plötsligt hur det magiska 50-årsstrecket närmar sig med stormsteg! LÄSKIGT! Har nu insett att jag i många ögon betraktas som TANT, ve och fasa! Känner mig fortfarande som 25 och har svårt att förstå vad det är för kärring som jag ser i spegeln, åtminstone vissa mornar.

När man nu är så fasansfullt gammal är det då slut på allt kul? Ska jag slänga mina tajta jeans och gå ut och shoppa rutiga kjolar och knytblusar, ska jag slänga partynaglarna och endast till festligare tillställningar måla naglarna blekrosa, ska mina snygga skor med hög klack kastas ut genom balkongen och nya förståndiga inköpas från Scholl, ska jag strunta i vardagsmakeupen och bara lägga på lite rosa läppstift när det är kalas, ska party vara lika med tedans och inte vilt festande på disco, ska jag strunta i att träna och istället börja baka bullar, får jag inte flörta med pojkar utan bara försöka fånga en medelålders man med mage???!!!
Det här INTE kul – vill fortfarande att livet ska vara en fest!

Vännerna säger att jag borde skaffa en man, men jag hävdar fortfarande att mitt oberoende är viktigare än en man. Träffade visserligen en man för ett tag sedan som skulle ha passat utmärkt i min kontaktannons om en man i byrålådan – vältränad man MED hjärna sökes för härliga stunder! Denna man har dock dissat mig, vilket är en ny erfarenhet för mig. I min värld är det jag som säger ”tack och hej..”. Vill fortfarande stoppa ned denna man i min byrålåda, men, men livet går vidare och kanske kan vi bli kompisar.

Med ny frisyr, rött nagellack och mina högklackade stövlar ger jag mig nu ut på stan för att shoppa. Får låtsas att jag är 30 – och vad kan då hända……..