När jag ”står” på löpbandet har jag utsikt över en simhall. Egentligen tycker jag att det är rätt trist att springa, men med hårdrock i lurarna och människor att titta på är det uthärdligt.
Igår när jag återigen svettades på detta löpband slog det mig igen hur många feta barn man ser idag. Då pratar jag inte om tjocka eller runda barn utan barn som passerat det stadiet och är feta. Igår var det två knattar i sexårsåldern samt två som var cirka tolv. Jag tycker det är oerhört oroväckande att vi i dessa upplysta tider ser barn som är feta! Dessa feta barn löper en väldigt stor risk att även bli feta vuxna om ingen tar tag i problemet omgående. Det är fortfarande väldigt få inom BVC eller skolhälsovård som vågar tala öppet med barn och föräldrar om detta problem. Jag har ganska nyligen pratat med en kvinna som forskar om detta. Forskningen börjar nu visa att fetmarelaterade problem, t ex diabets typ II ökar oroväckande. Det är väldigt viktigt att man tidigt uppmärksammar att barnen är på väg att bli feta och där har både BVC och skolhälsovården ett väldigt stort jobb att utföra. Man måste våga tala om detta och informera/lära hela familjen hur man kommer ur detta. Det rör sig naturligtvis om både goda kostvanor och motion. Kosten är nog det lättaste att lära ut men hur ska vi få barnen att tycka att det är kul att röra på sig. Att röra på sig är oerhört viktigt både fysiskt och psykiskt. Jag tror dessutom att det är viktigt att man lär sig det redan som liten. Ett stort problem med detta är att spontanidrottandet bland unga idag är i det närmaste obefintligt. Idag måste du vara med i någon idrottsklubb för att träna. Man måste också innan 11-års ålder ha hittat just den sport man själv gillar, vilket inte alltid är så självklart. Har man inte lyckats med det är det kört – man är för gammal för att få vara med i någon klubb då de flesta klubbar idag är oerhört elitinriktade. Letandet efter en vettig sport kräver också engagerade föräldrar med en inte alltför tunn plånbok. Klubbidrott kostar pengar, inte bara medlemsavgifter, utan kostnader för utrustning, träningsläger och transporter till tävlingar. Ja, ja säger någon, men ungarna har ju skolidrotten. Ja, visst har de det, men för många är dessa timmar en plåga och inte något KUL. Enligt de flesta idrottslärare är det viktigare att alla spelar fotboll, basket, övar redskap och friidrottar än att man lär sig att hitta ett roligt sätt att röra sig på. Många tjejer älskar att dansa (ja en del killar också förstås) och att på annat sätt få röra sig till musik, hur många är det som har barn som kommit hem med lysande ögon och sagt att de ska få lära sig hip hop e dyl??!!
Sen har vi det här med kosten, även det ett misslyckande från skolans sida. Vi har ju för inte så länge sedan i tidningarna läst om ett centralkök som tyckte det var OK att ösa upp mat från golvet för att servera våra barn. Tror inte på idén om centralkök där fabriksproducerad mat värms för att serveras åtskilliga timmar senare . Hur mycket näring och smak finns kvar i den maten? Allt för många barn skippar idag skollunchen och går till en kafeteria eller kiosk och köper bullar och godis istället för att äta mat, snabb energi och en lika snabb dipp. Om ungarna får god mat i skolan orkar de med skoldagen betydligt bättre och suget efter onyttiga mellanmål minskar.
Vi vill ju inte att våra barn ska se ut som och lida som väldigt många barn i t ex USA gör. Vi måste därför våga ta tag i problemet innan vi är där. Det gäller även dig och mig. Vi måste våga tala om för vår kompis att vi ser att kompisens barn börjar bli för överviktig. Jobbigt? Ja, men om vi vågar ta den diskussionen kanske vi kan hjälpa ETT barn att slippa alla problem övervikt för med sig.
Detta är definitivt ett politiskt problem. Kan vi få våra politiker att satsa på våra barns hälsa kommer det löna sig tusenfalt genom minskade sjukvårdskostnader i framtiden. Tyvärr brukar ju en politikers framtid endast sträcka sig fyra år framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar