Har nu läst del 1 och del 2 i DN:s artikelserie ”I väntan på Sverige” av
Maciej Zaremba.Det är fantastiska artiklar som tar upp integrationen av våra invandrare genom att belysa vikten av att få lära sig språket. Jag skriver ”få”, då jag efter att ha läst artiklarna inser att det inte är alla förunnat att hamna rätt i den svenska djungeln av SFI (Svenska för invandrare). Jag har hört många klaga över dessa kurser men trodde ändå att vi år 2009 hade kommit lite längre.
Det är fruktansvärt att vi fortfarande inte ser våra invandrare som individer med olika kultur, yrkeserfarenhet och utbildningsnivå. Våra myndigheter orkar inte ens ta reda på vad man försörjde sig på i sitt forna hemland utan nöjer sig med att sätta stämpeln ”invandrare” i pannan på dessa människor. Har man den inställningen är det ju inte så konstigt att man sen klumpar ihop en massa individer med totalt olika förutsättningar att lära sig språket i samma utbildning. Att sätta en analfabet i samma klass som en läkare är ju från början dömt att misslyckas från båda parters sida. Man tar heller ingen hänsyn till att en del faktiskt mår så psykiskt dåligt att de inte har möjlighet att ta till sig undervisningen.
Det borde ju vara den lättaste sak i världen att ta reda på vad dessa människor har för bakgrund för att sedan kunna sätta ihop kurser i SFI som är anpassade efter både yrke och utbildning. Det borde ju dessutom vara samhällsekonomsikt lönsamt då vi betydligt snabbare skulle kunna få ut fler i yrkeslivet.
När jag läser dessa artiklar kan jag inte annat än att tycka enormt synd om SFI-lärarna. Att försöka lära ut svenska i en klass där folk kommer och går och har så olika bakgrund och förutsättningar måste vara oerhört frustrerande. Att vara SFI-lärare borde ju vara ett av de mest stimulerande och meningsfulla jobb man kan tänka sig. Tänk att få se hur det lyser av lycka ur ögonen på en kvinnlig analfabet när hon har lyckats ”knäcka koden” och för första gången lyckats sätta ihop de dumma krumelurerna till ord. Eller att lyssna på hur ett gäng elektriker kan diskutera sitt arbete och läsa en manual på svenska.
Hoppas att samtliga politiker, röda som blå, läser och tar till sig detta. Om inte annat borde de ju begripa att en individanpassad svenskutbildning snabbt blir lönsam för Sverige. Att kunna svenska är ju nyckeln för att komma ut i arbetslivet och får man ett jobb betalar man skatt och det brukar ju politiker gilla.
Maciej Zaremba.Det är fantastiska artiklar som tar upp integrationen av våra invandrare genom att belysa vikten av att få lära sig språket. Jag skriver ”få”, då jag efter att ha läst artiklarna inser att det inte är alla förunnat att hamna rätt i den svenska djungeln av SFI (Svenska för invandrare). Jag har hört många klaga över dessa kurser men trodde ändå att vi år 2009 hade kommit lite längre.
Det är fruktansvärt att vi fortfarande inte ser våra invandrare som individer med olika kultur, yrkeserfarenhet och utbildningsnivå. Våra myndigheter orkar inte ens ta reda på vad man försörjde sig på i sitt forna hemland utan nöjer sig med att sätta stämpeln ”invandrare” i pannan på dessa människor. Har man den inställningen är det ju inte så konstigt att man sen klumpar ihop en massa individer med totalt olika förutsättningar att lära sig språket i samma utbildning. Att sätta en analfabet i samma klass som en läkare är ju från början dömt att misslyckas från båda parters sida. Man tar heller ingen hänsyn till att en del faktiskt mår så psykiskt dåligt att de inte har möjlighet att ta till sig undervisningen.
Det borde ju vara den lättaste sak i världen att ta reda på vad dessa människor har för bakgrund för att sedan kunna sätta ihop kurser i SFI som är anpassade efter både yrke och utbildning. Det borde ju dessutom vara samhällsekonomsikt lönsamt då vi betydligt snabbare skulle kunna få ut fler i yrkeslivet.
När jag läser dessa artiklar kan jag inte annat än att tycka enormt synd om SFI-lärarna. Att försöka lära ut svenska i en klass där folk kommer och går och har så olika bakgrund och förutsättningar måste vara oerhört frustrerande. Att vara SFI-lärare borde ju vara ett av de mest stimulerande och meningsfulla jobb man kan tänka sig. Tänk att få se hur det lyser av lycka ur ögonen på en kvinnlig analfabet när hon har lyckats ”knäcka koden” och för första gången lyckats sätta ihop de dumma krumelurerna till ord. Eller att lyssna på hur ett gäng elektriker kan diskutera sitt arbete och läsa en manual på svenska.
Hoppas att samtliga politiker, röda som blå, läser och tar till sig detta. Om inte annat borde de ju begripa att en individanpassad svenskutbildning snabbt blir lönsam för Sverige. Att kunna svenska är ju nyckeln för att komma ut i arbetslivet och får man ett jobb betalar man skatt och det brukar ju politiker gilla.
Att jobba som sfi-lärare är stimulerande, roligt och givande. Men verkligheten är inte så enkel som det står i dessa artiklar. Du har 20-30 studerande med olika bakgrund, inte minst yrkesbakgrund. Många lågutbildade är bönder, soldater, skräddare... En bilmekaniker i Sverige måste kunna mer än en bilmekaniker i Burma. Och alla dessa manualer kräver språk... Min kommun har drygt 300 sfi-studerande och de flesta har olika yrken. Ett hundratal av dem har aldrig arbetat (bl.a. hemafruarna) eller är bönder eller sömmerskor/skräddare. Hur ska du kunna ge dem alla utbildning i yrkessvenska? En omöjlig uppgift...
SvaraRaderaFlera företag borde ta emot lärlingar och validera. I dag är det många som tar emot praktikanten men utnyttjar dem bara som gratis arbetskraft. Kan inte regeringen underlätta för företagen att ta emot nya svenskar men också ställa lite krav på arbetsgivarna?