Medelålders?! Läskigt ord! Enligt födelsebeviset så är jag ju en medelålders kvinna. Inuti känner jag mig ju fortfarande som 25. Därför är det väldigt konstigt när man går på stan och plötsligt får syn på en kärring i skyltfönstret och inser att det är man själv – skrämmande!
När man nu då anses vara en medelålders kärring infinner sig en del funderingar.Varför måste man fortfarande plågas av att ha mens? Jag tänker definitivt inte skaffa några fler barn så varför kan jag då inte bara bestämma att detta elände bara ska försvinna?Utseende. Är det OK att fortfarande bry sig om hur man ser ut eller ska man dra på sig städrocken, käka praliner och svälla ut? Är det fult att säga att man tränar man för att man vill ha en snygg kropp eller måste man säga att det är för hälsan? Idag är det OK att färga håret och använda en diskret makeup när man är medelålders. Är det också OK att ta till andra knep som kirurgiska ingrepp eller är man bara patetisk då? Är det slut med högklackade skor, tajta jeans och korta kjolar? Blodröda lösnaglar – goodbye?
Sex. Ja sexlusten finns, nu mer än nar man hade småbarn. Men var finns då alla snygga karlar? Är man singel och har lite krav på utseende är det inte lätt att hitta någon i passande ålder. Ja, ja, jag vet att det är insidan som räknas, men det är fortfarande utsidan man ser först. Vet att det inte är PK, men jag tänder inte på män med mage. Ser man då någon snygg man så är han antagligen homosexuell eller i vilket fall upptagen. Råkar man så hitta någon som inte är vare sig bög eller upptagen kan man ge sig på att det är fel ändå. Endera har han precis gjort slut med någon tjej och vill leka av sig eller så söker han någon slags morsa som kan tvätta hans kalsonger.Små söta 25-åringar kryllar det av, och visst kan man ha härlig sex med en sådan, men snart infinner sig en känsla av obehag som grundar sig i det faktum att den härliga mannen är närmare i ålder till ens barn än till en själv – scary!
Har man barn är de oftast tonåringar. Ja, då infinner sig förstås skräcken för hur det ska gå för dem i livet. Tänk om de börjar knarka! Kommer de få något jobb? Måste man ta till våld för att de ska flytta hemifrån? Samtidigt är det ju lätt att man blir lite rädd för att man blir ENSAM den dag de flyttar. Har jag då något eget liv?
Jobbet – hmmm och vad vill jag bli när jag är stor? Borde man ju ha listat ut för lääänge sedan, men livet är ju så fullt av slumpar.
Livet borde väl vara enklare när man nu kommit ur tonåren!
När man nu då anses vara en medelålders kärring infinner sig en del funderingar.Varför måste man fortfarande plågas av att ha mens? Jag tänker definitivt inte skaffa några fler barn så varför kan jag då inte bara bestämma att detta elände bara ska försvinna?Utseende. Är det OK att fortfarande bry sig om hur man ser ut eller ska man dra på sig städrocken, käka praliner och svälla ut? Är det fult att säga att man tränar man för att man vill ha en snygg kropp eller måste man säga att det är för hälsan? Idag är det OK att färga håret och använda en diskret makeup när man är medelålders. Är det också OK att ta till andra knep som kirurgiska ingrepp eller är man bara patetisk då? Är det slut med högklackade skor, tajta jeans och korta kjolar? Blodröda lösnaglar – goodbye?
Sex. Ja sexlusten finns, nu mer än nar man hade småbarn. Men var finns då alla snygga karlar? Är man singel och har lite krav på utseende är det inte lätt att hitta någon i passande ålder. Ja, ja, jag vet att det är insidan som räknas, men det är fortfarande utsidan man ser först. Vet att det inte är PK, men jag tänder inte på män med mage. Ser man då någon snygg man så är han antagligen homosexuell eller i vilket fall upptagen. Råkar man så hitta någon som inte är vare sig bög eller upptagen kan man ge sig på att det är fel ändå. Endera har han precis gjort slut med någon tjej och vill leka av sig eller så söker han någon slags morsa som kan tvätta hans kalsonger.Små söta 25-åringar kryllar det av, och visst kan man ha härlig sex med en sådan, men snart infinner sig en känsla av obehag som grundar sig i det faktum att den härliga mannen är närmare i ålder till ens barn än till en själv – scary!
Har man barn är de oftast tonåringar. Ja, då infinner sig förstås skräcken för hur det ska gå för dem i livet. Tänk om de börjar knarka! Kommer de få något jobb? Måste man ta till våld för att de ska flytta hemifrån? Samtidigt är det ju lätt att man blir lite rädd för att man blir ENSAM den dag de flyttar. Har jag då något eget liv?
Jobbet – hmmm och vad vill jag bli när jag är stor? Borde man ju ha listat ut för lääänge sedan, men livet är ju så fullt av slumpar.
Livet borde väl vara enklare när man nu kommit ur tonåren!
Sitter här och ler och känner igen mig, fast jag just passerat 30-strecket.
SvaraRaderaDet där med mens har jag aldrig riktigt förstått varför någon kvinna ska behöva dras med. Fertil eller ej. Män kan ju få barn ändå så varför skulle inte vi kunna?! Jämställdhet oavsett ålder liksom! ;)
Röda långa naglar? Tighta jeans och korta kjolar? Jajamen, så länge man trivs så kör på! :)