NÄR blir man svensk?

Har nu läst del 3 och 4 i DN:s artikelserie ”I väntan på Sverige” skriven av Maciej Zaremba.Det är ett nöje att läsa dessa artiklar som utan att väja för det som kan upplevas som kontroversiellt tar upp frågor svåra om invandrare och integrering. Jag tror det är viktigt att vi vågar diskutera invandrare och integration utan att räknas som rasist.

När kan man räknas som svensk? Är man svensk om man är född i Sverige av invandrade föräldrar? Är man svensk när man blir medborgare i vårt land? Är man svensk när man dansar runt en midsommarstång?
För mig känns frågan om när man inte längre räknas som invandrare viktigare. Idag pratas det ofta om första generationens invandrare och om andra generationens invandrare. Tror många tycker det känns konstigt att räknas som invandrare när man är född och uppvuxen i Sverige, kanske har man aldrig varit i det land ens föräldrar/förälder kommer ifrån och man talar kanske inte ens föräldrarnas ursprungsspråk.

Ett stort problem är att vi fortfarande väldigt ofta slår ihop alla invandrare i en stor klump. Även invandrare är ju individer med olika bakgrund. Invandrare kommer ju också från en mängd olika länder och olika kulturer. Dessa personer har fördomar mot andra grupper precis som vi har. För mig är det stor skillnad att ha fördomar och ha rasistiska åsikter. Fördomar har vi alla men är man medveten om det är det hanterbart. Vi säger ju glatt att alla smålänningar är snåla och skåningar är dryga samtidigt är vi ju medvetna om att det är fördomar. Samtidigt har vi ju fördomar mot turkar och somalier. De flesta av oss är medvetna om att vi har fördomar och skulle vi bara orka ta reda på lite mer om somalisk kultur och kanske till och med våga prata med en somalier skulle säkert en och annan fördom försvinna.Framförallt är det viktigt att myndighetspersoner som har med invandrare att göra faktiskt får utbildning i de olika kulturer de möter och faktiskt ser våra invandrare som individer och inte som en homogen grupp.

Maciej Zaremba skriver även om vår rädsla att utesluta eller såra någon genom att använda svenska symboler som t ex flaggan. En rädsla som enligt mig nästan blir patetisk när vi i alla situationer måste fråga om någon tar illa upp av ett kors i kyrkan e dyl. Jag har mycket svårt att förstå varför inte svenska flaggan skulle få vaja över skolgården på skolavslutningen. Vi bor ju alla i Sverige och jag är rätt övertygad om att de flesta invandrare också tycker det är ganska självklart. Jag tar inte illa upp om en turkisk familj vill hissa den turkiska flaggan på sin tomt när dottern fyller år.

Summa summarum är den här artikelserien mycket tankeväckande och jag önskar att alla politiker och myndighetspersoner läser och tar till sig innehållet!