Midsommar som singelkvinna

Sedan ganska många år är jag singel, något jag trivs förträffligt med.
Midsommarafton som singelkvinna är däremot många gånger långt ifrån trevligt. Inte för att jag inte blir bjuden på fest, för det blir jag, utan hur dessa fester allt för ofta blir.

Det börjar oftast trevligt, alla är finklädda och glada även om det regnar och är småkallt. Man går runt bland folk man känner och uppdaterar läget från förra gången man sågs. Ja, jag är fortfarande singel, ja jag trivs med det, ja jag kan både skruva i glödlampor och skruva ihop ett skåp, nej jag har inte blivit smalare och ja jag tränar fortfarande. Lite tjatigt blir det men man förstår att det är i bästa välmening de så gärna vill att jag ska träffa en man som jag flyttar ihop med. Efter en stund kommer så värdinnan släpandes på en något generad lönnfet man som hon glatt presenterar. Det här är Pelle, han är också singel och jag tyckte det var tråkigt att han skulle behöva sitta ensam ikväll. Underförstått – titta vad snäll jag är, har fixat en man åt dig. Jag ryser men utbyter artigt några ord med Pelle och smiter så snart jag kan.

Grillat hör förstås midsommar till och vid grillen samlas alla män med självaktning. En öl i handen och goda råd om hur man bäst får köttet saftigt och gott. Som vanligt blir för det mesta resultatet halvbränt och torrt. Sill och nubbe måste det ju också vara, lite sång och glada skratt. Efter fyra nubbar blir skämten allt plumpare och händer hamnar av en slump både här och där. Jag smiter in i köket för att plocka undan (eller var det komma undan). Efter en stund kommer Pelle (på inrådan av värdinnan) och erbjuder sin hjälp. I bästa fall kan man få honom att diska de skitigaste kastrullerna, men oftast blir det en monolog om hur snygg och trevlig lilla jag är, tackar för komplimangerna och ursäktar sig – måste pudra näsan.

Festen fortsätter, borden dukas av och nu måste vi ju dansa. Dansa är jättekul men som singeltjej gäller det att aldrig dansa mer än högst två danser i rad med samma man, då får man onda ögat av frun. Går in i köket för ett glas vatten och där står Evas man, raskt har man så plötsligt en arm runt axlarna, en hand smyger ner över baken och en karl som talar om att han alltid har gillat mig. Ormar mig snabbt ur greppet och hoppas ingen såg för som singeltjej är man alltid skyldig till att andras karlar tafsar. Har man tur slipper man förslag om en liten tur ner till gäststugan, klipporna eller varför inte buskarna.

Stupar i säng, myggbiten och trött på att vänligt men bestämt freda mig. På morgonen stirrar ett antal ögon skamsna och bedjande – säg inget till frugan. Nej, jag säger inget men förundras över hur vissa normalt sett trevliga män plötsligt tycker att det är OK att tafsa på mig för att jag är singel.