Den blomstertid nu kommer
med sprit och fuller mor.
Du nalkas ljuva sommar,
med sprit och arga ord
Med blid och livlig värma
till mig som mor har fött,
skall sprit och ångest närma,
och allt blir som förött.
De fagra blomsterängar
och bråkens ädla tid,
de rika örtesängar,
och limpans gröna rand
De skola mig påminna
om skolans trygga famn,
jag vill inte ha sommar
men trygghet året om.
med sprit och fuller mor.
Du nalkas ljuva sommar,
med sprit och arga ord
Med blid och livlig värma
till mig som mor har fött,
skall sprit och ångest närma,
och allt blir som förött.
De fagra blomsterängar
och bråkens ädla tid,
de rika örtesängar,
och limpans gröna rand
De skola mig påminna
om skolans trygga famn,
jag vill inte ha sommar
men trygghet året om.
Vem tar hand om de barn vars enda trygghet är skolan?
Ja den frågan tål att fundera på.
SvaraRaderaJag kommer ihåg då jag under min studietid jobbade extra som mattelärare. Vanligtvis så hade jag hand om större barn på högstadiet men på friluftsdagarna så fick man rycka in där det behövdes och det var ofta i de lägre klasserna på lågstadiet.
Jag glömmer aldrig första gången då vi skulle till att äta den medhavda matsäcken. Två av killarna hade inte någon mat alls med sig. De stor där lite småskamsna och jag såg på långt håll att något inte var som det skulle. Det kröp fram att det inte fanns någon hemma som kunde hjälpa till och att de själva glömt. Det här var killar i nioårsåldern. Då ska man inte behöva ha koll på sånt. Min stilla undran blev då vad för andra saker de små killarna behövde ta hand om själv? Som tur var hade jag en rejäl ryggsäck med mig och vi blev mätta alla tre.
Efter den dagen så såg jag alltid till att ha med mig tredubbel matscäk bara utifall det skulle behövas.
I skolan såg jag så mycket elände att jag skulle ha svårt att orka vara lärare. Hur ska man räcka till? Jag skulle nog ha en hel hög ungar boendes hemma hos mig för hur kan man bara lämna dem åt sitt öde? För det ska man ha klart för sig, ingen annan kommer att ta hand om dem. Det finns inga resurser över.
Jag var och handlade när denna tanke väcktes.
SvaraRaderaBland hyllorna stod en mamma med en liten pojke på kanske elva år. Mamman var inte helt nykter och den lilla pojken försökte ett antal gånger påminna sin mamma om att de behövde tvättmedel! Han hade stora ledsna ögon och jag fick gömma mig för att inte visa hur tårarna började rinna. När man är elva år ska man inte behöva påminna sin mor om att tvättmedlet är slut!
Har en kamrat som växte upp under sådana förhållanden, även om han idag är en relativt hel människa märks det så väl att hans uppväxt har satt sina spår.
Det är smärtsamt att veta att vuxenvärlden och samhället så grymt sviker dessa barn!
Se till mig som liten är...
SvaraRaderaNej, vi vuxna borde inte svika på det sättet. Grymt är ordet. Samvetslöst ett annat. Usch!