I onsdagens Metro kunde vi läsa att av det räddningspaket till bilindustrin på 28 miljarder endast har utnyttjats 3 miljarder. På grund av de villkor som regeringen med Maud Olofsson i spetsen har ställt kan varken Volvo eller SAAB utnyttja dessa pengar som utlovades för att rädda jobben inom bilindustrin. De 3 miljarder som har använts har gått till att bygga upp ett forskningscentrum som ska underlätta en övergång till elbilar.
Samtidigt kunde vi i DN läsa om en ny prognos från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som visar att kommunerna och landstingen kommer att gå back med 3 miljarder i år på grund av de minskade skatteintäkterna och ökande socialbidragskostnaderna som väntas p g a den ökande arbetslösheten. Under 2010 beräknas underskottet till 5 miljarder, för 2011 handlar det om 12 miljarder och året därpå 16 miljarder. Regeringen har valt att inte ge några extra pengar till kommunsektorn i år, däremot skjuter man till sammanlagt 17 miljarder de nästföljande tre åren. Man behöver ju inte vara alltför bevandrad i matte för att inse att ekvationen inte går ihop och att detta innebär både skattehöjningar och kraftiga nedskärningar.
En skattehöjning är enligt mig rimlig men att börja skära ännu mer på skola, vård och omsorg tycker jag är oacceptabelt. Dessutom är det ju så att om kommuner och landsting ska spara pengar betyder det till stora delar personalnedskärningar som då ökar arbetslösheten ytterligare och då minskar ju med automatik skatteintäkterna. Smart?
Dessa artiklar fick mig att fundera över vad jag tycker är viktigast, att rädda bilindustrin eller skola, vård och omsorg. Självklart tycker jag oerhört synd om de som eventuellt skulle bli arbetslösa om all bilproduktion försvinner från Sverige. Men om jag måste välja så tar jag de resterande 25 miljarderna från bilindustrin och ger till kommunerna och landstingen för att rädda våra barn, gamla, sjuka och handikappade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar