Makten och härligheten

Är inte alls förvånad över att det blå blocket med Reinfeldt i spetsen leder i opinionsundersökningarna för tillfället. Han är ju inte dum vår käre Fredrik. Eftersom Moderaterna är det största partiet är hans allierade kamrater allför villiga att uttala sig i frågor där han vill testa opinionen.
Gäller det skolpolitik skickar han fram den ettriga Jan Björklund som gärna strider för ordning och reda i skolan. Ordning och reda vill ju både elever, föräldrar och lärare vill ha. Björklund har dock inte fattat att pedagogiken har utvecklats sedan han gick i skolan och att man idag faktiskt vill få våra barn att bli kritiskt granskande individer och inte bara tacksamt ta till sig vad som står i en bok.
Den lilla illern Maud med sin glänsande päls ger sig gärna ut i debatten, hon älskar att bli fotad och filmad. Är det frågan om företagande sticker Maud genast ut sitt huvud, hon älskar egna företagare så länge det inte på något sätt kostar stadskassan ett öre. Att få sitta vid Fredriks sida är viktigare än gamla ideal, därför är kärnkraftsfrågan idag inte så viktig.
Moralen får Göran Hägglund stå för. Han har det tungt och svårt med opinionssiffrorna så att säga ja till homoäktenskap var väl taktiskt rätt.
Att sitta vid makten har uppenbarligen blivit viktigare än att stå upp för sina värderingar, undrar vad deras väljare egentligen tycker om det.
Ekonomi får ”ponytail” Borg ta hand om, han är ju ekonom gud bevars och måste ju veta vad som är bäst för företaget Sverige.
När så Fredrik skickat fram sina undersåtar för att testa läget kan han lugnt kliva fram och leka lugn och förtroendeingivande statsman. Detta är ett spel som man måste säga att han har lyckats väldigt bra med. Sällan behöver han ta en debatt eftersom debatten redan är avklarad. Moderaterna ser ju sig själva som det nya arbetarpartiet, vilket ju är förträffligt i dessa tider.

Att sedan Mona beter sig som en skrämd hare och kryper in i sin håla så fort någon morrar gör ju inte saken bättre. Det är nog dags att vässa tänderna, byta päls och bli om inte varg så åtminstone en räv. Om inte blir hon nog snart uppäten, det är många som står i kulisserna och dreglar efter makt.

Jag tror inte alls det var ett särskilt smart drag att bilda en rödgrön allians för att möta den blå alliansen. Att bara i praktiken ha två alternativ att välja mellan tycker jag känns rätt läskigt. Efter valet hade det kanske varit ett alternativ, men varför redan nu?

Om Mona och co ska kunna ta tillbaka ordet arbetarparti måste de nog mycket tydligare ge sig in i debatten och tala om vad de vill göra för att lösa den nu galopperande arbetslösheten. Man måste stå upp för sina ideal och ta en debatt om vad man vill med Sveriges framtid utan att snegla över axeln för att se vad de blå tänker göra. I arbetslöshetens kölvatten kommer en mängd sociala tragedier att utspela sig, här har de röda en gyllene chans att komma in i debatten, de blå verkar ju mest snörpa på munnen åt sådant och visa upp en tom plånbok. Jag tror det är fler än jag som idag har förmånen att ha ett jobb som är beredda att släppa till några kronor i skatt för att våra barn ska slippa uppleva mer neddragningar i skolan och att våra mormödrar ska kunna få en värdig ålderdom. Någon måste våga slåss för de svaga i samhället. Är övertygad om att varje krona som satsas på de svaga är en vinst, kanske inte idag och kanske inte via den plånbok pengarna tagits ifrån men i slutändan vinner vi alla på att ta hand om de som inte har det så lätt.

P.s Är det någon som tror att det blir bättre om Wanja avgår? Leder väl bara till att det blir någon ny som vill ha mer. Varför inte istället skapa regler om hur många styrelseuppdrag man kan ha och hur mycket man kan tjäna utöver sitt huvuduppdrag. Be om ursäkt och erkänn att även du rycktes med i bonusyran D.s.
Vill du läsa mer om Wanja Lundby-Lundin så har Calle Fridén ett utmärkt inlägg på sin blogg ”UtsiktFrånEttTak”