Är man rasist för att man ser att det finns problem?

Läste i morse i Dn Debatt en artikel som jag faktiskt tycker man kan grunna lite på. Artikeln handlar om att samtliga partier samt media har misslyckats med att stoppa Sverigedemokraternas frammarsch.

Ingen har velat erkänna att det finns problem med invandringen men ingen har heller lyckats tala om att och hur det kan göra gott för Sverige.

Jag tycker att artikelförfattarna fokuserar väl mycket på kostnaderna när de pratar problem och raljerar lite väl när de säger att politiker mest talat om att kebab är gott när de ska framföra något positivt om invandring.

Själva syntesen med artikeln tycker jag ändå att man kan fundera kring. Jag tycker nog att samtliga partier har misslyckats med att ta upp frågor som rör invandring och integration. De flesta partier är nog ense om att man inte lyckats med att lösa den svåra integrationsfrågan särskilt väl, framförallt inte i våra största städer. Inte heller har man yckats särskilt väl med att tala om humanitet, mänskliga rättigheter eller ens det faktum att vi inte klarar oss särskilt bra utan invandring.

Jag velade länge fram och tillbaka i hur man skulle förhålla sig till SD, skulle man debattera eller tiga ihjäl dem. Jag hamnade i någon sorts tveksamt förhållande att det kanske var bättre att tiga. När jag ser i backspegeln tror jag kanske att min första magkänsla var bättre. Man behöver inte debattera MED eller MOT Sverigedemokraterna men bör debattera sakfrågorna.

Att kunna göra sig förstådd även utanför sitt segregerade bostadsområde, att få ett arbet att gå till, att förstå och acceptera den svenska kulturen, att få en bostad där inte halva släkten bor, att få hjälp med att bearbeta traumatiska upplevelser och att barnen får växa upp och bli accepterade nysvenskar. Allt detta borde vara självklart. Lika självklart som att vi redan accepterade svenskar tycker det är OK att några firar ramadan, att vi hjälper våra arbetskamrater med svåra ord, att en moské inte innebär ett terroristnäste, att det är självklart att man vill bevara delar av sina traditioner och att hudfärg inte är kopplat till intelligens.
Invandrare är ett ganska läskigt ord, det klumpar ihop människor och gör själva ordet till någon slags identitet. Vi inser ju att gruppen skåningar inte utgör en homogen massa men gruppen invandrare kletar vi ihop till en massa människor med problem.

Bakom varje invandrare döljer sig en människa, en person med unik erfarenhet och bakgrund. Det är det som gör allt så svårt, vi kan inte klumpa ihop alla som kommer från andra länder och bara ge dem en identitet som invandrare. I Sverige har vi människor som kommit hit som analfabeter, vi har läkare, bilmekaniker,sjuksköterskor och människor med erfarenheter vi aldrig kan förstå. Klumpar vi ihop dessa människor och sätter stämpeln invandrare i pannan på dem blir det problem.

Vi måste se varje individ som den unika person det är!

Vi måste se och erkänna att det finns problem. Det är inte lätt att följa en studieplan i en klass där nästan alla elever har ett annat modersmål än svenska och dessutom har kommit olika långt med att lära sig svenska. Det är inte lätt att sköta ett jobb om man varje natt drömmer om när familjen blev skjutna, det är inte lätt för barnen att att sköta skolan när man måste ta hand om trasiga föräldrar eller bor i en trea där det bor tio personer.

Jag tycker absolut att det är viktigt att alla som kommer till Sverige får lära sig svenska, får ta del av vår kultur och våra lagar och regler. Får man inte det blir man hjälplöst utanför. Jag tycker inte att man reservationslöst måste acceptera allt vad som kan ingå i andra kulturer - att slå sina barn eller döda sina systrar kan aldrig någonsin vara OK. Jag är inte heller säker på att jag tycker det är OK att bära heltäckande slöja i skolan (vare sig som elev/student eller lärare) – möjligen kan jag övertygas.

Jag tror inte det finns någon som INTE har fördomar, fördomar om smålänningar, Irakier, Turkar eller stockholmare. Om vi erkänner det och öppnar våra sinnen och försöker se människan bakom fördomen tror jag vi kommer långt.

Våra invandrare får inte behandlas som enbart offer. En hel del har varit med om ohyggliga saker vi aldrig kan ta till oss, samtidigt har dessa människor, ofta på strapatslika sätt, lyckats komma till Sverige. Vi måste ta hand om det svåra men samtidigt förstärka styrkan hos dessa människor. Vi behöver dessa människors erfarenheter och språkkunskaper!

Sverige är ett rikt land med gott omplats - vi kan om vi vill!

Vi måste våga se problemen, vi måste våga prata om problemen och vi måste lära oss av våra misstag annars kan vi inte göra det bättre! Gör vi det tror jag inte Sverigedemokraterna har någon framtid!