Var tog medmänskligheten vägen?

Romer avvisas nu från Sverige till Kosovo trots att både Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och Civil rights defenders (fd Svenska Helsingforskommittén) kräver att utvisningarna stoppas. Migrationsverket är väl medvetna om att dessa människor utvisas till misär, hot och diskriminering men menar att riksdagen inte Migrationsverket i uppdrag att bevilja uppehållstillstånd av socioekonomiska skäl.

Homosexuella avvisas till länder där det är straffbart att ens bli misstänkt för att vara homosexuell på grund av att man av rädsla inte vågar tala om sin sexualitet i de första intervjuerna med svenska tjänstmän. Dessa tjänstemän kan därför bedöma att dessa människor är mindre trovärdiga och döma till utvisning trots att lagen säger att man har rätt till asyl på grund av förföljese av sexuell läggning.

Föräldrar kan utvisas till olika länder trots att vi skrivit på barnkonventionen, barnen kommer troligen aldrig kunna träffa den ena föräldern.

Ensamkommande flyktingbarn kan skickas ut på en ny strapatsrik resa för att de inte hamnade i Sverige som första Eurpeiska land. I Norge får barnen välja. Vi har för länge sedan flyttat gränsen för långt fram när vi skickar tillbaka barn utan att veta vilken verklighet dom hamnar i. Det borde räcka med att konstatera att "i det landet får barnet inte gå i skolan". Alltså kan vi inte skicka någon dit eftersom det strider mot Barnkonventionen.

Vi svenskar har kunnat sträcka på oss och vara stolta över att vi kämpat för alla människors lika värde, vi har valt humanitet och medmänsklighet. Trots att vi många gånger gjort fel i bästa välmening så har vi i vilket fall inte släppt tanken på att vi alla måste hjälpas åt och sträcka ut en hand för att hjälpa de som inte haft samma tur i livets lotteri som vi.

Min undran är nu – vart är vi på väg? Jag blir rädd!

DN Röda Korset

Är man rasist för att man ser att det finns problem?

Läste i morse i Dn Debatt en artikel som jag faktiskt tycker man kan grunna lite på. Artikeln handlar om att samtliga partier samt media har misslyckats med att stoppa Sverigedemokraternas frammarsch.

Ingen har velat erkänna att det finns problem med invandringen men ingen har heller lyckats tala om att och hur det kan göra gott för Sverige.

Jag tycker att artikelförfattarna fokuserar väl mycket på kostnaderna när de pratar problem och raljerar lite väl när de säger att politiker mest talat om att kebab är gott när de ska framföra något positivt om invandring.

Själva syntesen med artikeln tycker jag ändå att man kan fundera kring. Jag tycker nog att samtliga partier har misslyckats med att ta upp frågor som rör invandring och integration. De flesta partier är nog ense om att man inte lyckats med att lösa den svåra integrationsfrågan särskilt väl, framförallt inte i våra största städer. Inte heller har man yckats särskilt väl med att tala om humanitet, mänskliga rättigheter eller ens det faktum att vi inte klarar oss särskilt bra utan invandring.

Jag velade länge fram och tillbaka i hur man skulle förhålla sig till SD, skulle man debattera eller tiga ihjäl dem. Jag hamnade i någon sorts tveksamt förhållande att det kanske var bättre att tiga. När jag ser i backspegeln tror jag kanske att min första magkänsla var bättre. Man behöver inte debattera MED eller MOT Sverigedemokraterna men bör debattera sakfrågorna.

Att kunna göra sig förstådd även utanför sitt segregerade bostadsområde, att få ett arbet att gå till, att förstå och acceptera den svenska kulturen, att få en bostad där inte halva släkten bor, att få hjälp med att bearbeta traumatiska upplevelser och att barnen får växa upp och bli accepterade nysvenskar. Allt detta borde vara självklart. Lika självklart som att vi redan accepterade svenskar tycker det är OK att några firar ramadan, att vi hjälper våra arbetskamrater med svåra ord, att en moské inte innebär ett terroristnäste, att det är självklart att man vill bevara delar av sina traditioner och att hudfärg inte är kopplat till intelligens.
Invandrare är ett ganska läskigt ord, det klumpar ihop människor och gör själva ordet till någon slags identitet. Vi inser ju att gruppen skåningar inte utgör en homogen massa men gruppen invandrare kletar vi ihop till en massa människor med problem.

Bakom varje invandrare döljer sig en människa, en person med unik erfarenhet och bakgrund. Det är det som gör allt så svårt, vi kan inte klumpa ihop alla som kommer från andra länder och bara ge dem en identitet som invandrare. I Sverige har vi människor som kommit hit som analfabeter, vi har läkare, bilmekaniker,sjuksköterskor och människor med erfarenheter vi aldrig kan förstå. Klumpar vi ihop dessa människor och sätter stämpeln invandrare i pannan på dem blir det problem.

Vi måste se varje individ som den unika person det är!

Vi måste se och erkänna att det finns problem. Det är inte lätt att följa en studieplan i en klass där nästan alla elever har ett annat modersmål än svenska och dessutom har kommit olika långt med att lära sig svenska. Det är inte lätt att sköta ett jobb om man varje natt drömmer om när familjen blev skjutna, det är inte lätt för barnen att att sköta skolan när man måste ta hand om trasiga föräldrar eller bor i en trea där det bor tio personer.

Jag tycker absolut att det är viktigt att alla som kommer till Sverige får lära sig svenska, får ta del av vår kultur och våra lagar och regler. Får man inte det blir man hjälplöst utanför. Jag tycker inte att man reservationslöst måste acceptera allt vad som kan ingå i andra kulturer - att slå sina barn eller döda sina systrar kan aldrig någonsin vara OK. Jag är inte heller säker på att jag tycker det är OK att bära heltäckande slöja i skolan (vare sig som elev/student eller lärare) – möjligen kan jag övertygas.

Jag tror inte det finns någon som INTE har fördomar, fördomar om smålänningar, Irakier, Turkar eller stockholmare. Om vi erkänner det och öppnar våra sinnen och försöker se människan bakom fördomen tror jag vi kommer långt.

Våra invandrare får inte behandlas som enbart offer. En hel del har varit med om ohyggliga saker vi aldrig kan ta till oss, samtidigt har dessa människor, ofta på strapatslika sätt, lyckats komma till Sverige. Vi måste ta hand om det svåra men samtidigt förstärka styrkan hos dessa människor. Vi behöver dessa människors erfarenheter och språkkunskaper!

Sverige är ett rikt land med gott omplats - vi kan om vi vill!

Vi måste våga se problemen, vi måste våga prata om problemen och vi måste lära oss av våra misstag annars kan vi inte göra det bättre! Gör vi det tror jag inte Sverigedemokraterna har någon framtid!

Hoppas att imorgon få vakna till en lite varmare och grönare värld!

Jag har idag röstat för att vi Ska få ett Sverige som även bryr sig om de svagare i samhället. Jag har givit min röst till de barn som t ex har ADHD så de med självklarhet får det stöd de behöver i och utanför skolan. Min röst stödjer också våra riktigt små medborgare så att de ska slippa hörselskador för att deras förskola har så många barn på varje avdelning att de måste skrika för att höras. Alla barn och ungdomar som går i skolan får min röst så att även desom går i skolor som ligger utanför Danderyd får känna att de går i Sveriges bästa skola. Min röst ska kämpa för att dina och mina skattepengar går till lärare, skollokaler, skolhälsovård, näringsrik och god mat, bra läromedel – ja allt som kan stimulera våra barn att bli så bra de bara kan. Om någon misslyckas i skolan vill jag att min röst ska hjälpa denna människa att få ytterligare chanser i livet.

Min mormor får min röst för att någon från hemtjänsten ska ha tid att ta henne på en liten promenad ibland. Även min mor som yrkesarbetat sedan hon var 15 men nu är pensionär får min röst, varför ska hon betala mer skatt för att hon fyllt 65??

Min röst går till sjukvården så att alltid är självklart att behovet och inte plånbokens tjocklek avgör vilken vård du får. Min röst ska även styra vården dit den gör mest nytta inte dit där vårdföretagen kan tjäna mest pengar. Min röst ska göra så att patienterna och de gamla får god och näringsrik mat så de snabbare blir friska och/eller tycker livet blir lite trevligare.

Jag hoppas att min röst får alla flyktingar att känna sig välkomna och omhändetagna, att vi tillsammans hjälper dem att lära sig vårt språk och bjuder in dem till våra arbetsplatser.

Jag vill också att min röst flyger ut över världen, till kvinnor som blir sexuellt utnyttjade i krig, till barn som förlorat sina föräldrar i AIDS och till hjälp att skapa en värld som även våra barnbarn kan leva i med rent vatten och luft som man inte blir sjuk av.

Min röst hoppas jag ska göra vårt vackra land lite mer solidariskt. Jag vill inte få mer i min plånbok om det betyder att andra får det sämre på min bekostnad.

Tänk så underbart de vore att få vakna upp i morgon och inse att många, många människor vill samma sak som jag.
Och tänk vad häftigt att imorgon för första gången ha en kvinnlig stadsminister.

Varför? Därför!

Var i kungsträdgården idag för att lyssna på de rödgröna. Dagens höjdpunkt blev dock överraskningstalaren Stellan Skarsgård. Han var noga med att tala om att han inte på något sätt var partipolitiskt aktiv i något håll, han kan sympatisera med Moderater i vissa frågor och med Vänstern i andra. Stellan kommer dock i detta val rösta rödgrönt. Stellan, liksom många av oss andra anser detta vara ett ödesval på grund av att vi inte kommer att kunna rätta till det Alliansen redan ställt till med och vill fortsätta med under nästkommande fyra år – UTFÖRSÄLJNINGEN.

VARFÖR ska vi sälja ut våra gemensamma tillgångar? Stellan har inte fått något annat svar än möjligen att konkurrensen ökar, annars blir svaret DÄRFÖR. DÄRFÖR – av ideoliska skäl och inget annat! Säljer vi ut våra gemensamma tillgångar i form av gemensamt ägda bolag, bostäder, sjukhus och skolor kan vi inte ångra oss!!

Risken att vi hamnar i ett samhälle Stellan sett på nära håll, USA, är överhängande. VILL vi verkligen att plånbokens storlek ska få bestämma om vi har råd att låta våra barn gå i gymnasium eller högskola. Vill vi att vår privata sjukvårdsförsäkring ska få avgöra om vi har råd att få en kranskärlsoperation eller inte. Statligt ägande kan ge pengar som vi ALLA får ta del av när vi behöver UTAN privata försäkringar.

I övrigt tycker jag samtliga rödgröna partiledare/språkrör gjorde bra ifrån sig. Fick en tår i ögat när man talade om VI och TILLSAMMANS, nämnde ordet SOLIDARITET och till och med talade om VÄRLDEN!

Applåderna var många och hjärtliga när vår nästa stadsminister talade!


Peter har skrivit mer och klokt om detta

Sjuk vård eller sjukvård

Tror alla svenska politiker tror på att vi måste betala skatt för att kunna få ett välfärdssamhälle. Vilken typ av välfärd och hur mycket är dock en ideologisk fråga. Vill vi att välfärden skal utgå ifrån devisen ”av var och en efter förmåga åt var och en efter behov” eller tycker vi att plånbokens tjocklek ska få styra?

Om alla betalar skatt efter förmåga, d v s de med hög inkomst betalar lite mer än de mindre lyckligt lottade kan vi få en sjukvård där sjukdomen bestämmer vilken vård vi får. Vi kan å andra sidan bestämmer oss för att mäniskor med tjock plånbok är värda dyrare mediciner och mer komplicerade operationer än oss andra. Alla får vård, vissa blir friska och andra får dämpad smärta.

Vi kan alla bestämma vilka krav vi ställer på sjukvården via vår röstsedel. Vi kan bestämma att områden med socioekonomiska svårigheter kan få lite extra pengar så att pappan som blev torterad och miste två söner i kriget kan få så mycket hjälp att han sedan orkar söka jobb. Den överlevande sonen kan få hjälp av både skolsyster och kurator att bearbeta sina minnen så att pappas dröm om högre utbildning kan bli sann.

Vi kan också bestämma att det är viktigare att de som bor i välbärgade områden alltid snabbt kan nå en doktor när snuvan slår till och att det är självklart att dottern med självklarhet alltid kan få hjälp från skolhälsovården.

Vi kan bestämma att våra morföräldrar är värda att varje dag få känna doften av nylagad mat, vi kan bestämma att lilla mamma är värd att få vistas utomhus varje dag om hon vill , vi kan bestämma att morfar får duscha varje dag, vi kan bestämma att mormor och morfar har rätt att leva sina sista år tillsammans, vi kan bestämma att vi aldrig behöver oroa oss för att pappa får mediciner han blir sämre av.

Vill vi ha en sjukvård där alla, oavsett plånbokens tjocklek, hudfärg, religion, sexuell läggning är mäniskor, just mäniskor. Vill vi ha en sjukvård där vi kan vara säkra på att behovet och inte riskkapitalister styr vilken vård vi får. Privata vårdgivare är INTE av ondo, men jag vill att vinster ska återinvestras i personal och vård – gillar INTE att mina skattepengar delas ut som aktieutdelning.

På söndag den 19 september bestämmer du och jag hur vi vill ha det!

Peter Andersson om utförsäljning

Svd

DN

Det gåtfulla folket

De skrattar och skriker av glädje. De bygger sandslott och gungar, de rider på farliga hästar och klättrar upp på höga berg. De som är något större testar cykeln i den läskiga backen mot parkeringen eller studsar bollen mot fotbollsplanen.Ibland bryts skratten av förtvivlan och gråt, någon har trillat på cykeln eller fått sand i ögat. De vuxna skrattar, byter errfarenheter och tröstar.

När mörkret faller och de små utmattade drömmer om nya äventyr i sina små sängar smyger de yngre tonårsflickorna fram. De sätter sig generat på gungorna och pratar om livet, om killar och om den dummaste läraren i plugget.

Jag hoppas evigt att vilde Bill kommer att få den hjälp han behöver när han börjar skolan. Vilde Bill har tur, han har en stark mamma med ADHD som kommer att kräva att vilde Bill får den hjälp och det stöd hon INTE fick. Vilde Bills kompis nedsatt syn – hoppas hans förälrar har rår med nya glasögon varje termin.

Karin, en av tjejerna som gungar skär sig och har ätstörningar. Inte så många vet, men för ett år sedan kom hennes älskade morbror hem och tog på henne på ett sätt hon mår dåligt av. Betygen dalar och hon känner sig ENSAM.

BARN, barn som har det svårt, barn som nyss kommit till Sverige, barn som är sjuka, barn till föräldrar som inte mår bra, barn som är högpresterande – ALLA är barn och ALLA förtjänar den bästa förskolan, skolan, högskolan OCH ALLa förtjänar en en adra och en tedje chans i livet.

Barnen på min gård har det ganska bra, de flesta har starka föräldrar som vet vad de kan kräva av samhället. Bara några hundra meter från min gård bor det barn som växer upp i en helt annan verklighet, barn som upplevt krig, barn som har föräldrar som inte orkar lära sig svenska, barn som måste ljuga för de inte har råd att vara med sina kompisar på klassresan....

Jag önskar att alla barn har föräldrar orkar se de barn som inte har samma möjligheter som de egna, jag önskar att alla föäldrar vill att ALLA barn ska få utvecklas i den takt och med det stöd som passar just det enskilda barnet.

Vill vi ha ett rättvist och jämlikt samhälle måste vi ändra färdriktning NU!!!!!

Mona har fula kläder och pratar konstigt

Och dessutom har hon mage att använda en dyr handväska hon fått i present.

Fredrik börjar bli lönnfet, är flintis, har ett ansikte utan uttryck – undrar om han betalt sin fina klocka med sitt lilla jobbskatteavdrag.
Ja, jag har inte sett dessa kommentare om Fredrik i pressen, men om Mona Sahlin är det OK att kommentera allt från make up och val av handväska till hur långsamt hon pratar.

Mona betalar gärna lite mer skatt för att min mormor (95) ska ha möjlighet att komma ut i friska luften ibland och att barnens kusin ska ha rätt att gå i en så pass liten klass att alla hinner bli sedda och få den hjälp och stimulans den behöver.

Fredrik vill sänka skatten så att polarna kan köpa den där fräsiga bilen, eftersom även sjukvårdsbiträdet får en slant extra (så hon har råd att köpa ny vinterjacka till barnet) behöver polarna inte ha dåligt samvete.

Mona vill ge Kalle en ny chans att få bra betyg när betygen dalade efter brorsans svåra sjukdom, till och med Eva som skolkade halva gymnasietiden ska få en andra och till och med tredje chans att ändra sitt liv.

Fredrik tycker man får skylla sig själv om man inte sköter skolan. Har man spanska gymnasiebetyg – otur min vän – den högskolekvoten är så liten så det är bättre att bli en RUT och städa i Daneryd.

Mona är övertygad om att kvinnor (även de som bär sjal) kan mer än att städa och passa barn. Mona tycker städning av våra skolor och sjukhus är viktigare än att någon får rabatt på städning i hemmet. Vill man köpa städtjänst är det OK men då får man betala vad det kostar likväl som man får betala fullt pris för blodpuddingen på Coop.

Fredrik tror på Maud när hon säger att kvinnor måste få hjälp av mina skattepengar för att vilja städa de välbärgades hem och sköta om deras barn. Betalar jag inte hans kompisars städhjälp har de stackarna inte råd och måste betala svart.

Politik handlar väl om värderingar, framtidstro, människosyn, visioner mm mm. Politik BORDE inte handla om hur människors utseende utan om budskapet. Politiker är viktiga och gör alla ett värdefullt arbete, de har tack och lov olika åsikter i många frågor. Journalister borde i dessa tider opartiskt men kritiskt granska BÅDA blocken .

HEJA MONA - JAG OCH MÅNGA MED MIG VILL ATT JUST DU BLIR VÅR STADSMINISTER!