Den bästa kvinnodagen i historien!

Ja, för mig var den 8:e mars 1991 den absolut den bästa, häftigaste, glädjerika och sorgligaste dagen i mitt liv. Den dagen gjorde min förstfödde storstilad entré på Hudding sjukhus efter en ganska kort men intensiv inledning. Att få ge liv till ett efterlängtat och välskapt barn är den totala lyckan!

Den 8:e mars var också en sorgens dag. Den dagen dog nämligen min högt älskade farmor. Denna underbara kvinna som så hett längtade efter sitt första barnbarnsbarn. Min enda tröst var och är att hon fick dö i sin egen säng som hon önskade.

Den 8:e mars varje år firar jag med födelsedagskalas och eftertanke. Eftertanken ägnas åt farmor. Min farmor var en RIKTIG järnlady. Hon föddes i Enköping men flyttade i tidig ålder till Stockholm för att utföra sk hushållsnära tjänster. Hon träffade en man och flyttade till skinnarviksbergen (där TV-serien söderkåkar spelades in om det är någon som minns) och fick i rask takt tre söner. Lägenheten var liten och omodern, dass på gården, kallvattenskran i trapphuset och isblock i källaren som kylskåp. Alla som bodde i skinnarviksbergen var fattiga och alla var tvungna att på något sätt försörja sig. Barnen togs om hand av den/de som råkade vara hemma. När barnen fortfarande var små var lyckan total när familjen fick en modern lägenhet på brännkyrkagatan, en lägenhet med kylskåp, badkar, rinnande kallt OCH varmt vatten och en tvättstuga (om än inte så modern).

Min farmor var fattig på ett sätt vi inte kan föreställa oss idag. Hennes man var alkoholist och farmor var stark nog att begära skilsmässa trots småbarn i en tid där en ensam mamma inte stod högt i kurs. Min pappa hade svåra eksem och svår astma. Farmor har berättat om tillfällen när pappa fick svåra astmaanfall och hon inte ens hade råd att ta spårvagnen till sjukhuset, hon tog då min pappa i famnen och SPRANG till södersjukhuset.

Farmor hade en mycket stark och äkta känsla för människors lika värde, kvinna som man, fattig som rik. Som ung, naiv och egocentrisk hade vi många och heta debatter där vi ibland var som hund och katt. Farmor var naturligt nog socialdemokrat, jag röstade borgeligt. Någonstans har dock farmors berättelser och visdom givit mig en känsla för rätt och fel, en känsla som på ”äldre dagar” gjort mig till socialdemokrat.

Tack, älskade farmor för våra härliga stunder tillsammans, tack för det du berättade. Jag är fortfarande arg på dig för att du dog innan du fick hålla ditt efterlängtade barnbarnsbarn i famnen men älskar dig fortfarande djupt och för ofta samtal med dig när jag behöver råd i livet!