onsdag 7 juli 2010

Min mormor, mina barn och Björklund

Nu har jag kommit på varför jag blev så upprörd över Björklunds utspel om att våra äldre ska om de vill ska få gå ut varje dag. Jag ville förstås att det var Mona Sahlin som sade det först och inte magister Björklund. Jag vill att Mona målar upp det humanitära samhälle bit för bit har raserats av Reinfeldt och co.

Det är på något sätt alldeles självklart att min mormor (92) ska kunna få en liten promenad varje dag, lika självklart kan det tyckas vara att hon ska få välja att äta den mat hon gillar. Om morfar varit i livet tycker jag det vore lika självklart att hon, om hon velat, fått följa med honom till sitt sista hem. Idag är det inte självklart men jag önskar av hela mitt hjärta att nästa regering, förhoppningsvis en rödgrön, gör det till en självklarhet. Självklart är också att dessa självklarheter kostar pengar, pengar som jag tror det flesta av oss är beredda att avstå för att mormor får det bra sina sista år i livet.

De rödgröna presenterade igår äntligen en gemensam syn på skolpolitiken. Jag som är anhängare av tidigare betyg, skulle gärna se fler steg i betygsskalan också, blev glad att de rödgröna enats om att införa betyg från årskurs sju. Man vill också tillföra extra pengar till skolanför att öka lärartätheten och minska på klassernas storlek. Jag tycker dessa förslag är jättebra men skulle gärna sett ännu tydligare prioriteringar. ALLA barn måste ha rätt till en bra skolgång anpassade efter deras förutsättningar. Klassens storlek har betydelse, men ännu större betydelse har klassens sammansättning. Jag vill att mest pengar riktas till så kallade problemområden. Jag vill också att ALLA barn med någon form av handikapp får det stöd de behöver utan att rektorn då måste ta från skolans ordinarie budget. Behovet måste gå först! Även våra barn tycker jag är värda god och näringsriktig mat. Vill vi få väl fungerande vuxna MÅSTE vi satsa på skolan!

I Almedalen vill jag att Mona Sahlin målar upp den bild hon har av Sverige i framtiden. Allt måste inte vara finansierat här och nu. Visioner och drömmar om framtidens Sverige kanske inte kan genomföras de närmaste fyra åren, men visionerna om framtiden är viktiga. Väljarna är inte dumma, de förstår att allt kanske inte kan genomföras fullt ut och vissa visioner tar tid att genomföra. Jag skulle också gärna höra några ord om kvinnor, barn och äldre i fattiga och krigsdrabbade länder – vi tänker på er och vi vill på alla sätt stödja er!


DN1 DN2 och som alltid har både Peter Andersson och Johan Westerholm tänkvärda inlägg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar