Den fantastiska, härligt glada pridefestivalen lockade fram solen i vår vackra huvudstad. Det är fest, glädje och KÄRLEK i denna härliga manifestation för alla människors lika värde.
Trots att jag dansar, klappar i händerna och ler kan jag inte rå för att jag samtidigt gråter. När de stolta föräldrarna dansar förbi rinner en glädjetår nerför kinden. När en rad människor med tape för munnen tysta och allvarliga går förbi för att berätta om de som för att inte dö måste låsa in sig i sin garderob för alltid, då rinner tårarna i strid ström.
Att vara HBTQ-person i Stockholm är kanske inte alltid lätt, men att vara ”vara enda bögen i byn” måste kännas som att alltid gå naken på konsum. Hur ska det då kännas att vara flata i Iran?!
Tänk dig att du är tokkär och inte på något vis får visa eller knappt tänka på den där underbara kvinnan/mannen. Någon ser när du pussar din älskade och du kan bli dömd till döden.
Pride i Stockholm är fest, glamour, glädje och en stor portion allvar. Vi tänker på alla som inte kan och får visa sin kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar