Är jag en dålig sosse?

Jag har inte demonstrerat idag! Jag har aldig i hela mitt liv gått i ett demonstrationståg av något slag. Jag blir lätt illamående av slagord och människor som verkar så engagerade och insatta i varje detalj. Själv känner jag mig som flickan från landet, bortkommen och en smula dum!

Jag blev Socialdemokrat på ”gamla dar”. Att det blev så var för att jag varje dag blev mer och mer illamående över alliansens politik, en viss påverkan av kära Calle Fridén men främst för att jag insåg att jag tror på orden Frihet, Jämlikhet och Solidaritet.

Frihet – visst är det ett skönt ord. Frihet att kunna tänka och formulera sig som man vill – utan att hamna i fängelse. Frihet att kunna klä sig som man vill. Frihet att få rösta på det parti man vill. Frihet att få älska den man vill.

Jämlikhet – ännu ett ord som doftar av framtidshopp. Jämlikhet mellan könen. Jämlikhet mellan olika samhällsklasser. Att kunna gå den utbildning man vill utan att plånboken styr. Att få den utbildning man har rätt till även om man är hörselskadad. Att få den vård man behöver oavsett om man är gammal eller ung, rik eller fattig. Att utan att bli straffad få leva i en kärleksrelation men någon av samma kön. Att hudfärg eller religion inte spelar någon roll, vi är alla människor – på gott och på ont.

Solidaritet – det för mig viktigaste ordet. Det ord som så tydligt inbegriper hela världen. Solidaritet betyder för mig att bry sig om de som har det sämre än jag. Att alla, oavsett begåvning eller handikapp får en bra utbildning. Att vi med självklarhet på bästa sätt försöker hjälpa våldtagna kvinnor i Kongo såväl som i Sverige. Att vi på alla sätt försöker utrota fattigdom och svält. Att även den som har ett begåvningshandikapp har rätt till egen bostad (kanske med stöd) och ett arbete. Att vi som har förmånen att ha ett arbete delar med oss till arbetslösa, sjuka och pensionärer. Att alla barn har rätt till en barndom. Att alla skall kunna äta sig mätta. Att alla människor har rätt till rent vatten.
Olof Palme och Anna Lindh är två brutalt mördade politiker som jag starkt förknippar men ordet solidaritet. Idag finns Mona Sahlin, socialdemokraternas ordförande och förhoppningsvis Sveriges första kvinnliga statsminister.

Om man tror på dessa ord är man beredd att offra en smula. Offra i form av bekvämlighet och ekonomi. Vi som tor på att alla människor är lika värda och har samma grundläggande rättigheter och behov, vi kommer att rösta rött 2010.