Ja själv föredrar jag definitivt ett rödgrönt alternativ. Jag är däremot inte alls säker på att jag gillar att det bara finns två alternativ – rött eller blått. Jag skulle mycket hellre se alla partier duellera mot varandra för att klart och tydligt kunna se vart de olika partierna vill föra Sverige efter valet. Nu måste man försöka engagera sig i de olika partiernas kongresser för att se vad de vill om de slapp kompromissa och hur många orkar det?! Att det nu tyvärr blev ett rödgrönt alternativ till det, för mig, förhatliga alliansen har jag full förståelse för. För att bemöta ett, utåt sätt, starkt blått alternativ var socialdemokraterna helt enkelt tvungna att bilda ett nytt alternativ.
För mig som vanlig liten väljare blir det dock inte enklare med två regeringsalternativ utan klart besvärligare. Om jag av övertygelse eller av hävd och tradition alltid har röstat på Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna, hur ska jag då veta att det jag vill att dessa partier ska kämpa för inte försvinner i en geggig kompromiss? Om inte ett parti får ensam majoritet, vilket vore högst osannolikt idag, blir det naturligtvis kompromisser när man efter valdagen ska bilda en fungerande regering. För mig vore det dock mycket ärligare om man gjorde dessa kompromisser EFTER valdagen. Ingen väljare är så dum att man tror att det parti man röstat på får igenom allt det man eftersträvar, men jag tror ändå de flesta väljare vill att alla partier ska få kämpa ända in i kaklet för det man tror på – sen kompromisser.
Dagens Sifo-mätning visar gädjande nog att det rödgröna laget leder. Det mest glädjande är att SD nu inte kommer att klara fyraprocentspärren! Både vänsterpartiet och Kristdemokraterna ligger farligt nära att halka ut, jag tror dock att de får så kallade stödröster om trenden fortsätter.
Det som oroar mig mest med dagens sifo-mätning är att sossarna fortfarande ligger så dåligt till i storstäderna. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför. Visst finns det många människor i storstäder som har det ganska gott ställt, men det finns också väldigt många som har det väldigt knapert. Jag tror fortfarande på mantrat skola, vård och omsorg med tillägget trafik. Vi som bor i storstad inser att bilen är här för att stanna, vi vill kunna åka grönt både med bil och med kollektivtrafik. Våra barn måste kunna gå till förskolan på obekväma tider eftersom många som bor i storstäder arbetar obekväma tider, är ensamstående och inte har släkt som kan hjälpa till. I storstäderna har vi hela floran av olika typer av skolformer, en del fungerar bra andra inte. För mig är det OK med privata alternativ, både inom skola och omsorg, så länge villkoren är de samma och eventuella vinster återinvesteras (och då blev det genast trist och tråkigt för riskkapitalisterna!).
Svd DN
För mig som vanlig liten väljare blir det dock inte enklare med två regeringsalternativ utan klart besvärligare. Om jag av övertygelse eller av hävd och tradition alltid har röstat på Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna, hur ska jag då veta att det jag vill att dessa partier ska kämpa för inte försvinner i en geggig kompromiss? Om inte ett parti får ensam majoritet, vilket vore högst osannolikt idag, blir det naturligtvis kompromisser när man efter valdagen ska bilda en fungerande regering. För mig vore det dock mycket ärligare om man gjorde dessa kompromisser EFTER valdagen. Ingen väljare är så dum att man tror att det parti man röstat på får igenom allt det man eftersträvar, men jag tror ändå de flesta väljare vill att alla partier ska få kämpa ända in i kaklet för det man tror på – sen kompromisser.
Dagens Sifo-mätning visar gädjande nog att det rödgröna laget leder. Det mest glädjande är att SD nu inte kommer att klara fyraprocentspärren! Både vänsterpartiet och Kristdemokraterna ligger farligt nära att halka ut, jag tror dock att de får så kallade stödröster om trenden fortsätter.
Det som oroar mig mest med dagens sifo-mätning är att sossarna fortfarande ligger så dåligt till i storstäderna. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför. Visst finns det många människor i storstäder som har det ganska gott ställt, men det finns också väldigt många som har det väldigt knapert. Jag tror fortfarande på mantrat skola, vård och omsorg med tillägget trafik. Vi som bor i storstad inser att bilen är här för att stanna, vi vill kunna åka grönt både med bil och med kollektivtrafik. Våra barn måste kunna gå till förskolan på obekväma tider eftersom många som bor i storstäder arbetar obekväma tider, är ensamstående och inte har släkt som kan hjälpa till. I storstäderna har vi hela floran av olika typer av skolformer, en del fungerar bra andra inte. För mig är det OK med privata alternativ, både inom skola och omsorg, så länge villkoren är de samma och eventuella vinster återinvesteras (och då blev det genast trist och tråkigt för riskkapitalisterna!).
Svd DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar