I helgen hade jag fantastiska dagar med min kära barndomskamrat och hennes sambo på Ornö i Stockholms skärgård. Igår eftermiddag tog jag bilfärjan över till Dalarö. På vägen ändrade plötsligt båten riktning och kapten ropade ut att sjöräddningen hade begärt hjälp att leta efter en man som fallit över bord.
Jag är inte särkilt van vid att vara på sjö eller hav i båt (sjösjuk som få) och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig men ställde mig vid kanten (relingen?) och spanade ut över havet. Det kändes lite läskigt men samtidigt var det en oerhört fascinerande upplevelse. Samtliga ombord på vår färja ställde sig runt kanten för att hjälpa till med att spana, de som hade kikare plockade med självklarhet fram dessa. När vi kom fram till platsen där mannen hade trillat över bord var det fullt av segelbåtar och motorbåtar som stannat för att hjälpa till. Så fort en ny båt närmade sig skrek man ”man över bord” och samtliga båtar saktade farten för att hjälpa till att leta. Det hade varit en stor övning på en av öarna i närheten så efter bara några minuter var både sjöräddning, helikopter, polis och militär på plats. En fantastisk organisation sattes igång, alla båtar började sytematiskt söka av ett ganska stort område.
Allvaret var fysiskt närvarande, tystnaden låg som en filt över havet och bröts bara av helikopterns rotorblad. Vi letade i nästan två timmar och trots att det började regna var det ingen som gav upp försöket att spana ut över havet. Efter dessa timmar sade räddningsledningen till ”vår” båt att avbryta sökandet och gå till Dalarö som var vår destination. Vid Dalarö infann sig en otäck känsla i magen, efter över två timmars letande hade mannen inte hittats. Det behövs ju inte så mycket fantasi för att förstå att hoppet att hitta mannen vid liv var obefintlig.
I morse läste jag i tidningen att sökandet hade fortsatt i ytterligare fyra timmar, tyvärr utan resultat.
Vill ge alla som var med och letade en stor röd ros!
Tänker på mannens familj och vänner.
Havet välte stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
"En man är vräkt över bord, kapten!"
Jaså!
"Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!"
Havet välte stormen ven.
"Ännu kan en lina den arme nå!"
Jaså!
Vågorna rullade asklikt grå.
"Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!"
Jaså!
Havet välte stormen ven.
Gustaf Fröding
Så fruktansvärt hemskt att mannen inte återfanns!
SvaraRaderaVilken fin insats de inblandade verkar ha gjort!
Jag jobbar i ett nära samarbete med Sjöräddningen och det är en fantastisk organisation som består av helt frivillig personal. Människor som ger massor av sin egen tid och energi för att vi andra ska kunna vara trygga på sjön.
Gå in på deras hemsida och kika! Jag har valt att vara medlem och stödja deras verksamhet då det ligger mig varmt om hjärtat, både yrkesmässigt och rent personligt.
www.ssrs.se