Val till Europaparlamentet

Så var det snart dags för val igen, ja valet av kandidater till EU-parlamentet är ju den 7 juni. Då ska vi i Sverige rösta fram 18 ledamöter som ska företräda oss i EU. Eftersom EU bestämmer rätt mycket om vår vardag tycker jag det är viktigt att så många som möjligt går och röstar. Frågan är ju bara vilket parti man ska rösta på och om man ska kryssa för någon kandidat. Det är inte helt enkelt att hitta information om vad de olika partierna vill göra i EU-parlamentet och dessutom är skillnaderna många gånger hårfina vilket inte gör saken lättare. Om jag nu vill kryssa för någon kandidat på valsedeln, var hittar jag information om denne?

Alla partier är rörande överens om att det är viktigt att rösta och att vi måste få ungdomarna att gå till valurnorna även i detta val. Här har gymnasieskolorna en viktig uppgift att fylla. Tyvärr tror jag inte att det är så många skolor som lägger så mycket krut i att diskutera och informera om valet till EU-parlamentet. Ska vi få ungdomarna engagerade tror jag att man måste föra ut diskussionerna till gymnasiernas årskurs 2 och 3, hjälp dem att förstå vad det är de ska rösta på och hjälp dem att sortera bland partierna. Eftersom skillnaderna mellan våra svenska partier vid en första anblick är så pass små tror jag att det är lätt att ungdomarna endera struntar i att rösta eller röstar på ett en-frågeparti som Piratpartiet som för en fråga som engagerar många ungdomar.

Jag har en ganska nybliven 18-åring hemma och jag har haft stora pedagogiska problem med att få honom att förstå vikten med att använda sin nyblivna rösträtt. Nu har jag nog övertygad honom om att han ska rösta, nästa problem är att hjälpa honom att besluta sig för ett parti. Eftersom han är lat som få och måttligt politiskt intresserad har jag tagit på mig uppgiften att försöka sålla ut frågor som kan beröra och ta reda på vad partierna står i dessa frågor, en inte helt lätt uppgift men jag ger inte upp. Själv vet jag vilket parti som får min röst men jag tycker det är viktigt att sonen själv får försöka ta ställning.

Jag ser i vilket fall fram emot att på valdagen den 7 juni för första gången få gå till valurnorna tillsammans med min son!

Volvo och SAAB eller skola, vård och omsorg?

I onsdagens Metro kunde vi läsa att av det räddningspaket till bilindustrin på 28 miljarder endast har utnyttjats 3 miljarder. På grund av de villkor som regeringen med Maud Olofsson i spetsen har ställt kan varken Volvo eller SAAB utnyttja dessa pengar som utlovades för att rädda jobben inom bilindustrin. De 3 miljarder som har använts har gått till att bygga upp ett forskningscentrum som ska underlätta en övergång till elbilar.

Samtidigt kunde vi i DN läsa om en ny prognos från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som visar att kommunerna och landstingen kommer att gå back med 3 miljarder i år på grund av de minskade skatteintäkterna och ökande socialbidragskostnaderna som väntas p g a den ökande arbetslösheten. Under 2010 beräknas underskottet till 5 miljarder, för 2011 handlar det om 12 miljarder och året därpå 16 miljarder. Regeringen har valt att inte ge några extra pengar till kommunsektorn i år, däremot skjuter man till sammanlagt 17 miljarder de nästföljande tre åren. Man behöver ju inte vara alltför bevandrad i matte för att inse att ekvationen inte går ihop och att detta innebär både skattehöjningar och kraftiga nedskärningar.

En skattehöjning är enligt mig rimlig men att börja skära ännu mer på skola, vård och omsorg tycker jag är oacceptabelt. Dessutom är det ju så att om kommuner och landsting ska spara pengar betyder det till stora delar personalnedskärningar som då ökar arbetslösheten ytterligare och då minskar ju med automatik skatteintäkterna. Smart?

Dessa artiklar fick mig att fundera över vad jag tycker är viktigast, att rädda bilindustrin eller skola, vård och omsorg. Självklart tycker jag oerhört synd om de som eventuellt skulle bli arbetslösa om all bilproduktion försvinner från Sverige. Men om jag måste välja så tar jag de resterande 25 miljarderna från bilindustrin och ger till kommunerna och landstingen för att rädda våra barn, gamla, sjuka och handikappade.

Bonus till den som klarar sfi på ett år

Läste i DN att regeringen vill införa ett bonussystem för de som klarar Svenska för invandrare, sfi, med godkänt resultat inom ett år. Jag blir så trött! Nu ska man klanka ned på invandrarna igen och påskina att de inte anstränger sig tillräckligt för att lära sig svenska. Man kanske ska fundera på om det inte är ett systemfel inom sfi, istället för att lägga ansvaret för dåliga resultat på människorna som går dessa kurser. Om man använde dessa bonuspengar till att anställa fler lärare med rätt utbildning kanske fler skulle lära sig svenska på kortare tid. Kanske man till och med skulle kunna tänka på dessa människor som individer och ta reda på deras bakgrund för att göra mer individanpassade grupper där även någon praktik ingår för att invandrarna ska få lära sig använda sina svenskkunskaper. Jag förstår inte hur man tror att en person som inte lärt sig läsa eller skriva på sitt hemspråk ska kunna få godkänt resultat på ett år. Vissa redan välutbildade människor kan säkert klara detta, men det innebär ju bara att man skapar ett A- och ett B-lag bland de som kämpar för att lära sig svenska. Ett bonussystem skulle dessutom skapa en press på lärarna eftersom de blir de som faktiskt avgör vilka som kommer att få pengar.
Skulle gärna vilja se Maud Olofsson eller Jan Björklund lära sig arabiska på ett år samtidigt som de oroar sig för sina släktingar som de inte får kontakt med, försöker lära sig de sociala koderna i det nya landet samt oroar sig för barnet som har mardrömmar på nätterna.

Femton kommuner i Stockholm är inbjudna att delta i detta experiment. Jag applåderar Sundbybergs kommun (S) som har beslutat att inte delta i detta försök! Jag önskar att fler kommuner har tillräckligt med kurage att inse att detta försök endast är förnedrande för de människor det berör.

Fina kläder gör mig glad

Jag bedriver på min arbetsplats en privat liten kampanj som jag kallar ”Dress up Friday”. Denna lilla kampanj innebär att jag istället för mina sedvanliga jeans sätter på mig klänning eller kjol på fredagar. Började med detta för ett par månader sedan när jag tittade in i min garderob och konstaterade att jag faktiskt äger en del kjolar och klänningar. Dessa stackar klädesplagg användes ytterst sporadiskt och i princip aldrig på jobbet. Bestämde mig för att faktiskt börja använda kläderna istället för att de hängde i garderoben tills de blev totalt omoderna. Första fredagen jag satte på mig en klänning och gick till jobbet var jag faktiskt ganska nervös, inte många av mina arbetskamrater hade väl någonsin sett mig i en klänning! Reaktionerna var dock enbart positiva, jag blev nästan generad av alla komplimanger. Nu tycker de flesta på min arbetsplats att min lilla idé är riktigt kul och en och annan hakar på en och annan fredag och då kommer de förbi mitt rum för att visa upp sina kreationer – jättekul! En del suckar förstås när jag ”sveper in” på fredagsmorgonen – ja just det, det är ju fredag idag, jag glömde. Jag har inga förväntningar om att alla kommer att hänga på, men för mig känns det riktigt bra att en dag i veckan få känna mig lite fin och kvinnlig.

Barnsoldater - pojkar i krig

Fick en liten tankeställare idag när jag läste en kommentar angående SvD artikel om de sexuella övergreppen i Kongo. Kommentaren var : ”Det är alltid synd om kvinnorna, männen som tvingas ut för att lämlästas och dödas är det ingen som talar om. Blir förbannad på denna feministiska sjuka vinkling !”. Först blev jag förbannad, men började sedan tänka efter. Tycker fortfarande vinklingen om feminism är konstig, men det andra som sägs ligger det någonting i.
Självklart är det sexuella övervåld som sker på kvinnor i många krigshärdar både fruktansvärt och fullkomligt oacceptabelt. I många av dessa krigshärdar är det ju dock så att mängder av små pojkar blir tvingade att bli någon form av barnsoldater . Det är inte ovanligt att dessa små pojkar blir kidnappade eller bortförda av rebeller. Det är ju praktiskt för dessa rebeller att ”rekrytera” unga outbildade pojkar som de sen kan hjärntvätta , hetsa och hota till att göra fruktansvärda saker. För att orka börjar många av barnen dessutom att använda droger.

Tyvärr har jag ingen vidare koll på vad som görs för dessa stackars barn, men vet att i vilket fall Rädda Barnen gör så gott de kan.

Krig är alltid fruktansvärt – både för pojkar och flickor.

Sex som vapen

För någon vecka sedan satt jag och läste Röda Korsets eminenta tidning ”Henry” och blev djupt berörd av artikeln som handlar om hur kvinnor i Kongo blir sexuellt utnyttjade som ett vapen av rebellerna som verkar i Kongo. Kvinnorna utnyttjas hänsynslöst av rebellerna och våldsamma gruppvåldtäkter är ingen ovanlighet. Dessa kvinnor får ofta skador som gör dem inkontinenta, vilket gör att de luktar urin och ibland avföring. Detta är förstås ett personligt trauma men gör också att de många gånger blir förskjutna av sin make och resten av samhället.
I år fick dr Denis Mukwege vid Panzisjukhuset i Bukavu, DR Kongo, ta emot FN:s pris för mänskliga rättigheter. Han kämpar hårt för att ge dessa utsatta kvinnor ett värdigt liv, inte bara fysiskt genom operationer utan han kämpar också för att ge dessa kvinnor en sysselsättning de kan försörja sig och sina barn på.

När jag läste om dessa kvinnor var det inte någon nyhet för mig och jag kände att även alla som inte är medlemmar i Röda Korset borde få kännedom om i vilket helvete många kvinnor i dagens samhälle lever under. Därför blev jag så oerhört glad över att läsa SvD idag som har en utmärkt artikel om kvinnornas utsatta situation i Kongo. Det är ingen lättsam läsning - men läs den!

Vill du vara med och hjälpa dessa kvinnor och andra kvinnor i världen som har det svårt kan du göra det genom att stödja Röda Korsets kampanj ”Rädda Mammorna”

KÄRLEK, HUMANISM - vi får aldrig glömma de som har det svårt!

Idag säger Sverige JA till kärleken!

Idag är det den 1 maj och många är ute för att demonstrera eller lyssna till olika tal.

Den första maj år 2009 har dock även en annan betydelse, det är idag vi säger JA till kärleken. Idag träder nämligen den nya äktenskapsbalken i kraft. Idag den 1 maj 2009 är det alltså kärleken och inte könet som bestämmer om man kan bli äkta makar. Många tycker att det gått väldigt långsamt att komma fram till denna lagstiftning. Jag tycker nog ändå att det ur ett historiskt perspektiv gått ganska fort, ända fram till 1944 var homosexuella handlingar förbjudna och kunde bestraffas med upp till två års straffarbete. Nu är det bara kyrkan vi väntar på så att alla som vill kan få en kyrklig vigsel. Med tanke på att religiösa ledare brukar ta lite tid på sig att anpassa kyrkan efter nya tider får vi kanske acceptera att en och annan präst inte vill viga homosexuella även om kyrkan säger ja till detta.

Kram till alla er som nu kan bli äkta makar om ni vill!!

Små barn små bekymmer....

Nu är det snart valborgsmässoafton igen.
För mig som är tonårsförälder har denna dag förvandlats från en trevlig dag i goda vänners lag till en dag fylld av oro. Mina tonårsgrabbar är relativt vanliga killar som inte ränner ute och super var och varannan helg. Jag är dock inte dummare än att jag fattar att grupptryck och feststämning kan lura i den mest välartade tonåring en större mängd alkohol än de tål (man var ju nyss där själv). Att få det där telefonsamtalet från polisen eller Mariapol som talar om att min son druckit sig så berusad att han behöver läkarvård är något jag fasar för! Fast egentligen är det inte det som oroar mig mest utan det faktum att småberusade killar så lätt blir utsatta för oprovocerat våld.
Har försökt att inpränta i de små liven att man aldrig lämnar någon ensam på någon parkbänk och att man alltid kan ringa hem oavsett hur berusad man är. Jag hoppas och tror att det har gått in i deras små hjärnor. Dessutom vet dom att jag är en sådan där jobbig morsa som har ett stort kontaktnät av föräldrar, så att dölja saker för mig brukar inte gå så bra.

Blir med andra ord en lugn och stillsam kväll för mig, får väl försöka skramla ihop några i samma sits så att vi kan glömma att vi har ont i magen några timmar.

Nu är det äntligen vår, ja nästan sommar!!

Det är något särskilt med våren! Värmen kommer smygande, fåglarna vaknar till liv och börjar kvittra hysteriskt, blommorna fullkomligt vräker sig upp ur jorden och människorna, ja de blommar de med!

Igår struntade jag i en hel del ”måsten” och stämde träff med en god vän på stan.
Vi klev med raska steg mot kungsträdgården med den fantastiska allén av blommande körsbärsträd. Det är så mäktigt att man nästan tappar andan. Vi köpte oss varsin glass och satte oss bland alla andra soldyrkare i trappan. Att bara sitta och lapa i sig sol och glass i trevligt sällskap är något speciellt. Det är fantastiskt hur vi svenskar vaknar upp ur våra iden så fort solen börjar visa sig, vi fullkomligt väller ut och tar varje chans att få lite sol och trevligt sällskap. Flickorna kastar av sig byxorna och sätter på sig den lilla kjolen och vinglar ovant omkring i höga klackar. Pojkarna tar chansen att både lapa sol och flickor.

Äntligen, äntligen är våren här! Nu vill jag trycka på en knapp så resten av våren och sommaren går i slow motion – det går ju alltid så ruskigt fort.

Det är dags att vi behandlar våra barn med respekt!

Så där ja, nu är den kära Jan Björklund igång igen!
Läste bl a i DN att Björklund vill höja kraven för att komma in på högskolor och universitet. Han säger sig ha lyssnat på högskolornas lärare som han påstår tycker att ungdomarnas förkunskaper är för låga. Redan idag är det dock så att alla högskolor och universitet kan sätta egna behörighetskrav, anser man att de blivande studenterna behöver matte D eller engelska C för att klara studierna kan man sätta det som ett antagningskrav. Jag undrar så om han någonsin har funderat över varför eleverna anses ha dåliga förkunskaper.
Istället för att hela tiden hacka på våra barn och ungdomar kanske han borde fundera över om det inte är skolan i sig som har problem. Det är skolans och lärarnas ansvar att leverera det som står i skolplanen.
Man har ju efter alla år insett att lärarutbildningen har väldiga brister, dessa lärare är nu ute bland våra barn! Lärare som anses ha brister både i kunskapsnivå och pedagogisk förmåga. Många av dessa nyutbildade lärare har inte heller fått någon som helst kunskap i hur de t ex ska hantera alla bokstavsbarn som är inne i vanliga klasser. Idag har de flesta skolor stora klasser och i nästan varje klass finns åtminstone ett barn med någon bokstavssjukdom. Ibland kan det fungera alldeles utmärkt om det sk bokstavsbarnet får den extra hjälp det behöver men ibland fungerar det inte alls. Vissa barn klarar inte av att gå i en vanlig klass utan behöver speciell hjälp för att klara skolan. Tvingar man dessa barn att gå i vanliga klasser kan man förstöra skolgången för 30 elever och för all framtid förstöra all lust och självkänsla för det barn som behöver hjälp. Detta är ingen ny vetenskap, men det kostar en liten slant. Istället drar man nu i många skolor in på alla kringresurser som skolsköterskor, kuratorer och psykologer, när det fortfarande saknas pengar så ryker förstås speciallärare och fritidspersonal.

Jag håller fullkomligt med Björklund om att barnen måste få ro samt ordning och reda i skolan. Vad jag inte förstår är hur det ska gå till när man inte är villig att ge skolorna de resurser de behöver. Hur ska det kunna bli ordning och reda om man haft tio vikarier i ett ämne under en termin. Det barnen behöver är lärare med engagemang och förmåga att förstå att respekt är dubbelt. Då du, Björklund, ska du se att eleverna både tycker skolan är kul och kommer att lära sig massor!

Jag har nu bestämt mig! Jag kommer att rösta på Socialdemokraterna i nästa val. Jag kan inte acceptera detta cyniska förhållningssätt till våra barn och ungdomar!

Någon som vill bli smal, snygg och vältränad på mindre än fyra veckor?!

Så var det dags igen! Tidningarna har insett att bikinisäsongen snart är här. Löpen börjar nu fyllas med den ena mirakelkuren efter den andra. Blir sååå trött. Det är fantastiskt att så många år efter år går på detta. Jag har aldrig varit någon fan av alla dessa bantningskurer, har väl heller aldrig varit i något större behov. När jag var riktigt ung, kanske 13-14 år hände det då och då att jag och min bästis bestämde oss för att banta. På den tiden var vi båda två pinnsmala så varför vi skulle banta kan man ju fråga sig, men om vi böjde oss riktigt mycket kunde man säkert få tag i en centimeter fläsk – läskigt! Så sagt och gjort tog vi slumpvis någon tidnings mirakelkur och satte igång. Vi var väldigt ståndaktiga i flera dag med att hålla den sagda dieten, för säkerhets skull cyklade vi som galningar också. Efter tre dagar blev vi allmänt håglösa och tyckte livet var hur trist som helst, inte ens skvaller om de snyggaste killarna piggade upp! Alltså avbröt vi våra planer om platta magar och hade matorgie istället, ni kan inte ana hur mycket pizza och kakor två tonårstjejer som nyss avbrutit en bantningskur kan smälla i sig på en kväll!

Tyvärr tror jag att det är precis detta man uppnår med dessa mirakelkurer, man sätter ambitiöst igång men inser snabbt att det är fasansfullt tråkigt och jobbigt. Man ”syndar” en gång och en gång till, sen börjar man äta onyttigare än någonsin som tröst.

Har full förståelse för att det är ett halmstrå för de som är överviktiga, vilket gör alla dessa löpsedlar ännu mer cyniska eftersom man grundlurar dessa människor.

Tortyr i det goda syftet?!

Mådde illa när jag idag läste SvD artikel om hur fångarna behandlades av CIA under ”kriget mot terrorismen”. Innan de ens kom till Guantánamolägret fördes en del ”misstänkta” al-Qaida-terrorister till tysta kliniska byggnader där de rakades, kläddes av nakna och fotograferades. Man höll dessa människor vakna i upp till 180 timmar, spolade dem med vatten då och då, drog in på mat, ”låtsades” knuffa in dem i en vägg, skendränkte dem, på natten fick de nakna med blöjor bära bojor mm mm. Det är fullkomligt vidrigt och för mig totalt oacceptabelt att behandla en människa på detta vis oavsett vilket brott personen i fråga misstänks ha begått!

Det är väl fler än jag som misstänkt att USA i sin desperata kamp mot terrorismen efter de 11 september använt inte allt för trevliga metoder för att få människor att erkänna inblandning i terrorverksamhet. Det är dock en sak att ana och en helt annan att nu USA:s president Barack Obama publicerar dokument om CIA:s förhörsmetoder.
För mig är det fullkomligt ofattbart att ett land som anser sig både demokratiskt och civiliserat kan använda sig av sådana grymma och inhumana metoder att förhöra en människa. Jag skulle under sådana omständigheter utan att tveka erkänna att jag är man, har svans och kan utföra all slags häxkonster. Om inte detta ska anses som tortyr enligt FN:s tortyrkonvention så vet jag inte vad som ska anses som tortyr!

Ibland tappar jag hoppet om mänskligheten!

En stadsråttas bekännelse

Jag har sedan många år insett att jag är en riktig stadsråtta. Ibland kan jag bli avundsjuk på mina vänner som är lite mer av skogsmulle än jag. Det låter ju så härligt när de berättar om hur mysig skogspromenad de haft eller hur mycket härliga bär/svamp de varit ute och plockat. Jag har prövat, framförallt när barnen var små. Då blev jag då och då utsläpad i naturen av en god kamrat som tyckte att både jag och barnen borde se något annat än asfalt. Som den goda mor jag är höll jag förstås med och satte snällt på mig praktiska skogskläder. Så fort jag lämnat bilen kände jag genast hur knäna blev lite darriga, skogen såg så stor och farlig ut, men jag tog mod till mig och traskade med. Väl inne i skogen blev varje pinne en stor farlig orm som inte ville annat än att raskt sluka mig hel. Prasslet av löv förvandlades till monster som morrade skrämmande. Alltså stampade jag mig hela vägen fram samtidigt som jag sjöng eller pratade högt – allt för att skrämma bort det farliga. Hela tiden var jag fullkomligt livrädd för att bli borttappad eller att barnen skulle springa utom synhåll. Jag är i total avsaknad av både lokalsinne och inbyggd kompass, lovar att jag garanterat går vilse om det är fler än tio träd.

Jag har halva min släkt i norrland (södra lapplands inland) och barnens morfar bor i en liten by med skog omkring. Jag har aldrig varit längre in i denna skog än att jag samtidigt kan se huset. Där är det inte bara ormar och monster man ska oroa sig för, nej, där finns korkade renar som plötsligt hoppar fram, eller ännu värre de jättelika älgarna, björn finns det också har man glatt berättat för mig. Som om inte det vore nog så måste man dessutom stå ut med miljarder av mygg och knott. De älskar mig, men den kärleken är inte besvarad. Jag få myggbett av storlek jättelika bölder och är därmed livrädd att de ska hugga mig i ansiktet. Mina kära släktingar vrider sig av skratt när de ser mina försök att undvika dessa odjur, har alla myggmedel som finns samt är utrustat med hatt med myggnät. Den kära släkten gör också narr av mig när jag snör på mig löparskorna och sätter mig i bilen för att åka till samhället för att få springa på asfalt.

Jag gillar natur när den är dresserad. Parker med asfalterade, eller i värsta fall grusade, gångar tycker jag är väldigt trevligt, särskilt om det samtidigt finns ett litet parkcafé i närheten. På skansen kan man beundra de farliga djuren på behörigt avstånd.

Det är bara att bekänna – jag går hellre ett varv på plattan en mörk kväll än att ge mig in i en skog. Det är dock inte socialt accepterat att bekänna sig till stadsråttornas skara, det verkar som om man bara för att man är född i detta land också med automatik ska älska att gå i skogen.

Skärtorsdag - Jesus eller häxor

Igår var det skärtorsdag och på kvällen slog det mig att jag hade en mycket vag aning om varför vi egentligen firar just denna dag och varför vi den kallas just skärtorsdag. Ganska pinsamt att erkänna denna brist i allmänbildningen. Nyfiken som jag är har jag nu tagit reda på detta. Namnet kommer av "skära" som förr betydde "rena", vilket syftar på att Jesus tvättade lärjungarnas fötter före deras sista måltid. Vi firar denna dag för man inom kristendomen anser att Jesus då instiftade nattvarden. Det brutna brödet skulle symbolisera hur Jesus kropp skulle brytas sönder och vinet skulle symbolisera hans blod. Jesus instruerade sina lärjungar att göra denna procedur till sin åminnelse, vilket vi fortfarande gör när vi tar nattvarden.

För mig som inte är särskilt troende har denna dag en helt annan innebörd, nämligen den årliga färden till blåkulla med mina medhäxor. På skärtorsdagen samlas vi häxor för att ha trevligt tillsammans och för att utbyta erfarenheter och få ny klokskap. Det är rätt lustigt att häxor förknippas med gamla tanter med vårtor på näsan. I själva verket är vi som har förmånen att få kalla oss häxor en samling mycket vackra och kloka kvinnor. Att bli häxa är inte så lätt som man skulle kunna tro. Man måste naturligtvis vara en klok kvinna men en av de viktigaste egenskaperna är att vi har skinn på näsan och vågar säga ifrån när vi ser orättvisor, självklart måste vi ställa upp för andra kvinnor och hjälpa de som ännu inte fått häxstatus att nå dit om de vill.
Årets tillställning på blåkulla var fantastisk! Tack alla kloka kvinnor för att ni finns!

Makten och härligheten

Är inte alls förvånad över att det blå blocket med Reinfeldt i spetsen leder i opinionsundersökningarna för tillfället. Han är ju inte dum vår käre Fredrik. Eftersom Moderaterna är det största partiet är hans allierade kamrater allför villiga att uttala sig i frågor där han vill testa opinionen.
Gäller det skolpolitik skickar han fram den ettriga Jan Björklund som gärna strider för ordning och reda i skolan. Ordning och reda vill ju både elever, föräldrar och lärare vill ha. Björklund har dock inte fattat att pedagogiken har utvecklats sedan han gick i skolan och att man idag faktiskt vill få våra barn att bli kritiskt granskande individer och inte bara tacksamt ta till sig vad som står i en bok.
Den lilla illern Maud med sin glänsande päls ger sig gärna ut i debatten, hon älskar att bli fotad och filmad. Är det frågan om företagande sticker Maud genast ut sitt huvud, hon älskar egna företagare så länge det inte på något sätt kostar stadskassan ett öre. Att få sitta vid Fredriks sida är viktigare än gamla ideal, därför är kärnkraftsfrågan idag inte så viktig.
Moralen får Göran Hägglund stå för. Han har det tungt och svårt med opinionssiffrorna så att säga ja till homoäktenskap var väl taktiskt rätt.
Att sitta vid makten har uppenbarligen blivit viktigare än att stå upp för sina värderingar, undrar vad deras väljare egentligen tycker om det.
Ekonomi får ”ponytail” Borg ta hand om, han är ju ekonom gud bevars och måste ju veta vad som är bäst för företaget Sverige.
När så Fredrik skickat fram sina undersåtar för att testa läget kan han lugnt kliva fram och leka lugn och förtroendeingivande statsman. Detta är ett spel som man måste säga att han har lyckats väldigt bra med. Sällan behöver han ta en debatt eftersom debatten redan är avklarad. Moderaterna ser ju sig själva som det nya arbetarpartiet, vilket ju är förträffligt i dessa tider.

Att sedan Mona beter sig som en skrämd hare och kryper in i sin håla så fort någon morrar gör ju inte saken bättre. Det är nog dags att vässa tänderna, byta päls och bli om inte varg så åtminstone en räv. Om inte blir hon nog snart uppäten, det är många som står i kulisserna och dreglar efter makt.

Jag tror inte alls det var ett särskilt smart drag att bilda en rödgrön allians för att möta den blå alliansen. Att bara i praktiken ha två alternativ att välja mellan tycker jag känns rätt läskigt. Efter valet hade det kanske varit ett alternativ, men varför redan nu?

Om Mona och co ska kunna ta tillbaka ordet arbetarparti måste de nog mycket tydligare ge sig in i debatten och tala om vad de vill göra för att lösa den nu galopperande arbetslösheten. Man måste stå upp för sina ideal och ta en debatt om vad man vill med Sveriges framtid utan att snegla över axeln för att se vad de blå tänker göra. I arbetslöshetens kölvatten kommer en mängd sociala tragedier att utspela sig, här har de röda en gyllene chans att komma in i debatten, de blå verkar ju mest snörpa på munnen åt sådant och visa upp en tom plånbok. Jag tror det är fler än jag som idag har förmånen att ha ett jobb som är beredda att släppa till några kronor i skatt för att våra barn ska slippa uppleva mer neddragningar i skolan och att våra mormödrar ska kunna få en värdig ålderdom. Någon måste våga slåss för de svaga i samhället. Är övertygad om att varje krona som satsas på de svaga är en vinst, kanske inte idag och kanske inte via den plånbok pengarna tagits ifrån men i slutändan vinner vi alla på att ta hand om de som inte har det så lätt.

P.s Är det någon som tror att det blir bättre om Wanja avgår? Leder väl bara till att det blir någon ny som vill ha mer. Varför inte istället skapa regler om hur många styrelseuppdrag man kan ha och hur mycket man kan tjäna utöver sitt huvuduppdrag. Be om ursäkt och erkänn att även du rycktes med i bonusyran D.s.
Vill du läsa mer om Wanja Lundby-Lundin så har Calle Fridén ett utmärkt inlägg på sin blogg ”UtsiktFrånEttTak”