Dubbelt våldtagen

Två unga flickor varav den ena fortfarande bara ett barn blir våldtagna av traktens snygga, poulära och socialt etablerade unga kille. En tragedi! En våldtäkt är både ett fysiskt och psykiskt trauma och ingen mår bra efter en sådan händelse. Den unga pojken mår naturligtvis inte heller bra, ingen frisk pojke blir våldtäktsman.

Det mest upprörande i de två våldtäktsfallen i Bjästa är vuxenvärldens oerhörda svek mot de två unga flickorna. Inte nog med att de blir våldtagna, vuxenvärlden vägrar tro på dem och startar istället en massiv hatkampanj mot två utsatta flickor. Vuxenvärlden tar dessutom aktivt parti för pojken trots att han erkänt brotten och trots att han blivit dömd i både tingsrätt och hovrätt. I och med att de vuxna så aktivt ger stöd för pojken och smutskastar flickorna tror förstås ungdomarna i samhället på den ”sanning” de vuxna serverar.


Skolan reagerar med tystnad, man vill vara ”neutrala”. Det kanske kan vara OK medans utredning pågår, men sedan! Inget aktivt stöd för den första flickan (som bara var 14 år), varken rektor, lärare eller fritidspersonal har försökt ta reda på vad som händer på ungdomarnas sociala mötesplatser på internet. Den stackars flickan har ensam vandrat i skolan och bemötts med glåpord! HON var tvungen att flytta till Stockholm. HAN bemöttes med enormt stöd i form av t ex skolstrejk när han fick byta skola.


Kyrkan bjuder in pojken till skolavslutningen, trots att han är belagd med besöksförbud mot flickan! Prästen bemödar sig inte ens med att fundera över hur flickan (vars mor klokt nog rest bort med flickan den dagen) skulle må av att möta sin våldtäktsman på skolavslutningen. Prästen tycker det är stort och modigt att pojken kommer till kyrkan. Pojken som har erkänt och är dömd delar ut blommor till sina forna klasskamrater OCH får applåder. På kvällen när klassen har fest vid en strand blir flicka nummer två våldtagen!!!

Fortfarande tror en stor del av samhället att pojken är oskyldig och att de två flickorna ljuger, är luder och bara vill smutskasta den välartade pojken.


Hur kan det bli så här? Hur kan ett helt samhälle ta parti för en gärningsman?


Vi som skriver på nätet har ett enormt ansvar. Både för vad vi skriver och för vilka kommentarer vi ger andra skribenter. Vi måste stanna upp och tänka till – vad är sanning och vad är rykten och hörsägen.







SvT Play se den om du inte reda gjort det
SvT
DN1 DN2 SvD1 SvD2

Andra bloggar: Peter Andersson Kulturbloggen Trollhare

INTERNATIONELLA kvinnodagen

Har idag läst en del bloggar och artiklar om internationella kvinnodagen idag och blir lite ledsen. Allt för många slår sig för bröstet och tycker denna dag börjar bli onödig! Ja, i vår lugna, fredliga och relativt jämställda del av jordklotet har vi kvinnor det väldigt bra (även om vi har en lång väg kvar att vandra). Det heter dock INTERNATIONELLA kvinnodagen av en anledning. Om vi lyfter blicken från vår trygga ankdamm är det lätt att bli rädd och förskräckt. Om vi tycker vi har det bra i vårt land kanske vi ska tänka på våra medsystrar i andra länder.

Jag tänker inte tjat mer om detta utan hänvisar till några länkar:

Övergrepp på kvinnor

Mödradödlighet

Kvinnors rätt att bestämma över sina liv

Sex som vapen

Jämställdhet

Överlevnadssex

Tänk dig att du bor i ett land som i många år härjats av krig. Tänk dig att du varje dag måste vara rädd att bli våldtagen av rebeller som använder våldtäkt som vapen. Tänk dig så att FN styrkor och internationell polis äntligen kommer och ska vaka över dig och de dina. Tänk dig då vilken besvikelse och bestörtning du då måste känna när det visar sig att dina väktare också vill utnyttja dig sexuellt.

Så här har kvinnorna det i Kongo-Kinshasa. FN-soldater och personal från andra internationella räddningsorgan åker till stränder där sedan horder av unga kvinnor och barn klädda i sina finaste kläder har sex med soldaterna i närmaste buske för några ägg eller i bästa fall en slant. Soldater åker till klubbar där lokala småflickor bjuder ut sig, en del av kvinnorna tror de ska träffa en man som kan lyfta dem ur misären, men de flesta blir förstås bara utnyttjad. FY FAN! Såg detta igår på SVt1s ”Uppdrag granskning” och mådde illa resten av kvällen.

SAMTLIG personal som åker till Kongo (och alla andra länder förstås) har att förhålla sig till tydliga etiska regler. Regler som säger att de är i en maktposition och under inga omständigheter får utnyttja lokalbefolkningen, framförallt inte sexuellt. Ändå sker det gång på gång. Om någon modig medarbetare vågar anmäla dessa övergrepp är det ändå vanligt att ledningen väljer att blunda och anmälaren kan då i sin tur råka illa ut.

I TV sitter höga företrädare för dessa organisationer och säger att det råder nolltolerans och att man självklart skickar hem personal som brutit mot de etiska koderna. Verkligheten talar dock ett annat språk! Någon säger ”off the record” att det självklart är oacceptabelt men säger i nästa andetag att det kan vara bra för dessa kvinnor – de får ju ändå en slant som de kan överleva på - överlevnadssex. VAD FAN är det för resonemang?? Är vi inte där för att skydda dessa redan hårt utsatta kvinnor? Ska dessa kvinnor och barn behöva uppleva ett dubbelt trauma? Är det viktigare för dessa män att få ha sex än att arbeta för att befolkningen ska kunna få ett drägligt liv?

Nu tror jag tack och lov att de flesta som arbetar för att skydda befolkningen är goda människor som klarar av att leva efter de regler som finns. Men bara en handfull rötägg svärtar ju ner hela organisationer så varför tar man inte tag i detta problem (som definitivt inte är nytt) på allvar.

Har tidigare skrivit om Kongo här

DN

Sex som vapen

För någon vecka sedan satt jag och läste Röda Korsets eminenta tidning ”Henry” och blev djupt berörd av artikeln som handlar om hur kvinnor i Kongo blir sexuellt utnyttjade som ett vapen av rebellerna som verkar i Kongo. Kvinnorna utnyttjas hänsynslöst av rebellerna och våldsamma gruppvåldtäkter är ingen ovanlighet. Dessa kvinnor får ofta skador som gör dem inkontinenta, vilket gör att de luktar urin och ibland avföring. Detta är förstås ett personligt trauma men gör också att de många gånger blir förskjutna av sin make och resten av samhället.
I år fick dr Denis Mukwege vid Panzisjukhuset i Bukavu, DR Kongo, ta emot FN:s pris för mänskliga rättigheter. Han kämpar hårt för att ge dessa utsatta kvinnor ett värdigt liv, inte bara fysiskt genom operationer utan han kämpar också för att ge dessa kvinnor en sysselsättning de kan försörja sig och sina barn på.

När jag läste om dessa kvinnor var det inte någon nyhet för mig och jag kände att även alla som inte är medlemmar i Röda Korset borde få kännedom om i vilket helvete många kvinnor i dagens samhälle lever under. Därför blev jag så oerhört glad över att läsa SvD idag som har en utmärkt artikel om kvinnornas utsatta situation i Kongo. Det är ingen lättsam läsning - men läs den!

Vill du vara med och hjälpa dessa kvinnor och andra kvinnor i världen som har det svårt kan du göra det genom att stödja Röda Korsets kampanj ”Rädda Mammorna”

KÄRLEK, HUMANISM - vi får aldrig glömma de som har det svårt!

Pedofiler - jordens avskum

Har nu äntligen lyckats avsluta boken ”Snälla pappa, nej” av Stuart Howarth. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom denna bok eftersom jag endast klarade att läsa ett par sidor i taget utan att bli illamående.
Boken är en självbiografi och handlar om hur lille Stuart från späd ålder blir utsatt för fysisk och psykisk misshandel av sin styvfar. Förutom detta utsätts både Stuart och hans bägge systrar, varav den ena gravt handikappad, för grova sexuella övergrepp av samme man. Hela Stuarts liv går ut på att bli bekräftad och älskad både genom jobb och kvinnor. Självklart är han så skadad av sina upplevelser att han inte lyckas särskilt bra med detta. I vuxen ålder söker han upp sin styvfar för att få någon slags förklaring till styvfaderns handlingar. Han möts av samma grymma man och dödar i förtvivlan sin styvfar. Stuart döms på grund av förmildrande omständigheter till ett ganska kort (2 år) fängelsestraff.
Jag tänker inte recensera boken, men den är inte särskilt välskriven. Buskapet är trots det förstås fruktansvärt och tanken på hur många pedofiler som springer lösa i samhället gör mig mörkrädd.

Jag tror inte att man blir en bättre människa efter ett fängelsestraff, jag är inte heller så säker på att vård när det gäller pedofiler har någon större verkan, vågar i vilket fall inte lita på att så är fallet. När det gäller pedofiler finns det enligt mig inte något straff som är tillräckligt. En människa som kan förgripa sig på ett barn och på detta vis förstöra ett barns hela liv ska inte finnas på våra gator. Är medveten om att många pedofiler själva varit utsatta för sexuella övergrepp, det är en förklaring men definitivt inte någon förmildrande omständighet. Jag tycker att polisen ska få massor av resurser för att kunna sätta fast dessa människor. Är i princip mot brottsprovokation men inte vad gäller att jaga pedofiler som ofta lurar i skuggorna av internet.När man väl fått fast en pedofil och personen avtjänat sitt straff anser jag inte att man bara kan släppa ut dem i samhället igen. Tycker de skulle ha fotboja så man kan övervaka varenda steg de tar och om de så mycket som närmar sig en skola eller simhall ska de plockas in igen. Spärra tillgången till internet och övervaka varje tangenttryckning.

Visst kan det verka omänskligt och inhumant men det är ingenting jämfört med det elände dessa personer ställer till för andra, så jag vill hellre rädda oskyldiga barn än vara ”snäll” mot pedofiler.