Hat, nätmobbing och grupptryck – Bjästa

Läser nu med förskräckelse att hatet och nätmobbingen i Bjästa vänts från de två våldtagna flickorna till den unga våldtäktsmannen, hans familj, rektorn och prästen.
Det är lätt att förstå att människor som sugits med i det negativa grupptryck som förtalat och mobbat två unga våldtagna flickor och som nu vaknat upp vill visa att de är goda mäniskor. Tyvärr har en del av dess mäniskor nu vänt sin förtvivlan i ett engagemang mot den unge mannen, rektorn och prästen.

Jag förstår känslan. Skolan med rektorn i spetsen har handlat dumt och aningslöst, prästen har som så många andra dragits med i grupptrycket. Jag tror få personer gjort detta av illvilja, vi ska inte förakta krafterna i ett massivt grupptryck.
Att vakna upp och inse hur dumt man betett sig är svårt och smärtsamt. Det är lätt att vända sin frustration åt andra hållet och ösa ut sin ilska över den motsatta parten – inte så konstruktivt, men mänskligt.

Jag önskar nu att alla berörda i detta fruktansvärda fall kan sätta sig ned en stund, ta ett djupt andetag och fundera på hur de ska kunna vända denna tragedi till något som mynnar ut i något positivt.

Den unge mannen har snart avtjänat sitt straff och måste få en andra chans.
Skolan kanske kan lära sig att ständigt följa ungdomarnas liv på nätet och ha en levande diskussion om relationer och humanitet.
Kyrkan kanske kan ta sig en funderare på livsvillkoren för dagens unga och stödja de som har det svårt.


DN DN2 SvD SvD

Mina Modrata karameller och Trollhare skriver fint och insiktsfullt om detta

Dubbelt våldtagen

Två unga flickor varav den ena fortfarande bara ett barn blir våldtagna av traktens snygga, poulära och socialt etablerade unga kille. En tragedi! En våldtäkt är både ett fysiskt och psykiskt trauma och ingen mår bra efter en sådan händelse. Den unga pojken mår naturligtvis inte heller bra, ingen frisk pojke blir våldtäktsman.

Det mest upprörande i de två våldtäktsfallen i Bjästa är vuxenvärldens oerhörda svek mot de två unga flickorna. Inte nog med att de blir våldtagna, vuxenvärlden vägrar tro på dem och startar istället en massiv hatkampanj mot två utsatta flickor. Vuxenvärlden tar dessutom aktivt parti för pojken trots att han erkänt brotten och trots att han blivit dömd i både tingsrätt och hovrätt. I och med att de vuxna så aktivt ger stöd för pojken och smutskastar flickorna tror förstås ungdomarna i samhället på den ”sanning” de vuxna serverar.


Skolan reagerar med tystnad, man vill vara ”neutrala”. Det kanske kan vara OK medans utredning pågår, men sedan! Inget aktivt stöd för den första flickan (som bara var 14 år), varken rektor, lärare eller fritidspersonal har försökt ta reda på vad som händer på ungdomarnas sociala mötesplatser på internet. Den stackars flickan har ensam vandrat i skolan och bemötts med glåpord! HON var tvungen att flytta till Stockholm. HAN bemöttes med enormt stöd i form av t ex skolstrejk när han fick byta skola.


Kyrkan bjuder in pojken till skolavslutningen, trots att han är belagd med besöksförbud mot flickan! Prästen bemödar sig inte ens med att fundera över hur flickan (vars mor klokt nog rest bort med flickan den dagen) skulle må av att möta sin våldtäktsman på skolavslutningen. Prästen tycker det är stort och modigt att pojken kommer till kyrkan. Pojken som har erkänt och är dömd delar ut blommor till sina forna klasskamrater OCH får applåder. På kvällen när klassen har fest vid en strand blir flicka nummer två våldtagen!!!

Fortfarande tror en stor del av samhället att pojken är oskyldig och att de två flickorna ljuger, är luder och bara vill smutskasta den välartade pojken.


Hur kan det bli så här? Hur kan ett helt samhälle ta parti för en gärningsman?


Vi som skriver på nätet har ett enormt ansvar. Både för vad vi skriver och för vilka kommentarer vi ger andra skribenter. Vi måste stanna upp och tänka till – vad är sanning och vad är rykten och hörsägen.







SvT Play se den om du inte reda gjort det
SvT
DN1 DN2 SvD1 SvD2

Andra bloggar: Peter Andersson Kulturbloggen Trollhare

Margot till FN - GRATTIS!

Nu är det tydligen klart att Margot Wallström fått jobbet som FNs särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Jobbet innebär att hon ska arbeta men FN-resolutionen 1820 om sexuellt våld i krigsdrabbade områden. Ett oerhört viktigt och oerhört svårt arbete där målet är skyldiga förövare ska gripas och att aktivt ge kvinnor skydd i konflikter. Att använda sexuellt våld mot kvinnor har blivit ett allt vanligare vapen i konflikter de senaste årtioendena och det är verkligen på tiden att detta problem kommer upp till ytan och tas på allvar.

Jag skrev häromdagen om våld mot kvinnor i Kongo, både i form av att kvinnor blir våldtagna och sexuellt stympade av rebeller och av att kvinnor blir sexuellt utnyttjade av de frivillighetsorganisationer som har till uppgift att skydda dessa kvinnor.

Margots uppdrag är preliminärt på två år. På två år hinner hon nog bara starta denna jätteprocess, min förhoppning är att hon börjar med att stävja den högst otäcka kvinnosyn som verkar finnas bland vissa män som är satta att faktiskt skydda kvinnorna från att bli sexuellt utnyttjade. Om dessa män kan avhålla sig från sex med lokalbefolkningen under tiden de gästar ett land och istället ägnar sin kraft åt att på alla sätt skydda kvinnor och barn från sexuellt våld kanske det går fortare att även få tag i och lagföra lokala förövare.

Margot Wallström är definitivt rätt kvinna för detta arbete, jag hoppas innerligt att hon kommer att få tillräckligt med resurser för att framgångrikt kunna slutföra resolution 1820!


SvT DN SvD

Överlevnadssex

Tänk dig att du bor i ett land som i många år härjats av krig. Tänk dig att du varje dag måste vara rädd att bli våldtagen av rebeller som använder våldtäkt som vapen. Tänk dig så att FN styrkor och internationell polis äntligen kommer och ska vaka över dig och de dina. Tänk dig då vilken besvikelse och bestörtning du då måste känna när det visar sig att dina väktare också vill utnyttja dig sexuellt.

Så här har kvinnorna det i Kongo-Kinshasa. FN-soldater och personal från andra internationella räddningsorgan åker till stränder där sedan horder av unga kvinnor och barn klädda i sina finaste kläder har sex med soldaterna i närmaste buske för några ägg eller i bästa fall en slant. Soldater åker till klubbar där lokala småflickor bjuder ut sig, en del av kvinnorna tror de ska träffa en man som kan lyfta dem ur misären, men de flesta blir förstås bara utnyttjad. FY FAN! Såg detta igår på SVt1s ”Uppdrag granskning” och mådde illa resten av kvällen.

SAMTLIG personal som åker till Kongo (och alla andra länder förstås) har att förhålla sig till tydliga etiska regler. Regler som säger att de är i en maktposition och under inga omständigheter får utnyttja lokalbefolkningen, framförallt inte sexuellt. Ändå sker det gång på gång. Om någon modig medarbetare vågar anmäla dessa övergrepp är det ändå vanligt att ledningen väljer att blunda och anmälaren kan då i sin tur råka illa ut.

I TV sitter höga företrädare för dessa organisationer och säger att det råder nolltolerans och att man självklart skickar hem personal som brutit mot de etiska koderna. Verkligheten talar dock ett annat språk! Någon säger ”off the record” att det självklart är oacceptabelt men säger i nästa andetag att det kan vara bra för dessa kvinnor – de får ju ändå en slant som de kan överleva på - överlevnadssex. VAD FAN är det för resonemang?? Är vi inte där för att skydda dessa redan hårt utsatta kvinnor? Ska dessa kvinnor och barn behöva uppleva ett dubbelt trauma? Är det viktigare för dessa män att få ha sex än att arbeta för att befolkningen ska kunna få ett drägligt liv?

Nu tror jag tack och lov att de flesta som arbetar för att skydda befolkningen är goda människor som klarar av att leva efter de regler som finns. Men bara en handfull rötägg svärtar ju ner hela organisationer så varför tar man inte tag i detta problem (som definitivt inte är nytt) på allvar.

Har tidigare skrivit om Kongo här

DN