Favorit i repris - skolan

Kalla det vad ni vill IV-program som det heter nu eller som utbildningsminister Jan Björklund vill:
* Preparandutbildning
* Programinriktat individuellt val
*Yrkesintroduktion*Språkintroduktion
*Individuellt alternativ
*Språkintroduktion

Grejen är att det handlar om ungar som inte har fullständiga betyg från nionde klass och därmed inte kommer in på gymnasiet.
Jag blir lite trött på att så mycket resurser läggs ned på att ordna speciella program för elever som inte klarat grundskolan. Dessa resurser borde läggas på grundskolan!

Kan man inte läsa och räkna när man går i tvåan eller trean måste resurser sättas in DÄR, problemen måste lösas DÅ och inte fösas över till nästa årskurs. Detta tankesätt måste råda inom hela grundskolan. Man är INTE snäll om man som lärare blundar och tror att det ska lösa sig senare. Ju senare åtgärder sätts in desto jobbigare blir det förstås för barnet att ta igen det man förlorat. Alla barn har olika förutsättningar och lär sig på olika sätt och i olika takt, detta måste skolan ta hänsyn till men man får ALDRIG tappa tron på att eleven kan, det gäller att plocka fram rätt verktyg.Har man problem med synen ska man få hjälpmedel, har man svårt att sitta still eller svårt med koncentrationen ska skolan driva på en neuropsykiatrisk utredning, har man ADHD eller någon annan bokstavsdiagnos måste man få rätt typ av undervisning/skolgång, finns svårigheter i familjen måste skolgången anpassas och rätt kontakter med andra myndigheter tas…

Om skolan ser ALLA barn och skapar rätt förutsättningar tror jag de allra flesta kan få godkänt i samtliga ämnen i grundskolan. Om tiden i grundskolan tar lite längre tid än nio år är inte lika viktigt som att faktiskt klara det med rätt stöd.

Har man väl klarat av grundskolan ska man in på gymnasiet. Som jag ser det finns ett mycket stort problem med dagens gymnasieform, den är uppbyggd på kurser. Man läser alltså svenska A och får betyg i det, därefter svenska B och får betyg i det. Detta system bygger på att eleverna ALDRIG får ha en svacka, de får aldrig vara sjuka mer än några dagar, det får inte hända något i familjen som gör att de mår dåligt och de får inte bli tokkära för då blir betyget i den kursen lidande. Jag tror inte att alla barn är mogna för denna typ av studiegång. På högskola/universitet är det den tankegången som gäller men inte ens där är alla mogna för den uppgiften.

ALLA barn kommer av olika anledningar inte ta sig igenom vare sig grundskola och/eller gymnasium, dessa barn/ungdomar får vi inte glömma, de måste få en andra, tredje och fjärde chans att klara skolan. Går inte detta måste de ändå få chansen till ett självständigt och värdigt liv!

Björklund har rätt i att barn med olika förutsättningar inte ska klumpas ihop i ett IV-program. Jag tycker dock att resurserna måste in MYCKET tidigare.