Barnens rättigheter och media samt föräldrars ansvar

Jag och mina vänner har under en tid livligt diskuterat och blivit upprörda över hur barn behandlas av medier.
Det började med en diskussion om programmet ”Ensam mamma söker” där tre ensamstående mammor genom att i TV träffa ett antal olika män försöker träffa en ny partner. Eftersom det är vuxna kvinnor är väl den tanken OK, även om jag inte riktigt tror att de är medvetna om vilka konsekvenser det kan få att medverka i dessa såpor. Det som får det att vända sig i magen på mig är att de blandar in barnen i detta program. Barnen ska vara med och bedöma och träffa dessa män, än värre är att barnen och dess kamrater sedan kan se mamma hångla med ett antal män i TV. Helt omdömeslöst av både föräldrar och ansvariga för programmet.

Jag tycker tendensen att man inte respekterar barnens integritet blir tydligare och tydligare. Händer något otäckt som branden i Rinkeby är gärna både tidningar och TV snabbt på plats för att intervjua gråtande barn. TV sänder ”uppfostringsprogram” med barn som ställs i skamvrån, eller som nu senast ett program med unga pojkar i trubbel som under en tid ska vistas under fängelseliknade förhållanden.

Om nu inte föräldrarna har tillräckligt med omdöme för att sätta stopp för dessa idéer borde media börja ta sig en funderare om vad de utsätter dessa barn för.

Tyvärr är det inte bara media som kliver över gränsen för barns rättigheter. Även i skolan förekommer en aningslöshet som är häpnadsväckande. En av mina vänner berättade här om dagen om att hennes son fått en uppgift som skulle handla om kärlek. Det låter väl fint, eller hur! Problemet är att uppgiften handlade om att man skulle berätta om hur ens drömparter skulle vara och se ut. Jag studsade högt när hon berättade detta, hur tänkte den läraren?? Har den läraren ens funderat över om det kan finnas homosexuella som inte vill/vågar berätta det för klassen? Skulle dessa i så fall tycka att det var OK att berätta detta via en uppsats? Skulle inte tro det! Sedan undrar jag hur många 15-åriga killar som ens funderat i sådana banor, men det är en annan sak.

Sverige var en av de första länder som skrev under FN:s konvention om barnens rättigheter. Sverige har också gjort en hel del för att verkligen se till att dessa rättigheter följs. Vi får nu inte tappa greppet bara för att vi har varit duktiga. Vi måste varje dag och i varje stund stanna upp och tänka efter när det gäller barns rättigheter.


Idag är det FN-dagen. En dag när vi kanske måste börja fundera på hur vi behandlar våra barn.

Läs gärna Kattis Ahlströms artikel i DN Debatt om detta.