Det är ett himla tjat om jämställdhet och jämlikhet i det här landet. Mona Sahlin tjatar om detta, Gudrun Schyman tjatar och lyssnar man så åtminstone nämner Fredrik Reinfeldt detta då och då.
Är vi inte redan väldigt jämställda i Sverige? Jo, kanske om vi speglar oss mot många andra länder, men vi är inte alltid bäst och det vill vi ju vara, eller hur?!
I Sverige har vi en fantastisk föräldraförsäkring (som kan bli bättre) som gör att både föräldrarna kan vara hemma med sina små barn och tillåter oss att vara hemma med dem när de är sjuka. Problemet är att det fortfarande övervägande är kvinnor som utnyttjar detta. Vad beror det på, kan det vara så att det fortfarande inte är riktigt accepterat på pappornas arbetsplatser att de är föräldralediga, är det så att papporna fortfarande tjänar så mycket mer att familjens ekonomi inte tål att pappan är hemma lika länge eller tillåter inte vi kvinnor att männen tar sig in på ”vårt” revir???
På våra arbetsplatser är det fortfarande vanligare att man har en man till chef. Beror det på att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor, är arbetet som chef inte anpassat efter att man ska kunna hämta sina barn på dagis eller finns inte kvinnorna med i männens nätverk???
Hur är vår syn på människor som kommer från andra länder och kulturer? Släpper vi in dem i vår gemenskap, anställer vi någon med ett namn vi inte kan uttala, är vi tillräckligt duktiga på att prata jämställdhet och jämlikhet med dem eller är vi rädda för att stöta oss med en annan religion/kultur, papperslösa flyktingarna – ska de ha rätt till sjukvård, ska deras barn ha rätt till skolgång???
Vi har förstås massor att jobba med i vårt land trots att vi för varje dag som går kommer närmare och närmare målet. För mig är jämställdhet och jämlikhet samma sak som alla människors lika värde och tittar vi lite närmare i vårt land och utanför vårt lands gränser finns det enormt mycket att arbeta med!
Varje dag trakasseras människor på grund av hudfärg, politisk åsikt, religion eller sexuell läggning – aldrig någonsin får vi tolerera detta, vare sig i vårt land eller i andra länder. Därför är arbetet med jämställdhet och jämlikhet något vi måste jobba med varje dag och i varje situation.
För mig är det också viktigt att vi kikar ut genom dörren och tittar ut i den stora världen och använder den kunskap vi har om att världen kan bli bättre om vi alla är jämlika.Den lågkonjunktur vi nu har i Sverige är global. Många redan fattiga länder blir ännu hårdare drabbade och i tider av kris är det alltid barnen, flickorna och kvinnorna som blir värst drabbade.
Kvinnor och flickor används som vapen i konflikter genom att utnyttjas sexuellt. Små pojkar tvingas att bli soldater. Mängder av kvinnor dör när de ska föda sina barn då de inte kan ta sig till ett sjukhus eller inte har råd. Flickor får inte gå i skola eftersom de behövs för att producera mat. Flickor överges och lämnas för att dö eftersom man inte har råd att försörja dem. Flickor säljs och används som barnslavar eller i sexindustrin. Det är fler flickor och kvinnor som svälter. Barn blir föräldralösa på grund av sjukdomar, svält och krig. Barn blir lemlästade av minor långt efter en avslutad konflikt.
Den kunskap vi har av jämställdhetsarbete måste vi föra ut och ha som krav när vi arbetar med länder som inte hunnit lika långt som vi och därför måste frågan om jämställdhet och jämlikhet hållas levande även i vårt vackra land.
Är vi inte redan väldigt jämställda i Sverige? Jo, kanske om vi speglar oss mot många andra länder, men vi är inte alltid bäst och det vill vi ju vara, eller hur?!
I Sverige har vi en fantastisk föräldraförsäkring (som kan bli bättre) som gör att både föräldrarna kan vara hemma med sina små barn och tillåter oss att vara hemma med dem när de är sjuka. Problemet är att det fortfarande övervägande är kvinnor som utnyttjar detta. Vad beror det på, kan det vara så att det fortfarande inte är riktigt accepterat på pappornas arbetsplatser att de är föräldralediga, är det så att papporna fortfarande tjänar så mycket mer att familjens ekonomi inte tål att pappan är hemma lika länge eller tillåter inte vi kvinnor att männen tar sig in på ”vårt” revir???
På våra arbetsplatser är det fortfarande vanligare att man har en man till chef. Beror det på att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor, är arbetet som chef inte anpassat efter att man ska kunna hämta sina barn på dagis eller finns inte kvinnorna med i männens nätverk???
Hur är vår syn på människor som kommer från andra länder och kulturer? Släpper vi in dem i vår gemenskap, anställer vi någon med ett namn vi inte kan uttala, är vi tillräckligt duktiga på att prata jämställdhet och jämlikhet med dem eller är vi rädda för att stöta oss med en annan religion/kultur, papperslösa flyktingarna – ska de ha rätt till sjukvård, ska deras barn ha rätt till skolgång???
Vi har förstås massor att jobba med i vårt land trots att vi för varje dag som går kommer närmare och närmare målet. För mig är jämställdhet och jämlikhet samma sak som alla människors lika värde och tittar vi lite närmare i vårt land och utanför vårt lands gränser finns det enormt mycket att arbeta med!
Varje dag trakasseras människor på grund av hudfärg, politisk åsikt, religion eller sexuell läggning – aldrig någonsin får vi tolerera detta, vare sig i vårt land eller i andra länder. Därför är arbetet med jämställdhet och jämlikhet något vi måste jobba med varje dag och i varje situation.
För mig är det också viktigt att vi kikar ut genom dörren och tittar ut i den stora världen och använder den kunskap vi har om att världen kan bli bättre om vi alla är jämlika.Den lågkonjunktur vi nu har i Sverige är global. Många redan fattiga länder blir ännu hårdare drabbade och i tider av kris är det alltid barnen, flickorna och kvinnorna som blir värst drabbade.
Kvinnor och flickor används som vapen i konflikter genom att utnyttjas sexuellt. Små pojkar tvingas att bli soldater. Mängder av kvinnor dör när de ska föda sina barn då de inte kan ta sig till ett sjukhus eller inte har råd. Flickor får inte gå i skola eftersom de behövs för att producera mat. Flickor överges och lämnas för att dö eftersom man inte har råd att försörja dem. Flickor säljs och används som barnslavar eller i sexindustrin. Det är fler flickor och kvinnor som svälter. Barn blir föräldralösa på grund av sjukdomar, svält och krig. Barn blir lemlästade av minor långt efter en avslutad konflikt.
Den kunskap vi har av jämställdhetsarbete måste vi föra ut och ha som krav när vi arbetar med länder som inte hunnit lika långt som vi och därför måste frågan om jämställdhet och jämlikhet hållas levande även i vårt vackra land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar