Blev riktigt glad när jag idag läste DN. Debatt. Kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) tar ton i frågan om ungdomars rätt till lustfylld fysisk aktivitet.Madeleine Sjöstedt säger bl a: ”En grundsten i idrottspolitiken är det så kallade folkhälsomålet som ska uppmuntra barn och ungdomar till motion och idrott. Men politiken har misslyckats. I Stockholm är 30 procent av mellanstadiebarnen fysiskt inaktiva. I högstadiet är det 40 procent och i gymnasiet hela 50 procent.
1989 var 8,9 procent av sjuåringarna överviktiga, i dag är det 22 procent. Alla siffror är dessutom sämre för flickor.
Riksidrottsförbundet har fått alla pengarna och hela ansvaret för att förverkliga politikens mål. Dessutom är det Riksidrottsförbundet som själv bestämmer vilka verksamheter som räknas som idrott, och därmed vilka organisationer som kan få del av det statliga anslaget.
Skolans undervisning i ämnet idrott och hälsa är också ett viktigt verktyg för bättre folkhälsa. Ämnesbeskrivningarna är tydliga med att undervisningen ska syfta till att eleverna utvecklar fysisk och social förmåga, kunskap om vad som krävs för bra hälsa, egna motionsrutiner och att eleverna ska röra på sig under skoldagen etcetera”
Detta är för mig en oerhört viktig fråga. Om vi inte får barnen att inse att det är roligt och lustfyllt att röra på sig kommer ohälsan med övervikt och andra följdsjukdomar orsakade av ett stillasittande liv som ett brev på posten.
Jag skulle gärna se att vi slopade betyg i ämnet idrott och hälsa så att lärarna kunde ägna fokus på att visa eleverna olika sätt att röra sig. Man borde få testa på så mycket mer än basket, redskapsgymnastik och friidrott i skolan. Det viktiga måste vara att alla ska hitta någon form av rörelse som känns lustfylld. Dans i olika former, kampsporter, klättring, styrketräning, vattengympa eller ridning, det finns mängder av saker man kan göra för att röra på sig. Skolans idrottstimmar är fortfarande baserade på prestation, barnen bedöms efter hur snabba de är, hur långt de kan hoppa eller hur många mål de gör. Ingen talar om att fysisk aktivitet ska vara kul!
Sveriges föreningsliv är fantastiskt, vi har en mängd idrotter där våra barn kan delta. Det som oroar mig är att elitsatsningarna kryper ner i åldrarna. Idag kan man bli petad från laget som elvaåring för att man inte är tillräckligt bra. Detta har pågått ett antal år och det skrämmer mig. Alla barn utvecklas olika och det är inte säkert att Anders som är så duktig idag även är det om fem år, lika lite vet vi vad som hade hänt om Peter, som blev petad, fått vara med några år till. Dessutom blir det oerhört svårt att byta aktivitet om man inte vid tolv års ålder hittat ”sin” idrott. Jag tror det är oerhört farligt att lägga så stor vikt vid tävlandet vid så unga åldrar. Alla barn tycker inte om själva tävlingsmomentet men älskar träningen.
Vi får inte heller glömma att barnens idrott kostar pengar – alla har inte råd att låta sina barn utöva en idrott. Alla mäktar inte heller med det engagemang som krävs med barn som är aktiva i en idrottsklubb. Därför är skolidrotten extra viktig!
Jag håller med dig i allt du skrivit. Underbart att det är fler som tycker så här. Jag är själv idrottslärare sedan 20 år och kämpar med att försöka få unga intresserade av att röra på sig men det är inte så lätt idag inte.
SvaraRaderaLäs gärna mer om mina tankar på min blogg
Kolla in artikeln i onsdagens tidning "Mitt i Kista", "Dans lockar svårflörtade". Visar ett konkret exempel som har med just detta att göra!
SvaraRaderaLäs o le, så här ska det fungera!!
/Eva
Blev glad av att läsa artikeln i "Mitt i Kista" - Tack Eva
SvaraRaderaVill någon annan läsa: http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/kista.html
Lennart: Har bara hastigt hunnit hälsa på hos dig men lovar att jag ska göra ett längre besök snarast!
Vad säger du Mia.
SvaraRaderaÄr det inte skolans uppgift att se till att förutsättningarna för lärandet är tillräckligt bra. I den tid vi nu lever i behöver föräldrar hjälp med detta. Eller?
Främst tycker jag det är en politisk uppgift att se till att våra barn har förutsättningar att lära sig det de ska. Politikerna måste ställa krav på vad som ska ingå. För mig är det viktigt att barnen får bra och näringsriktig mat, att barnen lär sig lustfyllda sätt att röra på sig, att barnen får aktivera båda sina hjärnhalvor och att de har välutbildade och engagerade lärare.
SvaraRaderaFöräldrar är viktiga och barn som har föräldrar som orkar och kan engagera sig mår säkert bättre än barn som inte har det. För de barn som av olika anledningar inte har föräldrar som orkar eller känner sig ha råd är skolan insatser extra viktig.