Tonårsmorsa - Hetrovåp - Humanist

Hunger

2011-11-27T19:16:00.003+01:00

Så sent som idag BEKLAGADE jag mig över att jag så sällan känner mig riktigt hungrig. Maten smakar ju så mycket godare om man är hungrig, jämfört med att äta bara för att det är matdags.

Några timmar senare läser jag Röda Korsets tidning ”Henry” och mår illa av mina ord!!!!

Läser om torkan på Afrikas horn som drabbar 12,5 miljoner människor, 12,5 MILJONER människor går hungriga varje dag!! Etiopien, Kenya och Somalia är drabbade av svår torka, Tanzania och Uganda står på tur.En MILJARD i världen går och lägger sig hungriga varje dag!

Här i Sverige pågår kampanjer för som går ut på att vi ska lära oss att ta vara på rester, lära oss att smaka och lukta på maten innan den slängs i soporna. I andra länder lider barnen av undernäring, föräldrar går miltals med sina barn för att nå fram till ett hälsoteam. Kanske kan barnen där få hjälp med akut vård, med ett mål mat och rent vatten.

”Hur kan vi förneka att det pågår en kris?” Ord från internationella rödakors- och rödahalvmånens generalsekreterare Bekele.

Har nu satt in en slant till Röda Korset och hoppas att min slant kan göra livet lite drägligare för några barn.

World Disaster Report

VEM orkar försvara en gammal kärring?!

2011-10-16T19:57:00.002+02:00

En gammal dam, 90 år gammal och dement, skall utvisas till Ukraina! Alla släktingar finns i Sverige, men va fan, visst finns det väl ett hem att stoppa in tanten i när hon kommer till Ukraina?!

Hur i helvete kan ett land som Sverige resonera så? Den gamla damen har inga anhöriga i sitt hemland, alltså kan hon inte få ett enda besök av nära och kära sina sista år i livet. I Sverige har hon anhöriga som förstår henne, som vet hennes historia och kan tala med och för henne OCH bryr sig om henne!

Jag skäms återigen för denna politik, den är inhuman och saknar alla former av mänsklig värdighet!!!!

DN SvD

Skollunchen igen då

2011-09-20T19:51:00.005+02:00

Såg igår på nyheterna, tror det var TV4, om friskolor som skippar egna skolmatsalar och istället ger barnen matkuponger. Visst låter det bra?! Barnen slipper äta skolans överkokta pasta och smaklösa köttbullar, istället kan de välja mellan en rad lunchrestauranger med god och näringsriktig mat. Eller hur! De lunchställen skolorna godkänt var Mc Donalds, någon mackeria, en pizzeria, någon restautang med Thaibuffé. God och näringsriktig lunchmat –eller?! Rektorn på just denna skola talade sig varm för valfriheten och att barnen absolut inte fick köpa läsk och andra onyttigheter för sin matkupong. Hmmm…i Mc Donalds menyval INGÅR läsk, i många andra lunchrestauranger är det fritt fram att välja läsk som dryck och vad tror ni ungarna väljer, ja inte mjölk i vilket fall!

Många barn väljer denna typ av skola just för att de kan välja vilken mat de är sugna på just idag. Samtidigt är de väl medvetna om att det egentligen inte är OK att äta hamburgare, pommes frites och dricka läsk varje dag, ibland då varierat med Thaibuffé bestående av friterad kyckling med söt sås.

Tycker inte det verkar som om dessa skolor tar något som helst ansvar för vad som faktiskt står i skollagen om näringsriktig mat! Jag kan inte se att dessa barn har något VAL, det är skräpmat eller skräpmat som gäller.

Jag har skrivit om detta förr och fortsätter att framhävda att skollunchen är viktig. Tycker den hör hemma i ämnen som idrott och hälsa, samhällskunskap, biologi och det som på min tid hette hemkunskap. Skollunchen ska vara höjdpunkten på dagen, dofter av god vällagad mat ska sprida glädje, den ska inspirera att prova andra smaker än de man är van vid, visa andra kulturer och ge en förståelse för vikten av vad vi stoppar in i våra kroppar. Jag tycker verkligen INTE att det är OK att skolor serverar äcklig potatis med pulversås och industriköttbullar. Det ska vara riktig mat med fler val och aptitretande salladsbord, då är jag övertygad om att barnen vågar prova och alltid hittar något gott.

Min absoluta övertygelse är att hela samhället vinner på att vi satsar både pengar och kunskap på våra barns lunchmat. Vi får inte heller glömma att detta kanske är det enda lagade mål mat en del barn får under en hel dag!!

Uppdaterat: Såg just uppföljningen på Aktuellt

Att skiljas främjar barnen

2011-09-02T19:42:00.006+02:00

Ursäkta, men blev så in i helvete provocerad av Charlie Weimers (KD) artikel angående skilsmässor i SvD idag!!! ”Boken ”Happy, happy” är inte bara en tramsig hyllning av skilsmässan som fenomen och en verklighetsbeskrivning få skulle skriva under på. Den är också ett recept för ett svagare samhälle", skriver han. Jag har inte läst boken och visst är det möjligt att den vänder sig till föräldrar med hyfsade inkomster som efter en skilsmässa kan använda barnfri tid till nöjen, arbete och självförverkligande. Men vad är i så fall fel med det?!

Charlie menar på att när man gifter sig och bildar familj gör man det med intentionen att man ska leva lyckliga tillsammans resten av livet. Ja, självklart är det så! Men alla vet ju också att det kanske inte blir så.

Jag tror inte att det är många som skiljer sig utan stora våndor. Självklart är man orolig över hur barnen ska påverkas, hur man ska få tag i ett vettigt boende, hur ekonomin påverkas, hur man ska kunna ha ett vuxet förhållningssätt till sitt ex (barnen har man ju ihop för evigt). Nej, att skiljas är inget lätt beslut, men ibland finns ingen återvändo.

Charlie skriver ”Skilsmässornas negativa konsekvenser visar sig enligt forskningen i att barn med skilda föräldrar har lägre betyg i skolan, är mindre benägna att gå vidare till högre utbildningar, har en lägre grad av psykiskt välbefinnande, och har större sannolikhet att i vuxen ålder uppleva att den egna familjen splittras, än barn vars föräldrar har hållit ihop. Vidare kan familjesplittringar skapa ojämlika livschanser i barns liv och orsaka en press på välfärdsstater som ursprungligen byggdes upp utifrån en premiss om familjestabilitet.” JAG undrar då lite stillsamt, finns det någon forskning som visar hur barnen mår i en familj där kärleken tagit slut?!

Det är klart att en skilsmässa påverkar barnen, alla barn vill självklart ha både mamma och pappa i samma hem. Visst kan barnen uppleva en jobbig period under och efter själva skilsmässan, men det är upp till föräldrarna att förhålla sig vuxet och visa att det kommer att bli bra! Gör man det tror jag den eventuellt negativa påverkan på barnen blir obetydlig.

Vilken effekt får det på barnen att leva med en mamma och pappa som inte längre älskar varandra?! Vilka signaler ges dessa barn med föräldrar som kanske aldrig kramas och pussas, som om de inte bråkar, artigt konverserar med varandra, föräldrar som inte skrattar och busar med varandra, föräldrar som lever parallella liv, föräldrar som pratar genom barnen, föräldrar som lever genom barnen….

Visst kan det bli en ekonomisk chock att skilja sig, kanske kan man inte ge sina barn alla SAKER de önskar sig, men kärlek kostar ingenting och genom att visa kärlek, få möjlighet att återigen uppleva kärlek ger man sina barn en möjlighet att själva leva i lyckliga förhållanden. En lycklig förälder orkar ge så mycket mer till sitt barn än en olycklig!

Leva själv är bättre än att leva ensam i tvåsamhet – för alla!!!!

Tomtebolycka

2011-07-12T09:43:00.003+02:00

Har i dagarna diskuterat fenomenet med människor som med en knyck på nacken bestämt hävdar att ”JAG skulle aldrig skilja mig” eller de som lite mer blygsamt konstaterar ”det gör man inte i min familj”.

Dessa människor putsar frenetiskt på bilden av tomtebolycka. den bild som innehåller den lyckligt leende familjen bestående av mamma, pappa, barn. De är varken lyckliga eller olyckliga, de bråkar inte men PRATAR heller aldrig om känslor eller drömmar, de konverserar om barnen, grannarna, husrenovering eller jobb. De bjuder gärna in grannar, vänner och bekanta på middag och springer lika ofta själva på kalas. Det är lättare att le vänligt mot varandra omgiven av andra och efter kalasen har man ju något att prata om, man kan fnittra lite åt Lena som visst blev lite på kanelen eller sucka över att Kalle har så jobbiga åsikter. Många av dessa par verkar jobba mycket och/eller ha många fritidsintressen, ska vi gissa på att det är ytterligare ett sätt att undvika allt för mycket tid med sin partner.

Ju längre tiden går desto viktigare verkar det bli att putsa på själva bilden. Man tapetserar om, bygger verandor, köper ny soffa åker på semester, allt för att vi andra avundsjukt ska stå och titta på den glittrande bilden. Jag tror ärligt att många inte är medvetna om vad de håller på med, de är allt för upptagna med sitt putsande att de aldrig stannar upp och tittar sig i spegeln, aldrig tar sig tid att fundera över hur JAG mår, hur JAG vill leva eller hur JAG vill att min framtid ska se ut.

Det händer ju att någon råkar gå förbi den där spegeln och då trillar ur ramen. Istället för att då plocka upp bilden, sätta upp den på en ny vägg för att kunna minnas det som var fint hänger man sig krampaktigt kvar i ramen, livrädd för att trilla ur tomtebolyckan. En del skaffar sig en älskare/älskarinna för att få känna en smula på en annan lycka. Om den tredje parten börjar ställa krav drar man sig tillbaka till sin ram, låtsas att man bara varit ute och köpt en ny sorts putsmedel. Blir man upptäckt krälar man i stoftet och blir förlåten, för herregud, vad skulle folk säga om VI separerade och vad skulle hända med barnen, huset och svärmor….

Åren går och man fortsätter frenetiskt att försöka leva upp till bilden, ens eget jag krymper mer och mer, de drömmar man hade slänger man i papperskorgen eller anpassar till bilden. Man är tom och fyller på genom att leva genom andra, sina barn, sina arbetskamrater eller kanske de man träffar på sitt fritidsintresse. Det är sorgligt att man på grund av en bild inte tillåter varken sig själv eller sin partner att bli lycklig!

Jag fördömer inte och är väl medveten om att det inte alltid är så lätt att ta steget ut i det okända! Det sorgliga är att man inte tillåter sig själv lycka på grund av att en bild av hur lyckan ska se ut och rädslan för hur andra ska reagera, både omgivningen i stort, partnern, barnen och svärmor. Jag har själv under några år av mitt liv levt detta totalt självförnekande och själsdödande liv, inte på grund av bilden av tomtebolycka men av praktiska skäl. Jag blev under dessa år liten, rädd och svag och var fullkomligt vettskrämd när vi till slut separerade men jag kommer fortfarande ihåg den totala lättnad och glädje jag kände när jag satte mig på golvet i min alldeles egna lägenhet. Jag hade inga möbler, ingen TV, inga prylar men jag hade hittad mitt JAG igen!

Fattiga barn i Sverige - löjligt

2011-06-09T21:41:00.001+02:00

Fattiga barn, vad tänker DU på. JAG tänker på svältande barn i Afrika med uppsvällda magar, tomma blickar och flugor runt ögonen. SÅ, har vi det, tack och lov, inte i Sverige.

Har länge förtvivlat försökt förtränga det faktum att vi har FATTIGA barn i vårt avlånga land. Vi har ju skyddsnät när något gått snett, vi tar ju hand om de svaga och BARNEN får aldrig någonsin fara illa!

Tyvärr, så är det inte längre. Vi har barn som går hungriga, barn som har för trånga skor, barn som inte ser vad fröken skriver för att man inte har råd med glasögon, barn som måste ljuga om sjukdom när det vankas utflykt, barn som mobbas för att de har kläder från stadsmissionen, barn som blir överlyckliga när de får en glass, barn som….

Att en mamma/pappa får ont i magen när sommarlovet närmar sig för att man då inte vet hur man ska ha råd att ge sina barn lunch, att som förälder inte kunna gå till tandläkaren för att barnen då inte kan få nya skor, att vara tvungen att släpa sig till jobbet trots feber för att en karensdag innebär att barnen inte kan få en liten födelsedagspresent. Jag får bara ont i magen av att tänka på det, för allt för många är det verkligheten!
Det är inte värdigt att ett land som Sverige att en mamma/pappa måste gå till en välgörenhetsorganisation för att få mat när det är lov från skolan. Nej, nej, NEEEEJ! Barn ska INTE behöva uppleva något sådant, hur ens föräldrar blir totalt förnedrade – NEEEEJ!!!

Det är inte värdigt ett land som Sverige, ett rikt land, att barn inte kan få näringsrik mat varje dag, att barn blir mobbade för att de har fula kläder, inte kan hänga med i undervisningen för att de inte ser!!!!

VI, samhället, får inte svika barnen på detta sätt!!!!!

KD - PRIDE - FÖRBÖN!!

2011-05-13T19:15:00.011+02:00

Satt igår och slötittade på Eurovision, mest för att se hur Eric Saade skulle klara av att komma ur glasburen. Eric var nr 8 – pinan dit var låååång!

Insåg då varför det är ett lyckat drag av KD att vara med i Pride 2011 – alltså vi kan inte ha det så här!!! Alla homosexuella äääälskar schlager och då absolut ALLA bögar. Vi kan inte låta alla dessa personer styra vår musiksmak längre, det måste få ett slut, vi måste låta Kicki Danielsson gå i pension!!!

Därför kära vänner känner jag mig plötsligt väldigt trygg med att KD äntligen ska ha ett tält inne på Prideområdet!! Jag tänkte att vi kan samlas i en gemensam förbön för att dessa förvirrade själar äääntligen ska komma till insikt. Skulle gärna se frälsis med i detta, tyvärr tror jag inte riktigt de vågar sig in på området, men tänk så häftigt med en stor frälsiskår spelandes ”Pärleporten” vid entrén till detta fördömda område.

Livets ord är väl bra på att driva ut onda andar har jag hört och jag tror även Pingstkyrkan är ganska bra på sånt, finns säkert fler och vi får förstås inte utesluta andra samfund utanför den kristna sfären!!

Kanske vi kan fixa olika stationer?! Någon håller förbön, någon driver ut de onda andarna, någon gör – ja vad vet jag med mina begränsade fattningsförmågor. Resultatet måste ändå bli att vi slipper denna plåga i framtiden – Eurovison song contest!!!

Jag tänker ABSOLUT släpa iväg älskade Jay till detta evenemang, visserligen påstår han att han INTE älskar Eurovision, men vad då, han ljuger säkert, han är ju BÖG ju…. Om inte annat måste vi göra något åt det oerhört irriterande faktum att vi spanar på samma killar – så kan vi INTE ha det – hallå.. han ska ju bli min hemmafru/hushållerska… näää det kan bli ALLTFÖR komplicerat… tänk om Jay stöter på min man…

Att leva i en mörk garderob

2011-04-19T21:19:00.003+02:00

Hur kommer det sig att det år 2011 finns människor som fortfarande inte vågar kliva ur garderoben?! Till och med i vår vackra huvudstad finns det homosexuella som inte öppet vågar visa att de tänder på andra män/kvinnor och nu pratar jag inte om femtonåringar utan människor som passerat 25. Det måste ju vara så mörkt, trångt och instängt i den där garderoben så VARFÖR vågar de inte öppna dörren?

Jag har stött och blött den här frågan i timmar med en kär vän som själv är bög och som högst personligt kommit väldigt nära denna fråga.

I en liten håla där inga kända homosexuella finns, ja, där kan jag förstå att det inte känns helt bekvämt att kliva ut. Men i vår huvudstad?! VAD är man rädd för? Har man religiösa föräldrar som anser att homosexualitet är något sjukt och förhatligt, har man homofobiska vänner eller tror man att världen kommer att se en helt annan person än den de såg igår???

Jag tror ytterst få föräldrar förskjuter sitt barn även om ens tro fördömer homosexualitet och gör de det, ja, då kanske de inte är de föräldrar som förtjänar personens respekt! Har man vänner som sviker för att man blir förälskad i någon av samma kön, ja, då är de faktiskt inte värdiga att kallas vänner!

Hur jag och min gode vän än vänder och vrider på denna fråga kan ingen av oss förstå! VARFÖR väljer man att förneka vem man är? Livet måste ju så begränsat när man måste ljuga och smyga på grund av en rädsla som högst sannolikt är ogrundad!

Att leva livet i en mörk trång garderob, att inte ens våga glänta på dörren för sina närmaste vänner, att ständigt vara rädd för att världen får VETA den mörka, farliga hemligheten, DET livet är ju bara tragiskt.

Känner bara en stor, stor sorg över att unga människor inte vågar leva som öppet homosexuella i Stockholm år 2011!!!!

Till er som undrat!

2011-04-12T19:28:00.003+02:00

Jag har fått en del frågor via e-post mm angående om jag slutat blogga. Först vill jag bara tacka för ert positiva peppande och be om ursäkt för att jag inte svarat alla ordentligt.

Jag tänker inte sluta blogga, jag är fortfarande intresserad av både inrikes- och utrikespolitik och JA jag är fortfarande sosse!

Anledningen till mitt knapphändiga bloggande på sista tiden beror på att det händer väldigt mycket både i min privata sfär och på min arbetsplats. Saker jag inte riktigt kan styra över. Jag är van vid att ha rätt stor kontroll över mitt liv, vilket jag just nu inte har. Min energi går just nu ut på att hitta positiva tankar, positiva strategier och positiva handlingssätt. Jag faller då och då ner i svarta hål men kravlar mig upp tack vare alla underbara människor omkring mig som orkar lyssna och kommer med klokheter.

Jag har massor av tankar och funderingar vad gäller skola, sjukvård och inte minst det som händer i den stora världen just nu. Tyvärr sviker orden och mitt fokus hamnar på det jag inte kan och får skriva om.

Tack, än en gång för att ni bryr er om mig och min lilla blogg!!!

Officiellt barnlös!

2011-03-28T19:23:00.002+02:00

Idag fyller minstingen 18 år vilket innebär att jag officiellt inte har några BARN längre. Nu har jag två ungdomar. För mig är de förstås alltid mina barn, även den dag de fyller 50 (hjäälp!), men nu räknas faktiskt bägge mina söner som vuxna. Jag har förstått av alla kommentarer att jag borde känna någon slags sorg över detta. Jag har försökt känna efter, men jag känner nog mest glädje och hopp över att de små liven blivit vuxna. Tycker det känns rätt skönt att inom överskådlig framtid få hjälpa till med flyttlassen från mor. Jag hoppas att jag givit mina söner tillräckligt med verktyg för att på ett värdigt sätt ge sig ut i vuxenvärlden. Självklart kommer de snubbla och göra sig illa några gånger under resans gång, lika självklart kommer jag göra mitt bästa för att trösta och blåsa bort det onda. För att bli vuxen på riktigt måste man få några skrapsår på vägen. Att fullständigt egoistiskt kunna få några år att frossa i MITT liv, ja, det känns faktiskt lockande! Det finns egentligen bara ETT aber, VAR ska de bo!!! JAG är tyvärr inte gjord av pengar och kommer aldrig (vilket jag heller inte tycker är vettigt!) att kunna köpa en bostad åt mina barn. Idag är ju nästan alla hyresrätter omvandlade till bostadsrätter. En tvåa i Hammarby sjöstad för 8000 i månaden….hmmm, vilken nyutflugen ungdom har råd med det…..?!

Livet runt 50

2011-03-07T20:01:00.003+01:00

Det händer saker när man är runt femtio. Plötsligt inser man att man antagligen har levt mer än halva sitt liv. Man inser att man förunderligt nog har överlevt småbarnsåren, tiden av ständig hämtning och lämning till diverse aktiviteter är över. Plötsligt har man ungdomar hemma, ungdomar som inte längre behöver sina föräldrar på samma intensiva sätt som förr. Man tittar förundrat på dem och inser att de snart är flygfärdiga.

Kanske börjar man även i smyg kolla på sin partner, funderar över vem man egentligen lever med, man tittar sig i spegeln och frågar sig, vem är du då och vad vill du med resten av ditt liv. Många har levt så intensivt med sina barn att man glömt bort både sig själv och sin partner. Inte så konstigt att man då börjar fundera över hur man vill att framtiden ska se ut, kanske får panik när man inser att man lever med en främling, en främling som man kanske inte alls har lust att dela bohag med när boet börjar avfolkas.

I min bekantskapskrets händer just detta nu. Väldigt många har levt/lever i halvdåliga relationer. Inte stormiga relationer fulla av gräl men ganska slentrianmässiga relationer som ofta mer kan betraktas som någon form av vänskap.

Många är rädda för ensamheten, jag tycker det är bättre att leva själv än att vara ensam i tvåsamhet. Det finns många känslomässiga hinder, man har ju förhoppningsvis en stor ryggsäck med härliga minnen men ingen spåkula inför framtiden. Det finns praktiska bekymmer som bostad, prylar och hundar.

Det är inte lätt att ta det där stora läskiga steget ut i det okända, men jag tror väldigt många skulle må så mycket bättre om man vågade hoppa ut i det okända.

Är det så vi vill ha det?

2011-02-20T20:08:00.003+01:00

Somaliska pass och ID-handlingar duger inte för att bevisa att just jag är JAG. Kanske finns det grund för den misstänksamheten?! Samtidigt innebär det att mängder av barn endast har tillgång till EN förälder. Kommer man till Sverige från Somalia och framförallt från Mogadishu får du nästan med automatik uppehållstillstånd. Om din man/fru och dina barn inte lyckats fly (eller m a o hela familjen hade inte råd att betala för illegal smuggling…) så har DE i princip ingen chans att få träffa sin mamma/pappa igen!

Är det så här vi vill ha det i Sverige?! Ska vi förvägra barn deras föräldrar? Ska vi skita i att barnen far illa?! Struntar Sverige i de mänskliga rättigheterna?!
Tidigare var det möjligt att göra undantag för passkravet om familjens berättelse var trovärdig, och efter dna-prov. Men en dom i Migrationsöverdomstolen sa att sådana undantag var omöjliga, vilket fick Migrationsverket att ändra praxis så att somalier inte ens får sin anknytning prövad.

Jag skäms – var finns solidariteten och humaniteten??? Är det bara de välutbildade och de med pengar vi har råd att ta emot i vårt vackra land?????

DN DN2

Längtan

2011-01-29T19:52:00.003+01:00

Visst känns ordet längtan som ett positivt ord?! Man kan förknippa det med barndomens jular, när man längtade efter att tomten skulle komma. Eller den heta längtan efter de där ”rätta” jeansen. Längtan efter att skolan äntligen ska ta slut. Längtan efter att ha råd att åka på semester. Längtan efter att det ska bli fred i mitt land. Eller längtan efter pappa som man inte känner. Längtan efter mannen/kvinnan du inte kan få.

Ja ni ser, LÄNGTAN är nästan alltid förknippat med något bitterljuvt.

Längtan kan bli destruktiv. Om man hela tiden längtar efter det där man aldrig kan få och glömmer att njuta av det man har, ja då hamnar man lätt i en känsla av bitterhet. Känslan av att hur jag än kämpar kommer jag aldrig till målet. Ibland måste man släppa, inse att målet är för stort, för långt bort. Kanske kan man stanna upp, se sig om, njuta av det man har, forma mer realistiska mål för sin längtan.

Att längta och sträva efter något är i grunden positivt, men det får inte överskugga LIVET. Att släppa taget om sin stora längtan gör ont, man kommer säkert sörja länge. Alternativet, att bli bitter och känna sig otillräcklig, ja det gör en nog ännu mer olycklig.

Sverige är väl bäst?!

2011-01-20T20:18:00.005+01:00

Vi är toleranta i Sverige. Vi gillar ett mångkulturellt samhälle. Vi tar hand om människor som far illa. Vi är väl medvetna om att homosexuella förföljs i många länder. JA – eller hur?!

Ytterligare en gång måste jag läsa om hur kristna irakier tvångsutvisas från vårt humana land! Trots att Amnesty och UNHCR anser att kristna irakier behöver skydd efter att våldet mot kristna ökat. Europadomstolen stoppade ju tillfälligt tvångsutvisning av asylsökanden från Irak, nu bedömer de helt plötsligt att det inte finns något individuellt hot mot de flesta av dem! Svagt! Även om ingen riktat ett direkt hot mot en person så står en stor grupp utsatta människor inför ett reellt dödshot. Vår käre migrationsminister, Tobias Billström, ler och tycker förstås att han har rätt – ut med dem bara – de klarar sig nog….

Sverige, som gjort sig känt för att stå upp för människor i nöd, är nu det land som tvångsutvisar flest till Irak! Det känns inte OK.

Kanske har jag fel, men jag hör inte mitt eget parti (S) ta debatt i dessa frågor. Vi kan väl inte sluta att diskutera mänskliga rättigheter och alla människor lika värde bara för att SD nu finns i riksdagen. Enligt min mening är den debatten viktigare än någonsin!!!

Barn till varje pris?!

2011-01-19T22:06:00.003+01:00

Hur långt kan man gå för att få ett barn? För mig var det så självklart att jag när jag ville få barn också KUNDE. Det enda jag tänkte på var att jag ville bli mamma innan 30, mest på grund av att jag var väl medveten om att fertiliteten minskar med åren. Hur jag hade reagerat om jag INTE lyckats kan jag bara spekulera i.

Det ÄR ingen självklar RÄTTIGHET att bli förälder! Hur mycket ska samhället ställa upp? Hur långt är en barnlös människa beredd att gå för att få det där hett efterlängtade barnet? NÄR ska man ge upp, acceptera sin situation och försöka leva ett rikt liv utan barn? KAN man?

Är det OK att köpa ett barn? Är det OK att välja de egenskaper man vill ha hos ett barn? Är det OK att en annan kvinna kan skadas för livet?

Jag har full förståelse för att fattiga kvinnor säljer sina ägg eller väljer att bli surrogatmamma, man kan göra MYCKET för att överleva eller att kunna ge sina egna barn ett drägligt liv! De par som inte ens snuddar vid tanken på HUR och VARFÖR en annan kvinna ställer upp på att hjälpa dem att få sitt barn, ja DET har jag svårare att förstå!

Vi har blivit väldigt själviska, vi i väst som har råd att välja! Vi vill utbilda oss, få ett bra jobb, skaffa hus och förverkliga oss själva INNAN vi skaffar barn. Att den biologiska klockan tickar tänker vi inte på, på något sätt fixar det sig nog.

Jag förstår att barnlöshet kan var ett enormt trauma men det ÄR inte en RÄTTIGHET att få barn och jag tycker INTE att det är OK att fattiga kvinnor måste sälja sin kropp för att vi som har råd ska kunna skaffa ett barn, oavsett hur mycket man längtar, oavsett hur mycket just det barnet kommer att bli älskat!

Infertilitet är av WHO klassat som en sjukdom och alla har därmed rätt att få hjälp, därav nobelpris för provrörsbefruktning. För den skull är det INTE ok att andra kvinnor måste riskera sin hälsa!

Frihet, jämlikhet och solidaritet får aldrig bli omodernt!

2011-01-07T20:28:00.004+01:00

Jag har alltid tyckt att Jan Eliasson verkar vara en klok man och en sann socialdemokrat. Blev varm i hjärtat när jag igår läste hans inlägg i Aftonbladet. Han skriver att socialdemokratin nu måste samla kraft från sina rötter. Det gläder mig oerhört, de gamla orden FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET kan/får aldrig någonsin bli omoderna – de orden hör till både historia och framtid!!

Han skriver ”I debatten målas ofta upp en motsättning mellan en politik för tillväxt och en politik för solidaritet. Detta är en falsk motsättning, som bara stärker polariseringen i vårt samhälle. Tage Erlander sade en gång att varje samhälle skall bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta. Denna grundtes för socialdemokratin är i själva verket en förutsättning för sammanhållning och förtroende i en nation. Ekonomisk rättvisa, jämlikhet och en väl fungerande offentlig sektor säkrar tillväxt och ekonomisk effektivitet, vilket visats i flera studier på senare tid. I mitt internationella arbete har jag sett resultatet av motsatserna: djupa orättvisor, ojämlikhet mellan kvinnor och män, korruption och svag infrastruktur. En värld med stora klyftor är en farlig värld.”

Jan Eliasson saknade, liksom jag en internationell dimension under valkampanjen. Sverige är och kan aldrig vara en isolerad ö i universum. Vi är beroende av vår omvärld, på gott och på ont.
Den lilla ankdammen EU skakas av ekonomiska kriser. Kriser som allt för lätt leder till ökad främlingsfientlighet när flyktingar strömmar in över våra gränser. Människor som flyr krig och förtryck och som vi bemöter med rädsla för terrorism och som vi gärna skyller ekonomisk obalans på.

Utanför vår ändå ganska välbärgade och trygga del av världen finns ofantliga tragedier. Vi har Haiti där människor fortfarande lever i miserabla förhållanden i tältläger. Läger där nu kolera sprids och där det sexuella våldet blir ett allt större problem. Vi har Sudan som står inför en ödesmättad folkomröstning som allt för lätt återigen kan leda till inbördeskrig. Vi har Kongo, där kvinnor fortfarande används som vapen genom sexuellt våld. Vi har Afghanistan där ett av sex barn dör innan det fyllt fem år och mödradödligheten är bland den högsta i världen. Listan kan göras lååång!!

Jag ser allt för tydligt hur rädslan för det främmande sprider sig! Hur allt för många tror att varje troende muslim är en potentiell terrorist. Jag blir så oerhört ledsen när jag hör, i övrigt kloka människor, uttala rasistiska åsikter. Vi ska inte blunda för att det finns extrema rörelser kopplade till islam. MEN vi får inte heller glömma att de allra flesta människor, oavsett varifrån de kommer, oavsett vilken religion eller hudfärg de har vill ha fred och frihet!

Var finns Sveriges röst? Var finns solidariteten? Var finns kampen för alla människors lika värde??

Nyårslöften

2011-01-05T20:06:00.005+01:00

Nästan lite raljerande kallar vi dem nyårslöftena, de som nu svämmar in på stans alla gym med nya skor och höga ambitioner. Vi som varit med ett tag suckar och vet att det nu blir kö till löpband och maskiner fram till mitten av februari. Då ger de upp, nyårslöftena.

Jag tror ingen av oss som varit med ett tag annat än att applåderar att så många vill komma i form. Även om vi suckar hjälper vi till så gott vi kan med att visa apparater och inställningar. Vi skrattar INTE åt vare sig de tjocka eller de tunna, men vi VET, nästan alla ger upp. Det är nämligen tufft att ändra livsstil!

Det är inte bara alla gym som inför nyår gnuggar händerna, alla företag som säljer ”Quickfix” i form av pulver, soppor, smoothies… tjänar i dessa tider storkovan på människors ångest över hur de ser ut. Jag blir nästan ledsen men mest förbannad över hur mycket skit som säljs! Visst ät bara pulver i fyra månader, visst man går ner i vikt – men sen då!!! Nästan alla trillar tillbaka i gamla vanor, blir ledsna och besvikna och går upp ännu mer i vikt!

Jag menar på att det inte finns några genvägar till ett sundare liv. Mer motion och nyttigare mat är enda vägen om man vill få en sundare livsstil och då menar jag INTE att man inte får äta god mat och till och med ta ett glas vin. För att komma dit måste nog de flesta ta ett litet steg i taget för att orka och för att känna att det är värt att göra resan. Det är därför det känns lite sorgligt att veta att de nyårslöften som nu väller in på gym och träningshallar går ut för hårt och kommer att krokna allt för snart!

Tjockisskatt är väl bra

2011-01-03T21:01:00.005+01:00

Klart vi ska ha tjockisskatt! Tänk så mycket mer tjocka människor kostar i sjukvård. Knäproblem, diabetes, cancer, för att inte tala om tjockisoperationer! Men inte kan vi sluta där, tycker nog att tjockisarna kan betala lite mer för sina kläder också, det går ju faktiskt åt mer tyg!

Om vi nu tar och inför tjockisskatt så tycker jag i rättvisans namn att vi även bör ha smalisskatt, ni vet för anorektiker och andra sjukligt magra typer. De kostar massor av pengar som vi normalviktiga måste betala med våra surt förvärvade skattepengar.

Om vi nu ändå är inne på att se till att vi sunt ätande och något så när vältränade medborgare ska slippa betala extra för de som inte sköter om sin kropp så finns fler som jag tycker ska betala lite extra. Rökare – här behövs inga argument, eller hur! Alkoholister – samma här! Kruxet med rökare och alkoholister är väl möjligen att de drar in en och annan skattekrona, men det kan väl knappast täcka för kostnaderna?!

Ungar med problem, ni vet sådana med konstiga bokstavskombinationer - borde inte föräldrarna få betala lite extra för den hjälp de ska ha i skolan. Eller varför inte återinföra OBS-klasser?!

Självklar skriver jag om Stefan Hannas(C) idiotiska inlägg på sin blogg !

Så kommer vi då osökt in på en av mina käpphästar, skolgympan, eller idrott och hälsa som det heter numer. Hur många ungar har blivit inspirerade till ett livslångt aktivt liv genom skolans gymnastiktimmar??? Ingen jag känner i vilket fall. I bästa fall tyckte man det var rätt kul, i värsta fall var/är dessa timmar plågsamma och grymma. Hur kul är det att känna sig som en klumpeduns i redskapen, eller inte fatta vad ”offside” är, eller tycka att det är skitläskigt när bollar kommer flygande. För att inte tala om utsorteringen, att vara den ingen vill ha!

Jag tycker skolidrotten är jätteviktig och skulle gärna se fler timmar men då måste den bli en inspiration till att hitta sätt att röra sig på som JAG tycker är kul. I skolidrotten ingår ju även ordet ”hälsa”. Jag kan bara bedöma efter mina egna och till viss del andras barns undervisning i det ämnet och här kan jag bara säga att den undervisningen är högst summarisk. HÄR har skolan mycket att jobba på om vi ska slippa betala tjockisskatt!

SvD DN

God Jul????

2010-12-22T20:44:00.003+01:00

Har alltid lite svårt att få till den där ”rätta” lyckliga julekänslan så här några dagar inför JULAFTON, då alla ska vara lyckliga och glada. Det är bara det att alla definitivt INTE kommer att vara lyckliga och glada på julafton.

Jag stressar omkring och försöker få till fina julklappar till alla som ska ha – MEN vet att många barn även i år kommer att sitta med tårar i ögonen för att tomten inte hade råd i år heller. Barn som sedan måste hitta på vad de fått i julklapp första skoldagen.

Jag tycker inte om julmat, men handlar pliktskyldigast det som SKA finnas på julbordet – MEN vet samtidigt att barn svälter, vet att många barn i Sverige aldrig kommer att få uppleva ett överdådigt julbord eftersom föräldrarnas pengar bara räcker till gröten.

Jag svär över att behöva stå i kilometerlånga köer på systembolaget – MEN vet att många barn inget annat önskar att pappa skulle tröttna i kön och lägga ifrån sig spriten. Barn som fasar över alla högtider, i bästa fall blir farsan full så snabbt att han somnar snabbt, i värsta fall blir arg och misshandlar mamma – igen…

Jag byltar på mig massor av kläder men fryser ändå – MEN möter en äldre man som försöker SOVA UTE i denna kyla. Möter en ung vilsen flicka i allt för tunna kläder, kanske utslängd av föräldrarna – var ska hon sova i natt?

Jag har barn vars föräldrar är skilda men fortfarande på ”speaking terms” – MEN vet att många barn har ont i magen eftersom de inte vet om även denna jul ska börja och sluta med bråk och skrik.

JULEN ska vara BARNENS högtid! Får varje år ont i magen av att veta att så många barn far illa denna högtid. Vill att Jesus, Gud, Allah, Krishna, tomten och alla vuxna tänker till en gång till – strunta i allt annat och se till att barnen får en fin jul. Det behöver inte kosta så mycket i pengar men en hel massa KÄRLEK!

Julhets och iskyla - icke tycka om!

2010-12-11T17:53:00.003+01:00

Nu är det snart jul har jag hört. Tiden när det raddas upp en massa MÅSTEN. Man måste sätta upp julstjärnor och adventsljusstakar, man måste byta gardiner, baka lussekatter och julstäda. Sedan ska man med ett leende på läpparna in till stan för att slåss med en massa andra människor som likt en själv har en lång önskelista i handen. Därefter måste man rulla köttbullar, lägga in sill, fixa ekologisk skinka och koka knäck. Men inte slut där inte, nejdå, sen ska granen in, de förbaskade lamporna på, kulor och glitter – allt för att man sedan måste få stickor i fötterna av de förbannade barren i flera veckor!

Missförstå mig rätt, tycker julen kan vara rätt mysig. Orkar inte med alla måsten. Tänker sjunka ned i soffan och beställa lite klappar på nätet. Julmat tycker jag inte ens om men får väl lov att fixa köttbullar och skinka, resten finns färdigt på ICA. Och mor får fixa någon god rotfruktslåda.

I år har vi DESSUTOM den där förbannade kylan och snön! Då måste man bylta på sig en massa kläder och ge sig UT för att njuta av det vackra vintervädret, åka skidor eller i vilket fall ta en härlig långpromenad. JAG tycker visst att det är vackert med frost på träden – så länge jag få sitta inne och titta, tyvärr är man ju emellanåt tvungen att ge sig ut. Tycker det är fult med kängor, vansinnigt obekvämt med långkalsonger och opraktiskt med vantar. Känner mig som en klumpig och orörlig michelingumma och TROTS alla kläder så fryyyyser jag. Fryser från november till vårens livgivande strålar behagar värma min kropp igen.

Ni som tycker det är så mysigt med kyla och snö – snälla, kan ni inte bara hålla tyst och låta mig lida ifred!

VILL HA SOMMAR NU!!!!

Men man dör ju inte…

2010-12-01T19:30:00.003+01:00

Idag dör väldigt få människor i Sverige av AIDS. Ibland är det nog lätt att tro att HIV och AIDS inte längre finns hos oss. Den finns, och det är inte bara knarkare, prostituerade eller homosexuella män som bär på denna livshotande och livslånga sjukdom. Det finns inget botemedel och vägen för att få fram ett vaccin är fortfarande lång. Vi som bor i Sverige har tur, vi kan få livsmediciner, mediciner som gör att vi kan leva ett långt och rikt liv om vi bara tar medicinerna.

Själva viruset är inte särskilt smittsamt, det krävs blod till blod eller slemhinna mot slemhinna för att viruset ens ska överväga att flytta på sig. Hamnar det i kroppen är det dock inget snällt virus, får man inte livsmedicinerna så dör man.

Vi som såg Sixten Herrgård och andra som vi kanske till och med kände personligen tyna bort i AIDS har nog en annorlunda bild av HIV och AIDS än vad dagens ungdomar har. Vi blev sönderpumpade med information om kondomanvändning och smittvägar. Men har vi egentligen lärt oss något, har vi ändrat vårt sexuella mönster så att vi alltid använder kondom vid samlag med nya partners, hur många av oss har någonsin gjort ett HIV-test??

De flesta av oss förstår (i vilket fall i teorin) att det är ofarligt att ge någon med HIV en kram och nog vågar vi väl dricka ur samma ölglas. Jag har hört HIV/AIDS jämföras med kroniska sjukdomar såsom diabetes, men då blir jag allt lite upprörd, varken diabetes, psoriasis eller reumatism är smittsamma sjukdomar! HIV är fortfarande en både smittsam och dödlig sjukdom, här finns en viss skillnad. Jag menar inte att vi ska vara rädda men vi får heller inte glömma eller negligera sjukdomens farlighet.

Ungdomarna då, vad vet de? Vilken information får de? Ser de på HIV som på klamydia? Såååå farligt är det väl inte, man dör ju inte……..

Nu tänder SD ljus och myser

2010-11-25T19:27:00.003+01:00

De gnuggar nog sina händer i glädje och sjunger ”Du gamla du fria” – ja sverigedemokraterna alltså.

För nu har Sverige gnällt och klagat till Europadomstolen att det generella stoppet för tvångsutvisning av Irakier hävs. Istället ska individuella prövningar i varje ärende göras.

Man kan ju hoppas att de irakiska flyktingarna tidigt informeras om denna rättighet! Blir de inte de kan de åka ut från vårt kalla land trots att UNHCR avråder från utvisningar till Bagdad mm.

Sverige är det land som genomför flest tvångsutvisningar till Irak och (SKÄMS!) Sverige är enligt UNHCR det enda land som utvisar barnfamiljer och kristna till centrala Irak!

Så var det med den solidariteten, så var det med tanken på alla människors lika värde, så var det med den tanken att varje individ ska ha ett rättsligt skydd.

Goodbye mänskliga rättigheter och välkommen till värderingar á la SD?!

DN

Trött på gnället!

2010-11-23T19:58:00.001+01:00

Precis så är det! Jag är trött på gnället! Vi (S) gjorde ett skitdåligt val – JA visst gjorde vi det. Analysera, gör om gör rätt, men gnäll inte!
Mona var dum som överhuvudtaget inledde ett rödgrönt samarbete, Mona gjorde fel när Vänsterpartiet fick vara med, Mona var svag, Mona hade fula kläder….

Mona är den som (tyvärr enligt mig) tagit konsekvenserna och lämnar. Resten av gänget tävlar numer om att göra bästa utspelet i DN!? DN inkallar expertis från Norge som säger att vi ska lägga örat mot köksborden (någon mer än jag som får rysningar?).
Ingen i det gamla gänget runt Mona Sahlin vill nu ta ansvar utan menar på – att om ni bara lyssnat på mig så…. MEN, nä partiledare vill jag INTE bli när jag blir stor! Någon som tror på dem????

Tycker fortfarande inte att det var/är något större fel på politiken som drevs/drivs av socialdemokraterna. Tror fortfarande att det var målandet det var fel på. Målandet av de bilder av samhället och världen som VI vill ha den!

Visst, jag håller med, den socialdemokratiska politiken måste till viss del förändras, inte grundtanken men det praktiska genomförandet.

Samhället har utvecklats i ett rasande tempo. Idag har väldigt många (observera att jag INTE säger ALLA) har idag råd med platt-TV, datorer, mobiltelefoner och resor på semestern. Vi jobbar mycket och kanske är det då inte så konstigt att fritiden blivit allt viktigare och många tycker att RUT är en bra hjälp i vardagsslitet.

Vi blir mer och mer egoistiska och egocentriska. Det är inte förrän olyckan i form av en gammal förälder eller ett barn i behov av extra stöd vi börjar fundera över hur våra skattepengar ska användas. Det är ju inte sååå himla kul att behöva slita upp den egna plånboken för att gamla mamma ska få ett värdigt boende!

Vi behöver nu (tyvärr) en ny partiledare. En som är verbal och kan berätta om den framtid vi socialdemokrater vill se, en framtid som inbegriper vårt lilla land men även den stora världen. De stora orden; FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET gäller än, vi måste bara måla rätt bilder!

Pinsamt Sverige!

2010-11-11T18:51:00.004+01:00

Fastnar idag för en sketen liten notis i DN där Röda Korset vill att alla irakier som söker asyl ska bli informerade om att de kan vända sig till Europadomstolen. De irakier som vänder sig till Europadomstolen får nämligen sina utvisningar stoppade på grund av det försämrade säkerhetsläget i Bagdad! Migrationsverket är som vanligt lomhörda och har ännu inte ställt in alla utvisningar till Irak.

Jag kan inget annat säga än FY FAN vad pinsamt för Sverige. Sverige, ett land som gjort sig världsberömt för sin humanitet mot människor i nöd. Har SD med sitt främlingsfientliga budskap reda fått regeringens öra? Sverige ska väl vara det land som först reagerar OCH agerar när människor i andra länder har det svårt!?

Är det så här Fredrik och hans gelikar vill bli ihågkomna, som inhumana flyktingmotståndare som inte ens lyssnar på Europadomstolen, FN, Röda Korset och andra som faktiskt vet hur läget är i andra länder?????

TANT - i helvete heller?!

2010-10-31T19:18:00.003+01:00

TANT. Detta läskiga ord. Försöker vänja mig. Försöker inse fakta.

Det smyger sig allt närmare – tantfaktorn. 2012 är det på riktigt, så nu försöker jag sakta vänja mig vid tanken. VILL INTE, VILL INTE, men måste inse fakta – det läskiga magiska numret 50 närmar sig med stormsteg. Försöker då och då kalla mig och väninnorna för tant/tanter. Känns konstigt och förbaskat obekvämt!

Springer på den ena 50-års festen efter den andra – har svårt att inse att dessa vackra, häftiga och mysiga tjejer är just TANTER.

Ska man inte ha dräkt, villa, vovve, och gilla dansband när man är 50? Det är något som inte stämmer!! Mina tantkompisar har jeans, gillar att festa, går på gym och tycker ungarnas musiksmak är HELT OK – något är FEL – åt helvete fel!

Är vi patetiska i de yngres ögon, eller är vi accepterade?? Tycker de vi är pinsamma som vägrar att ge upp våra höga klackar? Tycker de vår erfarenhet är värd att ta på allvar trots att vi inte bär dräkt? Tycker de att vi är OK när vi släpper lös på dansgolvet?
FAKTISKT, skiter jag i vad den yngre generationen tycker! Jag är som jag är FAST jag snart är 50!!!!

Lite kul är det ju förstås om en yngre av motsatt kön visar intresse!!! Var på krogrunda (oplanerat) i fredags – ung man bakom baren flörtar ohejdat och vill ha tants telefonnummer när hon avviker – MALLIG – inte jag inte.......

Hyr ut ett rum till en hemlös?!

2010-10-26T21:29:00.002+02:00

Maria Larsson tycker att vi ska hyra ut ett rum i vår stora villa för att lösa hemlösheten. Att hennes parti har sålt ut en massa hyresrätter, och fortsätter med detta anser hon inte bidrar till att unga vuxna blir hemlösa. Att unga vuxna får sova på en parkbänk, hos en kompis, på ett härbärge tycker hon är ett problem MEN lägger problemet i kommunernas knä som i sin tur inte mäktar med och lassar över till frivilligorganisationer. Jag bara undrar, hur många vill och vågar hyra ut ett rum till en hemlös?????
Rätten till egen bostad ingår i de mänskliga rättigheterna!!!

Tobias Billström tycker det är att OK att skicka tillbaka flyktingar till Grekland efterson de hade oturen att hamna där som första asylland. Det trots att t ex Röda Korset bestämt avråder detta! Dessa flyktingar får ofta leva på gatan, får ingen riktig asylprövning och kan skickas tillbaka till sitt hemland utan att någon bryr sig om anledningen till att de flydde från vänner och familj.

VAR har HUMANITETEN och SOLIDARITETEN i vårt land tagit vägen?

Hoppar över allt som handlar om Afghanistan

2010-10-21T20:04:00.003+02:00

Orkar inte, det gör för ont och kommer för nära.
Storsonen ligger i lumpen (eller vad det heter nu). Visserligen har han inte kommit så långt i utbildningen men bara tanken på att han sedan vill fortsätta inom det militära och då hamna i Afghanistan eller någon annan krigshärd får mig att må illa. Att se rubrikerna om dödade och sårade svenska soldater gör mig illamående av rädsla och jag lider med de anhöriga.

Om sonen nu en dag säger att han vill hjälpa människorna i Afghanistan, vad gör jag då? Jag kan inte stoppa honom, möjligtvis hjälpa till att söka fakta så beslutet blir välgrundat. Sen då! Om han åker, hur klarar man oron? Tänk om han dör, eller blir skadad för livet!

Samtidigt måste man ju vara lite stolt över att sonen vill hjälpa människor i nöd – men.......

Jag vågar inte ha någon uppfattning om det är rätt eller fel att sända fler svenska soldater till Afghanistan, jag har inte den kunskapen. Jag är av den bestämda uppfattningen att krig inte löser problem. Nu är det redan krig och människor lider. Ska vi då hjälpa till genom att skydda oskyldiga människor genom militära insatser? Jag har inga svar!

Magkänslan säger mig att vi gör störst insats genom att se till att barnen får gå i skola, hjälpa till att bygga upp infrastruktur och se till att det finns sjukvård. Men de som gör dessa heroiska insatser kanske behöver skydd och då kanske det är vår plikt att beskydda dem så fler vågar hjälpa till?!

Vad svårt det är! Beundrar alla som vill hjälpa till och sörjer med drabbade anhöriga både här och långt där borta. Samtidigt bäddar jag in mig i mig in min trygga kokong och låtsas som om världen är god – orkar inte ta in – kommerför nära!

Det kommer så nära ibland!

2010-10-17T19:59:00.002+02:00

Ibland kommer det så nära, det där omänskliga och orättvisa.

Träffade idag min granne och mina barns älskade dagisföken. Bettis, idag en kvinna med knappt ett år kvar till pension. En kvinna som i augusti var tvungen att göra en ganska stor ryggoperation. En operation som gick bra men som tyvärr ändå fick komplikationer i form av en otäck stafylokockinfektion.

Bettis längtar efter ”sina barn”, men är förbjuden att besöka dem p g a infektionsrisken. Det Bettis får är ett samtal från försäkringskassan som undrar om inte hennes arbetsgivare kan ordna något lättare jobb åt henne nu när hennes 90 dagar är slut. Bettis får inte ens gå på sjukgymnastik eftersom såret efter operationen inte läkt, hon får inte åka buss, knappt handla och definitivt inte besöka sin arbetsplats. Ändå ifrågasätter försäkringskassan hennes arbetsförmåga!

Bettis vill inte vara sjuk, hon vill samtala med barnen, läsa sagor och bara vara en närvarande vuxen som ser varje liten unik person. Bettis känner sig ifrågasatt, kränkt och ledsen – hon vill ju inget hellre än att bli frisk och kunna göra nytta de sista månaderna av sitt yrkesverksamma liv.

Vad ska vi göra Mia, säger vår älskade Bettis. Jag kan nog klara även detta, men alla är inte lika starka som jag. Alla orkar inte ge svar på tal,alla orkar inte ifågasätta auktoriteter som försäkringskassan, det finns människor som inte orkar och människor som inte vet att de kan och får ifrågasätta de där konstiga breven.

Jag var gråtfärdig när jag kom upp till min lilla lägenhet! Hur vågar alliansen ifrågasätta VÅR Bettis!!! En kvinna som vigt sitt liv för våra barn, en kvinna som aldrig i hela sitt liv fuskat med en endaste liten sjukdag, en kvinna som inget annat vill än att få tillbringa sina sista arbetsdagar med våra barn, en kvinna som haft oturen att få komplikationer efter en operation.

Hallå! Jorden anropar! Lyssna till jordborna alliansen, det är människor vi pratar om!!!!

Religion á la Björklund

2010-10-10T19:51:00.005+02:00

Halelulja
Han förnekar sig inte vår käre major Björklund!
Vi i väst är bäst –eller?!

Trodde i min enfald att dagens religionskunskap var till för att öka förståelsen mellan människor och visa på likheterna mellan religionerna. Skoverket säger att Religionskunskapen i skolan bland annat ska "främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning" samt "skapa nyfikenhet och intresse för religion". Men enligt Björklund tydligen bara en, nämligen kristendomen.

Skolverket tycker att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika, men se det tycker inte major Björlund så han kör helt sonika över skolverket och bestämmer att kristendomen ska ha en särställning bland skolans undervisning i religionskunskap! Jo, jo, det är ord och inga visor det!

På lågstadiet berättar man för barnen varför vi firar julsäger Björklund och menar att skolan inte har tid att berätta om de andra religionernas högtider och varför de firas???!!!

Nu är du ute och cyklar IGEN kära Björklund!

Herr Björklund och jag är födda samma år och har därmed genomlidit samma
sk religionsundervisning, d v s kristendomen dominerade och de andra religionerna sveptes snabbt undan som ovikiga och små. Jag upplevde det som oerhört pinsamt när jag i vuxen ålder förstod att andra människor firade andra högtider med samma självklarhet som vi firar jul och påsk, dessutom i religionens tecken. Jag vill inte att dagens barn måste uppleva det!

I dagens samhälle måste det väl vara av största vikt att vi ser att de stora religionerna har väldigt många likheter. Lika viktigt är att berätta att man kan tolka både bibeln och koranen som fan tolkar bibeln, d v s efter eget önskemål, om människor inte kan eller vågar ifrågasätta olika tolkningar. Titta bara på debatten om burka mm.

För att förstå och respektera varandra måste vi ha kunskap. Kunskap om religion, seder och bruk, samhällsklimat, historia.....

Som minister i Sveriges regering borde väl Jan Björklund ha tillfälle att träffa en massa spännande och kloka människor och diskutera religion och historia – ta tillfället i akt – på en vecka borde du ha hunnit träffa tillräckligt många kloka personer för att inse att du har FEL!!!

SvD DN Johan W

Likgiltighet är inte straffbart men en dödssynd

2010-10-10T15:58:00.004+02:00

Läste i morse ovanstående rader i en bok och av någon anledning gick hjärnan i spinn. Är det vi i Sverige lider av, likgiltighet? En likgiltighet för vad som händer i den stora världen liksom i vår närmaste omgivning.

Att inte orka ta in alla katastrofer i världen är mänskligt, men orkar vi idag ens ta in en och verkligen bry oss? Vi läser om hur kvinnor används som vapen i Kongo, ryser lite men konstaterar torrt att FN nog tar hand om det. Vi förskräcks över att svenskar blir sårade i Afghanistan, men antar att de och deras familjer får den hjälp de behöver. Den senaste katastrofen vi och media uppmärksammade var väl tsunamin i Thailand och då för att det kom innanför tröskeln i våra hem på riktigt.

Om barnets kamrat aldig följer med på klassresor för att familjen är fattig antar vi att skolan kan få pengar från någon organisation till detta. Om våra barn går i en skola där barnen uppnår bra resultat orkar vi inte engagera oss i varför grannskolan inte når samma resultat.

Likgiltighet ligger nära egoismen. Bara jag har det bra orkar jag inte bry mig så mycket om de där andra. Jag kan välja att blunda och bara se det jag vill se.

Är det så att vi börjar bli likgiltiga? Orkar vi inte gå och rösta för att vi inte orkar sätta oss in i vad de olika partierna vill. Tycker vi att det gör detsamma, de lovar ju bara en massa som de inte håller. Eller är partierna så otydliga att vi inte ser skillnaden.

Samtidigt snurrade hjärnan till åt andra hållet.
Att SD kommit in i finrummen, kan det bero på att vi INTE är likgiltiga. Kan det vara så att några faktiskt har tröttnat på de vanliga politikernas prat som sedan inte resulterar i något bra i just deras områden. Kan det vara så att man vill ha förändring, att man inte tycker det är värdigt att tre familjer bor i en trea, att man tröttnat på att skolan inte förmår ta hand om olikheter och aldig får resurser i form av lärare så att alla ungar klarar sig igenom med godkända betyg. Kan det vara så att man inte längre orkar se tonåringar som redan givit upp att bli accepterade samhällmedborgare och därför drar runt och förstör. Kan det vara så att man inte tycker det är rättvist att det inte finns en fungerande vårdcentral i deras område.

SD har ingen politik för att hitta bra lösningar på de problem som finns, ja utom att sätta alla som inte visa upp att både gammelfarmor och gammelmorfar kommer från Sverige på närmaste flyg.

Frågan är då, har något annat parti en lösning eller vilja att se och förstå och sedan göra något bra? Uppenbarligen är det många som inte tycker det.

Socialdemokraterna med sin långa tradition av att bekämpa orättvisor och sin vilja till ett jämlikt och jämställdt samhälle måste våga öppna ögonen och tänka nytt innan likgiltihheten och egoismen rotat sig i våra sinnen!

Har jag tappat greppet?!

2010-10-05T21:12:00.003+02:00

Två veckor i rad har jag givit mig ut i vår vackra huvudstad för ”some serious shopping”, alltså shopping för nöjet att få packa upp den där klänningen som man ABSOLUT behöver....

Idag tillbringades ett antal timmar på stan – och vad kom jag hem med – en yogamatta och träningsstrumpor – NEJ NEJ NEJ – det duger INTE – inte ens ett nagellack i påsen!

Har jag tappat greppet, har jag blivit tant eller är jag sjuk??? Det här duger inte!

Ett heterovåp med politiska åsikter utan ”onyttigheter” i påsen – INTE ge upp – ut och öva - aandas! Ja, det är faktiskt så, man KAN vara sosse, älska shopping och hata ojämlikhet och att alla människor inte anses lika värda!

Kom just på att jag har ett paket att hämta – kanske inte TOTAL tantvarning - än!!!
;)

Var tog medmänskligheten vägen?

2010-09-28T20:53:00.002+02:00

Romer avvisas nu från Sverige till Kosovo trots att både Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och Civil rights defenders (fd Svenska Helsingforskommittén) kräver att utvisningarna stoppas. Migrationsverket är väl medvetna om att dessa människor utvisas till misär, hot och diskriminering men menar att riksdagen inte Migrationsverket i uppdrag att bevilja uppehållstillstånd av socioekonomiska skäl.

Homosexuella avvisas till länder där det är straffbart att ens bli misstänkt för att vara homosexuell på grund av att man av rädsla inte vågar tala om sin sexualitet i de första intervjuerna med svenska tjänstmän. Dessa tjänstemän kan därför bedöma att dessa människor är mindre trovärdiga och döma till utvisning trots att lagen säger att man har rätt till asyl på grund av förföljese av sexuell läggning.

Föräldrar kan utvisas till olika länder trots att vi skrivit på barnkonventionen, barnen kommer troligen aldrig kunna träffa den ena föräldern.

Ensamkommande flyktingbarn kan skickas ut på en ny strapatsrik resa för att de inte hamnade i Sverige som första Eurpeiska land. I Norge får barnen välja. Vi har för länge sedan flyttat gränsen för långt fram när vi skickar tillbaka barn utan att veta vilken verklighet dom hamnar i. Det borde räcka med att konstatera att "i det landet får barnet inte gå i skolan". Alltså kan vi inte skicka någon dit eftersom det strider mot Barnkonventionen.

Vi svenskar har kunnat sträcka på oss och vara stolta över att vi kämpat för alla människors lika värde, vi har valt humanitet och medmänsklighet. Trots att vi många gånger gjort fel i bästa välmening så har vi i vilket fall inte släppt tanken på att vi alla måste hjälpas åt och sträcka ut en hand för att hjälpa de som inte haft samma tur i livets lotteri som vi.

Min undran är nu – vart är vi på väg? Jag blir rädd!

DN Röda Korset

Är man rasist för att man ser att det finns problem?

2010-09-23T20:45:00.003+02:00

Läste i morse i Dn Debatt en artikel som jag faktiskt tycker man kan grunna lite på. Artikeln handlar om att samtliga partier samt media har misslyckats med att stoppa Sverigedemokraternas frammarsch.

Ingen har velat erkänna att det finns problem med invandringen men ingen har heller lyckats tala om att och hur det kan göra gott för Sverige.

Jag tycker att artikelförfattarna fokuserar väl mycket på kostnaderna när de pratar problem och raljerar lite väl när de säger att politiker mest talat om att kebab är gott när de ska framföra något positivt om invandring.

Själva syntesen med artikeln tycker jag ändå att man kan fundera kring. Jag tycker nog att samtliga partier har misslyckats med att ta upp frågor som rör invandring och integration. De flesta partier är nog ense om att man inte lyckats med att lösa den svåra integrationsfrågan särskilt väl, framförallt inte i våra största städer. Inte heller har man yckats särskilt väl med att tala om humanitet, mänskliga rättigheter eller ens det faktum att vi inte klarar oss särskilt bra utan invandring.

Jag velade länge fram och tillbaka i hur man skulle förhålla sig till SD, skulle man debattera eller tiga ihjäl dem. Jag hamnade i någon sorts tveksamt förhållande att det kanske var bättre att tiga. När jag ser i backspegeln tror jag kanske att min första magkänsla var bättre. Man behöver inte debattera MED eller MOT Sverigedemokraterna men bör debattera sakfrågorna.

Att kunna göra sig förstådd även utanför sitt segregerade bostadsområde, att få ett arbet att gå till, att förstå och acceptera den svenska kulturen, att få en bostad där inte halva släkten bor, att få hjälp med att bearbeta traumatiska upplevelser och att barnen får växa upp och bli accepterade nysvenskar. Allt detta borde vara självklart. Lika självklart som att vi redan accepterade svenskar tycker det är OK att några firar ramadan, att vi hjälper våra arbetskamrater med svåra ord, att en moské inte innebär ett terroristnäste, att det är självklart att man vill bevara delar av sina traditioner och att hudfärg inte är kopplat till intelligens.
Invandrare är ett ganska läskigt ord, det klumpar ihop människor och gör själva ordet till någon slags identitet. Vi inser ju att gruppen skåningar inte utgör en homogen massa men gruppen invandrare kletar vi ihop till en massa människor med problem.

Bakom varje invandrare döljer sig en människa, en person med unik erfarenhet och bakgrund. Det är det som gör allt så svårt, vi kan inte klumpa ihop alla som kommer från andra länder och bara ge dem en identitet som invandrare. I Sverige har vi människor som kommit hit som analfabeter, vi har läkare, bilmekaniker,sjuksköterskor och människor med erfarenheter vi aldrig kan förstå. Klumpar vi ihop dessa människor och sätter stämpeln invandrare i pannan på dem blir det problem.

Vi måste se varje individ som den unika person det är!

Vi måste se och erkänna att det finns problem. Det är inte lätt att följa en studieplan i en klass där nästan alla elever har ett annat modersmål än svenska och dessutom har kommit olika långt med att lära sig svenska. Det är inte lätt att sköta ett jobb om man varje natt drömmer om när familjen blev skjutna, det är inte lätt för barnen att att sköta skolan när man måste ta hand om trasiga föräldrar eller bor i en trea där det bor tio personer.

Jag tycker absolut att det är viktigt att alla som kommer till Sverige får lära sig svenska, får ta del av vår kultur och våra lagar och regler. Får man inte det blir man hjälplöst utanför. Jag tycker inte att man reservationslöst måste acceptera allt vad som kan ingå i andra kulturer - att slå sina barn eller döda sina systrar kan aldrig någonsin vara OK. Jag är inte heller säker på att jag tycker det är OK att bära heltäckande slöja i skolan (vare sig som elev/student eller lärare) – möjligen kan jag övertygas.

Jag tror inte det finns någon som INTE har fördomar, fördomar om smålänningar, Irakier, Turkar eller stockholmare. Om vi erkänner det och öppnar våra sinnen och försöker se människan bakom fördomen tror jag vi kommer långt.

Våra invandrare får inte behandlas som enbart offer. En hel del har varit med om ohyggliga saker vi aldrig kan ta till oss, samtidigt har dessa människor, ofta på strapatslika sätt, lyckats komma till Sverige. Vi måste ta hand om det svåra men samtidigt förstärka styrkan hos dessa människor. Vi behöver dessa människors erfarenheter och språkkunskaper!

Sverige är ett rikt land med gott omplats - vi kan om vi vill!

Vi måste våga se problemen, vi måste våga prata om problemen och vi måste lära oss av våra misstag annars kan vi inte göra det bättre! Gör vi det tror jag inte Sverigedemokraterna har någon framtid!

Hoppas att imorgon få vakna till en lite varmare och grönare värld!

2010-09-19T14:56:00.003+02:00

Jag har idag röstat för att vi Ska få ett Sverige som även bryr sig om de svagare i samhället. Jag har givit min röst till de barn som t ex har ADHD så de med självklarhet får det stöd de behöver i och utanför skolan. Min röst stödjer också våra riktigt små medborgare så att de ska slippa hörselskador för att deras förskola har så många barn på varje avdelning att de måste skrika för att höras. Alla barn och ungdomar som går i skolan får min röst så att även desom går i skolor som ligger utanför Danderyd får känna att de går i Sveriges bästa skola. Min röst ska kämpa för att dina och mina skattepengar går till lärare, skollokaler, skolhälsovård, näringsrik och god mat, bra läromedel – ja allt som kan stimulera våra barn att bli så bra de bara kan. Om någon misslyckas i skolan vill jag att min röst ska hjälpa denna människa att få ytterligare chanser i livet.

Min mormor får min röst för att någon från hemtjänsten ska ha tid att ta henne på en liten promenad ibland. Även min mor som yrkesarbetat sedan hon var 15 men nu är pensionär får min röst, varför ska hon betala mer skatt för att hon fyllt 65??

Min röst går till sjukvården så att alltid är självklart att behovet och inte plånbokens tjocklek avgör vilken vård du får. Min röst ska även styra vården dit den gör mest nytta inte dit där vårdföretagen kan tjäna mest pengar. Min röst ska göra så att patienterna och de gamla får god och näringsrik mat så de snabbare blir friska och/eller tycker livet blir lite trevligare.

Jag hoppas att min röst får alla flyktingar att känna sig välkomna och omhändetagna, att vi tillsammans hjälper dem att lära sig vårt språk och bjuder in dem till våra arbetsplatser.

Jag vill också att min röst flyger ut över världen, till kvinnor som blir sexuellt utnyttjade i krig, till barn som förlorat sina föräldrar i AIDS och till hjälp att skapa en värld som även våra barnbarn kan leva i med rent vatten och luft som man inte blir sjuk av.

Min röst hoppas jag ska göra vårt vackra land lite mer solidariskt. Jag vill inte få mer i min plånbok om det betyder att andra får det sämre på min bekostnad.

Tänk så underbart de vore att få vakna upp i morgon och inse att många, många människor vill samma sak som jag.
Och tänk vad häftigt att imorgon för första gången ha en kvinnlig stadsminister.

Varför? Därför!

2010-09-12T21:39:00.002+02:00

Var i kungsträdgården idag för att lyssna på de rödgröna. Dagens höjdpunkt blev dock överraskningstalaren Stellan Skarsgård. Han var noga med att tala om att han inte på något sätt var partipolitiskt aktiv i något håll, han kan sympatisera med Moderater i vissa frågor och med Vänstern i andra. Stellan kommer dock i detta val rösta rödgrönt. Stellan, liksom många av oss andra anser detta vara ett ödesval på grund av att vi inte kommer att kunna rätta till det Alliansen redan ställt till med och vill fortsätta med under nästkommande fyra år – UTFÖRSÄLJNINGEN.

VARFÖR ska vi sälja ut våra gemensamma tillgångar? Stellan har inte fått något annat svar än möjligen att konkurrensen ökar, annars blir svaret DÄRFÖR. DÄRFÖR – av ideoliska skäl och inget annat! Säljer vi ut våra gemensamma tillgångar i form av gemensamt ägda bolag, bostäder, sjukhus och skolor kan vi inte ångra oss!!

Risken att vi hamnar i ett samhälle Stellan sett på nära håll, USA, är överhängande. VILL vi verkligen att plånbokens storlek ska få bestämma om vi har råd att låta våra barn gå i gymnasium eller högskola. Vill vi att vår privata sjukvårdsförsäkring ska få avgöra om vi har råd att få en kranskärlsoperation eller inte. Statligt ägande kan ge pengar som vi ALLA får ta del av när vi behöver UTAN privata försäkringar.

I övrigt tycker jag samtliga rödgröna partiledare/språkrör gjorde bra ifrån sig. Fick en tår i ögat när man talade om VI och TILLSAMMANS, nämnde ordet SOLIDARITET och till och med talade om VÄRLDEN!

Applåderna var många och hjärtliga när vår nästa stadsminister talade!

Peter har skrivit mer och klokt om detta

Sjuk vård eller sjukvård

2010-09-11T21:46:00.003+02:00

Tror alla svenska politiker tror på att vi måste betala skatt för att kunna få ett välfärdssamhälle. Vilken typ av välfärd och hur mycket är dock en ideologisk fråga. Vill vi att välfärden skal utgå ifrån devisen ”av var och en efter förmåga åt var och en efter behov” eller tycker vi att plånbokens tjocklek ska få styra?

Om alla betalar skatt efter förmåga, d v s de med hög inkomst betalar lite mer än de mindre lyckligt lottade kan vi få en sjukvård där sjukdomen bestämmer vilken vård vi får. Vi kan å andra sidan bestämmer oss för att mäniskor med tjock plånbok är värda dyrare mediciner och mer komplicerade operationer än oss andra. Alla får vård, vissa blir friska och andra får dämpad smärta.

Vi kan alla bestämma vilka krav vi ställer på sjukvården via vår röstsedel. Vi kan bestämma att områden med socioekonomiska svårigheter kan få lite extra pengar så att pappan som blev torterad och miste två söner i kriget kan få så mycket hjälp att han sedan orkar söka jobb. Den överlevande sonen kan få hjälp av både skolsyster och kurator att bearbeta sina minnen så att pappas dröm om högre utbildning kan bli sann.

Vi kan också bestämma att det är viktigare att de som bor i välbärgade områden alltid snabbt kan nå en doktor när snuvan slår till och att det är självklart att dottern med självklarhet alltid kan få hjälp från skolhälsovården.

Vi kan bestämma att våra morföräldrar är värda att varje dag få känna doften av nylagad mat, vi kan bestämma att lilla mamma är värd att få vistas utomhus varje dag om hon vill , vi kan bestämma att morfar får duscha varje dag, vi kan bestämma att mormor och morfar har rätt att leva sina sista år tillsammans, vi kan bestämma att vi aldrig behöver oroa oss för att pappa får mediciner han blir sämre av.

Vill vi ha en sjukvård där alla, oavsett plånbokens tjocklek, hudfärg, religion, sexuell läggning är mäniskor, just mäniskor. Vill vi ha en sjukvård där vi kan vara säkra på att behovet och inte riskkapitalister styr vilken vård vi får. Privata vårdgivare är INTE av ondo, men jag vill att vinster ska återinvestras i personal och vård – gillar INTE att mina skattepengar delas ut som aktieutdelning.

På söndag den 19 september bestämmer du och jag hur vi vill ha det!

Peter Andersson om utförsäljning

Svd

Det gåtfulla folket

2010-09-05T21:28:00.002+02:00

De skrattar och skriker av glädje. De bygger sandslott och gungar, de rider på farliga hästar och klättrar upp på höga berg. De som är något större testar cykeln i den läskiga backen mot parkeringen eller studsar bollen mot fotbollsplanen.Ibland bryts skratten av förtvivlan och gråt, någon har trillat på cykeln eller fått sand i ögat. De vuxna skrattar, byter errfarenheter och tröstar.

När mörkret faller och de små utmattade drömmer om nya äventyr i sina små sängar smyger de yngre tonårsflickorna fram. De sätter sig generat på gungorna och pratar om livet, om killar och om den dummaste läraren i plugget.

Jag hoppas evigt att vilde Bill kommer att få den hjälp han behöver när han börjar skolan. Vilde Bill har tur, han har en stark mamma med ADHD som kommer att kräva att vilde Bill får den hjälp och det stöd hon INTE fick. Vilde Bills kompis nedsatt syn – hoppas hans förälrar har rår med nya glasögon varje termin.

Karin, en av tjejerna som gungar skär sig och har ätstörningar. Inte så många vet, men för ett år sedan kom hennes älskade morbror hem och tog på henne på ett sätt hon mår dåligt av. Betygen dalar och hon känner sig ENSAM.

BARN, barn som har det svårt, barn som nyss kommit till Sverige, barn som är sjuka, barn till föräldrar som inte mår bra, barn som är högpresterande – ALLA är barn och ALLA förtjänar den bästa förskolan, skolan, högskolan OCH ALLa förtjänar en en adra och en tedje chans i livet.

Barnen på min gård har det ganska bra, de flesta har starka föräldrar som vet vad de kan kräva av samhället. Bara några hundra meter från min gård bor det barn som växer upp i en helt annan verklighet, barn som upplevt krig, barn som har föräldrar som inte orkar lära sig svenska, barn som måste ljuga för de inte har råd att vara med sina kompisar på klassresan....

Jag önskar att alla barn har föräldrar orkar se de barn som inte har samma möjligheter som de egna, jag önskar att alla föäldrar vill att ALLA barn ska få utvecklas i den takt och med det stöd som passar just det enskilda barnet.

Vill vi ha ett rättvist och jämlikt samhälle måste vi ändra färdriktning NU!!!!!

Mona har fula kläder och pratar konstigt

2010-09-02T21:06:00.002+02:00

Och dessutom har hon mage att använda en dyr handväska hon fått i present.

Fredrik börjar bli lönnfet, är flintis, har ett ansikte utan uttryck – undrar om han betalt sin fina klocka med sitt lilla jobbskatteavdrag.
Ja, jag har inte sett dessa kommentare om Fredrik i pressen, men om Mona Sahlin är det OK att kommentera allt från make up och val av handväska till hur långsamt hon pratar.

Mona betalar gärna lite mer skatt för att min mormor (95) ska ha möjlighet att komma ut i friska luften ibland och att barnens kusin ska ha rätt att gå i en så pass liten klass att alla hinner bli sedda och få den hjälp och stimulans den behöver.

Fredrik vill sänka skatten så att polarna kan köpa den där fräsiga bilen, eftersom även sjukvårdsbiträdet får en slant extra (så hon har råd att köpa ny vinterjacka till barnet) behöver polarna inte ha dåligt samvete.

Mona vill ge Kalle en ny chans att få bra betyg när betygen dalade efter brorsans svåra sjukdom, till och med Eva som skolkade halva gymnasietiden ska få en andra och till och med tredje chans att ändra sitt liv.

Fredrik tycker man får skylla sig själv om man inte sköter skolan. Har man spanska gymnasiebetyg – otur min vän – den högskolekvoten är så liten så det är bättre att bli en RUT och städa i Daneryd.

Mona är övertygad om att kvinnor (även de som bär sjal) kan mer än att städa och passa barn. Mona tycker städning av våra skolor och sjukhus är viktigare än att någon får rabatt på städning i hemmet. Vill man köpa städtjänst är det OK men då får man betala vad det kostar likväl som man får betala fullt pris för blodpuddingen på Coop.

Fredrik tror på Maud när hon säger att kvinnor måste få hjälp av mina skattepengar för att vilja städa de välbärgades hem och sköta om deras barn. Betalar jag inte hans kompisars städhjälp har de stackarna inte råd och måste betala svart.

Politik handlar väl om värderingar, framtidstro, människosyn, visioner mm mm. Politik BORDE inte handla om hur människors utseende utan om budskapet. Politiker är viktiga och gör alla ett värdefullt arbete, de har tack och lov olika åsikter i många frågor. Journalister borde i dessa tider opartiskt men kritiskt granska BÅDA blocken .

HEJA MONA - JAG OCH MÅNGA MED MIG VILL ATT JUST DU BLIR VÅR STADSMINISTER!

Hur får man ungdomar intresserade?

2010-08-29T20:11:00.003+02:00

Min stora son får för första gången rösta i riksdagsvalet och om jag så ska släpa honom till vår vallokal så SKA han rösta. Att rösta är en demokratisk rättighet vi ska värna om, men att rösta är också enligt mig en demokratisk skyldighet. Tycker man inte det finns något politiskt parti man gillar kan man ju alltid rösta blankt för att markera sitt missnöje. Struntar man i att rösta har man sen heller ingen rätt att gnälla!

Sonen tycker politik är trååååkigt, sonen tycker det är knepigt att se skillnaden mellan partierna, sonen ooorkar inte lyssna på politiska debatter. Dessutom ligger sonen i lumpen (eller vad det kan heta idag??!!) vilket gör att han inte har så stora möjligheter att följa med i debatten.

Mamma försöker bryta ned politiken i små bitar som går lättare att fatta.

Vilket är viktigast, att du får några hundralappar mer i plånboken eller att du om du vill plugga på högskola kan få dessa hundralappar mer i studiebidrag och har möjlighet att betala en vettig hyra för boende.

Är det viktigare att alla barn sitter tysta i klassrummet eller är det viktigare att alla barn får den hjälp de behöver. Visst kändes det ganska bra när J fick assistent/specialpedagog så han kunde gå kvar i klassen samtidigt som han fick hjälp och ni kunde koncentrera er bättre på lektionerna.

Ska ungdomar vara förpassade till att hänga vid tunnelbanan eller ska vi satsa på ungdomsgårdar och ungdomsidrott.

Visst vill du kunna flytta hemifrån! Mamma har tyvärr inga miljoner i bakfickan att betala en egen lya för så det är politik som bestämmer om det ska bli fler hyresrätter.

Vill du att gammelmormor (95) ska ha rätt att få god mat och med lite sällskap ska få komma ut en stund utan att mammas kusiner och morbröder alltid ska känna dåligt samvete för att de inte hinner med.

Tycker du att vi har råd och plats att hjälpa människor som flyr krig och förtryck?

Vilken typ av försvar tycker du vi ska ha, frivillig eller kanske en yrkesarmé.

Vill du ha en kollektivtrafik som fungerar, på vettig tid tar dig dit du vill och som alla har råd med.

Vill du att mina barnbarn ska få växa upp i ett jämlikt samhälle med rent vatten och luft som inte gör dem sjuka? Vill du att mina barnbarn får gå på dagis som ger dem ett rikt liv och inte bara förvaring, vill du att mina barnbarn får gå i en skola där det är självklart att man tar vara på varje barns möjligheter, som får näringsrik mat, har tillgång till bibliotek och skolhälsovård.

Allt detta kostar pengar, pengar som vi solidariskt kan betala via skatten eller (om man har råd) via privata försäkringar eller avgifter.

Du bestämmer min son!

Visst vill jag att han röstar på Socialdemokraterna men viktigast av allt är att han röstar!

FRIHET, JÄMLIKHET OCH SOLIDARITET

Vill du ha en saftig persika eller nöjer du dig med kärnan?

2010-08-15T20:32:00.003+02:00

Halvbakis efter en fantastisk 50-års fest läste jag i morse (ja, ja i förmiddags då...) en artikel i DN av Lena Andersson som fick mig att vakna till liv. Lena avslöjar med stor precision hur Fredrik Reinfeldt och co säger samma sak idag med sina Nya Moderater samma sak som de gamla Moderata samlingspartiet gjorde men med andra ord! Läskigt och inte helt lätt att se igenom.
Fredrik säger sig vara förkämpe för välfärldens kärna. Kärna – sug på det ett tag. Är det kärnan vi vill ha, eller är det så att vi faktiskt vill sätta tänderna i hela den saftiga persikan?! Visst känner vi skillnaden!

Kärnan – visst får du livsuppehållande hjälp den dag du drabbas av en hjärtinfarkt.
Persikan – oavsett din plånboks storlek får du tillgång till de nyaste (dyraste) medicinerna. Ingen tvekar om nyttan med att utvidga dina blodkärl.

Kärnan – dina barn har rätt till en plats på dagis (ja, ja, jag vet att det heter förskola!). Tyvärr kan man inte garantera plats på en förskola där storasyster går utan du måste åka runt med dina trötta barn i 45 minuter innan du själv kan fundera på att åka till din arbetsplats.
Persikan – dina barn har tillgång till ett dagis i närheten av din bostad med välutbildad personal som har tid för varje barn. Dina barn får självklart också näringsrik mat oavsett vilket dagis du väljer. Som ensamstående pappa med obekväma arbetstider känner du dig trygg med att dina barn alltid blir väl omerhändetagna.

Kärnan – dina barn får gå i skolan. Dina barn får föda varje dag.
Persikan – dina barn har rätt till välutbildade och engagerade lärare. Dina barn får näringsriktig mat. Dina barn får en rolig och lärorik fritidsverksamhet. Ditt barn med ADHD får självklar den anpassade skolgång som passar just henne. Ditt barn som är otroligt duktig i matte får den stimulans hon behöver utan att behöva lämna sina trygga klasskamrater.

Kärnan – din farmor får duscha en gång per vecka och får en matlådor levererade varje vecka. Farmor får välja på att få komma ut eller få städat varannan vecka.
Persikan – din farmor bestämmer själv hur ofta hon vill bli ren, har rätt att få komma ut eller bara sitta och fika varje dag. Farmor älskar bruna bönor med fläsk vilket hemtjänsten fixar. Farmor har inte riktigt koll på vilka mediciner hon får, men du behöver inte oroa dig för att medicinerna är kontraprroduktiva för det har förstås hentjänstens läkare hand om.

En fruktsallad med bara kärnor känns ganska torfigt, jag föredrar en fruktsallad fylld med persikor, päron, körsbär, apelsiner och allt gott du kan tänka dig. JAG är beredd att betala en slant för en riktig fruktsallad, även om jag inte orkar äta upp allt – är DU?!

SKATT - ett sätt att se till att ALLA kan få en fruktsallad och inte bara kärnor.

Frihet, Jämlikhet och Solidaritet

Barnuppfostran eller utbildning?

2010-08-08T19:47:00.004+02:00

Ska man skratta eller ska man gråta över Björklunds nya utspel i skolpolitiken?
Nu vill han kunna tvinga en förälder med ett stökigt barn att närvara i skolan.
”Jag är rätt övertygad om att Kalle som spelar Allan och ska vara cool i klassrummet kommer att uppföra sig betydligt bättre om mamma eller pappa sitter på en stol längst bak i klassrummet, sade utbildningsminister Bjöklund i Societetshuset på Marstrand.”

Jag blir rent ut sagt förbannad på Björklunds populistiska utspel!!

Nej, lilla Kalle kommer säkert inte spela Allan när mamma sitter i klassrummet. Problemet är att mamma inte kan sitta i klassrummet hela terminen för hon har ett jobb att sköta (arbetslinjen – någon som minns...), även om mamma får ekonomisk kompensation kan andra bli lidande för att hon uteblir från sitt jobb! Problemet kanske är att varken pappa eller mamma pallar att sitta en hel dag i ett klassrum utan att få alkohol. Problemet kanske är att lilla Kalle har en neuropsykiatrisk sjukdom som gör att han inte kan koncentrera sig i sin klass bestående av 29 andra elever. Problemet kanske är att Kalles lärare inte är kompetent (eller får stöd) att undervisa 30 elever med högst olika förutsättningar.

Det positiva i Björklunds utspel är att han vill ge pengar till elevhälsan. Han har tydligen, i de förhoppningsvis sista darrande minuterna av sin ministerkarriär, förstått att det finns barn som inte mår så bra. Därför vill Björklund spendera en halv miljard på skolsköterskor, kuratorer och psykologer. Utmärkt Björklund! Undrar bara varför du inte tidigare förstått vikten av elevhälsa?!

Kanske du Björklund har haft turen att få barn som inte har några problem. Kanske du Björklund tillhör de föräldrar som orkat engagera dig i vilken skola som passar just dina barn bäst. Kanske du Björklund tillhör de engagerdae föräldrar som deltar på varje föräldramöte och som direkt räcker upp handen för att bli klassförälder. Kanske du Björklund läser läxor med dina barn varje dag. Ja, kanske du Björklund tillhör de lyckligt lottade föräldrarna med lyckligt lottade barn.

Som skolminister herr Björklund borde du dock veta att alla barn inte har det så bra som dina!!!!

DN SvD

Sol, pride och tårar

2010-07-31T21:54:00.004+02:00

Den fantastiska, härligt glada pridefestivalen lockade fram solen i vår vackra huvudstad. Det är fest, glädje och KÄRLEK i denna härliga manifestation för alla människors lika värde.

Trots att jag dansar, klappar i händerna och ler kan jag inte rå för att jag samtidigt gråter. När de stolta föräldrarna dansar förbi rinner en glädjetår nerför kinden. När en rad människor med tape för munnen tysta och allvarliga går förbi för att berätta om de som för att inte dö måste låsa in sig i sin garderob för alltid, då rinner tårarna i strid ström.

Att vara HBTQ-person i Stockholm är kanske inte alltid lätt, men att vara ”vara enda bögen i byn” måste kännas som att alltid gå naken på konsum. Hur ska det då kännas att vara flata i Iran?!

Tänk dig att du är tokkär och inte på något vis får visa eller knappt tänka på den där underbara kvinnan/mannen. Någon ser när du pussar din älskade och du kan bli dömd till döden.

Pride i Stockholm är fest, glamour, glädje och en stor portion allvar. Vi tänker på alla som inte kan och får visa sin kärlek!

Mitt i steget

Verklighetens folk – varumärkesskyddat?!

2010-07-23T21:13:00.003+02:00

KD, med Göran Hägglund har lyckats med konststycket att få orden ”verklighetens folk” varumärkesskyddat rapporterar SvT:s rapport på fredag den 23/7 2010. Så bra är min första tanke, då kan jag väl stämma dem för varumärkesintrång. Som ensamstående tonårsmorsa borde jag väl vara verklig, eller...

Jag har en hyfsad inkomst, är högskoleutbildad och bor i bostadsrätt – alltså borde jag väl vara nöjd med att vara verklig enligt KD. NEJ, NEJ, NEJ skriker jag (nyper jag ,mig hårt i armen gör det ont, så jag tror jag är verklig). Jag är inte religiös men tror på spöken och någon slags (flummigt – jag vet!) högre makt. Jag tror INTE alla muslimer är terrorister, gillar inte alla med utländsk urprung och heller inte alla smålänningar, är övertygad om att vi kommit ganska långt vad gäller jämställdhet i vårt avlånga land men är lika övertygad om att vi fortfrande har en låång väg att gå, jag tycker det är helt OK att ett barn har två mammor/pappor eller en mamma eller två mammor och två pappor, jag tror att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, framförallt för våra nya svenska kvinnor!

Min uppfattning om VERKLIGHETENS FOLK stämmer INTE med Göran Hägglunds. Den största skillnaden är att jag i mii vokabulär har ordet SOLIDARITET – ett ord jag inte tror KD vet innebörden av!!!!

JAG vill INTE tillhöra KD:s verklighetens folk – alltså – borde jag inte kunna stämma dem?????????????

Furubord med regnbågsfärgade dukar

2010-07-17T20:24:00.002+02:00

Gamla nyheter blir nya för en lat semesterfirare! Slötittade på SvD på nätet och konstaterar att KD med Göran Hägglund som enda parti inte kommer på Pridefestivalen i Stockholm. Göran har inte tid för han håller hov, förlåt tal, på Öland dagen före. Troligen är Ölandsbron avstängd för all trafik den dagen så Göran hinner inte till huvudstaden i tid för att festa tillsammans med alla härliga människor på Stockholm Pride.

För det kan väl ändå inte vara så att Göran Hägglund och KD VÄLJER att inte delta?! Förra året blev visst stackars Göran utbuad under sitt tal på Pride, kanske satte det djupa spår hos Göran – ingen tycker det är kul att inte vara omtyckt!

Men Göran, du som suttit vid köksboden hos verklighetens folk, har du missat att alla inte har rödrutiga köksdukar, vissa har dukar i regnbågens alla färger. Visst har väl du suttit vid ett köksbord med två mammor som oroar sig för sin son med ADHD som inte får den hjälp han behöver i skolan, visst har du suttit vid köksbordet där två pappor oroat sig för tonårsdottern som börjat upptäcka världen utanför kökets trygga väggar. Det kan väl ändå inte vara så att du är rädd Göran, rädd för människor inte är och ser ut som du?

Verklighetens folk är ett folk med olika färg på huden, har olika erfarenheter, har olika religioner, gillar olika sorts musik, har olika sexuella preferenser. Listan kan göras lång, men tack och lov har skaparen (om man tror på en sådan) skapat oss olika för att göra livet lite mer spännande för oss som lever på detta lilla klot.

I dagarna har Argentina som första land i latinamerika sagt att kärleken är störst och därmed tillåtit samkönade äktenskap. Polen, ett land med starka katolska traditioner, tillåter idag Euro-Pride i sin huvudstad Warsawa.
Snälla Göran, vakna upp och inse att det du anser vara verklighetens folk bara är en liten, liten del av verkligheten!

Så ska det låta med Mona!

2010-07-09T20:14:00.002+02:00

Åhh vad jag hade velat vara DÄR, där i Almedalen när Mona Sahlin höll sitt fantastiska tal!
FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET – vad jag har längtat efter att höra de orden. Ett tal fullt av ideologi men samtidigt fullt med visioner om möjligheternas land. Ett land där alla får plats och ett land där ingen glöms bort.

Ordet klassresa, känns det inte lite gammalt och förlegat idag. Tyvärr inte säger jag. Är du uppvuxen med en mamma som sitter i kassan på konsum och en pappa som är undersköterska och själv drömmer om att bli jurist är resan mycket svårare än för den som kommer från ett studievant hem. Då krävs stödjande föräldrar och andra vuxna runt omkring som stöd och hjälp på färden för att uppnå drömmen. Dessutom krävs ett utbildningssystem som tillåter att man ändrar och beslutar sina drömmar senare i livet. Mona Sahlin säger så träffande att den sociala rörligheten måste vara hög och att fler måste få möjlighet att göra klassresor därför att ALLA vinner på det.

Skola, vård och omsorg – grundpelarna i vår gemensamma välfärd. Jag blev nästan tårögd när Mona sade ”Av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov.” Här inkluderas ALLA, oavsett kön, handikapp, sexuell läggning, etniskt ursprung, storlek på plånbok – ALLA människor är lika värda. ALLA människor har rätt till en skolgång anpassad efter förmåga, ALLA har rätt till en ny höft oavsett om man är uteliggare eller stenrik, ALLA barn har rätt till en lärorik och skojig barndom, min mormor har rätt till en sista tid anpassad efter hennes önskemål om mat, boende och socialt liv.

Särintressen och/eller allmänintressen. För mig är särintressen sådana som handikappade, uteliggare, homosexuella, invandrare , ensamstående föräldrar m fl. Viktiga människor med viktiga behov. Tar vi inte han om särintressena missar vi målet med frihet, jämlikhet och solidaritet.
VÄRLDEN, ni vet det där härligt soliga Grekland, det sär läskiga Irak med alla terrorister och det där vi inte orkar tänka på, det fattiga Afrika. Mona vågade närma sig en solidarisk världspolitik!

Utan att gnälla eller hela tiden klanka ned på Alliansen visade Mona Sahlin igår på de två blockens stora skiljelinjer – SOLIDARITET eller EGOISM!
Många väljare har idag svårt att se olikheterna mellan de båda blocken, Mona visade igår skillnaden – fortsätt med det Mona!!!!

Min mormor, mina barn och Björklund

2010-07-07T19:42:00.002+02:00

Nu har jag kommit på varför jag blev så upprörd över Björklunds utspel om att våra äldre ska om de vill ska få gå ut varje dag. Jag ville förstås att det var Mona Sahlin som sade det först och inte magister Björklund. Jag vill att Mona målar upp det humanitära samhälle bit för bit har raserats av Reinfeldt och co.

Det är på något sätt alldeles självklart att min mormor (92) ska kunna få en liten promenad varje dag, lika självklart kan det tyckas vara att hon ska få välja att äta den mat hon gillar. Om morfar varit i livet tycker jag det vore lika självklart att hon, om hon velat, fått följa med honom till sitt sista hem. Idag är det inte självklart men jag önskar av hela mitt hjärta att nästa regering, förhoppningsvis en rödgrön, gör det till en självklarhet. Självklart är också att dessa självklarheter kostar pengar, pengar som jag tror det flesta av oss är beredda att avstå för att mormor får det bra sina sista år i livet.

De rödgröna presenterade igår äntligen en gemensam syn på skolpolitiken. Jag som är anhängare av tidigare betyg, skulle gärna se fler steg i betygsskalan också, blev glad att de rödgröna enats om att införa betyg från årskurs sju. Man vill också tillföra extra pengar till skolanför att öka lärartätheten och minska på klassernas storlek. Jag tycker dessa förslag är jättebra men skulle gärna sett ännu tydligare prioriteringar. ALLA barn måste ha rätt till en bra skolgång anpassade efter deras förutsättningar. Klassens storlek har betydelse, men ännu större betydelse har klassens sammansättning. Jag vill att mest pengar riktas till så kallade problemområden. Jag vill också att ALLA barn med någon form av handikapp får det stöd de behöver utan att rektorn då måste ta från skolans ordinarie budget. Behovet måste gå först! Även våra barn tycker jag är värda god och näringsriktig mat. Vill vi få väl fungerande vuxna MÅSTE vi satsa på skolan!

I Almedalen vill jag att Mona Sahlin målar upp den bild hon har av Sverige i framtiden. Allt måste inte vara finansierat här och nu. Visioner och drömmar om framtidens Sverige kanske inte kan genomföras de närmaste fyra åren, men visionerna om framtiden är viktiga. Väljarna är inte dumma, de förstår att allt kanske inte kan genomföras fullt ut och vissa visioner tar tid att genomföra. Jag skulle också gärna höra några ord om kvinnor, barn och äldre i fattiga och krigsdrabbade länder – vi tänker på er och vi vill på alla sätt stödja er!

DN1 DN2 och som alltid har både Peter Andersson och Johan Westerholm tänkvärda inlägg!

De rödgröna måste sluta gnälla!

2010-06-15T20:00:00.004+02:00

Hällde upp en kopp te och öppnade med spänning dagens DN i morse. På första sidan annonseras att de rödgröna ska lansera nya jobblöften på DN Debatt. Härligt tänkte jag och bläddrade snabbt fram sidan 6. ”Jobben – inte skatterna” börjar det med och fortsätter med att vi måste investera i klimatomställning, välfärd, bostäder och infrastruktur. Jag nickar trött men glatt, nu kommer lite att bita i. Men sedan handlar halva artikeln om allt vad alliansen gjort fel och jag tröttnar nästan innan jag når de egentliga förslagen. Allt säkert utan faktafel men ack så tråkigt! Jag, och många med mig vet att alliansen ställt till med en massa elände under de år de fått regera, jag och många med mig vill ha något nytt och mer humant. Men tala då bara om hur vi ska få det bättre, strunta i att hela tiden tala om vad Fredrik och co gjort fel – det börjar bli tröttsamt!!!

Moderaterna med Fredrik Reinfeldt i spetsen har gjort en kovändning med sitt parti. Man inser att skatter behövs för att klara skola, vård och omsorg mm. Det är nog dags att inse att Fredrik menar allvar med detta. Jag tycker inte att han använder mina skattepengar på rätt sätt och vill därför gärna veta vad de rödgröna tänker göra med de slantar jag gärna bidrar med. Jag är oändligt trött på att höra vad alliansen gjort - jag vet, jag ser, jag hör – jag vill ha ett alternativ.
Jag har redan för länge sedan bestämt mig för att rösta på socialdemokraterna och har väl kanske läst in lite mer än en vanlig soffliggare. Hade jag inte det skulle jag nog vid det här laget vara så förskräckligt trött på gnället från de rödgröna att jag på ren trots röstade på Fredrik.

När jag i artikeln väl kommer till de rödgrönas förslag på jobbpolitik känns det både rätt och självklart. Det känns bra att viljan finns att satsa på att skapa jobb genom satsningar på klimatomställning. Våra unga och nyinflyttade måste kunna få en bostad utan att ha föräldrar med stor plånbok och de nedslitna områdena måste få en ansiktslyftning. Skola vård och omsorg är grundpelarna i vårt samhälle och måste fungera väl för att resten av Sveriges hjul ska orka snurra.

Från och med nu vill jag att Mona, Maria, Peter och Lars sträcker på ryggen och talar om för det svenska folket vad de tänker göra när de får ta över taktpinnen. Strunta i vad Fredrik, Maud, Jan och Göran ställt till med, gjort är gjort men nu kavlar vi upp ärmarna och gör nytt!!!

Dåliga chefer leder till ineffektiva organisationer och sjuka anställda

2010-06-03T21:33:00.005+02:00

Det är oerhört plågsamt att läsa Maciej Zarembas artiklar om vuxenmobbing. Samtidigt känns det på något underligt vis lite skönt, det är inte jag och mina arbetskamrater som är galna, det är chefen som är problemet.

Jag arbetar på en arbetsplats som borde sprudla av kreativitet och glädje. Vi arbetar med människor och är i grunden oerhört stolta över vår arbetsplats. Tyvärr har många glada skratt och busiga upptåg som fanns för några år sedan idag förbytts mot ilska, trötthet och uppgivenhet. Alla dessa negativa känslor leder till huvudvärk, magont och sömnsvårigheter.
Varför blev det så här? Lite problem och gnabb har väl alltid funnits men alltid övervägts av glada skratt och god gemenskap. För några år sedan fick vi en ny (högsta) chef som verkade både positiv och drivande. Sakta men säkert har det positiva förbytts till kontrollbehov, bortstötning av personer med avvikande åsikt, självhävdelse, subtila anmärkningar för att förminska människor....

Vår arbetsplats består av välutbildade, starka, arbetsvilliga och välartikulerade människor, hur kommer det sig att många av oss blivit tysta och rädda? Från början var det nog så att många som drabbats av denna chef tyckte att det var lite skamligt att berätta om vad som hände och att man var ute i ”kylan”, det var inte heller lätt att egentligen veta vad man drabbats av (det hade varit enklare om chefen ställt sig i korridore och skrikit). Med tillräckligt många ”förminskade” människor blev det sedan för denna chef ännu lättare att driva sin despotiska linje. Samtidigt såg chefen till att få chefer under sig som inte vågar annat än att följa den linjen som utstakas, inga beslut fattas utan att först godkännas av chef nr 1. Med små och subtila medel undan för undan berövas människor all självrespekt, tills de tror att de förtjänat detta.

Tack vare att vi ändå är ett ”bra gäng” som ändå kom ihåg hur kul vi haft tillsammans samt att de flesta av oss inte står ut med att se våra arbetskamrater bli illa behandlade, har vi som är fackligt engagerade och skyddsombud drivit på för att få till en förändring under snart ett år. Vårt problem är att över denna chef endast finns en styrelse och det ligger i sakens natur att personer som sitter i en styrelse inte har inblick i den dagliga verksamheten. Vi har ägnat oceaner av tid och energi till att få chef nr 1 och dennes underchefer att inse att det måste till en förändring om vår arbetsplats ska överleva. Parallelt har vi försökt få styrelsen att se och förstå vår situation. Lätt är det inte, små, små steg i taget tar vi, men tittar man i backspegeln har vi nog tagit ett stort kliv framåt. Problemet är att vi som är drivande börjar bli totalt slutkörda, dessutom har vi fortfarande arbetskamrater som mår fruktansvärt dåligt!

Maciej Zarembas senaste artikel ”Fritt fram i Sverige. Men brottsligt i Frankrike” innehåller en intevju med Elisabeth Bukspan, Frankrikes riksrevisor, som fastnade alldeles särskilt hos mig. Hon vill varna för att uppfatta mobbningen i termer av en konflikt som spårat ur. ”Vid konflikt bör man medla, eller hur.” Men här kan medling göra skada, ”eftersom mobbaren i regel är en manipulatör, som vet att lägga sina ord, medan hans offer redan är ur balans. Någon försöker krossa en människa – vad finns det att förhandla om?

Orkar du så läs om detta svek från svensk lagstiftning DN1 DN2 DN3

Hur man förminskar en människa

2010-05-30T20:58:00.005+02:00

Maciej Zaremba skriver idag i DN en otäck artikel om hur en allsmäktik chef lyckas driva en människa till totalt psykiskt förfall. Samme chef lyckas dessutom få facket med sig i detta smutsiga verk.

En chef utan skrupler, en sjuk chef, kan med små metoder långsamt med subtila metoder sakta bryta ned en människas självförtroende. Om medarbetarna inte ser och förstår vidden av det chefen gör kan det leda till att en person går under. Detta är fullkomligt oacceptabelt men förekommer allt för ofta på våra arbetsplatser.

Har man tur finns arbetskamrater som ser och stöttar, om inte kan det gå så tokigt som för mannen i artikeln. Man knäcks totalt, har inget egenvärde och drömmer mardrömmar om en leende chef.

Byt jobb säger några som kommenterat artikeln. De har aldrig upplevt detta säger jag. Nedbrytningen sker långsamt men systematiskt tills du inte längre är någon, du inser att det är DU som är fel och värdelös. HUR ska man då orka söka sig bort från sin plågoande om man inte har ett massivt stöd.

Studentångest

2010-05-23T19:39:00.003+02:00

Idag har jag varit och handlat kostym åt min son som snart tar studenten. Dyrt! Min son har under många år tävlingssimmat och efter denna ”karriär” fortsätter han träna sin kropp. Mycket bra tycker lilla mor. Kroppen är efter alla år i en bassäng väldigt bredaxlad, snyggt men inte lätt att få in i en kostym variant budget.

Dagens övningar i kostymprovning i ett antal affärer fick mig att tänka på ekonomi. Dagens inköp översteg med råge vad jag hade tänkt mig, men jag överlever. Hur är det då med människor som har det betydligt sämre ställt? Studenten ska väl vara en glädjens stund och inte en stund av ångest! Ångest för att man inte kan gå på alla roliga studentskivor. Ångest för att man inte har råd med en studentmössa. Ångest för hur man ska få tag i fina kläder. Ångest för att man inte kan bjuda på studentmottagning. Ångest för att man inte kan några studentsånger. Ångest för att man inte fattar de svenska traditionerna. Ångest för att klasskamraterna tycker man är en looser.

ALLA måste få fira sin student med värdighet. Skolan måste inse att alla inte har råd med allt som ”hör till” och tona ned alla ”måsten”. Det viktigaste är väl att sista dagen på gymnasiet, första dagen i vuxenlivet, blir en dag av glädje och gemenskap!

Rödgrönt eller blå allians

2010-05-16T19:22:00.004+02:00

Ja själv föredrar jag definitivt ett rödgrönt alternativ. Jag är däremot inte alls säker på att jag gillar att det bara finns två alternativ – rött eller blått. Jag skulle mycket hellre se alla partier duellera mot varandra för att klart och tydligt kunna se vart de olika partierna vill föra Sverige efter valet. Nu måste man försöka engagera sig i de olika partiernas kongresser för att se vad de vill om de slapp kompromissa och hur många orkar det?! Att det nu tyvärr blev ett rödgrönt alternativ till det, för mig, förhatliga alliansen har jag full förståelse för. För att bemöta ett, utåt sätt, starkt blått alternativ var socialdemokraterna helt enkelt tvungna att bilda ett nytt alternativ.

För mig som vanlig liten väljare blir det dock inte enklare med två regeringsalternativ utan klart besvärligare. Om jag av övertygelse eller av hävd och tradition alltid har röstat på Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna, hur ska jag då veta att det jag vill att dessa partier ska kämpa för inte försvinner i en geggig kompromiss? Om inte ett parti får ensam majoritet, vilket vore högst osannolikt idag, blir det naturligtvis kompromisser när man efter valdagen ska bilda en fungerande regering. För mig vore det dock mycket ärligare om man gjorde dessa kompromisser EFTER valdagen. Ingen väljare är så dum att man tror att det parti man röstat på får igenom allt det man eftersträvar, men jag tror ändå de flesta väljare vill att alla partier ska få kämpa ända in i kaklet för det man tror på – sen kompromisser.

Dagens Sifo-mätning visar gädjande nog att det rödgröna laget leder. Det mest glädjande är att SD nu inte kommer att klara fyraprocentspärren! Både vänsterpartiet och Kristdemokraterna ligger farligt nära att halka ut, jag tror dock att de får så kallade stödröster om trenden fortsätter.

Det som oroar mig mest med dagens sifo-mätning är att sossarna fortfarande ligger så dåligt till i storstäderna. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför. Visst finns det många människor i storstäder som har det ganska gott ställt, men det finns också väldigt många som har det väldigt knapert. Jag tror fortfarande på mantrat skola, vård och omsorg med tillägget trafik. Vi som bor i storstad inser att bilen är här för att stanna, vi vill kunna åka grönt både med bil och med kollektivtrafik. Våra barn måste kunna gå till förskolan på obekväma tider eftersom många som bor i storstäder arbetar obekväma tider, är ensamstående och inte har släkt som kan hjälpa till. I storstäderna har vi hela floran av olika typer av skolformer, en del fungerar bra andra inte. För mig är det OK med privata alternativ, både inom skola och omsorg, så länge villkoren är de samma och eventuella vinster återinvesteras (och då blev det genast trist och tråkigt för riskkapitalisterna!).

Svd DN

Jag vill bli av med mina tonåringar!

2010-05-09T19:36:00.002+02:00

Ja, och jag är säker på att de vill bli av med mig!
Jag menar förstås inte att jag vill kasta ut mina älskade ungdomar, 17 och 19 år gamla NU men jag vill att de ska kunna lära sig vuxenlivet utan en vakande mamma. De måste få lära sig att toapapper inte växer i badrummet, de måste själva få inse att man får leva på nudlar i två veckor om man festat upp slantarna. Det kommer inte hända så länge de bor hos mamsingen. Frågan är bara HUR vi ska bli av med varandra.

Vill de börja på högskola/universitet finns det väl studentlägenheter. Här i i vår huvudstad kan man få vänta flera år innan man lyckas få tag i en snordyr studentlägenhet, som innebär att man för att ha råd att bo måste lyckas med konststycket att få tag i ett extrajobb som i sin tur kanske leder till att studierna tar längre tid än planerat. De kanske kan flytta till annan ort om nu den utbildning de vill gå finns där. Tyvärr verkar dock inte bostadsläget vara så lysande någonstans i vårt avlånga land.

Om de nu inte vill börja plugga efter gymnasiet måste de få tag i ett fast jobb med hyfsad lön för att ens komma på tal i jakten på en hyresrätt. Efter ett par år i bostadskö kan man kanske få tag i en tvåa till en kostnad av åttatusen kronor i månaden – säg den 20-åring som har råd med det! Men mamsingen kanske kan slanta upp ett par miljoner och köpa en liten lägenhet – skulle inte tro det!

Ska våra ungdomar kunna bli självständiga unga män och kvinnor MÅSTE vi börja bygga massor av nya hyresrätter. Bostäder som våra unga har råd att bo i! Förresten är det en hel del äldre som också vill bo i hyresrätt, folk som har bott i hus i många år och som gärna betalar lite mer i hyra för att bara kunna lyfta på luren när kranen droppar eller kylen pajar.

För att detta ska ske måste politikerna föra en aktiv bostadspolitik och ge ekonomiska incitament som stimulerar byggandet av hyresrätter.

Är jag en dålig sosse?

2010-05-01T19:49:00.003+02:00

Jag har inte demonstrerat idag! Jag har aldig i hela mitt liv gått i ett demonstrationståg av något slag. Jag blir lätt illamående av slagord och människor som verkar så engagerade och insatta i varje detalj. Själv känner jag mig som flickan från landet, bortkommen och en smula dum!

Jag blev Socialdemokrat på ”gamla dar”. Att det blev så var för att jag varje dag blev mer och mer illamående över alliansens politik, en viss påverkan av kära Calle Fridén men främst för att jag insåg att jag tror på orden Frihet, Jämlikhet och Solidaritet.

Frihet – visst är det ett skönt ord. Frihet att kunna tänka och formulera sig som man vill – utan att hamna i fängelse. Frihet att kunna klä sig som man vill. Frihet att få rösta på det parti man vill. Frihet att få älska den man vill.

Jämlikhet – ännu ett ord som doftar av framtidshopp. Jämlikhet mellan könen. Jämlikhet mellan olika samhällsklasser. Att kunna gå den utbildning man vill utan att plånboken styr. Att få den utbildning man har rätt till även om man är hörselskadad. Att få den vård man behöver oavsett om man är gammal eller ung, rik eller fattig. Att utan att bli straffad få leva i en kärleksrelation men någon av samma kön. Att hudfärg eller religion inte spelar någon roll, vi är alla människor – på gott och på ont.

Solidaritet – det för mig viktigaste ordet. Det ord som så tydligt inbegriper hela världen. Solidaritet betyder för mig att bry sig om de som har det sämre än jag. Att alla, oavsett begåvning eller handikapp får en bra utbildning. Att vi med självklarhet på bästa sätt försöker hjälpa våldtagna kvinnor i Kongo såväl som i Sverige. Att vi på alla sätt försöker utrota fattigdom och svält. Att även den som har ett begåvningshandikapp har rätt till egen bostad (kanske med stöd) och ett arbete. Att vi som har förmånen att ha ett arbete delar med oss till arbetslösa, sjuka och pensionärer. Att alla barn har rätt till en barndom. Att alla skall kunna äta sig mätta. Att alla människor har rätt till rent vatten.
Olof Palme och Anna Lindh är två brutalt mördade politiker som jag starkt förknippar men ordet solidaritet. Idag finns Mona Sahlin, socialdemokraternas ordförande och förhoppningsvis Sveriges första kvinnliga statsminister.

Om man tror på dessa ord är man beredd att offra en smula. Offra i form av bekvämlighet och ekonomi. Vi som tor på att alla människor är lika värda och har samma grundläggande rättigheter och behov, vi kommer att rösta rött 2010.

Odell spär på politikerförraktet

2010-04-28T20:01:00.002+02:00

Vill starkt rekomendera alla att läsa Johan Westerholms mycket insiktsfulla inlägg om Mats Odells (KD) plumpa uttalande.

När de rödgröna presenterar att de vill ge nio miljarder kronor till skola, vård och omsorg är Mats Odells moteld att det är ”Tobleronepolitik”.

Denna typ av uttalande hör hemma i sandlådan och borde inte förekomma i munnen på en välkänd politiker. Uttalanden av denna kaliber spär på det sk ”vanliga folkets” politikerförrakt. Istället för att diskutera och jämföra olika förslag från de politiska partierna förväntas nu det vanliga folket diskutera Toblerone runt köksbordet. Är det konstigt att folk tröttnar på politik??
Väljarna får inte dumförklaras, de vill veta vad politikerna vill genomföra kommande valperiod och är måttligt intresserade av fördummande uttalanden om person.

Med den dystra historia vi har av politikermord tycker jag alla borde tänka en gång till innan man uttalar förnedrande uttalanden om sina medpolitiker. Sådant kan leda till förakt och hat
som i sin tur kan locka fram mycket sjuka människor.

Gärna hätska debatter om olika politiska alternativ – men utelämna personangreppen!

Lära för livet - HUR herr Björklund?

2010-04-25T20:29:00.004+02:00

Det pratas mycket om att man ska lära för livet, att vi kommer att behöva vidareutbilda oss, att vi kommer att byta yrke flera gånger under livet. Visst är det så, men HUR? Idag måste man redan från man är elva år tänka taktiskt, då måste man välja ett språk utöver svenska och engelska som man ska gilla och få bra betyg i för att efter gymnasiet eventuellt kunna få meritpoäng.

Jan Björklund har nu i snart fyra års tid babblat om flumskola, ordning och reda samt betyg, betyg och betyg. Inte någon gång har jag hört att man har rätt att välja fel, misslyckas och sedan få en andra eller tredje chans.

Kom Vux, en fantastisk möjlighet för alla som kanske var skoltrötta på gymnasiet, eller för de som lite senare i livet har kommit på vilket yrke man passar för. Alliansen har drastiskt dragit ned på denna möjlighet.

25:4, regeln som innebar att man var minst 25 år och hade minst 4 års yrkeserfarenhet, ytterligare en väg till högskolestudier som försvinner.
För att ha en rimlig chans att komma in på högskola idag ska man komma direkt från gymnasiet och helst skaffat sig meritpoäng. Har man inte det är i princip den enda chansen att komma in på ett populärt program att man gör mycket bra ifrån sig på högskoleprovet. Är man något äldre och inte klarar att prestera topp på högskoleprovet – sorry!

Jag tillhör de som tror att de allra flesta mår bra av att få jobba och tänka några år efter gymnasiet. Hur många ungdomar vet vilket DRÖMYRKET är? Ärligt – hur många av oss funderar inte fortfarande på vad vi vill bli när vi vill bli stora.
Jag vill att alla ska få en chans att plugga på högskola om och när man kommit på vad man vill bli.

Jag håller alla tummar för att Mona Sahlins ord ska bli sanna – ALLA ska få en andra OCH en tredje chans i livet!

Vart har tiden tagit vägen?

2010-04-21T21:42:00.002+02:00

Jag har nästan ingen tid kvar. Vill ju skriva så mycket här men tiden räcker inte till. Blir frusterad över människor som tycks hinna allt.

Själv jobbar jag mina åtta timmar, just nu har vi lite stökigt på jobbet så mycket energi går åt till att försöka reda upp. Ofta är jag helt dränerad på energi när jag tar mig till tunnelbanan hem. Handla och laga mat ingår i de dagliga sysslorna. Sedan ska man då hinna träna, övningsköra med storsonen, piska på de ”små” så läxor blir gjorda, läsa tidning och bloggar... Med lite tur hinner man träffa några trevliga vänner också.

Hoppas på mer tid och energi snart!

En skola i världsklass kräver fantastiska lärare OCH resurser

2010-04-12T21:38:00.005+02:00

”En skola i världsklass är en förutsättning för att Sverige ska vara ett framgångsrikt land också i framtiden”. Så inleder alliansen dagens artikel på DN Debatt om framtidens skola. Man fortsätter: ”Den enskilt viktigaste faktorn för goda resultat i skolan är en kvalificerad och engagerad lärarkår”. Jag tror alla kan ställa upp på detta, våra barn är vår framtid och är värda välutbildade och engagerade lärare.

Alliansen vill att lärarkåren skall bli legitimerade. Lärarfacken tycker detta är bra, men jag är tveksam. En legitimation innebär inte med automatik att man är en bra lärar, lika lite som legitimationen ger en garant för att sjuksköterskan/läkaren är lämplig för sitt yrke. Då tror jag mer på förslaget att varje nyutbildad lärare skall få ett år med en mentor.

Man vill också återinföra lektoraten i skolan. Bra tycker både jag och lärarfacken. Det är en bra och tydlig karriärväg för lärare som brinner för ett område och är villiga att lägga ned tid för att fördjupa sig för att såsmåningom kunna doktorera. Jag vill bara för tydlighetens skull påpeka att lektoraten kommer att kosta pengar. En lektor vill förstås få utdelning för år av studier genom att få en högre lön. Ett lektorat brukar också innebära att det ingår en viss procent forskning i tjänsten vilket med automatik minskar de timmar lektorn undervisar.

Jag tycker mycket av det alliansen föreslår är bra MEN blir samtidigt lite fundersam. Det här är en kostsam reform och jag har hitintills inte sett någon större vilja från alliansens sida att tillföra resurser till skolan. Jag blir lite orolig över att pengarna inte kommeratt räcka till en trevlig miljö, god mat, välutrustade musiksalar, bibliotek, skolsköterskor, fritidspersonal, resurslärare och allt annat som skapar en krativ och positiv miljö för lärandet.

Lärarna är superviktiga för elevernas vilja att lära och vi ska göra allt för att stödja dem i deras fantastiska arbete. Pengar till detta måste öronmärkas och inte hamna i en kommunal pott .

SvD

Alliansfritt

Våren kommer med jobbångest

2010-04-11T19:45:00.004+02:00

Solen värmer. Krokusarna sträcker sina gula och lila blad mot den ljuvliga värmen. Papporna srpringer flåsande fram och tillbaka med sina telingar som försöker lära sig cyklandets ädla konst. Flickorna kastar av sig de tjocka otympliga skorna och skrudar sig i klackskor och blommiga kjolar. DET ÄR VÅR!

Med våren kommer också ångesten för ungdomar och deras föräldrar. Om några få veckor springer tusentals ungdomar födda 1991 ut från gymnasiet som nykläckta studenter. Ett gäng ungdomar fyllda med hopp om nya hoppfulla och framgångsrika vårar. Ungdomar som vet precis vad de vill, som har betyg för att komma in på sin drömutbildning. Ungdomar som vet vad de skulle vilja men som vet att betygen inte räcker till. Ungdomar som är vansinnigt skoltrötta som helst vill ut och resa runt och upptäcka världen. Ungdomar som inser att de redan från början kommer att ha svårt att få ett jobb eftersom de har ett krångligt och annorlunda namn.

Jag har en son född 1991. Smart men lat. Betygen OK men inte lysande. Han har absolut inte någon som helst aning om vad han vill bli. Han har dock tur. Han får göra lumpen! Eller får han det?! Den 1 juli finns inte den allmänna värnplikten längre. Vad det istället ska bli/heta har jag ingen aning om. Det ska visst inte vara någon yrkesarmé men inte heller värnplikt – vad kallas det då?? Jag tycker det nya systemet verkar konstigt men är egentligen för lite insatt för att ha en åsikt, jag är bara såååå glad att min förstfödde har något att göra efter skolan och förhoppningsvis får smak på att bo hemifrån OCH kanske hinner fundera på ett framtida yrke.

Av naturliga skäl känner jag en massa föräldrar med barn födda 1991. Föräldrar som nu går med en stor klump i magen. Föräldrar som undrar vad som ska hända med sonen/dottern. Övervägande delen av barnen är skoltrötta (högst naturligt) och vill helst jobba/resa något år innan nästa sväng i skolbänken. Sunt tycker jag och även deras föräldrar. MEN, hur ska de kunna försörja sig??????

Jag försöker förtvivlat förstå Fredrik Reinfeldts tankegång. Sänkt skatt leder till nya jobb. HUR, undrar jag, hur jag än försöker så förstår jag inte tankegången! Tänker han att föräldranas sänkta skatt ska räcka för att försörja barnen? Eller är det Maud Olfssons RUT-avdrag vi ska lyssna på. Ska ungdomarna skickas att städa fina villor på Lidingö? Ska de hjälpa de bättre bemedlade att hämta barn på dagis?

Jag har full förståelse för alla ungdomar som inte har en aaaning om vad de vill bli, hur ska de veta det. Med sorg i hjärtat konstaterar jag att man genom dagens system för att söka till universitet/högskola minskar ungdomarnas möjlighet att få en andra eller tredje chans. Har man inte presterat på topp på gymnasiet minskar chansen till drömjobbet lavinartat.

ALLA måste få en chans! ALLA kan ändra sig, struliga Anna kommer en dag på att hon vill bli jurist, Per som är dyslektiker inser att han vill bli sjuksköterka. Gymnasiebetygen får inte vara livsavgörande!

Jag sätter mitt hopp till en NY regering, både vad gäller jobben och en humanare skolpolitik!

Måla politiska bilder, en konst. Repris

2010-04-07T20:49:00.003+02:00

Jag har fått några förfrågningar om jag inte kan lägga ut detta inlägg igen (TACK!).
Jag skrev detta i september förra året efter att en längre tid mått mer och mer illa över alliansens politik och framförallt över Jan Björklunds skolpolitik och jag därför blev medlem i socialdemokraterna.
Har gjort några mindre justeringar men det mesta är urspunglig test.

Jag är oerhört fascinerad över hur mycket tid och kraft som tycks läggas på att diskutera vilka väljare man ska rikta in sig på, är det arbetare, medelklass, kvinnor, pensionärer eller….

Jag har väl alltid varit hyfsat intresserad av politik men inte så pass att jag orkat engagera mig ”på riktigt”. När jag var riktigt ung hade jag fullt upp med mitt sociala liv, under småbarnsåren gick tiden åt till att välja dagis, packa matsäckar och göra utflykter. När raringarna sedan skulle började skolan gick en massa tid åt till att välja skola och skolform, hämta och lämna på träningar, läsa läxor och köpa kläder som de växte ur på två veckor. Tonårstiden innebär nya utmaningar med gränsdragningar, nya skolval, kärleksbekymmer, läxläsning och en ständig viljornas kamp. Allt detta ska då kombineras med heltidsarbete och hushållsarbete. Har man tur är man två vuxna som kan dela på bördorna.

I ovanstående läge tror jag att väldigt många befinner sig, man har för fullt upp med vardagen för att orka sätta sig in i alla frågor som rör vårt land, för att inte tala om den stora världen utanför vårt lands gränser. Läser man olika opinionsundersökningar så ser man också att andelen väljare som inte bestämt sig är väldigt stor. Jag är rätt övertygad om att väldigt många röstar efter vilken milstolpe i livet man befinner sig vid. Är man småbarnsförälder är frågor om förskola, föräldraledighet och närmiljö viktiga. Har man gamla föräldrar som behöver hjälp börjar man fundera på hur äldrevården. En förälder med äldre tonåringar funderar kanske på högskoleutbildning, studiemedel, bostadsbrist och ungdomsarbetslöshet.

Jag tror att det är bra att måla upp bilder med vad man vill med sin politik. Inte bara säga att vi måste höja skatten för att kunna förbättra välfärden och minska klyftorna i samhället. Tala istället om att vi vill använda pengarna till att minska barngrupperna i förskolan, att barnen i skolan (oavsett skolform) ska ha rätt till utbildade lärare. Våra gamla föräldrar ska ha rätt att bo tillsammans även om en part blir senil, som barn ska man kunna känna sig trygg med att pappa får den hjälp han behöver så jag inte behöver ta ledigt från jobbet för att han än en gång glömt att ta sin medicin. Tala om att vi måste bygga bostäder våra ungdomar har råd att bo i, det är inte sunt för någon part att vara mambo vid 25. Kanske räcker pengarna till att höja studiemedlen så ungdomarna kan genomföra studierna på utsatt tid. Hur ska vi ta hand om de flyktingar som kommer till Sverige? Vad gör vi åt de desperata ungdomar som bränner bilar i våra förorter för att de känner att de inte tillhör samhället?

Det finns många bilder att måla och det är detta jag tycker är att prata politik – att föra fram ett
budskap. Vilket samhälle vill vi ha. Jag tror inte alls att det är så svårt att få många att förstå att det alliansen gjort och försöker göra är förödande för Sveriges framtid bara de rödgröna talar om vad DE/VI vill istället för att hacka på Fredrik Reinfeldt och co.

Att storstadsväljarna kommer bli avgörande verkar alla rörande överens om, dock inte hur. Jag ser inte att man behöver ha någon särskild politik för storstäderna förutom att det måste läggas ned lite extra krut på hur vi ska lösa kollektivtrafik, biltrafik och bostäder.

Är det inte dags att sluta tjafsa och istället börja måla bilder och peka ut vilken väg vi vill gå?!

Läs mer om att måla bilder på "Högbergs tankar" Del1 Del2 Del3 och "Mitt i steget"

Rapport från blåkulla

2010-04-04T20:14:00.004+02:00

Vad vi pysslar med på den årliga festen på blåkulla är superhemligt. Jag har dock fått lov att yppa lite från årets fest.

För er som inte är häxor och därför av naturliga skäl inte varit på blåkulla vill jag börja med att kort berätta om denna årliga festival. På skärtorsdagens kväll tar alla häxor som har möjlighet sin kvast och beger sig till blåkulla. Häxor är i alla kulörer och storlekar träffas och diskuterar viktiga frågor. De flesta häxor har av naturliga skäl passerat 30-strecket eftersom det krävs en del livserfarenhet för att kvalificera som häxa. Det finns (tyvärr) en del yngre häxor som, oftast av tråkiga skäl, kvalificerat sig till häxa. Vi äter och dricker gott, fnittrar och har kul ihop. Vår främsta uppgift är dock att diskutera aktuella samhällsfrågor ur ett häxperspektiv.

Häxor kommer från alla samhällsklasser och har olika erfarenheter och ursprung. Debatterna kan därför bli mycket livliga och heta. Vi blir aldrig osams på ett negativt sätt utan försöker alltid respektera varandras åsikter och oftast kommer vi fram till konstruktiva lösningar och förslag.

Årets ämne var jämndställdhet, jämlikhet och barn. Klart vi vill vara jämndställda, är vi det – nej inte än. Likadant är det med jämlikheten, anses alla människor ha lika värde – nej inte än. Kvinnor tar fortfarande betydligt större ansvar för hem och barn än män. Kvinnor får fortfarande inte möjlighet att nå de högsta positionerna i samhället lika lätt som män. En trollformel eller häxbrygd som fixar detta vinner pris till nästa års möte.

Häxor gillar män och på årets möte kom vi överens om att vi kan tillåta trollkarlar på nästa års möte om de under året bevisat att de är jämndställda och är för jämlikhet – ett unikt beslut!

Häxor och barn. En del häxor väljer av egen fri vilja att inte skaffa barn. Det är vår absoluta åsikt att dessa häxor ska respekteras för sitt beslut och inte ifrågasättas som kvinnor. Andra häxor vill leva tillsammans med en annan kvinna och skaffa barn. Vi beslutade att alla kvinnor, oavsett sexuell läggning ska ha samma rätt att försöka få barn (vad gäller adoption kom vi överens om att på alla sätt försöka påverka alla länder att se att kärleken är störst!).

Debatterna var heta och på grund av politiska och kulturella skillnader var vi inte alltid helt eniga.

En sak var dock samtliga häxor eniga om. Barnens rättigheter väger alltid tyngst. I alla typer av konflikter måste vi värna barnen. När vi bygger hus, när vi planerar biståndsmål, när vi tittar miljön, när vi tittar på morgondagens kollektivtrafik, när omsorgen om våra gamla planeras måste vi tänka på barnen. Barnen är vårat nu och våran framtid!

Politiska bilder - börja måla nu!

2010-03-30T20:11:00.003+02:00

Blev glad idag när jag först läste ”Högbergs tankar” och därefter ”Mitt i steget” som båda talar om att beskriva politiken på ett mer visionärt och gripbart sätt. I september förra året skrev även jag om detta.

Ska vi få med oss de unga, de osäkra, nya svenskar och alla andra som inte orkar sätta sig in politikens labyrinter mer än vad som serveras på TV måste vi börja måla politiska bilder.Vi måste tala om vad vi vill göra med vår gemensamma pengapåse och inte bara prata procent.

Hur vill vi att barnens skola ska fungera, hur ska farfar bo nu när han börjar bli lite gaggig, hur ska våra ungdomar kunna flytta hemifrån, hur ska vi på ett klimatsmart sätt ta oss till jobbet, hur ska vi välkomna våra nya svenskar?? Det finns mängder av tavlor att måla, så låt oss plocka fram de röda och gröna färgerna i målarlådan och efter bästa förmåga börja måla!

Jag är säker på att många är beredda att lägga en slant extra i vår gemensamma påse om man ser att slantarna går till de tavlor man gärna hänger på väggen och är stolt över.

Hat, nätmobbing och grupptryck – Bjästa

2010-03-27T20:53:00.005+01:00

Läser nu med förskräckelse att hatet och nätmobbingen i Bjästa vänts från de två våldtagna flickorna till den unga våldtäktsmannen, hans familj, rektorn och prästen.
Det är lätt att förstå att människor som sugits med i det negativa grupptryck som förtalat och mobbat två unga våldtagna flickor och som nu vaknat upp vill visa att de är goda mäniskor. Tyvärr har en del av dess mäniskor nu vänt sin förtvivlan i ett engagemang mot den unge mannen, rektorn och prästen.

Jag förstår känslan. Skolan med rektorn i spetsen har handlat dumt och aningslöst, prästen har som så många andra dragits med i grupptrycket. Jag tror få personer gjort detta av illvilja, vi ska inte förakta krafterna i ett massivt grupptryck.
Att vakna upp och inse hur dumt man betett sig är svårt och smärtsamt. Det är lätt att vända sin frustration åt andra hållet och ösa ut sin ilska över den motsatta parten – inte så konstruktivt, men mänskligt.

Jag önskar nu att alla berörda i detta fruktansvärda fall kan sätta sig ned en stund, ta ett djupt andetag och fundera på hur de ska kunna vända denna tragedi till något som mynnar ut i något positivt.

Den unge mannen har snart avtjänat sitt straff och måste få en andra chans.
Skolan kanske kan lära sig att ständigt följa ungdomarnas liv på nätet och ha en levande diskussion om relationer och humanitet.
Kyrkan kanske kan ta sig en funderare på livsvillkoren för dagens unga och stödja de som har det svårt.

DN DN2 SvD SvD

Mina Modrata karameller och Trollhare skriver fint och insiktsfullt om detta

Dubbelt våldtagen

2010-03-25T20:29:00.005+01:00

Två unga flickor varav den ena fortfarande bara ett barn blir våldtagna av traktens snygga, poulära och socialt etablerade unga kille. En tragedi! En våldtäkt är både ett fysiskt och psykiskt trauma och ingen mår bra efter en sådan händelse. Den unga pojken mår naturligtvis inte heller bra, ingen frisk pojke blir våldtäktsman.

Det mest upprörande i de två våldtäktsfallen i Bjästa är vuxenvärldens oerhörda svek mot de två unga flickorna. Inte nog med att de blir våldtagna, vuxenvärlden vägrar tro på dem och startar istället en massiv hatkampanj mot två utsatta flickor. Vuxenvärlden tar dessutom aktivt parti för pojken trots att han erkänt brotten och trots att han blivit dömd i både tingsrätt och hovrätt. I och med att de vuxna så aktivt ger stöd för pojken och smutskastar flickorna tror förstås ungdomarna i samhället på den ”sanning” de vuxna serverar.

Skolan reagerar med tystnad, man vill vara ”neutrala”. Det kanske kan vara OK medans utredning pågår, men sedan! Inget aktivt stöd för den första flickan (som bara var 14 år), varken rektor, lärare eller fritidspersonal har försökt ta reda på vad som händer på ungdomarnas sociala mötesplatser på internet. Den stackars flickan har ensam vandrat i skolan och bemötts med glåpord! HON var tvungen att flytta till Stockholm. HAN bemöttes med enormt stöd i form av t ex skolstrejk när han fick byta skola.

Kyrkan bjuder in pojken till skolavslutningen, trots att han är belagd med besöksförbud mot flickan! Prästen bemödar sig inte ens med att fundera över hur flickan (vars mor klokt nog rest bort med flickan den dagen) skulle må av att möta sin våldtäktsman på skolavslutningen. Prästen tycker det är stort och modigt att pojken kommer till kyrkan. Pojken som har erkänt och är dömd delar ut blommor till sina forna klasskamrater OCH får applåder. På kvällen när klassen har fest vid en strand blir flicka nummer två våldtagen!!!

Fortfarande tror en stor del av samhället att pojken är oskyldig och att de två flickorna ljuger, är luder och bara vill smutskasta den välartade pojken.

Hur kan det bli så här? Hur kan ett helt samhälle ta parti för en gärningsman?

Vi som skriver på nätet har ett enormt ansvar. Både för vad vi skriver och för vilka kommentarer vi ger andra skribenter. Vi måste stanna upp och tänka till – vad är sanning och vad är rykten och hörsägen.

SvT Play se den om du inte reda gjort det
SvT
DN1 DN2 SvD1 SvD2

Andra bloggar: Peter Andersson Kulturbloggen Trollhare

Beatrice är vild - jag skäms

2010-03-21T20:28:00.006+01:00

Varför blir jag alltid så illa berörd när en kvinnlig politiker uttalar sig dumt och klumpigt? Ville bara förtränga Beatrice Asks urbota korkade uttalande om att misstänkta sexförbrytare skulle få ett kuvert i gräll färg hemskickad till sig. Syftet skulle vara att resten av familjen skulle se detta kuvert och då få den misstänkte att skämmas (så mycket att han/hon slutar med dumheterna, antar jag). Jag har full förståelse för KÄNSLAN, jag skulle känslomässigt gärna se att man hänger upp pedofiler i snoppen i närmaste stadspark. Förnuftet säger dock att det inte är en framkomlig väg i ett rättssamhälle.

Beatrice Ask är Justitieminister, vilket i vilket fall i min värld innebär att man borde veta skillnad mellan en person som är misstänkt för ett brott och en som är dömd! Beatrice ångrar sitt uttalande – om FÄRGEN på kuvertet!

Tillbaka till min känsla av att kvinnliga politikers klumpiga uttalanden gör mig illa berörd. Har jag större förväntningar på kvinnors förnuft? Ja, antagligen är det så. Trots erfarenhet och bätte vetande tror jag fortfarande att kvinnor har en mer utvecklad känsla för rätt och fel, har en större humanistisk ådra, bryr sig mer om de som har det sämre.... Jag VET att det är tossigt, ändå reagerar jag på samma sätt varje gång en kvinna uttalar sig korkat – jag skäms.

DN SvD

Röda berget Peter Andersson Johan Westerholm HBT-Sossen

Kan vi inte lämna religionen hemma?!

2010-03-14T19:26:00.005+01:00

Friskolor är enligt mig OK så länge eventuella vinster går tillbaka till skolan. Religiösa friskolor däremot vill jag INTE ha. Jag vill inte ha var sig kristna, muslimska, judiska eller hinduistiska friskolor. Jag vill att skolan ska vara en skyddad plats för våra barn där de lär sig vad läroplanen förespråkar oavsett vilken religion deras föräldrar har. Jag vill däremot att de diskuterar olika religioner, besöker kyrkor och moskéer och försöker finna på likheter i olika religioner. Jag önskar att man diskuterar vad som är religion och vad som är kultur.

Barn väljer inte sina föräldrar och därmed inte vilken religion föräldrarna vill att de ska tillhöra. Barn med religiösa föräldrar får tidigt veta vilken religion som föräldrarna tycker är bäst, liksom barn till politiskt aktiva föräldrar får veta vilket parti de tycker är bäst. I den bästa av världar måste barnen såsmåningom själva kunna ta ställning och här har skolan en oerhört viktig roll att spela. Barnen väljer inte (förrän möjligen på gymnasienivå) vilken skola de ska gå i. För mig är det oerhört viktigt att alla barn får en chans att lära känna barn från andra samhällsklasser, från andra kulturer och med andra religioner. Barn är öppna och nyfikna och villiga att lära, visar vi dem på hur lika vi människor är trots bakgrund tror jag vi kan få en mer öppen och tolerant värld. Visar vi på vilka möjligheter som finns har de bättre chans att själva fatta beslut om både religion, politik och syn på omvärlden.

Även om även en religiös friskola på alla sätt ska följa skolplanen är jag dock ändå skeptisk. Om hela den rådande religionen säger att homosexualitet är något fult, konstigt och förbjudet har jag svårt att se klassen ha öppna diskussioner i HBT-frågor – oavsett vad läroplanen säger. Säger religionen att pojkar och flickor inte kan ha gymnastik tillsammans har jag svårt att se att man inte hittar ett sätt att lösa det. Tycker man att alla muslimer (ja alla utom han som städar, för ha är ju just ju) är potentiella terrorister tror jag tyvärr det avspeglar sig i undervisningen.

Jag är faktiskt väldigt besviken på att Mona Sahlin nu säger att det är OK att starta religiösa friskolor. Hon säger att ”skollagen måste ändras så att det blir tydliga krav vid tillståndsgivning och bättre kontroll. På det sättet slipper vi avarterna”. Jag tror tyvärr inte på att det hjälper. Skillnaden på ansökningshandlingar och praktisk verklighet kan vara stor och jag har svårt att se att någon myndighet ska hinna göra tillräckligt med kontroller.

Regeringens förslag till ny skollag tydliggör nu bara att lektionerna i de religiösa friskolorna måste vara objektiva och sakliga och inte får innehålla konfessionella inslag. Däremot är det okej med bordsbön och morgonandakt utanför lektionstid, så länge de är frivilliga. FRIVILLIGA?! Vilket barn kan/vågar säga NEJ. OCH om nu skolan ska vara objektiv och saklig och inte innehålla konfessionella inslag VARFÖR då starta eller ge tillstånd till en religiös skola???????!!!!!!!!

Jag vill ha en skola för alla. En skola som tolererar ALLA religioner. En skola som vågar diskutera sexualitet i alla dess former. En skola som ser de studiemotiverade och begåvade men också hjälper och stöttar de svagare. Jag vill ha en skola som verkar för jämlikhet och jämdställdhet. En skola som lär barnen kritiskt tänkande och som verkar för att barnen blir självständiga men också toleranta.

Gammelmedia om detta: DN1 DN2 SvD

INTERNATIONELLA kvinnodagen

2010-03-08T20:03:00.004+01:00

Har idag läst en del bloggar och artiklar om internationella kvinnodagen idag och blir lite ledsen. Allt för många slår sig för bröstet och tycker denna dag börjar bli onödig! Ja, i vår lugna, fredliga och relativt jämställda del av jordklotet har vi kvinnor det väldigt bra (även om vi har en lång väg kvar att vandra). Det heter dock INTERNATIONELLA kvinnodagen av en anledning. Om vi lyfter blicken från vår trygga ankdamm är det lätt att bli rädd och förskräckt. Om vi tycker vi har det bra i vårt land kanske vi ska tänka på våra medsystrar i andra länder.

Jag tänker inte tjat mer om detta utan hänvisar till några länkar:

Övergrepp på kvinnor

Mödradödlighet

Kvinnors rätt att bestämma över sina liv

Sex som vapen

Jämställdhet

Den bästa kvinnodagen i historien!

2010-03-08T11:39:00.003+01:00

Ja, för mig var den 8:e mars 1991 den absolut den bästa, häftigaste, glädjerika och sorgligaste dagen i mitt liv. Den dagen gjorde min förstfödde storstilad entré på Hudding sjukhus efter en ganska kort men intensiv inledning. Att få ge liv till ett efterlängtat och välskapt barn är den totala lyckan!

Den 8:e mars var också en sorgens dag. Den dagen dog nämligen min högt älskade farmor. Denna underbara kvinna som så hett längtade efter sitt första barnbarnsbarn. Min enda tröst var och är att hon fick dö i sin egen säng som hon önskade.

Den 8:e mars varje år firar jag med födelsedagskalas och eftertanke. Eftertanken ägnas åt farmor. Min farmor var en RIKTIG järnlady. Hon föddes i Enköping men flyttade i tidig ålder till Stockholm för att utföra sk hushållsnära tjänster. Hon träffade en man och flyttade till skinnarviksbergen (där TV-serien söderkåkar spelades in om det är någon som minns) och fick i rask takt tre söner. Lägenheten var liten och omodern, dass på gården, kallvattenskran i trapphuset och isblock i källaren som kylskåp. Alla som bodde i skinnarviksbergen var fattiga och alla var tvungna att på något sätt försörja sig. Barnen togs om hand av den/de som råkade vara hemma. När barnen fortfarande var små var lyckan total när familjen fick en modern lägenhet på brännkyrkagatan, en lägenhet med kylskåp, badkar, rinnande kallt OCH varmt vatten och en tvättstuga (om än inte så modern).

Min farmor var fattig på ett sätt vi inte kan föreställa oss idag. Hennes man var alkoholist och farmor var stark nog att begära skilsmässa trots småbarn i en tid där en ensam mamma inte stod högt i kurs. Min pappa hade svåra eksem och svår astma. Farmor har berättat om tillfällen när pappa fick svåra astmaanfall och hon inte ens hade råd att ta spårvagnen till sjukhuset, hon tog då min pappa i famnen och SPRANG till södersjukhuset.

Farmor hade en mycket stark och äkta känsla för människors lika värde, kvinna som man, fattig som rik. Som ung, naiv och egocentrisk hade vi många och heta debatter där vi ibland var som hund och katt. Farmor var naturligt nog socialdemokrat, jag röstade borgeligt. Någonstans har dock farmors berättelser och visdom givit mig en känsla för rätt och fel, en känsla som på ”äldre dagar” gjort mig till socialdemokrat.

Tack, älskade farmor för våra härliga stunder tillsammans, tack för det du berättade. Jag är fortfarande arg på dig för att du dog innan du fick hålla ditt efterlängtade barnbarnsbarn i famnen men älskar dig fortfarande djupt och för ofta samtal med dig när jag behöver råd i livet!

Klädernas makt

2010-03-05T21:24:00.003+01:00

Idag ”avslöjar” Aftonbladet att Moderatrna inför valet har skrivit ihop en klädkod - ”En guide till nya moderaternas utseende”. Löjligt kan man ju tycka, men man ska inte förakta de signaler valet av kläder sänder ut. Någon som kommer ihåg debatten om Mona Sahlins handväska?!

Att Moderaterna nu känner att de måste skriva ihop en slags klädkod där man ber partiföreträdare att skippa slipsen och pärlhalsbandet till förmån för jeans och uppknäppt skjorta känns ju lite fånigt men samtidigt ganska insiktsfullt. Man är medvetna om att kläder sänder ut signaler till potentiella väljare. Samtididigt får jag känslan av att man nedvärderar dessa väljare, det är väl ändå budskapet som ska vara i fokus?!

Jag tillhör kategorin som gillar att provocera med kläder. Går jag på en tillställning där jag inser att det är jeans och tröja som gäller sätter jag nästan alltid på mig en snygg klänning och högklackade skor. Jag observerar med förtjusning de blickar jag då får (oftast negativa), med samma förtjusning tar jag sedan emot de förvånade (och då oftast positiva) kommentarer jag sedan får när det visar sig att vi spelar på samma planhalva.

Kläder är viktiga och sänder än idag ut ett budskap om vem man vill vara OCH här är det ofta pengar och makt som spelar roll. Det som blir lite fånigt idag är att det är väldigt få som kan skilja tvåtusenkronorsjeansen från de billiga varianterna om man inte tydligt visar Armani-lappen (vilken i och för sig kan vara hur falsk som helst!), lika svårt kan det vara att skilja kosymen från Dressman från den dyra på fina gatan.

Jag är väldigt glad att socialdemokraterna ännu inte ansett sig nödgade att införa en klädkod. Jag hoppas att det beror på att man förstår att munnens budskap är det viktigaste. Sedan får man aldrig någonsin glömma att kläder sänder signaler, både positiva och negativa.

Politiskt rätt klädkod, finns det? Jag tror det viktiga är att man försöker tänka på att kläderna inte tar över budskapet! Men klädkod – tveksamt!

Aftonbladet om detta: 1 2

Andra som bloggat om detta: Peter, Johan, S-buzz, Tokmoderaten,

Sportlov eller hushållsnära tjänster

2010-02-28T21:34:00.003+01:00

Sportlovet är för många familjer ett andningshål. Man åker med barnen till fjällen, till alperna eller kanske tar man en resa till ett varmt land för att ladda batterierna. För andra familjer utgör sportlovet en vecka av ångest. Man har inte råd att ta semester, att göra en resa finns inte på kartan. Man har inte ens råd att ge barnen en slant för några åk i Flottsbro. Alla mammor och pappor vill att deras barn ska ha ett härligt, roligt och innehållsrikt sportlov. För många familjer betyder dock ett lov bara ångest för extra kostnader, barnen måste ju i vilket fall få lunch och mellis.

Vad har då sportlov och hushållsnära tjänster för koppling?! För mig är det ett val mellan vad vi ska använda våra skattepengar till. Jag skulle säkert ha råd att att någon annan kom och städade åt mig ibland om jag kunde utnyttja dagens skatteavdrag. MEN om jag istället kan ge barn med föräldrar som har sämre ställt än jag en chans att en dag eller två få testa att åka skidor väljer jag barnen. Jag skulle också kunna tänka mig att mitt lilla skattebidrag skulle kunna gå till en liten farmor som önskar komma ut och känna på snön en stund.

I min värld är det den mer välbärgade befolkningen som kan utnyttja skatteavdraget för att få sitt såkallade livspussel att gå ihop. I en familj där pappa är undersköterska och mamma är busschaufför finns inte det ekonomiska utrymmet till vare sig städhjälp eller barnpassning oavsett om man får göra skatteavdrag. Jag vill INTE att mina skattepengar går till att redan välbärgade människor kan få avlastning i vardagen när mindre lyckligt lottade fortfarande har svårt att ens få sportlovet att bli en rolig vecka för barnen.

Vilken skola vill vi ha?

2010-02-23T20:37:00.005+01:00

Vill vi ha Björklunds skola där eleverna sitter som tända ljus och lär sig sina utantill läxor eller vi ha Olofssons skola där skolan ska få mer pengar om barnen presterar bra på nians nationella prov ? ELLER vill vi kanske ha en skola som ser alla barn, en skola där kunskap är viktig men också rolig, en skola som lär barnen kritiskt tänkande och har högt i tak, en skola där skolmåltiden är viktig och får kosta, en skola där lärarna får fortbildning för att kunna stimulera.

Jag håller med Maud Olofsson när hon i DN. Debatt säger "Alla elever förtjänar att mötas med höga förväntningar och en skolmiljö där de växer som människor. Vi ska ställa krav på lärare men också ge dem stor professionell frihet. För det är rektors och lärares ledarskap som är nyckeln till framgång.” Det jag INTE håller med om är att mer pengar till skolor som förbättrar sina resultat i nians nationella prov skulle leda till en bättre skola. Det är allt för lätt för skolor att då lägga för stort vikt vid de nationella proven. Nationella prov är bra för att kunna göra en grov jämförelse mellan olika skolor i landet men det mäter inte ALL kunskap och det är lätt att vissa skolor lägger för stor vikt i att öva på gamla nationella prov för att få mer pengar.

Idag har vi både kommunala skolor och friskolor. Jag tycker i grunden att det är bra med friskolor men gillar inte idén att rikkapitalister ska få vinstutdeldning på mina skattepengar. Eventuellt överskott vill jag ska komma eleverna till del – oavkortat!

Jag vill ha en skola där villkoren är hårda, lika och tydliga. Jag vill ha en skola där duktiga elever får utmaningar, där barn som har problem med matte får extra stöd, där skolhälsovård är en självklarhet och där lärarna får blomma. Jag vill att barn med fysiska eller psykiska handikapp skall kunna gå i en skola med lärar utbildade för deras behov utan att barnen måste ha starka och påstridiga föräldrar. Jag vill också att både våra nysvenska barn och vuxna ska få möjlighet att lära sig vårt svåra språk på en nivå anpassad till varje individ.

Alliansens skolpolitik gör mig rädd och orolig. Tror och hoppas på en rödgrön skolpolitik inom snar framtid, barnen är vår framtid och måste få kosta. Det bästa vore förstås en blocköverskridande överenskommelse som ger skolan tydliga riktlinjer och arbetsro mer än fyra år i taget, tyvärr verkar det inte möjligt.

Surtanten gillar inte kyla och tydligen inte stockholmstrafiken heller!

2010-02-22T20:26:00.004+01:00

På väg till jobbet, påpälsad så jag knappt kan röra mig gnäller jag över SL, banverket, MTG eller vem det nu är som inte lyckats fixa så bussen kommer i tid. Skäms sedan lite över mig själv, jag har ju i vilket fall lyckan att ha ett arbete att tappert försöka ta mig till.

På väg hem svär jag förbannelser över att behöva stå som en packad sill tillsammans med främlingar som luktar våt ylle och för mycket parfym. Vänder mig och ser en av Stockholms alla hemlösa, han verkar trivas i den varma överfyllda vagnen och pratar glatt med sina medpassagerare. Än en gång skäms jag, jag har ju faktiskt ett varmt hem att åka till, försöker tappert le lite och fäller en medlidsam kommentar om de stackars chaufförer som så gott de kan transporterar surkartar som mig. Förvånansvärt får jag igång ett litet samtal och de flesta är överens om att inget blir bättre för att vi skäller på fel människor MEN det kan inte vara meningen att Stockholm ska drabbas av kaos när det blir snö och kyla. Vems som bär ansvaret? Ytterst måste det väl vara en politisk fråga.

När jag stelfrusen äntligen pulsar in på gården dyker surtanten upp igen. Det är väl själva katten att vi aldrig kan få plogat. Parkeringen är en katastros där man man får kliva i halvmeterhöga drivor för att kunna öppna bildörren och riskerar att köra fast om man är modig nog att försöka ta sig in eller ut från parkeringen. Så får jag då skämmas över gnälltanten igen. På en lapp i porten läser jag att de tappra män som ska ploga hos oss knappt har sovit på flera dygn och prioriterat äldreboenden framför oss. En stor kram ska de ha dessa tappra män (ja, jag har bara sett män här hos oss)!

Tycker det räcker med vinter, snö och kyla nu! Tyvärr bor vi ju där vi bor och även i Stockholm är det ju då och då vinter. Det är inte acceptabelt att halva Stockholms lokaltrafik slås ut p g a snö och kyla!

Gratis knark - NEJ tack!

2010-02-14T15:52:00.005+01:00

På måndag ska en del missbukare i Köpenhamn enligt DN kunna få två doser gratis heroin per dag. Denna s k behandling införs eftersom man sett att mellan fem och tio procent missbrukare fortsätter att missbruka heroin trots att de får en metadonbehandling. Denna typ av behandling finns även i Schweiz, Tyskland, Nederländerna och Storbrittanien. I Sweiz har man funnit att ca 30 procent av deltagarna kunde klara av att arbeta under behandlingen.

Att ge gratis heroin till missbrukare tycker jag känns som att samhället ger upp. Kanske räknar man med att brott begågna av narkomaner kommer att minska och därmed samhällets kostnader. Jag kan inte annat än att tycka att det är fel väg att gå. Att dessa missbrukare klarar av ett jobb under behandlingen gör mig bara rädd, vem vill arbeta med någon som är påtänd?

För mig känns det självklart att vi har nolltolerans mot missbruk. Alla former av liberalisering av knark gör mig livrädd, hur mycket lättare är det inte att hamna i ett missbruk om det är OK att gå in på ett kafé och röka hasch.

Självklart ska man på alla sätt bekämpa att någon hamnar i missbruk. Polis och tull måste få resurser att bekämpa att knarket kommer till Sverige. Inte minsta lilla gram ska vara tillåtet att bära på sig. Vi måste börja tidigt med att reagera när vi ser ungdomar i farozonen.

Att införa ett sprututbytesprogram är jag däremot helt för. I ett sådant program kan professionell personal på alla sätt försöka motivera till behandling. Främst är det dock till för att hindra smittspidning av allvarliga sjukdomar som HIV och hepatit.

Livets guldkant

2010-02-09T21:14:00.001+01:00

Mina härliga underbara skitjobbiga söner och mina härliga knasiga snygga tjejkompisar är mitt livs guld. Sönerna ger mig gråa hår och glada skratt, tjejerna ger mig skrattrynkor och fniss.

Mina underbara älskade barn har på något för mig obegripligt sätt blivit stora (16 och 18), de är curlade som bara den och jag jobbar stenhårt på att sakta fila av navelsträngen. Vill ju få två kloka, jämställda, artiga och självständiga unga herrar som kan flytta hemifrån inom rimlig tid. Samtidigt som jag ser fram emot den dag jag gråtande vinkar av den sista får jag panik! Vart tog tiden vägen, har jag gett dem tillräckligt med kärlek och kunskap?

Brudarna, tjejerna (eller tanterna som änglarna kärleksfullt säger) ger mig guldkant på tillvaron. Vi tränar ihop och inser i duschen att vi har tyngdkraften emot oss. Vi fnittrar hysteriskt åt ingenting utan att bry oss om att folk stirrar. Vi gråter tillsammans och tröstar varandra. Vi spanar snygga killar, som minskar oroväckande i antal (i vilket fall i passande ålder). Vi har hetsiga diskussioner men skiljs alltid som vänner. Tack för att ni alltid finns där!

Jag är så glad och tacksam för att jag har mina barn och mina vänner!

Skönt att (M) bryr sig om de mindre lyckligt lottade i Stockholm

2010-02-07T20:46:00.003+01:00

Enligt SvD har nu moderaterna i Stockholm sagt nej till ett sprututbytesprogram. Motivet tycks vara att Landstingets roll ska vara att vårda och hjälpa sjuka, inte att tillhandahålla redskap som allt för ofta leder till en för tidig död. Man vill också mena på att fler dör av själva missbrket än till följd av t ex HIV och hepatit.

Jag håller med om båda argumenten. Landstingets roll ska naturligtvis vara att vårda och hjälpa, MEN även att förebygga sjukdom. Att fler missbrukare dör av överdoser eller på annat sätt som är direkt relaterat till missbruket är säkert sant. Jag kan dock inte förstå att man inte vill förhindra sprittspridning av livshotande sjukdomar, sjukdomar som faktiskt inte bara drabbar andra sprutnarkomaner.

En sprutnarkoman får alltid tag i en spruta oavsett om den är ren eller inte. De är förstås väl medvetna om faran av att dela spruta med andra men beroendet är så svårt för dessa människor att de tar den risken. Ger man dem chansen att få en ren spruta samtidigt som de får prata med professionella mäniskor kan man minska smittspridning och med lite tur och skicklighet få några att sluta med sitt missbruk. Jag kan inte se annat än att det både humanitärt och ekonomiskt skulle vara lönsamt.

Jag är emot alla former av narkotika och är för en mycket restrektiv narkotikapolitik där man med alla medel bekämpar att fler blir offer för droger. Även narkomaner är människor. Ge dem en chans att slippa svåra sjukdomar och ett hopp om ett drogfritt liv.

Tidigare bloggat om detta.

Fattigsverige

2010-02-04T21:18:00.004+01:00

I dagens ledare i SvD försöker man göra en, enligt mig, förvirrad jämförelse mellan 1870-talets fattigsverige och dagens. Man jämför dagens SMS-lån med Strinbergs beskrivning av skuldtyngda familjer i romanen ”Röda rummet”. Jämförelsen består i att man under 1870-talet skulle ha fått en sup när man betalat en skuld medan pizzaförsäljningen idag ökar vid löning. Kan någon vara snäll och förklara – jag fattar inte!

I ledaren raljeras med att socialdemokratin skulle ha gjort att många människor inte har råd att spara till en buffert för oförutsedda kostnader. Visst är det sant att väldigt många människor inte har någon ekonomisk buffert, men är det sossarnas fel? Socialdemokraterna har väl försökt kämpa för att lågavlönade i form av t ex undersköterskor ska få mer i lön! De borgeliga har sänkt skatten så att denna grupp har fått en slant mer i plånboken, bra, visst är det bra. MEN det är också denna grupp som är känsligast för ökade utgifter i form av t ex mat- och boendekostnader. Sänkta skatter ha lett till sämre skyddsnät som drabbar oss alla men mest de med lägst lön. Har du låg lön och får några kronor extra i månaden finns tusen hål att stoppa dessa pengar i, inte tror jag det är så många som har möjlighet att spara dessa extra kronor när man istället kan betala av lite mer på tandläkarräkningen, köpa en ny jacka till sonen eller låta dottern följa med på skolresa.

Jobbar man inom skola, vård och omsorg och har låg lön ser man också vad borgarnas sk arbetslinje innebär i form av nedskärningar inom nämnda områden. Självklart vill man ha mer pengar i plånboken men INTE på bekostnad av att morfar blir drogad för att fyra personal ska hinna lägga 30 boende, inte på bekostnad av att förskolan blir en förvaringsplats, inte på bekostnad av att barnen inte får tillgång till kurator, inte på bekostnad av att barn som behöver extra stöd negligeras, inte på grund av att man inte får leva ett värdigt liv med en svår sjukdom.......

Margot till FN - GRATTIS!

2010-01-31T19:04:00.004+01:00

Nu är det tydligen klart att Margot Wallström fått jobbet som FNs särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Jobbet innebär att hon ska arbeta men FN-resolutionen 1820 om sexuellt våld i krigsdrabbade områden. Ett oerhört viktigt och oerhört svårt arbete där målet är skyldiga förövare ska gripas och att aktivt ge kvinnor skydd i konflikter. Att använda sexuellt våld mot kvinnor har blivit ett allt vanligare vapen i konflikter de senaste årtioendena och det är verkligen på tiden att detta problem kommer upp till ytan och tas på allvar.

Jag skrev häromdagen om våld mot kvinnor i Kongo, både i form av att kvinnor blir våldtagna och sexuellt stympade av rebeller och av att kvinnor blir sexuellt utnyttjade av de frivillighetsorganisationer som har till uppgift att skydda dessa kvinnor.

Margots uppdrag är preliminärt på två år. På två år hinner hon nog bara starta denna jätteprocess, min förhoppning är att hon börjar med att stävja den högst otäcka kvinnosyn som verkar finnas bland vissa män som är satta att faktiskt skydda kvinnorna från att bli sexuellt utnyttjade. Om dessa män kan avhålla sig från sex med lokalbefolkningen under tiden de gästar ett land och istället ägnar sin kraft åt att på alla sätt skydda kvinnor och barn från sexuellt våld kanske det går fortare att även få tag i och lagföra lokala förövare.

Margot Wallström är definitivt rätt kvinna för detta arbete, jag hoppas innerligt att hon kommer att få tillräckligt med resurser för att framgångrikt kunna slutföra resolution 1820!

SvT DN SvD

Överlevnadssex

2010-01-28T19:21:00.005+01:00

Tänk dig att du bor i ett land som i många år härjats av krig. Tänk dig att du varje dag måste vara rädd att bli våldtagen av rebeller som använder våldtäkt som vapen. Tänk dig så att FN styrkor och internationell polis äntligen kommer och ska vaka över dig och de dina. Tänk dig då vilken besvikelse och bestörtning du då måste känna när det visar sig att dina väktare också vill utnyttja dig sexuellt.

Så här har kvinnorna det i Kongo-Kinshasa. FN-soldater och personal från andra internationella räddningsorgan åker till stränder där sedan horder av unga kvinnor och barn klädda i sina finaste kläder har sex med soldaterna i närmaste buske för några ägg eller i bästa fall en slant. Soldater åker till klubbar där lokala småflickor bjuder ut sig, en del av kvinnorna tror de ska träffa en man som kan lyfta dem ur misären, men de flesta blir förstås bara utnyttjad. FY FAN! Såg detta igår på SVt1s ”Uppdrag granskning” och mådde illa resten av kvällen.

SAMTLIG personal som åker till Kongo (och alla andra länder förstås) har att förhålla sig till tydliga etiska regler. Regler som säger att de är i en maktposition och under inga omständigheter får utnyttja lokalbefolkningen, framförallt inte sexuellt. Ändå sker det gång på gång. Om någon modig medarbetare vågar anmäla dessa övergrepp är det ändå vanligt att ledningen väljer att blunda och anmälaren kan då i sin tur råka illa ut.

I TV sitter höga företrädare för dessa organisationer och säger att det råder nolltolerans och att man självklart skickar hem personal som brutit mot de etiska koderna. Verkligheten talar dock ett annat språk! Någon säger ”off the record” att det självklart är oacceptabelt men säger i nästa andetag att det kan vara bra för dessa kvinnor – de får ju ändå en slant som de kan överleva på - överlevnadssex. VAD FAN är det för resonemang?? Är vi inte där för att skydda dessa redan hårt utsatta kvinnor? Ska dessa kvinnor och barn behöva uppleva ett dubbelt trauma? Är det viktigare för dessa män att få ha sex än att arbeta för att befolkningen ska kunna få ett drägligt liv?

Nu tror jag tack och lov att de flesta som arbetar för att skydda befolkningen är goda människor som klarar av att leva efter de regler som finns. Men bara en handfull rötägg svärtar ju ner hela organisationer så varför tar man inte tag i detta problem (som definitivt inte är nytt) på allvar.

Har tidigare skrivit om Kongo här

Grattis alla anställda runt SAAB

2010-01-26T21:16:00.006+01:00

Hoppas alla människor i Trollhätan med omnejd nu kan få lite ro. Att som dessa stackars människor gång efter gång kastas mellan hopp och förtvivlan måste vara fruktanarsvärt. En familj där bägge jobbar i SAAB måste nu förhoppningsvis känna en viss lättnad. Besked är alltid bättre än ovisshet och nu är ju beskedet rätt positivt.

Att det blir förändringar i SAAB kan man nog kallt räkna med, men nu håller i vilket fall jag tummarna för att alla som arbetar med SAAB i någon form får vila en tid i förvissning om att ha sin försörjning tryggad.

DN SvD

Girlpower eller kanske pantertanter

2010-01-24T18:55:00.004+01:00

Igår var jag och ett gäng tjejer ute och firade K:s 50-årsdag (hur denna snygga underbara kvinna har blivit 50 är en gåta). Vi var på söders höjder och åt fantastisk mat och drack goda viner och skrattade åt allt och inget. Efter maten tog vi en kort promenad till Mariatorget för att se Sissela Kyle på Rival. Har du inte sett den – skynda! Helt underbart, massor av igenkännande finns och gapskratt! En liten drink fick med massor av fniss avslutade kvällen.

En av gårdagens tjejer (får man säga så om ett gäng 40+) har varit en av mina bästisar under många år. Resten av gänget tillhör en månårig syjunta som jag träffat lite då och då utan att tillhöra GÄNGET/SYJUNTAN. Igår, kära vänner, blev jag inröstad som medlem i denna härliga gemenskap! Jag blev så oerhört glad och hedrad. Det här ett gäng tjejer (ja så vill jag nog kalla dem) som känt varandra under måååånga år, tjejer med olika bakgrund och åsikter men som har en systerlig kärlek till varandra. Och så får lilla jag vara med!

Det finns få saker som ger så oerhört mycket positiv energi som att få umgås med underbara, härliga, knasiga och tokiga tjejer med en massa olika erfarenheter och bakgrunder. Högt i tak, många skratt och en och annan allvarlig diskution. Tjejer som man kan berätta även det där allra hemligaste för, tjejer man kan gråta med och i nästa stund fnittra hysteriskt med.

SYSTERSKAP mina vänner, det är något väldans fin och speciellt!

Girlpower - hmmm undrar när man blir pantertant?

Fredrik har träffar verklighetens folk!

2010-01-22T20:23:00.006+01:00

Fredrik har inte suttit och sörplat kaffe vid köksbordet utan träffat sina medarbetare inom vården och förskolan på deras arbetsplatser. De har inte ägnat sin dyrbara tid åt att träffa chefer, nää riktiga arbetare har de träffat minsann! Det retar mig till vansinne att Fredrik Reinfeldt och herr Schlingmann (som jag kallar slingerman för att det var det jag hörde första gången hans namn nämnas) använder ordet MEDARBETARE. Jag undrar såå hur många sjuksköterskor eller förskolelärare som anser att Fredrik Reinfeldt är deras medarbetare!

Vad konstaterar då dessa herrar? Jo, att personal inom vård och omsorg anser att de är underbetalda med tanke på det ansvar de har för människors liv och hälsa. En nyhet någon? De bägge herrarna konstaterar även att personalen inom vård och omsorg önskar mer inflytande inom sitt arbetsområde. Ytterligare en nyhet?!

Lösningen? Jo självklart jobbskatteavdrag! Och så förstås lite fler privata företag!
Mer pengar i plånboken är väl bra?! Men när det gäller just vård och omsorg är det ju skattefinansierat (tack och lov) och mer pengar i min plånbok betyder mindre pengar till just vård och omsog. De privata vårdföretagen får även de pengar via mina och dina skattepengar och deras främsta uppgift är vinstmaximering, så att lägga en extra slant på personalens löner är (för de flesta) inte ett alternativ om man ska vinna nästa upphandlingsrond.

Inflytande över arbetssituationen vill vi alla ha. Även här spelar resurstilldelningen en roll. Får enheten minimalt med ekonomiska resurser måste alla jobba så mycket att det inte finns tid till eftertanke och reflektion. Med bara en gnutta mer resurser hinner både personal och chefer hitta stunder för utveckling av verksamheten.

Klämkäcka budskap! Skola, vård och omsorg behöver mer personal med adekvat utbildning SAMT en uppgradering av synen på dessa människors insatser som även syns i deras plånböcker UTAN fler jobbskatteavdrag!

Peter Andersson om fru Reinfeldt

(S)tockholm med Carin i spetsen

2010-01-19T19:48:00.004+01:00

Ingen som åker tunnelbana har väl inte ungått att se att Stockholm med Carin Jämtin i spetsen redan dragit igång valkampanjen i Stockholm.

De tre huvudfrågorna är skolan, jobben och ungas uppväxtvillkor.

Jag är jätteglad att skolan finns med, här finns massor att göra. Friskolor har jag inget emot förutom att jag bara inte kan tycka att det är OK att vinster delas ut till riskkapitalägare! Vinst måste man självklart få göra men vinsten skall tillbaka till verksamheten, det är min absoluta överygelse.
Skolan ska också verka under samma förutsättningar. Väljer man bort resurser som matsal, gymnastiksal,skolsköterska, bibliotek, specialpedagoger mm ska man få mindre pengar. ALLA barn måste också få en chans till en värdig skolgång, oavsett föräldrarnas utbildningsnivå och engagemang, oavsett om du bor i Rinkeby eller på östermalm och oavsett om man har ett funktionshinder.

Jag tror inte jag är ensam om att bäva inför utsikten att ytterligare fyra år ha Jan Björklund som skolminister – NU RÄCKER DET – han har ställt till med nog elände!

I frågan om ungas uppväxtvillkor hoppas jag att den hopplösa bostadssituationen för dagens unga vävs in. Vi med tonåringar som inom en inte allt för avlägsen framtid förhoppningsvis ska lämna boet bävar inför bostadsbristen. Jag och många med mig har inga miljoner i bakfickan att slänga upp för att köpa en egen lya åt barnen. De hyresrätter som fortfarande finns kvar och som eventuellt finns lediga är så dyra att i princip inga ungdomar har råd att hyra dessa. Stockholm måste satsa på att bygga hyresrätter som våra unga har råd att bo i!

En fråga jag saknar är kollektivtrafiken, men den kommer kanske.
De flesta av oss som bor i Stockholm är beroende av en väl fungerande kollektivtrafik. Jag hatar att sitta i bilköer och gillar oftast att åka kollektivt, men att stå som en packad sill på en överfull buss är inte alltid så kul. Tätare turer och bättre tvärförbindelser tror jag skulle kunna få en och annan att lämna bilen hemma.

Jag är helt övertygad om att det är möjligt att övertyga stockholmarna om att en liten skatthöjning kan göra stor skillnad för våra barn och gamla! Jag tror också att Carin Jämtin är rätt kvinna att föra denna kamanj!

DN

Carins blogg

Calle Fridén Peter Andersson

Haiti och cynism

2010-01-16T21:45:00.007+01:00

Foto: UN Phot0

Kanske 200.000 människor döda och tre miljoner hemlösa. Människor som inte har vatten. Människor som inte har mat. Människor som inte har tak över huvudet. Mammor som förtvivlat letar efter sina barn. Barn som irrar omkring på laglösa gator och undrar var pappa och mamma är. Människor som fortfarande är vid liv men inklämda under raserad byggnader.

Konsekvenserna av jordbävningen på Haiti är otfattbar. Mängder av hjälp behövs omedelbart. Mängder av hjälp behövs också under en lång tig framöver.

I denna humanitära katastrof har då har någon jäkla människa mage att blanda in svensk inrikespolitik! HUR kan SvD ta in detta inlägg, så cyniskt. I en katastrof måste man väl ändå lägga fjuttiga trätoämen åt sidan och ägna all kraft och energi åt att hjälpa de drabbade.

Vi som vill hjälpa KAN hjälpa. Sätt in en slant på någon hjälporganisations konto. Hjälpen kommer att behövas under en lång tid, så har du inte råd idag så kanske du har råd att undvara 50 kr när du får lön – dina pengar behövs!

Än en gång vill jag på denna blogg använda ordet SOLIDARITET!

Andra om detta: Calle Fridén Peter Andersson

Ge lite av ditt jobbskatteavdrag till de drabbade på Haiti

2010-01-13T21:30:00.008+01:00

En kollega till mig gav idag bort en del av sitt jobbskatteavdrag till läkare utan gränser för att hjälpa de redan hårt drabbade människorna som nu även drabbats av en fruktansvärd katastrof i form av en jordbävning.

Jag tycker hennes initiativ är lovvärt och bör följas av oss alla!

Klicka på bilderna i nedan och skänk en slant!

DN SvD

SD - Go home!

2010-01-09T19:49:00.006+01:00

Trodde först att artikeln i DN Debatt av Tomas Böhm, psykoanalytiker och författare var ironisk men insåg snabbt att så icke var fallet. Han har granskat Sverigedemokraernas partiprogram och plockat ut en del iögonfallande paradoxer. Självklart är hans tolkningar väldigt förenklade (därav tron att det var ironi), men visst är en del högst tankeväckande.

Han menar på att Sverige består av en mängd heterogena grupper som t ex arbetare, akademiker,stadsbor, landsbor och invandrare. Det som knyter samman dessa gruper är TOLERANS, vi svenskar tolererar olikheter.

Främlighetsfientlighet menar Tomas, och även jag, har sitt ursprung i den egna rädslan för det främmande och okända. Det är alltid lättare att lägga ut dessa rädslor på grupper som verkar annorlunda eller svaga än att konfronteras med sina egna rädslor.

SD vill ju numer göra sig gällande som ett rumsrent parti och betecknar sig inte som främlingsfientligt. De säger i sitt partipogram att ”invandrings- och integrationspolitik har varit ett monumentalt misslyckande. Sverigedemokraterna är det enda parti som vågar säga detta öppet.”
Jag är helt övertygad om att många fler partier än SD tycker att integrationspolitiken inte har lyckats till fullo, de flesta partier är dessutom öppna med att säga att den bör förbättras. Själv är jag övertygad om att när de rödgröna med Mona Sahlin i spetsen får makten kommer integrationsfrågorna stå högt på listan över saker som måste och kan bli bättre.

SD är ju väldigt fixerade av vad svenskhet. Själva beskriver de svenskhet på följande sätt: ”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.” Ähhh ja, säger jag. Så vi ska rösta då på vilka somalier, turkar eller irakier vi tycker är svenska nog för att få stanna, eller hur menar SD?!

SD är inte emot invandring. Det är bara det att ju svårare de har att förstå och tolerera en annan kultur desto lättare har de att tycka att de inte har bland våra röda stugor att göra.

Tyvärr tycker jag att artikeln av Tomas Böhm får ett litet löjets skimmer över sig då den är allt för förenklad. Jag tror att han har rätt i att de flesta svenskar ÄR toleranta och att vi vill förstå och närma oss de främmande även om det känns lite läskigt. Samtidigt får vi inte blunda för att integrationsfrågor är svåra och inte alltid innehåller snabba lösningar. Vi kan inte blunda för att allt för många människor p g a rädslor, som inte är att förakta, sympatiserar med SD. Vi måste respektera även dessa människor men visa på det positiva med att släppa in nya kulturer och tankesätt i vårt land. Självklart är inte allt i dessa nya kulturer och tankesätt positivt, vilket vi inte heller får vara rädda att påpeka och åtgärda.

Medmänsklighet

2010-01-06T19:33:00.004+01:00

Har idag läst två olika bloggar som jag vill att alla ska läsa. Bägge handlar enligt mig om det utdöende begreppet MEDMÄNSKLIGHET.

Calle tar i sitt inlägg upp döden. Finns döden i dagens samhälle? Hur bemöter vi dem som faktiskt mött döden? En förälder som mist sitt älskade barn – kan man trösta? Hur ska man agera som medmänniska?

Johan berättar om en man som bor i en bil och inte vill ta emot samhällets hjälp. Johan ligger och tänker på mannen när kvicksilvret sjunker till -25, dagen efter lyfter han på luren för att be en vän som bor närmre åka och titta till mannen – medmänsklighet!

Medmänsklighet, att bry sig om människor även om de inte är ens närmaste, att våga lägga sig i, att våga se. Vi orkar inte alltid, men ibland måste vi lyfta blicken och våga se en medmänniska, våga ge en kram, våga fråga. Vågar vi får vi oftast något tillbaka.