söndag 29 augusti 2010

Hur får man ungdomar intresserade?

Min stora son får för första gången rösta i riksdagsvalet och om jag så ska släpa honom till vår vallokal så SKA han rösta. Att rösta är en demokratisk rättighet vi ska värna om, men att rösta är också enligt mig en demokratisk skyldighet. Tycker man inte det finns något politiskt parti man gillar kan man ju alltid rösta blankt för att markera sitt missnöje. Struntar man i att rösta har man sen heller ingen rätt att gnälla!

Sonen tycker politik är trååååkigt, sonen tycker det är knepigt att se skillnaden mellan partierna, sonen ooorkar inte lyssna på politiska debatter. Dessutom ligger sonen i lumpen (eller vad det kan heta idag??!!) vilket gör att han inte har så stora möjligheter att följa med i debatten.

Mamma försöker bryta ned politiken i små bitar som går lättare att fatta.

Vilket är viktigast, att du får några hundralappar mer i plånboken eller att du om du vill plugga på högskola kan få dessa hundralappar mer i studiebidrag och har möjlighet att betala en vettig hyra för boende.

Är det viktigare att alla barn sitter tysta i klassrummet eller är det viktigare att alla barn får den hjälp de behöver. Visst kändes det ganska bra när J fick assistent/specialpedagog så han kunde gå kvar i klassen samtidigt som han fick hjälp och ni kunde koncentrera er bättre på lektionerna.

Ska ungdomar vara förpassade till att hänga vid tunnelbanan eller ska vi satsa på ungdomsgårdar och ungdomsidrott.

Visst vill du kunna flytta hemifrån! Mamma har tyvärr inga miljoner i bakfickan att betala en egen lya för så det är politik som bestämmer om det ska bli fler hyresrätter.

Vill du att gammelmormor (95) ska ha rätt att få god mat och med lite sällskap ska få komma ut en stund utan att mammas kusiner och morbröder alltid ska känna dåligt samvete för att de inte hinner med.

Tycker du att vi har råd och plats att hjälpa människor som flyr krig och förtryck?

Vilken typ av försvar tycker du vi ska ha, frivillig eller kanske en yrkesarmé.

Vill du ha en kollektivtrafik som fungerar, på vettig tid tar dig dit du vill och som alla har råd med.

Vill du att mina barnbarn ska få växa upp i ett jämlikt samhälle med rent vatten och luft som inte gör dem sjuka? Vill du att mina barnbarn får gå på dagis som ger dem ett rikt liv och inte bara förvaring, vill du att mina barnbarn får gå i en skola där det är självklart att man tar vara på varje barns möjligheter, som får näringsrik mat, har tillgång till bibliotek och skolhälsovård.

Allt detta kostar pengar, pengar som vi solidariskt kan betala via skatten eller (om man har råd) via privata försäkringar eller avgifter.

Du bestämmer min son!

Visst vill jag att han röstar på Socialdemokraterna men viktigast av allt är att han röstar!

FRIHET, JÄMLIKHET OCH SOLIDARITET

söndag 15 augusti 2010

Vill du ha en saftig persika eller nöjer du dig med kärnan?

Halvbakis efter en fantastisk 50-års fest läste jag i morse (ja, ja i förmiddags då...) en artikel i DN av Lena Andersson som fick mig att vakna till liv. Lena avslöjar med stor precision hur Fredrik Reinfeldt och co säger samma sak idag med sina Nya Moderater samma sak som de gamla Moderata samlingspartiet gjorde men med andra ord! Läskigt och inte helt lätt att se igenom.
Fredrik säger sig vara förkämpe för välfärldens kärna. Kärna – sug på det ett tag. Är det kärnan vi vill ha, eller är det så att vi faktiskt vill sätta tänderna i hela den saftiga persikan?! Visst känner vi skillnaden!

Kärnan – visst får du livsuppehållande hjälp den dag du drabbas av en hjärtinfarkt.
Persikan – oavsett din plånboks storlek får du tillgång till de nyaste (dyraste) medicinerna. Ingen tvekar om nyttan med att utvidga dina blodkärl.

Kärnan – dina barn har rätt till en plats på dagis (ja, ja, jag vet att det heter förskola!). Tyvärr kan man inte garantera plats på en förskola där storasyster går utan du måste åka runt med dina trötta barn i 45 minuter innan du själv kan fundera på att åka till din arbetsplats.
Persikan – dina barn har tillgång till ett dagis i närheten av din bostad med välutbildad personal som har tid för varje barn. Dina barn får självklart också näringsrik mat oavsett vilket dagis du väljer. Som ensamstående pappa med obekväma arbetstider känner du dig trygg med att dina barn alltid blir väl omerhändetagna.

Kärnan – dina barn får gå i skolan. Dina barn får föda varje dag.
Persikan – dina barn har rätt till välutbildade och engagerade lärare. Dina barn får näringsriktig mat. Dina barn får en rolig och lärorik fritidsverksamhet. Ditt barn med ADHD får självklar den anpassade skolgång som passar just henne. Ditt barn som är otroligt duktig i matte får den stimulans hon behöver utan att behöva lämna sina trygga klasskamrater.

Kärnan – din farmor får duscha en gång per vecka och får en matlådor levererade varje vecka. Farmor får välja på att få komma ut eller få städat varannan vecka.
Persikan – din farmor bestämmer själv hur ofta hon vill bli ren, har rätt att få komma ut eller bara sitta och fika varje dag. Farmor älskar bruna bönor med fläsk vilket hemtjänsten fixar. Farmor har inte riktigt koll på vilka mediciner hon får, men du behöver inte oroa dig för att medicinerna är kontraprroduktiva för det har förstås hentjänstens läkare hand om.

En fruktsallad med bara kärnor känns ganska torfigt, jag föredrar en fruktsallad fylld med persikor, päron, körsbär, apelsiner och allt gott du kan tänka dig. JAG är beredd att betala en slant för en riktig fruktsallad, även om jag inte orkar äta upp allt – är DU?!

SKATT - ett sätt att se till att ALLA kan få en fruktsallad och inte bara kärnor.

Frihet, Jämlikhet och Solidaritet

söndag 8 augusti 2010

Barnuppfostran eller utbildning?


Ska man skratta eller ska man gråta över Björklunds nya utspel i skolpolitiken?
Nu vill han kunna tvinga en förälder med ett stökigt barn att närvara i skolan.
”Jag är rätt övertygad om att Kalle som spelar Allan och ska vara cool i klassrummet kommer att uppföra sig betydligt bättre om mamma eller pappa sitter på en stol längst bak i klassrummet, sade utbildningsminister Bjöklund i Societetshuset på Marstrand.”

Jag blir rent ut sagt förbannad på Björklunds populistiska utspel!!

Nej, lilla Kalle kommer säkert inte spela Allan när mamma sitter i klassrummet. Problemet är att mamma inte kan sitta i klassrummet hela terminen för hon har ett jobb att sköta (arbetslinjen – någon som minns...), även om mamma får ekonomisk kompensation kan andra bli lidande för att hon uteblir från sitt jobb! Problemet kanske är att varken pappa eller mamma pallar att sitta en hel dag i ett klassrum utan att få alkohol. Problemet kanske är att lilla Kalle har en neuropsykiatrisk sjukdom som gör att han inte kan koncentrera sig i sin klass bestående av 29 andra elever. Problemet kanske är att Kalles lärare inte är kompetent (eller får stöd) att undervisa 30 elever med högst olika förutsättningar.

Det positiva i Björklunds utspel är att han vill ge pengar till elevhälsan. Han har tydligen, i de förhoppningsvis sista darrande minuterna av sin ministerkarriär, förstått att det finns barn som inte mår så bra. Därför vill Björklund spendera en halv miljard på skolsköterskor, kuratorer och psykologer. Utmärkt Björklund! Undrar bara varför du inte tidigare förstått vikten av elevhälsa?!

Kanske du Björklund har haft turen att få barn som inte har några problem. Kanske du Björklund tillhör de föräldrar som orkat engagera dig i vilken skola som passar just dina barn bäst. Kanske du Björklund tillhör de engagerdae föräldrar som deltar på varje föräldramöte och som direkt räcker upp handen för att bli klassförälder. Kanske du Björklund läser läxor med dina barn varje dag. Ja, kanske du Björklund tillhör de lyckligt lottade föräldrarna med lyckligt lottade barn.

Som skolminister herr Björklund borde du dock veta att alla barn inte har det så bra som dina!!!!