Minareter eller kyrktorn

Minareter. Vad är det som är så känsligt med just minareter?
I Sverige finns en mängd rumphuggna kyrkor, allstå moderna kyrkor utan ett kyrktorn med tupp e dyl. I Sverige finns även en del rumphuggna moskeer utan minareter.
Jag gillar ”riktiga” kyrkor, kyrkor med vackra portar och fantastiska kyrktorn. Jag tycker också om vackra moskeer med pampiga minareter.
Det neutrala Schweiz har idag folkomröstat om ett förbud MOT minareter, 57% säger NEJ till minareter! Det är onekligen pinsamt för ett land som Schweiz som t ex har internationella Röda Korset som gäst i sitt land.
Minareterna är en maktsymbol för politisk islam och sharialagar säger det högerpopulistiska schweiziska folkpartiet SVP. Vad symboliserar då,kyrktorn....


DN
SvD

Vinst eller patientens säkerhet

Stockholms läns landsting (SLL) förväntas i år gå med ett överskott med 635 miljoner. Det är ju jättebra, eller…
Inom vård och omsorg är personalkostnaderna en av de största utgiftsposterna och jag är oroad över att det är nedskärningar i personalstyrkan som nu gör att SLL kan gå med överskott. Personalen på många av våra sjukhus och mottagningar går på knäna. De har inte tid att stanna upp och reflektera vilket leder till dålig omsorg och i värsta fall felbehandlingar. Patienter får ligga i korridorer för att sedan sparkas hemma rädda och oroliga utan att känna att de fått svar på sina funderingar. Ingen har tid att sätta sig ned för att hålla en hand och lyssna.

Är det vettigt att läkare och sjuksköterskor måste ägna så stor tid till administration istället för att ägna sig åt de sjuka?

Är det så vi vill ha det? Vore det inte värdigare att höja skatten så att alla kan få en värdig vård. Jag säger inte att vården inte går att effektiviseras, det finns säkert mycket som kan göras bättre men patienternas säkerhet måste alltid gå först.

Barnkalas i FN

Så firar barnkonventionen 20 år. Skönt att man bor i Sverige så man vet att våra barn har det bra. Eller, har alla barn det bra i Sverige? Jag känner en stor skam när jag tänker på hur vissa barn har det i vårt land! Hur kan vi tillåta att inte alla barn får gå i skola eller har rätt till sjukvård? De papperslösa barnen har inte dessa grundläggande rättigheter. Hur behandlar vi de ensamkommande flyktingbarnen? Barn som med fara för sina egna liv flytt från krig och förtryck, barn som sett sina föräldrar dö eller slängas i fängelse för sina åsikter, barn som kanske inte fått gå i skola på många år, barn med stora svarta hål i själen. Dessa barn förvägras trygghet genom att många kommuner inte vill ta hand om dem. Vi utvisar vissa av dessa barn till otrygghet och hemlöshet.

Våra egna små blonda och blåögda barn, de har det väl i alla fall bra, eller….. Hur behandlar vi barn med neuropsykiatriska problem? För att de ska få någon som helst hjälp i skolan måste de få en diagnos, vilket kan ta flera år att få. Under tiden räknas bara dessa barn som jobbiga och stökiga. När de väl fått en diagnos är det skolan som bestämmer vilken hjälp de ska få och eftersom det är skolan som betalar kan den hjälpen vara högst varierande. Barn som lever i trasiga, kanske missbrukande familjer, vilken hjälp får de?

Jämför vi med världen har lever naturligtvis våra barn i paradiset. I många länder förekommer fortfarande barnarbete under slavliknande förhållanden, barn utnyttjas som soldater, barn dör i krig, barn kidnappas och använd i sexindustrin och unga flickor könsstympas.Varje MINUT dör ett barn i AIDS samtidigt förlorar fyra barn en förälder i sjukdomen. Varje dag dör, enligt Unicef, 24000 barn i sjukdomar som lunginflammation, mässling och diarré – helt i onödan. Enkla saker som vaccin, rent vatten och näringsrik mat skulle rädda dem. Miljoner barn riskerar att dö av undernäring.

Det positiva är att utvecklingen i världen verkar gå åt rätt håll

Läste idag om att FN:s barnfond Unicef meddelar att Somalia "i princip" har beslutat sig för att ratificera FN:s konvention om barnets rättigheter. Om det sker blir USA ensamt i världen om att ännu inte förbinda sig att skydda barn under 18 år från våld, exploatering, diskriminering och vanvård.

Tidigare om detta: barnsoldater barnkonventionen

Nalin Pekgul om religös extremism

Jag blir så glad när någon vågar föra en sansad debatt om religiös extremism. Nalin Pekgul (ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet) skrev igår på DN Debatt en lysande artikel i ämnet. Vi är så förtvivlat rädda för att göra fel och klassas som islamofober eller till och med rasister om vi diskuterar religiös extremism och framförallt om den rör islam.

Hon skriver bland annat om hur en kille som tillsammans med sina vänner ville ordna alkoholfria fester för ungdomar möttes av stort motstånd av strängt religiösa muslimer som ville hindra ungdomarna att få en rolig kväll tillsammans. Om någon vill anordna drogfria fester för ungdomar borde väl alla applådera och ge allt sitt stöd. När de här killarna sökte hjälp av samhället via polisen för att ungdomarna skulle släppas in i festlokalen valde polisen att tro på de vuxna män som hade hindrat de unga att gå på fest!

Nalin skriver ” Frågan är varför samhället inte bryr sig. Jag misstänker
tyvärr att likgiltigheten inför det som hänt i Rinkeby och i Göteborg beror
på att Rinkebyborna och somalierna i Göteborg betraktas som ett
annorlunda folk som får sköta sina fester bäst de vill. Dessa andra får
förbjuda ungdomar att lyssna på musik, dansa och dricka Fanta om de
anser att sådana fester inte tillhör deras kultur. Men vi måste bry oss.
Vi kan inte acceptera att samhället glider isär. Rättsystemet måste
reagera. Vi måste våga ta debatten om extremismen. Från den högsta
nivån i samhället vill vi höra ett tydligt ställningstagande för ett
samhälle som omfattar alla.”

Jag tror egentligen inte att det inte handlar om att samhället inte bryr sig utan om att vi är så rädda för att bli beskyllda för att vara islamofober att vi hellre tiger än tar debatten. Vi är nog egentligen rädda för alla typer av extrema religionsutövare. Därför blir jag så glad när någon med invandrarbakgrund startar debatten, det är inte lika lätt att beskylla en muslim för att vara islamofob. Jag är säker på att det finns mängder av kloka muslimer som likt Nalin Pekgul är beredda att ge sig in i debatten om vad som är ett OK agerande i vårt samhälle. Vi vanliga Svensson måste förstås hänga på.

Nalin Pekgul skriver också om att formulera en Europeisk islam. Jag är inte helt säker på vad hon menar men i min tolkning innefattar det att leva som muslim i ett modernt samhälle sida vid sida med andra religioner och kulturer med ömsesidig respekt. Det är en tanke som tilltalar mig djupt. Ömsesidig respekt kräver kunskap och här har skolan en enormt viktig roll att fylla vad gäller att ge alla barn kunskap i olika religioner och kulturer. Därför blir jag orolig över att vi tillåter religiösa friskolor, då menar jag ALLA typer av religioner. Skolan måste få vara en fristad för barnen och de måste tillåtas att själv ta ställning.

Jag beundrar Nalin Pekgul för att hon vågar ge sig in i denna svåra och komplicerade debatt.
Jag ser gärna fler kloka människor som hjälper till att ta debatten.

Och här sitter jag och är proppmätt!

Foto: Roberto Schmidt / AFP Photo

Efter en mycket god middag sätter jag mig i soffan för att surfa runt bland nyheterna, det första jag får se är ovanstående bild. Det var väldigt nära att middagen hamnade i soffan!

Hur kan vi tillåta att barn dör av svält? Vi har mat i överflöd och ändå dör mängder av människor för att de inte har tillräckligt med mat. En miljard människor hungrar – EN MILJARD!!! Och här sitter vi och dricker vin och äter oss feta så vi istället dör av välfärdssjukdomar.

På måndag hålls en världskonferens i Rom för att försöka hitta sätt att bekämpa den uppåtgående hungerkurvan. Målet för tvådagarskonferensen i Rom är att samla politisk vilja och öka satsningar på att minska hungern. I slutet av mötet väntas ledarna ställa sig bakom en deklaration där bland annat rätten till mat och vikten av att öka inkomsterna bland de fattigaste fastställs.

Det känns lite tunt. Hur många miljoner/miljarder satsas i forskning på hur vi ska bekämpa fetma och hur många kronor satsas på att minska hungern?

DN om detta

Välkomna till Vellinge

Jag önskar av hela mitt hjärta att de ensamkomna flyktingbarnen får känna sig välkomna!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att de positiva krafter som finns i Vellinge tar över de negativa. Jag är helt säker på att det finns många människor som vill hjälpa dessa barn till ett bra liv i ett nytt och främmande land.

Jag hoppas att även invånarna i Vellinge inser att det är barn som kommit till deras kommun. Barn som genom desperata föräldrar sänts på en farlig resa som ett sista hopp för överlevnad. Barnen kanske aldrig mer har möjlighet att få kontakt med sina föräldrar, syskon eller vänner. Barn vars föräldrar som en sista desperat handling har skickat sina älskade barn på en resa som de av hela sitt hjärta önskar ska leda till ett liv i fred och frihet bland människor som vill dem väl.

Kära Vellingebor, ta hand om dessa vilsna barn. Tänk tanken att du ställdes inför valet att ditt barn riskerar att dö som barnsoldat eller i svält om du inte skickar det till ett annat land med risk för att ni aldrig mer kan träffas. Tänk tanken. Vilket oerhört tungt beslut att ta. Beslutet är tungt men ändå lätt om du som förälder vet att ditt barn överlever och får ett varmt välkomnade i det nya okända landet. Tänk tanken.

SOLIDARITET och HUMANITET

Självklart måste alla kommuner ställa upp och hjälpa barn som med risk för liv och hälsa lämnat sitt land, sina föräldrar, sina syskon, sina släktingar och sina vänner i förhoppning att få leva!

SvD DN

Sverige får med all rätt stå i skamvrån

Sverige brister i mänskliga rättigheter! För första gången kallas regeringen i maj till en granskning i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. FN har med hjälp av 15 frivilligorganisationer samlat in rapporter som nu leder till kritik på en rad områden.
Enligt rapporen bör Sverige bland annat kritiseras på följande områden:

* Våld mot kvinnor, bara 5-10 procent av de polisanmälda fallen leder till domstol.
* Barn har enligt FN-konventionen rätt till utbildning och hälsovård även om de är asylsökande, men det efterlevs inte alltid i Sverige.
* Invandrare, asylsökande och papperslösa får inte den sjukvård och utbildning de har rätt till.
* Hatbrotten ökar och leder sällan till åtal. Av 155 attacker mot etniska minoriteter 2007 inleddes bara rättsprocesser i fem fall.
* Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och heltidsarbetande kvinnor tjänar i snitt 20 procent mindre än män på samma jobb.
* Handikappade diskrimineras på arbetsmarknaden och när det gäller allmänna transporter.
* Romer och samer diskrimineras.

Allt detta är naturligtvis både pinsamt och upprörande men jag blir allra mest upprörd över att så många av ovanstående punkter rör barn! Antalet asylsökande barn som inte går i skolan ökar. Bara en tredjedel av Sveriges kommuner tar emot ensamkommande barn, vilket gör att hundratals barn fastnar i tillfälliga boenden utan skola och tillsyn av vuxna. Fyrtio procent av romska barn går inte i skolan. Barn till papperslösa får inte gå i skola och även om dessa barn har rätt till sjukvård vågar inte deras föräldrar ta dem till sjukhus.

Barn kan inte välja sina föräldrar och får därför aldrig någonsin straffas för sina föräldrars val i livet. Därför har också barn en alldeles egen konvention i FN, en konvention Sverige har skrivit under och därför är tvungen att följa!

SKÄMS PÅ SIG SVERIGE! Bättre kan vi.
Än en gång är det dags att plocka fram orden HUMANITET och SOLIDARITET.

Läs mer: FN FNs rapport DN SvD

Idott och hälsa - en vettig reflektion av Stockholms idrottsborgarråd

Blev riktigt glad när jag idag läste DN. Debatt. Kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) tar ton i frågan om ungdomars rätt till lustfylld fysisk aktivitet.
Madeleine Sjöstedt säger bl a: ”En grundsten i idrottspolitiken är det så kallade folkhälsomålet som ska uppmuntra barn och ungdomar till motion och idrott. Men politiken har misslyckats. I Stockholm är 30 procent av mellanstadiebarnen fysiskt inaktiva. I högstadiet är det 40 procent och i gymnasiet hela 50 procent.
1989 var 8,9 procent av sjuåringarna överviktiga, i dag är det 22 procent. Alla siffror är dessutom sämre för flickor.

Riksidrottsförbundet har fått alla pengarna och hela ansvaret för att förverkliga politikens mål. Dessutom är det Riksidrottsförbundet som själv bestämmer vilka verksamheter som räknas som idrott, och därmed vilka organisationer som kan få del av det statliga anslaget.

Skolans undervisning i ämnet idrott och hälsa är också ett viktigt verktyg för bättre folkhälsa. Ämnesbeskrivningarna är tydliga med att undervisningen ska syfta till att eleverna utvecklar fysisk och social förmåga, kunskap om vad som krävs för bra hälsa, egna motionsrutiner och att eleverna ska röra på sig under skoldagen etcetera”

Detta är för mig en oerhört viktig fråga. Om vi inte får barnen att inse att det är roligt och lustfyllt att röra på sig kommer ohälsan med övervikt och andra följdsjukdomar orsakade av ett stillasittande liv som ett brev på posten.

Jag skulle gärna se att vi slopade betyg i ämnet idrott och hälsa så att lärarna kunde ägna fokus på att visa eleverna olika sätt att röra sig. Man borde få testa på så mycket mer än basket, redskapsgymnastik och friidrott i skolan. Det viktiga måste vara att alla ska hitta någon form av rörelse som känns lustfylld. Dans i olika former, kampsporter, klättring, styrketräning, vattengympa eller ridning, det finns mängder av saker man kan göra för att röra på sig. Skolans idrottstimmar är fortfarande baserade på prestation, barnen bedöms efter hur snabba de är, hur långt de kan hoppa eller hur många mål de gör. Ingen talar om att fysisk aktivitet ska vara kul!

Sveriges föreningsliv är fantastiskt, vi har en mängd idrotter där våra barn kan delta. Det som oroar mig är att elitsatsningarna kryper ner i åldrarna. Idag kan man bli petad från laget som elvaåring för att man inte är tillräckligt bra. Detta har pågått ett antal år och det skrämmer mig. Alla barn utvecklas olika och det är inte säkert att Anders som är så duktig idag även är det om fem år, lika lite vet vi vad som hade hänt om Peter, som blev petad, fått vara med några år till. Dessutom blir det oerhört svårt att byta aktivitet om man inte vid tolv års ålder hittat ”sin” idrott. Jag tror det är oerhört farligt att lägga så stor vikt vid tävlandet vid så unga åldrar. Alla barn tycker inte om själva tävlingsmomentet men älskar träningen.

Vi får inte heller glömma att barnens idrott kostar pengar – alla har inte råd att låta sina barn utöva en idrott. Alla mäktar inte heller med det engagemang som krävs med barn som är aktiva i en idrottsklubb. Därför är skolidrotten extra viktig!

Tidigare bloggat om detta

Måste man vara så duktig hela tiden?

Hur hinner vissa människor med allt, samtidigt som de är pigga, glada och fräscha? Själv stressar jag runt som en galning för att sedan kraschlanda i soffan och bara tittar på allt som INTE har hunnits med under dagen. Jag orkar bara inte vara så där duktig och supereffektiv hela dagen. De där andra som orkar ger mig konstant en känsla av att jag är lat och ostrukturerad – SUCK!

Blir trött av människor som glatt ställer väckarklockan en timme tidigare än nödvändigt, studsar upp och går och tränar. Efter träningen packar så dessa äckelpigga människor fram sin lilla matsäck med färskpressad juice, hembakat bröd och ekologiska tomater.

Väl på jobbet virvlar de in och ser ut som de kommit från någon stylingsalong, glatt kvittrar de om alla skojiga saker som ska uträttas under dagen. Jag har knappt vaknat och håller krampaktigt i min kaffekopp vagt medveten om att jag på något sätt även denna dag lyckats ta
mig till jobbet.

Till lunch plockar den supereffektiva människan fram sin hemlagade och näringsriktiga matlåda. Då kan jag i vilket fall säga HA, för det gör jag med. Mycket sällan har jag köpelådor, så det så!

På väg hem kan fröken superstrukturerad lugnt sitta och bläddra i sin Metro eftersom hon självklart planerat och inhandlat veckans middagar. Själv sitter jag och funderar över vad som finns i kylskåpet, som oftast konstaterar jag att något saknas för att få fram något näringsrikt på bordet – handla alltså.

Träna måste man ju göra för att må bra och det gör både jag och herr supereffektiv. Skillnaden är att jag kraschar i soffan efteråt med dator och TV medan herr supereffektiv glatt förbereder grytan till morgondagen, sätter en deg och gör rent i badrummet.

Helgen ägnar jag åt att sanera hemmet, tvätta och förhoppningsvis vara lite social. Fru duktig har förstås fixat allt sådant under veckan och kan istället gå på vernissage, shoppa, planera veckan, baka, pyssla och vara social.

Var gärna så där duktiga och effektiva, men SNÄLLA, sluta tala om det hela tiden så slipper jag känna mig så lat och ostrukturerad!