Präster och moral

Ondgjorde mig i förra veckan om katolska präster som har sex med korgossar.
Idag läste jag i SvD till min bestörtning om svenska präster som inte heller kan hålla sina sexuella lustar i styr. Flera svenska präster (även en kvinna!) är misstänkta för att ha haft sex med konfirmander.
Det kan väl inte direkt vara en nyhet att många unga människor blir förälskade i sina lärare och under en konfirmationsperiod måste väl en präst anses som en slags lärare. Att då utnyttja denna unga människa för att tillfredsställa sina egna behov anser jag vara högst omoraliskt. Unga människor som blir förälskade i en lärare, mentor eller någon annan som de står i beroendeförhållande till förväxlar lätt sin förälskelse med sexuella känslor. Att man som vuxen då utnyttja denna situation kan aldrig vara acceptabelt. Prästerna i dessa fall hävdar att de blev kära i dessa ungdomar och det är säkert möjligt, MEN de är fortfarande vuxna och har dessutom en hög utbildning som gör att de borde förstå att de inte kan utnyttja en sådan situationen oavsett om man blir aldrig så kär. Ungdomarna i dessa fall har passerat ”myndighetsåldern” för att ha sex men de är fortfarande barn och i en enorm beroendesituation.
Det finns yrken där jag anser att man kan kräva en oerhört hög moralisk hållning och dit räknar jag definitivt präster.
Kärlek kan aldrig vara fel, men den ska vara ömsesidig och kan aldrig utgå från att den ena parten är i ett beroendeförhållande.

Skillnaden mot de katolska prästernas utnyttjande av barn (väldigt många under 15 år) är förhoppningsvis att svenska kyrkan ser allvarligt på sådana här händelser. Domkapitlet ser nu över om dessa präster kan fortsätta att vara präster eller om någon annan påföljd är lämplig.

Energikickar

Tjejmiddagar är som en jättedos med c-vitamin, man blir pigg och glad flera dagar efteråt.Det är så härligt att en kväll få skratta och tramsa samtidigt som man stoppar i sig lite gott. På tjejmiddagar diskuteras ALLT, jobbiga män, härliga män, politik, mode, tröttsamma tonåringar, jobb och så förstås allmänt skvaller. Vi skrattar och fnissar så vi får ont i magen. Efter en lyckad tjejmiddag trallar man hem och fortsätter tralla i flera dagar, det är en härlig energikick!

Undrar om killarna har lika roligt på sina herrmiddagar. Man kan ju alltid hoppas.

Finanskrisens positiva effekt

Läste häromdagen om en positiv effekt av finanskrisen. Flera stater I USA har beslutat eller överväger att avskaffa dödsstraffet. Inte av humanitära skäl naturligtvis utan av strikt ekonomiska orsaker. Det är tydligen betydligt dyrare att ha fångar som så småningom ska avrättas än att bara ha dem inlåsta på livstid. Vi får hoppas att fler länder räknar lite på detta!Har aldrig förstått tanken med dödsstraff. Att ta livet av en annan människa kan väl ALDRIG vara ok, vare sig det är mord eller avrättning via statssystemet. Att vara den som utför dödsstraffet måste vara det vidrigaste som finns, att det ofta är en läkare inblandad har jag mycket svårt att förstå – hur rimmar det med läkareden?Ska man tänka rent straffmässigt anser jag dessutom att det borde vara ett mycket värre straff att sitta inspärrad resten av livet än att dö.

En medelålders kvinnas funderingar

Medelålders?! Läskigt ord! Enligt födelsebeviset så är jag ju en medelålders kvinna. Inuti känner jag mig ju fortfarande som 25. Därför är det väldigt konstigt när man går på stan och plötsligt får syn på en kärring i skyltfönstret och inser att det är man själv – skrämmande!

När man nu då anses vara en medelålders kärring infinner sig en del funderingar.Varför måste man fortfarande plågas av att ha mens? Jag tänker definitivt inte skaffa några fler barn så varför kan jag då inte bara bestämma att detta elände bara ska försvinna?Utseende. Är det OK att fortfarande bry sig om hur man ser ut eller ska man dra på sig städrocken, käka praliner och svälla ut? Är det fult att säga att man tränar man för att man vill ha en snygg kropp eller måste man säga att det är för hälsan? Idag är det OK att färga håret och använda en diskret makeup när man är medelålders. Är det också OK att ta till andra knep som kirurgiska ingrepp eller är man bara patetisk då? Är det slut med högklackade skor, tajta jeans och korta kjolar? Blodröda lösnaglar – goodbye?
Sex. Ja sexlusten finns, nu mer än nar man hade småbarn. Men var finns då alla snygga karlar? Är man singel och har lite krav på utseende är det inte lätt att hitta någon i passande ålder. Ja, ja, jag vet att det är insidan som räknas, men det är fortfarande utsidan man ser först. Vet att det inte är PK, men jag tänder inte på män med mage. Ser man då någon snygg man så är han antagligen homosexuell eller i vilket fall upptagen. Råkar man så hitta någon som inte är vare sig bög eller upptagen kan man ge sig på att det är fel ändå. Endera har han precis gjort slut med någon tjej och vill leka av sig eller så söker han någon slags morsa som kan tvätta hans kalsonger.Små söta 25-åringar kryllar det av, och visst kan man ha härlig sex med en sådan, men snart infinner sig en känsla av obehag som grundar sig i det faktum att den härliga mannen är närmare i ålder till ens barn än till en själv – scary!
Har man barn är de oftast tonåringar. Ja, då infinner sig förstås skräcken för hur det ska gå för dem i livet. Tänk om de börjar knarka! Kommer de få något jobb? Måste man ta till våld för att de ska flytta hemifrån? Samtidigt är det ju lätt att man blir lite rädd för att man blir ENSAM den dag de flyttar. Har jag då något eget liv?
Jobbet – hmmm och vad vill jag bli när jag är stor? Borde man ju ha listat ut för lääänge sedan, men livet är ju så fullt av slumpar.
Livet borde väl vara enklare när man nu kommit ur tonåren!

God mat ger elever som orkar ta in kunskap

Äntligen har skolminister Jan Björklund gjort något vettigt, nämligen bestämt att våra barns skolmat inte bara ska vara gratis utan dessutom vara näringsrik. Detta ska enligt Björklund skrivas in i skollagen. Ett alldeles utmärkt förslag enligt mig.

Problemet kommer att bli vem som ska bestämma vad som är näringsriktig mat. Idag finns väldigt många olika åsikter i denna fråga. Ska barn äta naturligt fett eller ska de få lättmjölk och margarin? Tyvärr finns inte någon entydig forskning om vad uppväxande barn mår bäst av.En annan svår nöt att knäcka blir nog också NÄR maten ska vara näringsrik. Ska det vara när den tillverkas i ett centralkök eller när den läggs upp på barnets talrik? Ganska självklart kan man tycka, men jag är inte så säker på att man kommer att tänka så. Om maten ska vara näringsrik vid servering tror jag att vi måste återinföra matlagning i skolorna och skrota ganska många centralkök.

Att våra barn får god och näringsriktig mat och inte bara föda är viktigt för hela samhället. Lunchen är en viktig måltid som ska tillgodose en ganska stor del av dagens energibehov. Om barnen hoppar över lunchen är det inte så svårt att inse att koncentrationsförmågan och därmed inlärningsförmågan resten av dagen blir ganska bristfällig. Tänk en klass där hälften av barnen hoppat över lunchen, stackars den lärare som då ska försöka lära ut något vettigt. Största tiden går nog åt till att försöka få lugn i klassen.
Ur ett folkhäsoperspektiv tror jag definitivt att en näringsriktig och god skollunch är viktig. Idag kan vi tyvärr se att barnfetman sakta ökar. Om barnen lär sig att äta god mat som dessutom är nyttig tror jag färre barn kommer att ersätta lunchen med godis, chips och läsk, vilket i vilket fall är ett litet steg på vägen.

Hur man ska kontrollera att skolorna följer de nya reglerna är ännu inte bestämt. Inte heller vilka sanktioner som kan sättas in mot en skola som inte följer reglerna. Att göra dessa kontroller kommer naturligtvis kräva både personella och ekonomiska resurser, vilket jag tyvärr inte tror Björklund är så road av att sätta till.

Förslaget är utmärkt, men jag är rädd att det i slutändan blir ganska urvattnat. Skolminister Björklund har ju hitintills inte velat satsa några pengar på våra barn. Hoppas jag har fel.

Påven, kondomer och AIDS

Påven tycker inte att man ska dela ut kondomer för att bekämpa AIDS, han tycker att detta till och med kan förvärra problemet. Antar att han med detta menar att vi ska sluta att ha sex.

Påven verkar dock inte ha några större problem med att hans undersåtar, prästerna, sätter på små korgossar. Det blir till att be några extra Ave Maria och sedan är det bra med det. Det är klart, det är ju inte så vanligt att småpojkar har HIV, så några kondomer behövs ju inte.Vore kanske bättre om prästerna fick gifta sig med någon kvinna (eller för den delen en man om de föredrar det) som de kunde ha sex med så slipper de ge sig på barn.

Skulle gärna vilja veta var i bibeln det står att man inte får skydda sig mot livshotande sjukdomar.

Vågar jag ifrågasätta andra kulturer?

Har nu läst del fem och sex i DN:s artikelserie ”I väntan på Sverige” av Maciej Zaremba.

Här tar han bl a upp frågan om medborgarskapet ska innebära några krav. Ska vi ställa krav på svenskkunskaper, ska man ha ett hum om svensk historia och svensk kultur. Själv tycker jag inte dessa frågor är helt lätta att besvara. Självklart måste vi kunna ställa krav på våra invandrare men var ska vi lägga ribban. Att ställa samma krav på en analfabet som på en välutbildad läkare är inte rimligt. Samtidigt tycker jag det är att göra dessa människor en otjänst om vi inte försöker lära ut en del av vår kultur, det borde ju innebära att det blir lättare att göra ”rätt” i möten med svenskar. Allt går ju inte att lära ut och olika delar av vårt land har ju olika sociala spelregler, hur ska Eva från en liten by i norrland veta att man står på höger sida i rulltrappan i Stockholm.

Han tar även upp att vi måste få ifrågasätta varandras kulturer utan att för den skull räknas som rasist. De flesta av oss (skulle nog vilja säga alla) bär omkring på en stor säck med fördomar utan att för den skull ha rasistiska åsikter. Därför tror jag att det är oerhört viktigt att vi vågar diskutera våra olikheter, kanske till och med få skratta åt konstiga kulturkrockar ibland. Tror det är väldigt farligt att försöka tiga ihjäl t ex Sverigedemokraterna. Vi som inte gillar Sverigedemokraterna borde istället se till att vässa våra argument och ta diskussionen. Eftersom deras argument är rätt tunna vore det väl ingen större match för en slipad politiker?!

Att vi lite var till mans tycker att det är lite läskigt med människor från andra kulturer är väl egentligen inte så konstigt. De flesta av oss känner oss tryggare med människor som skrattar åt samma sorts skämt, har liknande åsikter, kan de sociala spelreglerna och gärna liknar oss till utseendet. Ibland är det nog väldigt nyttigt att kliva ur denna trygga fyrkant. Att hela tiden umgås med människor som har samma åsikter gör att vi slutar att fundera på varför vi tycker på ett visst sätt. Lyssnar vi på människor med helt andra åsikter måste vi börja tänka efter, vilket jag anser att vi alla behöver göra lite då och då. Visst är det jobbigt att börja funder över varför jag tycker på ett visst sätt, men gör vi inte det är det svårt att argumentera för sin åsikt. Då och då kanske vi till och med ändrar åsikt i en fråga efter att ha hört andras argument.

Dessa sex artiklar om invandrare, integration och kultur har för mig varit mycket tankeväckande och jag har stärkts i min uppfattning om att vi måste se individen inte en klump med invandrare.

Här finns länkar till samtliga artiklar: ”Svensk? Var god dröj!”, ”Vem äger flaggan?”, ”Vilse i mångfalden”, "Mät din snorre", "Landet i nöd och lust" och ”Upptäck Sverige”

Barn väljer inte sina föräldrar - regnbågsfamiljer och dagis

För ett antal år sedan var jag mycket tveksam till att homosexuella skulle få adoptera eller på annat sätt få skaffa barn. Mina argument var som så många andras att det skulle bli synd om dessa barn, de kunde ju bli mobbade. Efter ett tag började jag dock ifrågasätta mina egna argument. INGA barn väljer ju sina föräldrar och vad säger att ett barn med två mammor/pappor skulle må sämre än ett barn med två alkoholiserade föräldrar. Barn kan alltid hitta något att retas om, har du en tjock pappa, en mamma som älskar glittriga kläder eller två mammor – allt kan vara en orsak till mobbing , så vad är det som säger att det ena är mer traumatiskt än det andra. Argumentet att barn behöver både en manlig och en kvinnlig förebild spricker ju direkt när man tittar på hur många barn det är som bara lever med en förälder. Jag insåg ju också att oavsett vad jag eller lagstiftare ansåg så skulle homosexuella par i vilket fall skaffa de barn de så hett längtade efter. Idag känner jag flera homosexuella par med barn och dessa barn är högst normala.
Tror att de flesta homosexuella par med barn är kloka människor som inser att om man är öppen med hur man lever så accepterar barnens kamrater detta. Det kan säkert finnas problem med vissa homofobiska föräldrar men barn är ofta underbara brobyggare.

Något som jag däremot inte förstår är den nu aktuella frågan om regnbågsförskolor. Lika lite som jag tycker det ska finnas förskolor med olika religiösa inriktningar lika lite tycker jag att det ska finnas förskolor för barn med homosexuella föräldrar. Jag tycker det är viktigt att barnen på förskolan får se den blandning av hur samhället ser ut med både olika kulturer, religioner, hudfärger och sexuella läggningar. Om de homosexuella föräldrarna tycker det är jobbigt att förklara att Kalle har två mammor är det deras problem som de måste jobba med.
Jag tror att personalen på förskolorna tycker att det är betydligt jobbigare att hantera föräldrar som man misstänker slår sina barn än föräldrar som är homosexuella.

Barn väljer inte sina föräldrar och vi måste alltid komma ihåg att barnen inte kan rå för vad deras föräldrar tycker eller vilken sexuell läggning föräldrarna har!

NÄR blir man svensk?

Har nu läst del 3 och 4 i DN:s artikelserie ”I väntan på Sverige” skriven av Maciej Zaremba.Det är ett nöje att läsa dessa artiklar som utan att väja för det som kan upplevas som kontroversiellt tar upp frågor svåra om invandrare och integrering. Jag tror det är viktigt att vi vågar diskutera invandrare och integration utan att räknas som rasist.

När kan man räknas som svensk? Är man svensk om man är född i Sverige av invandrade föräldrar? Är man svensk när man blir medborgare i vårt land? Är man svensk när man dansar runt en midsommarstång?
För mig känns frågan om när man inte längre räknas som invandrare viktigare. Idag pratas det ofta om första generationens invandrare och om andra generationens invandrare. Tror många tycker det känns konstigt att räknas som invandrare när man är född och uppvuxen i Sverige, kanske har man aldrig varit i det land ens föräldrar/förälder kommer ifrån och man talar kanske inte ens föräldrarnas ursprungsspråk.

Ett stort problem är att vi fortfarande väldigt ofta slår ihop alla invandrare i en stor klump. Även invandrare är ju individer med olika bakgrund. Invandrare kommer ju också från en mängd olika länder och olika kulturer. Dessa personer har fördomar mot andra grupper precis som vi har. För mig är det stor skillnad att ha fördomar och ha rasistiska åsikter. Fördomar har vi alla men är man medveten om det är det hanterbart. Vi säger ju glatt att alla smålänningar är snåla och skåningar är dryga samtidigt är vi ju medvetna om att det är fördomar. Samtidigt har vi ju fördomar mot turkar och somalier. De flesta av oss är medvetna om att vi har fördomar och skulle vi bara orka ta reda på lite mer om somalisk kultur och kanske till och med våga prata med en somalier skulle säkert en och annan fördom försvinna.Framförallt är det viktigt att myndighetspersoner som har med invandrare att göra faktiskt får utbildning i de olika kulturer de möter och faktiskt ser våra invandrare som individer och inte som en homogen grupp.

Maciej Zaremba skriver även om vår rädsla att utesluta eller såra någon genom att använda svenska symboler som t ex flaggan. En rädsla som enligt mig nästan blir patetisk när vi i alla situationer måste fråga om någon tar illa upp av ett kors i kyrkan e dyl. Jag har mycket svårt att förstå varför inte svenska flaggan skulle få vaja över skolgården på skolavslutningen. Vi bor ju alla i Sverige och jag är rätt övertygad om att de flesta invandrare också tycker det är ganska självklart. Jag tar inte illa upp om en turkisk familj vill hissa den turkiska flaggan på sin tomt när dottern fyller år.

Summa summarum är den här artikelserien mycket tankeväckande och jag önskar att alla politiker och myndighetspersoner läser och tar till sig innehållet!

Försvar, värnplikt - hjälp jag fattar ingenting!

Oooops, imorgon ska min stora son mönstra.
Helt plötsligt väcks en massa tankar om Sveriges försvar som jag aldrig tänkt. Måste erkänna att jag är rätt rudis när det gäller försvarspolitik. Har bara konstaterat att vi har ett försvar och en allmän värnplikt. På senare år har jag väl även förstått att försvaret har bantats rejält och nu att den allmänna värnplikten kommer att försvinna.

Är det bra eller dåligt att ha allmän värnplikt kontra ett försvar uppbyggt på yrkesmilitärer?
Är tjejer kompetenta att försvara vårt land?
Ska vi ha en försvarsindustri?
Ska vi sälja vapen till andra länder?
Finns det idag eller inom den närmaste framtiden en hotbild mot Sverige?
Är NATO bra?
Hur ser försvarspolitiken i EU ut egentligen?
Är krig bara bomber eller är det ett hot mot vårt tekniskt avancerade samhälle?

Herregud så dåligt uppdaterad och dåligt informerad jag är!

Har oftast ansett att krig är ”gubbar som slåss i sandlådan”. Om kvinnorna satt vi makten skulle vi väl prata oss ur kriser – eller……

En fundering om moral

• Jan Emanuel Johansson försöker hyra ut hus och lägenhet till ockerhyror – ajabaja gör inte om.


• Mats Odell säljer vårdverksamhet till AP-fonden som han är ansvarig för – en liten notis.


• Mona Sahlin och en toblerone…..
  
  Är det skillnad på vilken nivå kvinnors och mäns moralnivå bör ligga på?

Språket är nyckeln till integration

Har nu läst del 1 och del 2 i DN:s artikelserie ”I väntan på Sverige” av
Maciej Zaremba.Det är fantastiska artiklar som tar upp integrationen av våra invandrare genom att belysa vikten av att få lära sig språket. Jag skriver ”få”, då jag efter att ha läst artiklarna inser att det inte är alla förunnat att hamna rätt i den svenska djungeln av SFI (Svenska för invandrare). Jag har hört många klaga över dessa kurser men trodde ändå att vi år 2009 hade kommit lite längre.

Det är fruktansvärt att vi fortfarande inte ser våra invandrare som individer med olika kultur, yrkeserfarenhet och utbildningsnivå. Våra myndigheter orkar inte ens ta reda på vad man försörjde sig på i sitt forna hemland utan nöjer sig med att sätta stämpeln ”invandrare” i pannan på dessa människor. Har man den inställningen är det ju inte så konstigt att man sen klumpar ihop en massa individer med totalt olika förutsättningar att lära sig språket i samma utbildning. Att sätta en analfabet i samma klass som en läkare är ju från början dömt att misslyckas från båda parters sida. Man tar heller ingen hänsyn till att en del faktiskt mår så psykiskt dåligt att de inte har möjlighet att ta till sig undervisningen.

Det borde ju vara den lättaste sak i världen att ta reda på vad dessa människor har för bakgrund för att sedan kunna sätta ihop kurser i SFI som är anpassade efter både yrke och utbildning. Det borde ju dessutom vara samhällsekonomsikt lönsamt då vi betydligt snabbare skulle kunna få ut fler i yrkeslivet.

När jag läser dessa artiklar kan jag inte annat än att tycka enormt synd om SFI-lärarna. Att försöka lära ut svenska i en klass där folk kommer och går och har så olika bakgrund och förutsättningar måste vara oerhört frustrerande. Att vara SFI-lärare borde ju vara ett av de mest stimulerande och meningsfulla jobb man kan tänka sig. Tänk att få se hur det lyser av lycka ur ögonen på en kvinnlig analfabet när hon har lyckats ”knäcka koden” och för första gången lyckats sätta ihop de dumma krumelurerna till ord. Eller att lyssna på hur ett gäng elektriker kan diskutera sitt arbete och läsa en manual på svenska.

Hoppas att samtliga politiker, röda som blå, läser och tar till sig detta. Om inte annat borde de ju begripa att en individanpassad svenskutbildning snabbt blir lönsam för Sverige. Att kunna svenska är ju nyckeln för att komma ut i arbetslivet och får man ett jobb betalar man skatt och det brukar ju politiker gilla.

Nästan vuxna barn - att fila på navelsträngen gör ont!

Nästa vecka har jag en per definition en vuxen son, ja inte enligt systembolaget förstås men i alla andras ögon anses han som vuxen.
Hur har det gått till? Det var ju bara en kvart sedan han och jag satt vid köksbordet och spelade ”fia med knuff” kväll ut och kväll in för att träna honom i att förlora utan att bli arg. De vägrade att spela spel med honom på dagis för att han blev såååå arg när han förlorade – tävlingsmänniska - ja det kan man väl påstå!

Jag har i snart 18 år varit en sån där äckligt engagerad förälder. Har packat matsäckar, fixat klassfester, varit med på klassresor, hängt i diverse svettiga träningshallar och kränkt allt från lotter till godis till mina förtvivlade arbetskamrater. Mest har jag väl varit engagerad i stora sonens simning. Otaliga är de timmar som jag tillbringat i en varm och fuktig simhall, både som hejande förälder och som tävlingsfunktionär. Engagemanget i barnen har för mig varit något alldeles naturligt, har aldrig känt det som ett tvång, har dessutom haft enormt roligt med andra engagerade föräldrar.
När stora sonen för ett drygt år sedan slutade simma fick jag plötsligt en hel massa fritid att fylla. Det tog några månader att inse att jag faktiskt kunde planera något kul med mina vänner en helg utan att först kolla tävlingsschemat. Nu börjar jag så sakteliga förstå att jag har stora barn och att de överlever om jag vill gå ut och roa mig en helg. Har till och med börja inse att de faktiskt tycker det är skönt att morsan har ett eget liv. Försöker att fila på navelsträngen, men det gör sååå ont och är sååå svårt ibland. Försöker släppa taget ett litet steg i taget och ge sönerna de andrum de behöver, det är inte alltid så lätt men vill ju att de ska bli självständiga vuxna män som klarar att både tvätta och laga mat. Samtidigt är jag skräckslagen när den stora är ute sent på kvällen – man läser ju om vad som kan hända. Försöker vara cool när han (efter överenskommelse) väcker mig när han kommer hem och inte starta allt för ingående utfrågningar! Kanske är det tur att de inte vet vad som rör sig i ett stackars modershjärta, en dag kommer de säkert att själva gå igenom denna skärseld.

Tycker jag kommit en bit i att inse att jag har ganska stora barn. Nu börjar dock ångesten komma krypande igen. Att snart ha en son som är vuxen. Hjääälp! Har jag gett honom det han behöver för att klara sig som vuxen? Har jag curlat för mycket? Ska han klara av att se att det är dags att städa badrummet när han en dag flyttar?

Det är väl bara att hoppas på att den kärlek och det engagemang man slösat i stora mängder ska ge resultat och räcka för framtida behov. Ingen kan dock komma och säga att det är smärtfritt att släppa taget!